Monica Greens blogg

På Nobeldagen fick vi se hur tekniken och kunskapen går framåt, mycket tack vare forskningen. Så det finns verkligen ljus och hopp MEN samtidigt är det just nu en mycket dyster tid. Coronapandemin kräver offer, dels har miljontals människor avlidit, ekonomier går ner och drabbar de som har det sämst, kvinnor och barn utsätts för våld och misshandel.

Förtryck sker både i öppna och auktoritära stater. Nedstängningar, mötesförbud och utegångsförbud hindrar civilsamhället från att genomföra aktiviteter, arrangera möten och ställa krav på makten. 

Bland de utsatta finns de som bidrar till att upprätthålla demokratin, det öppna samhället och det fria ordet. Förtrycket drabbar vanliga människor som vill försvara grundläggande rättigheter. Media, rättsväsende och andra som bidrar till att upprätthålla det öppna demokratiska samhället hotas och förtrycks. Ungern och Serbien stoppar fri journalistik. I Hongkong ser vi övervåld och arresteringar.

I USA, har pressfriheten försämrats. Förutom att USA är mycket segregerat, lider av fattigdom, våld och förtvivlan så har över en kvarts miljon dött i covid-19.

2020 skulle varit ett år med framåtanda och jubileum. FN firade 75 år som organisation, UN Women uppmärksammade att det är 25 år sedan kvinnokonferens i Peking, operation 1325 har i  20 år ställt krav på kvinnors deltagande i fredsförhandlingar osv. Dessa viktiga händelser har fått uppmärksammas på distans. Jag som hade förväntat mig ett år med flera valövervakningar har fått konstatera att flera länder skyller på Corona för att slippa ta emot internationella valövervakare. Samtidigt ser vi modiga män och kvinnor i Belarus kämpar för demokrati och i Polen demonstrerar människor mot skärpta abortlagar. 

Vi måste hålla modet uppe, se ljuset i tunneln, uppmana alla att göra sitt yttersta för att förhindra Corona att sprida sig. Vi behöver hålla ihop, på distans, för att ta oss ur detta tillsammans.

Vaccinet kommer inte lösa att allt går över och det kommer att ta tid. Men det inger hopp om att det går att ändra den negativa trenden.

Så än en gång håll ut, håll i och ge med dig av din omtanke till andra. 

Ingen kan göra allt, alla kan göra något, var och en på sitt håll. Tillsammans gör vi skillnad 

"Här kommer Pippi Långstrump tjolahopp tjolahej, tjolahoppsansa"

Visst är vi många som hängt med i sången när Pippi kommer galloperande på sin häst Lilla gubben. Nu fyller den fantastiska gestalten 75år och givetvis vill jag som många andra hylla henne och Astrid Lindgren.

Att för 75år sedan skriva om en självständig, stark och smart tjej var upprördare för den tiden. Då skulle flickor och kvinnor finna sig i att vara tysta, kuvade och svaga. Därför är det så imponerande av Astrid Lindgren som i mina ögon var en enastående feminist. 

Pippi ställde till bus, vågade gå sin egen väg och gillade att provocera. 

Hon hade också så otroligt många genomtänkta uttryck att de sticker ut även idag när vi uppfattas som jämställda och storsinta. 

För visst minns ni att Pippi Långstrump som nioårig flicka flyttar in i Villa Villekulla tillsammans med sin apa, Herr Nilsson, och sin häst, Lilla Gubben. Dessutom har hon en kappsäck full med gullpengar. Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump är en märkvärdig flicka. Hon har en mamma som är en ängel i himlen och en pappa som är kung på Kurrekurreduttön i Söderhavet – dessutom är hon starkast i världen.  Pippi är oberoende av vuxna, hon klarar sig utmärkt själv. Hon behöver aldrig göra något hon inte vill, bara för att andra säger åt henne att göra det, och hon visar ingen respekt för saker och personer som hon inte tycker förtjänar det. 

Men hon vill också passa in ibland när det faller henne in. Passa in på kafferep, gå i skolan som alla andra och längtar förstås också efter sina föräldrar.

När hon bestämmer sig för att börja skolan är det inte efter långt tjatande från barnavårdsnämnden i form av Prusiluskan. Utan för att som hon själv uttrycker det, att hon vill ha skollov. Det påminner oss om att de flesta behöver finnas i ett sammanhang. Ta del av samhället, ha ett jobb, gå i skolan för att sedan kunna vara ledig efter det.

Jag kan tipsa om sidan med Pippicitat, där har jag blivit påmind om vad jag läste som barn och följde TV-serien om Pippi Långstrump. Den sidan var där jag hittade mycket av texten.

Men i dessa tider kan jag också tipsa er om att gå till bokhyllan och leta reda på en av Pippiböckerna. Ni kommer att fastna och häpna.

Så hipp hipp hurra på din 75-års dag Pippi Långstrump! 

Det har hänt mycket på dessa 75 år som FN funnits. Trot stora problem, utmaningar och påfrestningar har det skett stora framsteg för fred, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. För 5 år sedan togs ännu ett stort steg när medlemstaterna kunde enats om Agenda 2030 med de 17 globala målen för hållbar utveckling. En gemensam strategi med målet att bland annat utrota hunger och fattigdom, uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män och säkra att den globala konsumtionen och produktionen blir hållbar. 

Med Coronaepedemin gör att tiotals miljoner kastas tillbaka i fattigdom och att miljontals arbetstillfällen går förlorade. För kvinnor och flickor ökar utsattheten för våld i hemmet när de blir tvingade till att leva 25/7 med sin förövare. Detta kan inte på något sätt accepteras. Dessutom försämras mödravården och flickor tvingas till barnäktenskap med sexuella övergrepp och förtida graviditeter som följd. 

När skolor stänger, utbildning försenas eller uteblir och ungdomsarbetslösheten är hög försämras ungas möjlighet till försörjning. 

Därför har FN, nationerna och alla medborgare ansvar att agera för att vända den negativa trenden.

Agenda 2030 är ett utmärkt verktyg att använda eftersom det består av 17 mål och en mängd delmål för socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. 

Mänskliga rättigheter, jämställdhet och miljömässiga mål måste respekteras. Ingen kan göra allt, alla kan göra något, vad kan du göra?

I år har vi egentligen mycket att uppmärksamma så som att FN firar 75 år. Att det är 25 år sedan kvinnokonferensen när Pekingplattformen fastslogs med att mänskliga rättigheterna även är kvinnors rättigheter. Det är 20 år sedan resolution1325 antogs, med uppmaningen att kvinnor ska delta i fredsförhandlingar eftersom det blir bättre resultat då. Dessutom är det 10 år sedan FN startade sin jämställdhets organisation UN Women.  

Men detta är också året då världen kämpar mot en pandemi. Även om coronaviruset slår mot alla drabbas vissa grupper och individer hårdare än andra. Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av pandemins socioekonomiska effekter, samtidigt gör de själva en enorm insats för miljontals människor genom att ge undervisning, vård och omsorg, både i och utanför hemmet.  Dessutom vittnar rapporter från hela världen om en kraftig ökning av könsbaserat våld då kvinnor som utsätts för våld i hemmet isolerats tillsammans med sina förövare under pandemin.

Kvinnor och flickor är sedan tidigare utsatt för våld och övergrepp. Enligt FN utsätts omkring 4 miljoner små flickor årligen för könsstympning som innebär att delar av deras könsorgan skärs bort. Det sker ofta utan bedövning, med verktyg som en glasskärva eller en metallbit. Dessutom gifts 33 000 flickor bort – varje dag. Det betyder att 12 miljoner flickor varje år berövas sitt eget liv, riskerar att utsättas för sexuellt våld och att bli mamma innan de är fysiskt och mentalt redo.

Kvinnor och flickors utsatthet beror bland annat på brist på utbildning, patriarkala strukturer, skadliga traditioner/sedvänjor och fattigdom.  Så visst ska vi uppmärksamma att det är 75 år sedan FN startades men dessutom borde vi sätta större fokus på uppdragen. Fred, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter är lika viktiga idag.

Det är 75 år sedan andra världskriget och nationerna gick samman för att förhindra kommande krig. På lördag är det FN-dagen och därför kan vi passa på att uppmärksamma det globala samarbetet och vikten av gemensamma lösningar.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, är ett världens mest översatta dokument, till närmare 500 språk och dialekter.

Deklarationen innehåller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, avskaffande av rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor. Den inleds med: Alla människor är födda fria och har lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. 

Dessvärre har detta året i samband med covid-19 tryckt mycket av strävanden tillbaka. Fattigdomen har ökat och klyftorna har vidgats, mäns våld mot kvinnor har ökat och terrorismen sätter många i skräck. Utmaningarna kräver mer globalt samarbete, inte mindre som en del populister påstår. 

 Denna FN-vecka är ett tillfälle för oss alla till eftertanke och inse att vi på allvar måste ta oss an de utmaningar vi står inför. De globala mål som FNs medlemsländer anslutit sig till måste respekteras. För att inte deppa ihop om att det finns nationella krafter som vill stoppa huvudet i sanden så kan jag ändå konstatera att det finns många som står upp för gemensamma lösningar. 

Nu är det tre år sedan Metoo briserade i Sverige. Hashtaggen #Metoo tog fart i samband med att skådespelaren Alyssa Milano, bad alla kvinnor som någon gång ofredats sexuellt att svara på hennes tweet med orden "me too". Hollywoodproducenten Harvey Weinstein, anklagats för våldtäkt av flera kända skådespelare och att det tystats ner av filmindustrin.  Uppropet vittnade om sexuella trakasserier, kränkningar, utsatthet och systematisk nedtystande.

Det spred sig snabbt till Sverige, först inom teater och filmbranschen med uppropet #tystnadtagning, sedan vidare till ett hundratal branscher med egna hashtaggs så som #underytan, #slutvillkorat,#medvilkenrätt, #akademiuppropet,

#givaktocheldupphör, #allmänhandling, #utanskyddsnät, #vardeljus, #utgrävningpågår, #vikokaröver, #vislårbakut och #imaktenskorridorer osv, osv.

Metoo-rörelsen fick snabbt stor medial uppmärksamhet i Sverige och jämfört med många andra länder som inte kommit lika långt med jämställdheten. Det är t.ex inte förrän alldeles nyligen som #Metoo tog fart i Danmark. Det finns säkert många bottnar och förklaringar men förmodligen har en feministisk rörelse i Sverige inneburit en större öppenhet, än i många andra länder, att tala om dessa strukturella problem. Troligen finns ett oerhört stort mörkertal i de flesta länder  och att det till och med anses normalt med "en klapp i rumpan".

En tillgång för #metoo-rörelsen är erfarenheten av att organisera sig, vilket de många olika uppropen, baserade på yrke eller andra delade erfarenheter, visar tydligt.

Det kollektiva berättandet i #metoo bidrog till att fler vågade bryta tystnaden och sätta ord på sina erfarenheter.  Tyvärr medförde Metoo även att oskyldiga dömdes i media och därmed i en folkdomstol, det är definitivt inte acceptabelt.

Men i det stora hela var det oerhört befriande att kvinnor äntligen tog bladet från munnen genom att både skrika och skriva om sin frustrationen. Även jag utsattes av sexuella trakasserier i Riksdagen, men valde att bagatellisera. 

I det privata näringslivet har det varit anmärkningsvärt tyst. Jag har tolkat det så att kvinnor och män vill inte att det framkommer att kvinnorna utsätts på samma sätt som i resten av samhället. En förklaring jag fått höra är att det handlar om stora pengar, investerare, affärsuppgörelser som bygger på förtroende. I det ingår att inte avslöja de män som tafsar, klappar, kräver sex eller "bara" är sexistiska i sina kommentarer.

Frågan är bara hur vi ska fortsätta belysa, uppmärksamma och motarbeta sexuella trakasserier? UN Women Sveriges kampanjer #tasnacket och #HeForShe är två exempel på hur vi ska bryta sexistiska kommentarer och lägga ansvaret där den hör hemma. TV-serien Björnstad är ett exempel på hur idrotten måste ta sitt ansvar, jag har visserligen "bara" läst boken av Fredrik Backman ännu men den var oerhört stark. 

Ett annat bra initiativ är SSU och S-kvinnors gemensamma #jaganmäldealdrig där många vittnar om att otryggheten på jobbet för att många aldrig vågar berätta.

En sak är säker, vi får aldrig tystna och aldrig gå tillbaka till tiden innan Metoo. Kampen mot sexuella trakasserier, hot och våld är långt ifrån över. 

I Etiopien finns ett sjukhus och fem filialer som stödjer förlossningsskadade kvinnor. Verksamheten bygger på behandling, rehabilitering och prevention. Verksamheten finns tack vare initiativ, engagemang och tålamod av läkarparet Reginald och Catherine Hamlin. Dessutom tack vare allt det stöd som samlats in, bl.a. i Sverige.  

1500 patienter behandlas årligen i centralsjukhuset i Addis och i de fem  filialsjukhusen som på senare år byggts upp. Drygt 50 00 patienter har opererats med en teknik som läkarparet Hamlin lanserade för över 50 år sedan och som förfinats genom åren.

Efter operation behöver många patienter fysioterapi. De kan ha nervskador eller förtvinade ben av ett långdraget sängliggande. De behöver träna underlivet eller lära sig att leva med stomi.

Kvalificerade barnmorskor och en förbättrad mödravård krävs för att etiopiska kvinnor ska få säkrare förlossningar.

Barnmorskor utbildas sedan 2006 och placeras ut i områden där de känner till den lokala miljön och kan språket. De gör livsviktiga insatser för att nå ut med kunskap och förebyggande mödravård, förutom att övervaka förlossningar i samarbete med sjukhusets filialer och övriga sjukvårdsinrättningar.

Organisationer i åtta länder stödjer verksamheten vid huvudsjukhuset i Addis Abeba och de fem filialerna  som finns i Etiopien.

Den svenska stiftelsen har sedan 1988 bidragit till utvecklingen från ett enkelt familjedrivet sjukhus till ett modernt komplex som är världsledande i behandling av obstetrisk fistula, skador som uppstår vid svåra förlossningar.

På ett digitalt årsmöte med stiftelsen utsågs jag till ordförande för denna viktiga insamlingsorganisation. Jag tackar för förtroendet och hoppas på att vi kan höja ribban för insamlingar. Kanske vill du ge ett stöd redan nu? I så fall är det bara att swisha till 1239002965.

Du kan givetvis också läsa mer om oss på: 

https://fistulasjukhuset.org

Vi har som mål att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och forma villkoren för beslutsfattandet.

"Efter att ha träffat på många kvinnor som tvekar att ta styrelseuppdrag har jag uppmanats att skriva en bok med tips, idéer, mötesteknik, härskartekniker och intervjuer med kvinnor som ger sin erfarenhet. Vilka borde jag tillfråga och vad får jag inte missa?" Så skrev jag på Facebook och fick ett fantastiskt gensvar med många goda råd om vilka jag ska tillfråga och vad jag borde skriva om i min kommande bok. Jag gläder mig över engagemanget som alla visar och viljan att bidra till en bok som upplyser, stärker och peppar.  Det handlar om att lyssna på andra, vara påläst och våga ta plats utan att avbryta. Att ge och ta information är grundläggande för de flesta uppdrag och så naturligtvis insikten att ingen är fullärd, att det är ett ständigt lärande, det kan inte nog betonas.

De flesta som hittills bistått med sina erfarenheter är kvinnor och män från olika delar av politiken och föreningslivet. Det kanske i och för sig säger mer om mitt kontaktnät på sociala medier än om hur samhället ser ut i stort. Men jag har noterat att det är just män och kvinnor i bolagsstyrelser, privata näringslivet och affärsvärlden som egentligen har ett större behov av utbildning i mötesteknik. Visserligen kan de med resurser skaffa sig den kunskapen enklare än de som inte har råd att köpa sig dyra kurser. Men samtidigt när behovet av att vidga basen för att rekrytera kvinnor till styrelseuppdrag blir det ännu viktigare att ge fler kunskapen och självförtroende för fler. 

Det är när jag träffat kvinnor utanför politiken, kvinnor som befinner sig i olika chefspositioner som jag får höra om att behovet är mycket stort av styrelseutbildningar. 

Men det ena ska inte förta det andra. Därför ska jag försöka mig på konstycket att skriva en bok som vänder sig till alla som står i begrepp att ta ett styrelseuppdrag. Att bli tillfrågad men tveka, eller det motsatta att inte bli tillfrågad trots kunskap, kan vara frustrerande. Därför behöver vi stötta varandra, se varandra och lyfta upp det goda hos var och en av oss. 

Förhoppningsvis kan ni fortsätta ge mig tipps och idéer på vad boken ska innehålla och vilka jag ska tillfråga. Jag lyssnar på er, läser och tar till mig. Tack på förhand.

Vi S-kvinnor är stolta över att tillhöra en feministisk rörelse. Det behövs både kraft och prioriteringar för att bygga ett jämställt samhälle för alla, ett samhälle där kvinnor och män, flickor och pojkar får leva sina liv, utan förtryck eller att någon hålls tillbaka. Men vi ser att välfärden, som är så viktig särskilt för utsatta, har flera brister. Coronaviruset har slagit hårt, inte minst mot kvinnor och flickor som redan befinner sig i utsatta situationer. Virusets framfart har inneburit, död, lidanden, svåra umbäranden och visar den ekonomiska ojämlikheten. Våld mot kvinnor i hemmet, ojämn fördelning av resurser, kvinnors utsatta roll som vårdare har blivit tydliga under den kris vi genomgår just nu. Förutom att det blivit extra tydligt att äldreomsorgen behöver stärkas ytterligare, har vi fått se psykisk ohälsa och ensamhet. Dessutom har alla som arbetat i vården slitit, stressat och pressats till det yttersta. De flesta av oss tycker att det  är självklart med gemensamt ansvar för att vård, skola och omsorg av hög kvalitet är tillgänglig för alla och i hela landet. Nu gäller det att se till att krisens konsekvenser inte leder till neddragningar i välfärden utan att vi istället säkerställer den långsiktiga finansieringen.

Tyvärr finns det populistiska partier som påstår att de vill prioritera välfärden men när de får chansen sänker de hellre skatterna och på så sätt försämras möjligheterna ytterligare.

Nu behövs tydliga beslut och en politik som satsar för framtiden, en politik som ökar tryggheten för alla som bor i vårt fina land. Vi menar att det behövs mod för att omfördela makt och resurser till ett mer jämställt/jämlikt samhälle, målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv, så är det inte idag.

Jämställdhet är en del av lösningen för de utmaningar Sverige står inför. För att klara prövningarna på arbetsmarknaden, i etableringen, skolan och vården måste alla bjuda till, förstå och beakta de behov och villkor som råder för kvinnor, män, flickor och pojkar.

För att komma längre och ta nya steg i stället för att stå och stampa behöver jämställdhetsperspektivet in i allt arbete, det behövs jämställdhetsperspektiv i budgetarbeten. Inga kvinnor eller män ska falla mellan stolarna när satsningar görs för att ta oss ur krisen.

Barn och unga ska leva trygga liv, i skolan och hemma. Våra äldre har rätt till en kvalitativ omsorg med trygg personal som vet att de har sina arbeten och sina arbetskamrater kvar, omvårdnadsyrket behöver uppvärderas. Kvinnor ska ha egen ekonomisk makt att styra sina egna liv och fatta egna beslut och det behövs ytterligare resurser mot kvinnors ohälsa.

Nu måste vi gemensamt bygga ett starkare samhälle genom satsning på välfärden.

S-kvinnor i Skövde

(Foto från Arbetsmiljöverket, syntolkning: kvinnor i stressad vårdmiljö)

Fortsätter problematiseringen av vad som är kvinnoförtryck eller kvinnans egna val. Därför ställer jag frågan om uppförstorade läppar och skönhetsoperationer kvinnoförtryck? För min del får kvinnor välja själva. Men vi ska vara medvetna om att sedvänjor, trender och förväntningar från omvärlden är mycket starka. 

Kvinnoidealet har förändrats över tid och ser olika ut över världen. Det gäller såväl kläder som knappt täcker någonting till kläder som täcker allt. 

En påsk för länge sedan klädde jag ut mig till påskkärring och sa att nu drar vi häxor till Blåkulla, där vi får vara i fred från förtryck och förväntar från omgivningen. Då fick jag kritik för att jag förlöjligade och bagatelliserade de fruktansvärda brott som det var att bränna kvinnor på bål. 

Jag tyckte att det var en kul grej och menar att jag borde få välja själv och menar att det borde gå att skämta om det mesta.

Stora bröst, små bröst, smal midja, mullig, små smala muskler, magrutor, bikini, heltäckande baddräkt, korta och långa kjolar, stora sjalar, hattar, små och stora läppar är en ständig diskussion. 

För ett antal år sedan lyckades konsumenter stoppa försäljningen av stringtrosor till små barn. Det var bra att den fåniga trenden stoppades utan att det för den delen behövdes förbud, lag eller beslut i något kommunfullmäktige...

För den sakens skull ska vi inte tro att förtryck och förväntningar på kvinnor försvinner utan att vi tar debatten eller synlig gör det.

Det krävs tydliga initiativ för att värna barns och ungas hälsa och välbefinnande. Där har vi alla ett ansvar. 

Kvinnor är medvetna om att de kommer att bli bedömda utifrån hur de klär sig, vare sig det är för mycket eller för lite. Det kan handla om starka kommersiella krafter som vill att kvinnor ska ha på sig vissa kläder, det kan handla om religiöst förtryck. 

En del vill gå urringat och kortkort eller uppmuntras av andra att göra det. En del går i slöja frivilligt eller kan ha påtvingas det av sin omgivning.

Att slöjor och täckande kläder i många kulturer och religioner används för att förtrycka kvinnor vet vi. Många kvinnor styrs antingen direkt av män, eller indirekt genom starka kulturella normer om hur en kvinna bör eller inte bör se ut. 

Det är ofta kopplat till skam och skuld, till hur ren eller fin en flicka eller kvinna är, och det är ofta kopplat till hederskulturer. 

Detta, ska motarbetas. 

Men vi kommer inte åt det genom att sätta upp nya regler för hur kvinnor får se ut. 

Vi ska givetvis jobba för att stoppa och förhindra hederskulturer likasom andra former av förtryck.

Jämställdhetsfrågor, alla människors lika värde, värdegrund och normer måste vara en naturlig del av skolans demokratiska uppdrag, det ska omfatta alla. 

Extremism och terrorism ska bekämpas oavsett om det är förtryck av människor av annan hudfärg som vi ser fruktansvärda exempel på just nu i USA och i stora delar av världen. Eller om det är förtryck mot kvinnor som inte får ha på sig de kläder de vill.

Nu är FNs barnkonvention lag i Sverige och vi ska låta barnen bestämma själva vad de har på sig. Givetvis har föräldrar ett ansvar genom att se till barnen har varma kläder på sig när det är kallt ute osv. 

Att dölja eller inte dölja sin kropp, det är inte det jämställdhet handlar om. Jämställdhet handlar om att motverka strukturer som förtrycker, att alla ska känna sig fria att klä sig och leva sina liv som de själva vill. Sluta prata om vad kvinnor har på sig hela tiden. Kvinnor får ha på sig vad de vill, precis som män. 

I Sverige vi har en abortlag som ger kvinnan rätt till fri abort till vecka 18. Innan dess gjordes olagliga aborter med hjälp av olika typer av redskap från rena riktigt bra verktyg till säkerhetsnålar, krokar från klädhängare och smutsiga knivar. 

En hel del kvinnor reste till Polen för att få abort, nu är det annorlunda. I dag tillåts abort i Polen endast vid våldtäkt, incest, om fostret är allvarligt skadat eller om moderns liv och hälsa hotas. 

Det är med bestörtning vi tar del av det nya lagförslaget som regeringen försöker få igenom i skuggan av Coronaepedemin. Det nya förslaget skulle i praktiken fungera som ett totalförbud eftersom 98 procent av alla aborter i Polen. Det är bedrövligt. 

Aborter är fortfarande olagligt i flera av världens länder och tusentals kvinnor skadas och dör varje år i sviterna av osäkra aborter.

1975 trädde den svenska abortlagen i kraft och gav kvinnor rätt att själva bestämma om de vill avbryta en graviditet under de arton första veckorna. Sedan dess har abortbehandling blivit mer effektiv och säker, accepterad och lättillgänglig.

Osäkra abortmetoder tar ungefär 47 000 kvinnors liv världen över varje år, enligt Världshälsoorganisationen, WHO. Det gör osäkra aborter till en av de största dödsorsakerna bland kvinnor globalt sett.

Kvinnors tillgång till, och möjlighet att göra, abort på ett säkert sätt skiljer sig stort mellan olika länder. Medan en del länder har lagstiftning som ger kvinnan rätt att själv bestämma över sin kropp och göra abort, är abort olagligt på många platser i världen. 

Globalt genomgår drygt 21 miljoner kvinnor osäkra aborter varje år, främst i resurssvaga länder. De osäkra aborterna utgör enligt WHO nästan hälften av alla aborter i världen.

Så för att rädda kvinnors liv är det viktigt att kvinnor får bestämma själva. Säkra aborter räddar liv. 

Det är så frustrerande att ta del av uppgifterna om att våld mot kvinnor ökar ännu mer i dessa Coronatider. För många kvinnor har situationen redan innan pandemin varit fruktansvärd, och nu när de tvingas stanna hemma hos våldsbenägna män blir det ännu värre.  

Nu måste alla hjälpas åt för att få stopp på detta elände. 

Därför välkomnar jag att FNs generalsekreterare António Guterres uppmanar till omedelbara åtgärder för att agera mot de alarmerande och stigande antalet fall av våld i hemmet som drabbar världens kvinnor och flickor som en konsekvens av COVID-19. 

- Fred är inte bara frånvaron av krig. Kvinnor i isolering till följd av COVID-19 utsätts 

för våld på platsen där de borde vara som tryggast: i hemmet, säger António Guterres och fortsätter

- Jag vädjar om fred i alla hem runt om i världen.

Guterres uppmanar alla regeringar att prioritera kvinnors säkerhet i deras arbete mot pandemin. 

Kombinationen av ekonomisk och social stress på grund av pandemin som begränsar rörelsefrihet har lett till dramatiskt ökning av antalet kvinnor och flickor som drabbas av våld och övergrepp. Även före spridningen av COVID-19 visade statistiken att en av tre kvinnor i världen har utsatts för våld under livstid.

Våld mot kvinnor och flickor är ett globalt problem, problematiken drabbar både utvecklade och fattigare ekonomier. Världshälsoorganisationen rapporterar att våld mot kvinnor har flera förödande konsekvenser på deras reproduktiva och mental hälsa. Kvinnor som utsatts för fysiskt eller sexuellt våld löper dubbelt så stor risk att drabbas av depression. 87 000 kvinnor i världen dog under 2017 och mer än hälften blev mördade av en partner eller familjemedlem. Våld mot kvinnor är en reell och fruktansvärd dödsorsak.

Det nuvarande mer ansträngda läget för både sjukvården och andra myndigheter begränsar ytterligare deras möjlighet att svara på och ta hand om ökningen av våld i hemmet. 

Guterres uppmanar därför alla regeringar att inkludera förebyggande åtgärder som berör våld mot kvinnor som en viktig del i deras nationella svarsplaner på COVID-19. FN och UN Women har tillsammans tagit fram rekommendationer på åtgärder som regeringar kan vidtas.  

Läs mer: https://news.un.org/en/story/2020/04/1061052 

Det är fantastiskt att Sverige äntligen inkorporerat FNs barnkonvention till lag. Det tryggar barnens uppväxt och förpliktigar att både följa och informera om de rättigheter det innebär. Den slår fast att barn är alla människor under 18 år. Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras. Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Jag tänker givetvis på både pojkar och flickor men som ordförande för UN Women i Sverige känner jag ändå extra mycket för alla de flickor som utnyttjas. Jag ser barnkonventionen som ett sätt att värna de mest utsatta.

 Det finns flickor som könstympas i mycket unga år, vilket kan leda till livslångt lidande. Det finns flickor som blir bortgifta som 12-13 åringar  och blir våldtagna inom äktenskapet, blir mammor trots att de själva är barn och trots att flickkroppen inte är utvecklad.

Det finns flickor som säljs som sexslavar och det finns flickor som utsätts för våld och övergrepp. 

Dessutom finns alla subtila kränkningar, trakasserier och krav som innebär att flickor definitivt inte har samma möjligheter som pojkarna. 

Varför är det så?

Vi lever i ett patriarkat där mannen är norm vilket innebär att både män och kvinnor upplever män som mer trovärdiga. Jag borde inte behöva lägga till att det naturligtvis inte gäller alla män. De allra flesta män är schyssta men vi är alla låsta i de roller/strukturer som sitter så stenhårt i samhällsnormen. Allra helst hade jag sett att FNs kvinnokonvention blir lika känd, uppmärksammad och efterlevt. Men fram tills dess ser jag Barnkonventionen som ett sätt att bryta de stereotypa könsrollerna, hindra våld och övergrepp.

I artikel 19 slås det fast att: "Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp"

Därför välkomnar jag att barnkonventionen är lag från årskiftet.

 Det är tillsammans vi för skillnad, det visar inte minst den nyligen avslutade Musikhjälpen, som i år lyckats att samla in 50 miljoner kronor på temat Sex är inte ett vapen.  Det är fantastiskt vad mycket värme, kärlek och engagemang det finns i hela landet.

UN Women jobbar på flera sätt på många håll i världen för att bl.a. avskaffa sexuellt våld i konflikt.

Allt för många har utsatts för sexuellt våld världen och det måste precis som i många andra frågor ske betydligt mycket mer arbete för att förebygga sexuellt våld. Dessutom får vi inte blunda för grundorsaken dvs bristen på jämställdhet.

Sexuellt våld används i krig och konflikter som en strategi för att splittra familjer och samhällen. Det tar sig uttryck genom våldtäkter, flickor som används som sexslavar, tortyr, trafficking- våldtäkt i krig är ett krigsbrott.

Alla väldens länder, ledare och FN måste intensifiera arbetet för att gå slut på sexuellt våld i konflikt, de utsatta måste få upprättelse. Kvinnor och flickor måste  tillgång till sexuella och reproduktiva rättigheter. Sist men inte minst är det fred världen behöver. 

Slag, sexuella övergrepp och misshandel i hemmen men också kränkningar, begränsningar och kontrollbehov är våld.  1 av 3 kvinnor och flickor i världen utsätts för våld, det är allvarlig kräkning av de mänskliga rättigheterna och ett stort globalt samhällsproblem.

Förra året mördades 22 kvinnor i Sverige av en nära anhörig. Det är oacceptabelt.

Våld mot kvinnor pågår i hela världen, i alla länder, alla religioner, alla kulturer. Miljontals flickor och kvinnor trakasseras, våldtas, dödas, diskrimineras på grund av sitt kön. Det sker genom fysiskt och psykiskt våld men också genom lagstiftningar och myndigheter som vill begränsa kvinnors rättigheter.

Den 25 november är det FNs internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor, även kallad Orange Day. Dagen är till för att uppmärksamma den allvarliga frågan men framför allt för att uppmana till handling.

Tillsammans kan, och måste vi ändra de strukturer som gör det möjlig att våld mot kvinnor fortsätter. Attityder, jargonger och föreställningar om maskulinitet, könsroller och sexualitet leder till misshandel av olika slag.

FN och regeringar i alla länder måste göra mer för att få till nödvändiga genomgripande samhällsförändringar som leder till att förebygga, förhindra och stoppa våldet. 

Alla företag och arbetsgivare i Sverige borde inse problemet som inte bara är ett lidande för individen, kvinnan, barnen. Konsekvenserna av våldet har omedelbara och långvariga fysiska och psykiska konsekvenser för kvinnors hälsa. Dessutom innebär våld mot kvinnor stora ekonomiska påfrestningar för samhället på grund av ökande kostnader för sjukvård och rättsväsende samt minskad produktivitet då kvinnor kan hindras från att arbeta till följd av våldet. Under 2018 kostade våld mot kvinnor i Sverige 45 miljader kronor (Källa: EIGE ).

Våld mot kvinnor angår alla eftersom det finns bland vänner grannar och och på arbetsplatser, det handlar om civilkurage. 

UN Women arbetar över hela världen på olika sätt för att motverka det sexuella våldet i konflikter och krig bl.a. genom stöd till nationella handlingsplaner mot det sexuella våldet - nu i över 80 länder, med forskning och teknisk support, resolutioner i FN:s säkerhetsråd, skickliga experter och insamling för direkt omgående stöd och hjälp under senare år bl.a. i Kongo, Jemen, Jordanien - flyktinglägret Za’atari och för Rohingya-kvinnor och flickor i flyktinglägret Balukhali, Cox Bazar i Bangladesh. 

UN Women Sverige arbetar med utbildning för att förändra den destruktiva machokulturen. Med initiativet HeForShe, har fler män, både beslutfattare, idrottsföreningar och förebilder ställt upp mot våldet.

Var och en av oss kan och ska ta ansvar för en tryggare tillvaro. 

Inte en enda kvinna eller flicka ska behöva bli utsatt misshandel, hot eller förnedring.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något.

Tillsammans gör vi skillnad 

Nyligen presenterade Brå, Brottsförebyggande Rådet,  en ny rapport med namnet "Våldtäkt från anmälan till dom" (2019).  Jag lyssnade på rapportens författare: Stina Holmbergoch Lars Lewenhagen från Brå, när de presenterade innehållet i rapporten. De påpekar att antalet anmälda våldtäkter har ökat men att för få döms, däremot ser nu de flera förbättringspunkter inom det svenska rättsväsendet, sedan den nya lagstiftningen kom på plats. 

Anna Lindström har det nationella ansvaret för polisens metod- och verksamhetsutveckling när det gäller polisens arbete med sexualbrott. Hon berättade om Polisens utmaningar och vilka resurser de saknar för att förbättra arbetet.

Brotten är oerhört svåra att utreda. Ofta när det skett i hemmen så hjälper det t.ex att det finns DNA eftersom det finns redan från båda parter osv Från att en våldtäkt anmäls till dess att den är utredd och antingen leder till fällande dom eller har blivit nedlagd har det tidigare tagit alldeles för lång tid. Anna Lindström beskrev hur de nu arbetar dels för att alla tingsrätter ska ha samma förutsättningar. De har tagit fram en utbildning och ordar för

Efter dessa gedigna dragningar deltog och kommenterade Carina Ohlsson (S), ordförande S-kvinnor Josefin Malmqvist (M), ordförande Moderatkvinnorna. Båda var överens om att det behövs fler poliser som har kunskapen om dessa brott. När det gäller högre straff menade att det är en signal till både förövare och övriga samhället att dessa grova brott inte accepteras. Dessutom måste fler våga anmäla och tas på alvar. 

Alla deltagare var överens om av straffriheten för våldtäkt måste stoppas.

Grattis, det är lönedags! En välförtjänt lön som naturligtvis ska räcka till mycket. Men det är också orangeday, dvs den internationella dagen för att upplysa och motverka våld mot kvinnor. Var tredje kvinna i världen har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid. Våld mot flickor och kvinnor är ett utbrett folkhälsoproblem, en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och utgör en global hälsofara. Effekterna av våldet varierar från omedelbara till långsiktiga fysiska, psykiska och sexuella konsekvenser. Våldet leder till med att kvinnor och flickor mister sina liv.  

FN har startat UNiTE To End Violence Against Women  och utnämnt den 25:e varje månad till Orange Day. En dag förregeringar, företag, organisationer, media, civilsamhället och privatpersoner att uppmärksamma och ta ställning mot våld mot kvinnor.

Det handlar om att öka vetskapen om vidden av problemet  samt öka den civila och den politiska viljan att stoppa våld mot kvinnor. Så bär något orange idag!

Men du kan också göra din lön orange.

Den 25:e är det inte bara den dag de flesta av oss får lön, det är också Orange Day. Gör din lön orange genom att den 25:e varje månad bidra till UN Womens arbete för kvinnors och flickors rättigheter. Ett enkelt sätt att bekänna färg och gå från ord till handling.

https://www.unwomen.se/25den25/

Idag deltog jag i ett seminarie vid Globala Torget på Bokmässan i Göteborg. I panelen fanns Lina Al Hasani - Jemenitisk aktivist som kämpar för mänskliga rättigheter i Jemen. Hon framförde ståndpunkter som Women4Yemen har sammanställt.

Peter Semneby - Sveriges Yemen ambassadör. Han redogjorde för de senaste svenska försöken att stimulera fredstrevarna som inleddes i Stockholm i december 2018. Han var med Margot Wallström på hennes senaste resa i regionen. 

Jag fick chansen att beskriva det arbete som UN Women gör i Jemen är att utöka kvinnors politiska deltagande och möjlighet enligt operation 1325 att delta i fredsförhandlingar.

Det finns många hinder och utmaningar i regionen, bland annat finns det krafter som hävdar att det inte är dags att öka kvinnors politiska deltagande just nu, dessa krafter menar att kvinnor kan spela en roll först när en vapenvila har förklarats.

UN Women stödde inrättandet av den jemenitiska kvinnors pakt för fred och säkerhet, som är en frivillig plattform för jemenitiska kvinnor med olika bakgrund. Där har Lina Al Hasani, som deltog i dagens plattform varit initiativtagare. Därför var det mycket intressant att få träffa henne och lyssna på hennes tålamodskrävande arbete.

Landets livsmedelsförsörjning står inför en kris och bristen på sjukvård är akut. Dessutom bedöms 2,6 miljoner kvinnor och flickor vara utsatta för könsrelaterat våld, dvs misshandel, sexuella övergrepp och våldtäkter.

I regionen pågår UN Women arbete med att främja kvinnors säkerhet. Stort fokus ligger på kvinnors humanitära och politiska deltagande i fredsprocessen. Kvinnors erfarenheter och sakkunskaper är nödvändigt att inkludera i fredsbyggandet och för ett stabilt samhälle.

Läs mer på http://www.unwomen.se/jemen-humanitar-kris/