Monica Greens blogg

Vi i Skövde kommun har nyligen haft en genomgång om hur artificiell intelligens (AI) kan påverka välfärden i framtiden. Det väckte många spännande tankar, frågetecken och ifrågasättande - för AI handlar inte bara om teknik. Det handlar om människor, om tid och om hur vi kan använda våra gemensamma resurser på bästa sätt. Det handlar om att personalen ska kunna jobba tryggare och lugnare samtidigt som våra äldre och sjuka får ett bättre omhändertagande.Att kunna frigöra mer tid till det mänskliga mötet. Att få mer tid till samtal, vårdpersonalen mer tid för omsorg och läraren mer tid för eleverna

Det är precis där AI kan göra skillnad.

Genom att ta hand om rutinuppgifter, analysera stora mängder data och ge oss bättre beslutsunderlag kan AI hjälpa kommunen att bli både mer effektiv och mer mänsklig.

Exempelvis kan digitala assistenter svara på invånares frågor dygnet runt, planeringsverktyg kan föreslå smartare scheman inom hemtjänsten, och beslutsstöd kan ge en mer rättvis och likvärdig bedömning i socialtjänsten.

Ett etiskt perspektiv – trygghet, rättvisa och tillit 

Samtidigt måste vi vara ödmjuka inför riskerna.När AI används i välfärden hanterar vi ofta känsliga uppgifter och människor i utsatta situationer. Därför behöver vi hela tiden ställa frågan: Hur påverkar det här människors trygghet och tillit till kommunen?

AI får aldrig ersätta det mänskliga mötet eller skapa nya problem. Om digitala system blir för krångliga, eller om besluten upplevs som anonyma och svårförklarliga, riskerar vi att öka ojämlikheten och minska förtroendet. Transparens, ansvar och etik måste därför finnas inbyggt i varje steg – från datainsamling till beslut.

Målet är inte att tekniken ska ta över, utan att stärka välfärdens mänskliga kärna.

Samarbete 

För att lyckas behöver vi fortsätta prata, lära och testa tillsammans. Vi behöver bygga kompetens, dela erfarenheter och våga pröva nytt – steg för steg. Framtidens välfärd kommer inte att skapas av algoritmer, utan av människor som använder tekniken med klokhet och hjärta. Så frågan är inte om AI kommer att förändra välfärden, utan hur vi tillsammans väljer att forma den förändringen.

Och i Skövde har vi alla möjligheter att göra det på vårt eget sätt – med omtanke, nyfikenhet och mod. Vi står dessutom på en stark grund. Högskolan i Skövde är en av Sveriges ledande aktörer inom AI-forskning, öppen källkod och samarbetar redan idag med både kommuner och företag för att utveckla framtidens lösningar.

Tillsammans kan vi bygga en välfärd där människans värme och teknikens kraft går hand i hand – till nytta för hela Skövde.

Den 24 oktober firas FN-dagen – och i år fyller Förenta Nationerna 80 år. FN-stadgan trädde i kraft den 24 oktober 1945, då 51 stater stod som medlemmar. I dag omfattar organisationen hela 193 medlemsländer.

Men i en tid då bomber faller över Ukraina, oroligheterna i Afghanistan fortsätter och barn svälter i Somalia – samtidigt som kvinnor och män tvingas fly sina hem världen över – kan det kännas svårt att tala om firande. Ändå påminner FN-dagen oss om något avgörande: vikten av att aldrig sluta kämpa för fred, mänskliga rättigheter och solidaritet.

I Gaza pågår fortfarande en konflikt, även om ett tillfälligt lugn nu inger ett skört hopp om en varaktig vapenvila. Mat, mediciner och vatten börjar långsamt nå fram till människor i nöd. För många kvinnor och flickor är detta första gången på månader som de vågar hoppas – på vård, humanitärt stöd och en natt utan flyganfall.

UN Women står i daglig kontakt med kvinnor och flickor vars röster måste få höras – i Gaza och världen över. Under de senaste två åren har två kvinnor i timmen dödats i Gaza. Den siffran berättar inte bara om krigets förödelse, utan också om en tragedi som kommer att prägla vårt kollektiva samvete i generationer framöver.

Över en miljon kvinnor och flickor är i behov av livsmedelsbistånd, och nära en kvarts miljon är i akut behov av näringsstöd. Vapenvilan ger dem en chans att andas – att slippa fly, att söka skydd, att börja återuppbygga sina liv. Men vintern närmar sig, och alltför många står utan tak över huvudet.

Behovet av direkt stöd för sjukvård, mat, vatten och återuppbyggnad är akut. FN:s jämställdhetsorgan, UN Women, har ett tydligt uppdrag: att se till att vapenvilan leder till verklig säkerhet. FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet är ett centralt verktyg i detta arbete. Den slår fast att kvinnor ska ha en aktiv roll i fredsförhandlingar, skyddas från våld i konflikter och ges inflytande i återuppbyggnaden.

Denna FN-dag påminner oss om att fred aldrig kan tas för given – men också om att varje steg mot jämställdhet, rättvisa och samarbete är ett steg mot hopp.

 Den senaste tiden har vi återigen sett hur hat, hot och ett allt hårdare debattklimat påverkar politiken – både nationellt och lokalt. Händelser som Anna-Karin Hatts avgång och vandalismen mot Skövdes kommunalråd Theres Sahlström har påmint oss om hur utsatta människor i politiken kan vara.

 För mig är detta inte bara en politisk fråga. Det handlar om vilka vi vill vara som samhälle, och om vilka värden som ska bära vår demokrati.

När hatet tar större plats i samtalet, tystnar andra röster. Och när människor tystnar, försvagas demokratin.

Därför har vi kommunfullmäktiges presidium tagit initiativ - jag som ordförande (S), tillsammans med mina två vice ordförande från KD och SD – går ut med en gemensam uppmaning för ett mer respektfullt samtalsklimat.

Varför tillsammans – inte var för sig?

 Det hade varit enklare att peka ut andra som problem och vinna kortsiktiga politiska poänger.

Men jag tror inte det hade gjort någon verklig skillnad.

 För att bryta en destruktiv spiral måste vi visa att det går att stå upp för demokratin tillsammans, trots att vi tycker olika i sak.

När företrädare från olika partier gemensamt markerar mot hot och hat – då visar vi att det här handlar om något större än partipolitik. Det handlar om respekt för människor och för vårt gemensamma uppdrag.

Det demokratiska samtalet måste försvaras

Jag märker själv hur tonen har hårdnat, inte bara i sociala medier utan också i det offentliga samtalet i stort.

Vi behöver påminna oss om att demokratin inte bara handlar om att rösta – utan om att kunna tala med varandra, lyssna, ifrågasätta och fortfarande visa respekt.

Vi kommer inte att tycka lika. Det är själva poängen med politik.

Men vi måste kunna mötas i hur vi pratar med och om varandra.

Jag hoppas att vårt gemensamma initiativ kan bidra till att fler vågar göra detsamma – i andra kommuner, i föreningar och i vardagen.

Det börjar alltid någonstans.

En uppmaning

 Vi har alla en roll i att forma tonen i samhällsdebatten.

Tänk efter innan du delar, kommenterar eller skriver något.

Skulle jag kunna stå för det här om personen stod framför mig?

Om svaret är nej – skriv om eller låt bli.

 Demokratin är stark när vi vårdar den.

Och ibland är det mest modiga vi kan göra att mötas – inte för att vi tycker lika, utan för att vi vet att samtalet är värt att försvara.

Förtydligande eftersom jag får frågor om varför jag hänvisar till den preliminära rapporten och inte lämnar egna synpunkter. Det är för att vi inte ska lämna några som helst åsikter. I ODIHRs riktlinjer framgår tydligt att den enskilde observatören inte ska lämna eller publicera några egna värderingar och slutsatser om valet och valdagen.

Jag sitter på en trång buss på väg från Ohrid, där jag under helgen observerat lokalvalen, tillbaka mot huvudstaden Skopje.

Bussen slingrar sig fram på krokiga vägar, förbi vägarbeten och över bergstoppar. De här timmarna utan uppkoppling ger tid för reflektion över den gångna veckan.

Valet i de 81 kommunerna har genomförs, men valdeltagandet nådde inte upp till 50 procent av de röstberättigade. De iakttagelser vi OSSE-observatörer gjort har sammanställts i en gemensam preliminär rapport. Under gårdagens presskonferens kunde konstateras att valet var välorganiserat och genomfört på ett professionellt sätt.

De tolv vallokaler jag besökte i Ohrid fungerade i enlighet med den preliminära rapporten. Det märktes tydligt att tjänstepersonerna i varje vallokal var väl förberedda, utbildade och fast beslutna att göra ett bra jobb. Alla väljare visade ID-handling, fick lämna fingeravtryck och i röstlängden fanns foto på samtliga väljare bredvid namnen – ett tydligt tecken på hur långt utvecklingen har kommit när det gäller ordning och kontroll.

De flesta väljare jag mötte visade stor respekt för sin rösträtt. Makedonier i allmänhet verkar dessutom vara mycket artiga – nästan alla hälsar på varandra med ett handslag.

Att valdeltagandet ändå blev så lågt tänker jag inte spekulera i just nu, efterom jag inte ska uttala mig offentligt om det. Det finns säkert flera förklaringar till det. Klart är i alla fall att det kommer att hållas en andra valomgång i flera kommuner, eftersom ingen borgmästarkandidat fick över hälften av rösterna.

Jag lade dock märke till att kvinnor ofta har en central roll i vallokalerna – de tar ansvar, organiserar och ser till att allt fungerar. Men ibland kan intrycket lura en. När jag kom in i kommunhuset där rösträkningen pågick under natten tyckte jag först att könsfördelningen verkade jämn. Men när jag räknade efter visade det sig vara tio män och fyra kvinnor. Jag skrattade lite för mig själv och räknade en gång till, med samma resultat.

Ikväll ska vi träffa de övriga cirka 250 observatörerna som varit utspridda över hela Nordmakedonien. Det ska bli mycket intressant att ta del av deras intryck och erfarenheter.

I morgon, onsdag, packar jag väskan igen och beger mig hemåt.

Det ska bli skönt. Borta bra, men hemma bäst!

Vid sextiden i morse lämnade vi det lilla hotellet för att kunna följa öppningsceremonin  i vallokalen. Det är en del procedurer som vi observerar och som ska vara klara innan de slår upp dörrarna för väljarna. Som jag skrev igår befinner jag mig i Ohrid i sydvästra delen av Nordmakedonien. Under valdagen åker vi runt och gör stickprovskontroller i vallokalerna som varierar i storlek, från 1500 väljare till 10 väljare. Vi pratar med tjänstepersonerna och med de väljare som söker kontakt med oss. Vi ska på inga villkor lägga oss i valet eller kommentera hur processen går. Men det är fantastiskt roligt att se alla glada intresserade människor. Alla är dessutom otroligt artiga. Det finns många väljare som kommer in i vallokalen och hälsar i hand på samtliga i lokalen innan de går fram för att visa id och få sina röstsedlar som de sedan går bakom en skärm och fyller i. Just nu tar vi en lunchrast för att äta och vila lite, så att vi ska orka resten av dagen och halva natten. 

Valet gäller alla 81 kommuner inklusive huvudstadsområdet Skopje, det finns cirka 1 832 415 registrerade väljare. Valkampanjen har riktat in sig på lokal samhällsstyrning: kommunala tjänster, infrastruktur, trafik, planering, korruption osv.  Om ingen kandidat för borgmästarposten når över 50 % i första omgången, blir det omval (andra omgång) den 2 november 2025, i de kommunerna. 

Återkommer i morgon med mer information men jag kan inte nog betona att vi obseratörer inte ska uttala oss om någotsom inte ännu är offentligt.

Några av mina kollegor och jag har anlänt till sydvästra delen av Nordmakedonien, i den fina staden Ohrid. Vi har blivit introducerade av de två långtidsobservatörerna som varit här en månad och följt valkampanjen som avslutades officiellt vid midnatt igår den 17 oktober. Vi lär känna vårt ansvarsområde genom att söka upp vallokalerna så att vi vet var de finns när vi gör stickprovskontroller på valdagen. Vi ansvarar både för vallokaler inne i staden där vallokalerna ofta är belägna bredvid varandra i skolor samt i små vallokaler i byarna runtomkring i glesbygden. Till exempel besökte vi en bytte liten vallokal inrättad i en nedlagd  livsmedelsbutik som på bilden. 

Förutom att Nordmakedonien som land är angeläget om att valet ska vara så demokratiskt som möjligt är det också viktigt att följa internationella rekommendationer inte minst för att kunna ta steg mot ett EU-medlemskap. 

Några av kriterierna som krävs är att det finns opartisk media men precis som i många andra länder finns det ekonomiska intressen och även partipolitiska påtryckningar som kan påverka medias rapportering.

Ett annat kriterie är jämställdhet men som jag skrev i ett tidigare blogginlägg är kvinnor underrepresenterade. Könsstereotyper, bristande synlighet i medier och svagt stöd inom partistrukturerna fortsätter att hindra kvinnors politiska deltagande.

ODIHR:s preliminära bedömning som jag hänvisar till visar att de tekniska förberedelserna för valet fungerar väl, men att det politiska klimatet är fortsatt spänt, rättssäkerheten i valprocessen behöver stärkas, partipolarisering präglar landets demokratiska miljö.

Valet i morgon den 19 oktober blir ett viktigt test av lokaldemokrati och ett test av Nordmakedoniens politiska mognad inför EU-närmande. I morgon blir en lång, viktig, intressant dag. Ser fram emot den.

Den 19 oktober 2025 går Nordmakedonien till lokala val, då väljarna röstar fram nya borgmästare och kommunfullmäktige i landets 80 kommuner samt i huvudstaden Skopje.

Det går att läsa mer på  https://www.osce.org/odihr/elections/north-macedonia/595909, där finns också en interimrapport. I den går att läsa om valet hålls i ett politiskt klimat som fortfarande präglas av djup polarisering – både politiskt och etniskt – samt av en utbredd misstro mot institutioner och en stark uppfattning om korruption. Jag rekomenderar att ni som vill veta mer läser den eftersom vi enskilda valobservatörer inte ska uttala oss.

Internationell valobservation

OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) har skickat en valobservationsmission bestående av 14 experter i Skopje och 24 långtidsobservatörer placerade runt om i landet. Vi 250 korttidsobservatörer från 24 länder har anlänt.

Politisk bakgrund

Vid de senaste lokalvalen 2021 vann VMRO-DPMNE majoriteten av kommunerna, vilket ledde till premiärminister Zoran Zaevs avgång. Sedan dess har partiet stärkt sin ställning – det vann parlamentsvalet 2024 och bildade regering med albanska VLEN och det mindre partiet ZNAM. I presidentvalet samma år blev Gordana Siljanovska-Davkova landets första kvinnliga president.

Samtidigt fortsätter samhällsdebatten att domineras av frågor om nationell identitet, minoriteters rättigheter och de konstitutionella reformer som krävs för EU-förhandlingarna. Händelser som den tragiska nattklubbsbranden i Kochani i mars 2025 – då 62 människor dog – har ytterligare undergrävt tilliten till institutionerna och väckt krav på ansvarstagande.

Lagstiftning och valramverk

Valen regleras av konstitutionen och vallagen från 2006, som ändrades senast 2024. Ändringarna tog upp vissa av ODIHR:s tidigare rekommendationer, men mycket återstår: bland annat otydliga regler, senkomna lagändringar och svag tillsyn av kampanjfinansiering. Så långt preliminära rapporten från Odihrs hemsida. 

Efter två dagars briefing i Skopje ska vi nu förflytta oss ut i landet i olika team. Där ska vi två och två fortsätta granskningen. Jag ska tillsammans med 10 andra observatörer åka minibuss till Ohrid. Så bloggandet fortsätter i morgon.

När jag gick en kort promenad från hotellet i Skopje till dagens briefing noterade jag en mängd av manliga statyer. Alltså inte bara krigshetsaren, massmördaren och våldsverkaren Alexander den store som syns på bilden.

Det är inte säkert att de hundratals manliga statyer hänger ihop med att kvinnor fortfarande är underrepresenterade i det offentliga och politiska livet i Nordmakedonien.

Det finns krav på att kvinnor ska finnas med som kandidater på listorna till kommunfullmäktige, men tidigare rapporter från ODIHR konstaterar att partier ofta uppfyller de formella kraven utan att aktivt stödja kvinnors politiska deltagande.

Bristen på befordran av kvinnor är enligt OCSE inom partiernas ledningsstrukturer, könsstereotyper, begränsad synlighet i medierna samt avsaknaden av ekonomiskt eller logistiskt stöd är fortsatt de viktigaste hindren för kvinnors fulla politiska deltagande.

Dessutom har en antirörelse har vuxit fram, och uttrycket ”jämställdhet mellan könen” ersätts allt oftare med ”lika möjligheter för kvinnor och män”.

Av de 81 borgmästare som valdes år 2021 är endast två kvinnor, däribland Danela Arsovska, nuvarande borgmästare i Skopje. Det innebär en minskning jämfört med valet 2017, då sex kvinnor valdes till borgmästare.

År 2024 blev Gordana Siljanovska-Davkova landets första kvinnliga president. Men antalet kvinnor i parlamentet och ministerposter som innehas av kvinnor har minskat.

Endast 32 av de 309 borgmästarkandidaterna (10,4 %) i lokalvalet den 19 oktober är kvinnor. Av de 577 kandidatlistorna till kommunfullmäktige utgör kvinnor 45,1 % av kandidaterna och leder 107 listor (18,5 %).

Nordmakedonien har ratificerat CEDAW (FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor). Landet har också antagit lagen om lika möjligheter för kvinnor och män samt lagen om förebyggande och skydd mot diskriminering.

Nordmakedonien har utvecklat flera strategiska dokument och handlingsplaner för genomförandet av Istanbulkonventionen. Men i praktiken är det svårare. 

Flera civilsamhällesorganisationer i Nordmakedonien är aktiva inom kvinnors rättigheter och genusfrågor, bland andra FNs organisation UN women, Women’s Alliance, HERA, Helsingforskommittén samt Föreningen för emancipation, solidaritet och jämlikhet mellan kvinnor.

Kort sagt: Nordmakedonien har gjort framsteg på nationell nivå – men jämställdheten i politiken stannar ofta vid pappret. Den verkliga kampen pågår lokalt, i kommunhusen, i partiernas nomineringskommittéer och i vardagslivet för kvinnliga politiker.

Det närmars sig lokal och regionalval i Nord Makedonien 🇲🇰 landet har bjudit in internationella valobservatörer via OSSE och Odhir. Sverige tar sitt ansvar och skickar ett stort gäng valobservatörer via myndigheten Folke Bernadotte akademin, FBA, som arbetar med internationell freds och säkerhetsfrågor. Jag är en av de 30 talet Svenskar som idag är påväg till Skopje. Naturligtvis behöver vi sätta oss in i Makedonien och dess historia för att förstå vad som pågår just nu. Därför har vi mycket bakgrundsfakta att läsa på.

Efter kommunismens fall i början av 1990-talet hölls flerpartival i alla Jugoslaviens republiker. I Makedonien röstade över 90 procent för självständighet i en folkomröstning 1991. De nya regeringarna satte tidigt upp målen om medlemskap i NATO och EU, men vägen dit har varit fylld av politiska och regionala konflikter.

Under 1990- och 2000-talen präglades landet av tvister om identitet, språk och internationellt erkännande. År 2001 utbröt ett väpnat uppror mellan den makedonska staten och den albanska minoriteten, vilket avslutades genom Ohridramavtalet. Det stärkte minoriteternas rättigheter och lade grunden för en mer inkluderande stat.

Den politiska scenen dominerades länge av Demokratiska partiet för Makedoniens nationell enighet (VMRO-DPMNE) under Nikola Gruevski och Socialdemokratiska unionen (SDSM). En djup kris bröt ut 2015 när en omfattande avlyssningsskandal avslöjades, vilket ledde till EU-medling och nyval. Zaev bildade regering 2017 och inledde förhandlingar med Grekland om landets namn.

2018 enades Grekland och Makedonien om det nya namnet Republiken Nordmakedonien, vilket öppnade vägen till NATO-medlemskap 2020 och återupplivade EU-processen. Men förhandlingarna mot EU stoppades snart igen, denna gång på grund av en tvist med Bulgarien om språk och historia.

De senaste åren har politiken fortsatt att skifta. I valet 2024 vann VMRO-DPMNE och Gordana Siljanovska-Davkova blev landets första kvinnliga president. Regeringen har lovat ekonomisk tillväxt och kamp mot korruption. Samtidigt är landet fortsatt splittrat kring EU-förhandlingarna, då de konstitutionella ändringar som krävs för att erkänna fler minoriteter ännu inte har antagits.

Nordmakedonien visar hur demokratisering, etnisk mångfald och europeisk integration är sammanflätade – och hur svåra men nödvändiga kompromisser formar landets framtid.

Jag ska blogga mer om detta spännande land de närmaste dagarna. Men jag ska inte kommentera själva valet, vare sig hur det sköts eller valutgången. 

Det blir allt tydligare hur var och en av oss fastnar i reals, filmer och ”nyheter” i våra telefoner och läsplattor. Trots att ambitionen var att bara kolla någon minut på Insta, så går det en halvtimme eller en timme på TikTok, YouTube, X, Instagram och Facebook. Jag hör ofta uttrycket ”oj, jag skulle bara läsa mina mejl men har slösat bort två timmar på att slötittat på oväsentligheter”. Det känns ganska oskyldigt men att vi påverkas av det vi ser är helt uppenbart. Allt fler tror att det är sant det som visas och påstås i de olika plattformarna och blir förnärmade om någon säger -har du faktakollat? 

Varför skulle annars så många företag, partier och organisationer satsa allt mer på att nå oss i sociala medier? Numera går det inte går att skilja på vilka filmer som är verkliga eller vilka som har tillverkats för att påverka oss. 

Algoritmer på plattformar som Facebook, X (Twitter), TikTok och YouTube prioriterar innehåll som väcker reaktioner — ilska, rädsla, upprördhet — eftersom det får fler att stanna kvar längre. Men sådant innehåll är inte alltid sant. Det gör att falsk eller vinklad information får större spridning än nyanserade fakta.

I min egen omgivning har jag noterat åsiktsförändringar som går att koppla till ökat användande av sociala medier. Risken för splittring av samhället och polariseringen är ett stort problem för ett öppet demokratiskt samhälle.

När kvinnor, män, unga, gamla och barn sätter sin tilltro på det som händer i telefonen i fickan går det inte längre att komma med torra fakta som visar på vilken av bakgrundsfakta.. 

När ett parti, organisation, företag eller en rörelse har resurser att systematiskt påverka flöden — genom fejkade konton och koordinerade kampanjer — kan de skapa en illusion av majoritetsopinion.

Det betyder att människor får en skev bild av vad “alla andra tycker”, vilket påverkar både samtalstonen och hur vi röstar. Om vi slutar kunna skilja på vad som är sant och falskt, förlorar demokratin sin kompass.

Faktakoll handlar inte om att “vinna en debatt”, utan om att skydda vår gemensamma verklighet — det som gör att vi kan föra samtal, fatta beslut och bygga tillit mellan människor.

USA är ett tydligt exempel: där har polariseringen och desinformationen lett till att människor lever i helt olika informationsvärldar. Det gör kompromisser och dialog nästan omöjliga.

Om vi inte är vaksamma, kan samma mönster uppstå här — där svenska väljare får helt olika bilder av verkligheten beroende på vilket flöde de följer.

Min slutsats är att var och en av oss behöver ta det vi ser med en nypa salt men det är också en uppmaning till samhällsintresserade och politiska partier av olika slag att engagera sig mer i sociala medier. 

Bilden är från maktbarometernhttps://medieakademin.se/maktbarometern/