Monica Greens blogg

Slag, sexuella övergrepp och misshandel i hemmen men också kränkningar, begränsningar och kontrollbehov är våld.  1 av 3 kvinnor och flickor i världen utsätts för våld, det är allvarlig kräkning av de mänskliga rättigheterna och ett stort globalt samhällsproblem.

Förra året mördades 22 kvinnor i Sverige av en nära anhörig. Det är oacceptabelt.

Våld mot kvinnor pågår i hela världen, i alla länder, alla religioner, alla kulturer. Miljontals flickor och kvinnor trakasseras, våldtas, dödas, diskrimineras på grund av sitt kön. Det sker genom fysiskt och psykiskt våld men också genom lagstiftningar och myndigheter som vill begränsa kvinnors rättigheter.

Den 25 november är det FNs internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor, även kallad Orange Day. Dagen är till för att uppmärksamma den allvarliga frågan men framför allt för att uppmana till handling.

Tillsammans kan, och måste vi ändra de strukturer som gör det möjlig att våld mot kvinnor fortsätter. Attityder, jargonger och föreställningar om maskulinitet, könsroller och sexualitet leder till misshandel av olika slag.

FN och regeringar i alla länder måste göra mer för att få till nödvändiga genomgripande samhällsförändringar som leder till att förebygga, förhindra och stoppa våldet. 

Alla företag och arbetsgivare i Sverige borde inse problemet som inte bara är ett lidande för individen, kvinnan, barnen. Konsekvenserna av våldet har omedelbara och långvariga fysiska och psykiska konsekvenser för kvinnors hälsa. Dessutom innebär våld mot kvinnor stora ekonomiska påfrestningar för samhället på grund av ökande kostnader för sjukvård och rättsväsende samt minskad produktivitet då kvinnor kan hindras från att arbeta till följd av våldet. Under 2018 kostade våld mot kvinnor i Sverige 45 miljader kronor (Källa: EIGE ).

Våld mot kvinnor angår alla eftersom det finns bland vänner grannar och och på arbetsplatser, det handlar om civilkurage. 

UN Women arbetar över hela världen på olika sätt för att motverka det sexuella våldet i konflikter och krig bl.a. genom stöd till nationella handlingsplaner mot det sexuella våldet - nu i över 80 länder, med forskning och teknisk support, resolutioner i FN:s säkerhetsråd, skickliga experter och insamling för direkt omgående stöd och hjälp under senare år bl.a. i Kongo, Jemen, Jordanien - flyktinglägret Za’atari och för Rohingya-kvinnor och flickor i flyktinglägret Balukhali, Cox Bazar i Bangladesh. 

UN Women Sverige arbetar med utbildning för att förändra den destruktiva machokulturen. Med initiativet HeForShe, har fler män, både beslutfattare, idrottsföreningar och förebilder ställt upp mot våldet.

Var och en av oss kan och ska ta ansvar för en tryggare tillvaro. 

Inte en enda kvinna eller flicka ska behöva bli utsatt misshandel, hot eller förnedring.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något.

Tillsammans gör vi skillnad 

Nyligen presenterade Brå, Brottsförebyggande Rådet,  en ny rapport med namnet "Våldtäkt från anmälan till dom" (2019).  Jag lyssnade på rapportens författare: Stina Holmbergoch Lars Lewenhagen från Brå, när de presenterade innehållet i rapporten. De påpekar att antalet anmälda våldtäkter har ökat men att för få döms, däremot ser nu de flera förbättringspunkter inom det svenska rättsväsendet, sedan den nya lagstiftningen kom på plats. 

Anna Lindström har det nationella ansvaret för polisens metod- och verksamhetsutveckling när det gäller polisens arbete med sexualbrott. Hon berättade om Polisens utmaningar och vilka resurser de saknar för att förbättra arbetet.

Brotten är oerhört svåra att utreda. Ofta när det skett i hemmen så hjälper det t.ex att det finns DNA eftersom det finns redan från båda parter osv Från att en våldtäkt anmäls till dess att den är utredd och antingen leder till fällande dom eller har blivit nedlagd har det tidigare tagit alldeles för lång tid. Anna Lindström beskrev hur de nu arbetar dels för att alla tingsrätter ska ha samma förutsättningar. De har tagit fram en utbildning och ordar för

Efter dessa gedigna dragningar deltog och kommenterade Carina Ohlsson (S), ordförande S-kvinnor Josefin Malmqvist (M), ordförande Moderatkvinnorna. Båda var överens om att det behövs fler poliser som har kunskapen om dessa brott. När det gäller högre straff menade att det är en signal till både förövare och övriga samhället att dessa grova brott inte accepteras. Dessutom måste fler våga anmäla och tas på alvar. 

Alla deltagare var överens om av straffriheten för våldtäkt måste stoppas.

Grattis, det är lönedags! En välförtjänt lön som naturligtvis ska räcka till mycket. Men det är också orangeday, dvs den internationella dagen för att upplysa och motverka våld mot kvinnor. Var tredje kvinna i världen har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid. Våld mot flickor och kvinnor är ett utbrett folkhälsoproblem, en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och utgör en global hälsofara. Effekterna av våldet varierar från omedelbara till långsiktiga fysiska, psykiska och sexuella konsekvenser. Våldet leder till med att kvinnor och flickor mister sina liv.  

FN har startat UNiTE To End Violence Against Women  och utnämnt den 25:e varje månad till Orange Day. En dag förregeringar, företag, organisationer, media, civilsamhället och privatpersoner att uppmärksamma och ta ställning mot våld mot kvinnor.

Det handlar om att öka vetskapen om vidden av problemet  samt öka den civila och den politiska viljan att stoppa våld mot kvinnor. Så bär något orange idag!

Men du kan också göra din lön orange.

Den 25:e är det inte bara den dag de flesta av oss får lön, det är också Orange Day. Gör din lön orange genom att den 25:e varje månad bidra till UN Womens arbete för kvinnors och flickors rättigheter. Ett enkelt sätt att bekänna färg och gå från ord till handling.

https://www.unwomen.se/25den25/

Idag deltog jag i ett seminarie vid Globala Torget på Bokmässan i Göteborg. I panelen fanns Lina Al Hasani - Jemenitisk aktivist som kämpar för mänskliga rättigheter i Jemen. Hon framförde ståndpunkter som Women4Yemen har sammanställt.

Peter Semneby - Sveriges Yemen ambassadör. Han redogjorde för de senaste svenska försöken att stimulera fredstrevarna som inleddes i Stockholm i december 2018. Han var med Margot Wallström på hennes senaste resa i regionen. 

Jag fick chansen att beskriva det arbete som UN Women gör i Jemen är att utöka kvinnors politiska deltagande och möjlighet enligt operation 1325 att delta i fredsförhandlingar.

Det finns många hinder och utmaningar i regionen, bland annat finns det krafter som hävdar att det inte är dags att öka kvinnors politiska deltagande just nu, dessa krafter menar att kvinnor kan spela en roll först när en vapenvila har förklarats.

UN Women stödde inrättandet av den jemenitiska kvinnors pakt för fred och säkerhet, som är en frivillig plattform för jemenitiska kvinnor med olika bakgrund. Där har Lina Al Hasani, som deltog i dagens plattform varit initiativtagare. Därför var det mycket intressant att få träffa henne och lyssna på hennes tålamodskrävande arbete.

Landets livsmedelsförsörjning står inför en kris och bristen på sjukvård är akut. Dessutom bedöms 2,6 miljoner kvinnor och flickor vara utsatta för könsrelaterat våld, dvs misshandel, sexuella övergrepp och våldtäkter.

I regionen pågår UN Women arbete med att främja kvinnors säkerhet. Stort fokus ligger på kvinnors humanitära och politiska deltagande i fredsprocessen. Kvinnors erfarenheter och sakkunskaper är nödvändigt att inkludera i fredsbyggandet och för ett stabilt samhälle.

Läs mer på http://www.unwomen.se/jemen-humanitar-kris/

Helt överväldigad över den gemenskap och glädje som finns på s-kvinnors kongress trots svåra, komplicerade politiska frågor som behandlas.

Vi har bl.a tagit tydlig ställning för att tandvården ska ingå i samma försäkringssystem som sjukvården. Att det inte ska vara någon skillnader på patientavgifter mellan att besöka en läkare eller tandläkare. Ingen ska behöva leva med dåliga tänder av ekonomiska skäl. 

En fråga som som många ombud är aktiva i på hemmaplan och som visade sig i talarstolen. Det är arbetet mot våld mot kvinnor. Hårdare tag, bättre förutsättningar för rättsväsendet att lagföra brott och naturligtvis också ett förebyggande arbete för att ingen ska bli utsatt för kränkningar, misshandel och våld på grund av sitt kön.

Dessutom kräver vi en välfungerande äldreomsorg. Vi kan aldrig acceptera att anhöriga, ofta kvinnor, tvingas kompensera för bristande hemtjänst eller underbemannat äldreboende. Vi kräver att alla som behöver ska få tillgång till äldreomsorg med hög kvalité och tillräckligt med personal.

En annan fråga vi tagit ställning för är en kärnvapenfri värld och att Sverige ska ratificera FNs konvention om kärnvapen förbud. I denna fråga var ombudet från Stockholm Maj-britt Theorin självklart drivande. Vi S-kvinnor har genom tiderna haft en ledande roll i kampen mot atomvapen, kärnvapen, för nedrustning och fred. 

Givetvis har vi valt förbundsstyrelse också. Det otroligt bra och glädjande att Carina Ohlsson och Susanne Andersson blev omvalda till förbundsordförande och förbundssekretrerare. 

Här finns både ombud, många intressanta gäster och S-kvinnor som tidigare haft tunga uppdrag såsom, Anne Linde, Anna Ekström, Helene Fritsson, Ingegerd Sahlström fd förbundssekreterare, Ingegerd Wärnersson fd skolminister.  Med tanke på alla aktiva S-kvinnor i olika åldrar som engagerar sig med liv och lust blir jag både rörd, stolt och emotionell. Det blir jag varit aktiv i S-kvinnor i hela mitt vuxna liv har jag fått möjlighet att delta på många aktiviteter lokalt och på kongresser. Som ordförande både i Kvinnoklubben, kvinnodistriktet och ledamot i S-kvinnors förbundsstyrelse. Numera är jag förbundsrevisor och fick för andra gången fått chansen att vara kongressordförande. Att få lotsa ombuden genom svåra omröstningar, fördela ordet och dessutom leda allsång är verkligen ett hedersuppdrag. 

I helgen har S-kvinnor kongress i Malmö. 100 tals kvinnor har rest från hela landet för att debattera, förhandla och samverka för att flytta fram positionerna i den politiska debatten. Det är en otrolig kampvilja som finns i kongresshallen, detta tillsammans med ett imponerande engagemang och glädje att vara med och göra skillnad tillsammans.

Motionerna som skickats in, och ska behandlas, handlar om Arbetsliv, Bostadspolitik, mot Våld mot kvinnor, Hälsa och sjukvård, Skola och barnomsorg, Äldreomsorg och äldres rättigheter, Klimat och Internationell solidaritet medmera.

Det visar på bredden hos ombuden och de kvinnoklubbar som diskuterat frågorna innan de skickat ombuden till denna kongress.

Dessutom är det en mängd gäster som representerar övriga delar av samhället så som fackförbund, ABF medlflera organisation. Igår talade både kommunstyrelsen ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh och utbildningsminister Anna Ekström. Idag på morgonen skickade Statsministern en videohälsning, han talade om Metoo, hårdare tag mot våld mot kvinnor, det förfärliga med att vissa gömmer sig bakom "heder"och en mängd andra jämställdhetsfrågor som är viktiga för både män och kvinnor. 

Nu ska vi dessutom ha ett panelsamtalet om kvinnors pensioner mellan Annika Strandhäll och Christina Tallberg. Senare i eftermiddag får vi besök av Tobias Baudin ordförande i fackförbundet Kommunal. Sedan väljer vi förbundsstyrelse innan vi går vidare i motionsfloran.

Med andra ord en otroligt givande helg för oss som är med och besluten kommer att beröra många män, kvinnor och barn eftersom vi ska jobba för ett rättvisare, tryggare mer solidarisk samhälle.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) står som värd för 2019 Stockholms Forum om fred och utveckling på temat "Från krishantering till fredsbyggande för att uppnå synergier".

Ofta kräver hot om våld, våldsavbrott och krig omedelbara åtgärder och ingripanden. Men fredsbyggande är ett mycket långsiktigt och tålmodigt arbete. 2019 Stockholmsforum ska problematisera dilemmanat med snabb respons å ena sidan och den långsiktiga vision som krävs för att uppnå en hållbar fred å andra sidan.

 Stockholmsforumet ska se hur humanitärt bistånd, säkerhetssvar, utvecklingssamarbete och fredsbyggande kan få synergieffekter till hållbara lösningar. 

Här på Münchenbryggeriet samlas aktörer som arbetar med stabilisering och de som arbetar med humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och fredsbyggande. 

Det startade starkt genom fantastiska inledningar av Jan Eliasson ordförande för SIPRI, biståndsminister Peter Eriksson , Dr Sima Samar ordförande för Afghanistan Independent Human Rights Cunsil och Peter Maurer ordförande för internationella röda korset.  Nu ska vi snart dela upp oss i parallella diskussioner om fredsbevarande insatser, matprogram, säkerhet och jämställdhet mm  

Jag säger som vanligt ingen hållbar fred om inte kvinnorna involveras. Så visst håller devisen Fred, frihet och feminism även här.

Anna-priset, som nu delas ut för femte året i rad, är ett stipendium som årligen delas ut till en person med ett filmprojekt om kvinnors rättigheter. 

Anna-priset är ett led i att förverkliga FN:s konvention om kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

För 2017 tilldelades regissören Victoria Verseau 100 000 kronor för arbetet med hennes första långfilm Meril. Det delades det ut på Stockholms Feministiska Filmfestivali februari i år.

Tyvärr hade jag ingen möjlighet att vara med då men året innan dess var jag med. Då delades priset ut i samband med Göteborgs filmfestival. Det har varit väldigt kul att följa Fanni Metelus framgångar sedan hon fick priset av oss i Göteborg. 

Jag är både glad och stolt ordförande för att vi i UN women nationell kommitté Sverige varit en av initiativtagarna för att på så sätt göra innehållet i Kvinnokonventionen känd. Priset grundades 2014 av WIFT (Women in Film and Television) och UN Women nationell kommitté Sverige för att öka kunskapen om FN:s Kvinnokonvention och att kvinnor ges lika möjligheter att berätta sina historier.

Vi ser att priset bidrar till att ändra de patriarkala strukturerna i samhället och har förstås fått än mer aktualitet tack vare Metoo. Äntligen vågar och kan kvinnor vittna om vad de utsatts för i årtionden.  

2019 ska WIFT och UN Women nationell kommitté Sverige återigen dela ut Anna-priset på Stockholms feministiska filmfestival. Det känns rätt eftersom festivalen syftar till att öka jämställdheten och representationen av kvinnor inom film och utmana stereotypa skildringar. 

För att få priset ska den sökande redogöra för hur FN:s kvinnokonventions intentioner finns med i filmen. Givetvis vill vi stärka kvinnor inom filmkulturen.

Min kollega Helene Granqvist är en otrolig engagerad ordförande för WIFT med stor arbetskapacitet säger "- Film liksom andra kulturuttryck är avgörande i demokratiska processer för samhällsförändring. Genom kulturen deltar vi i berättelsen om oss själva och formar våra föreställningar om den värld vi lever i. Det är därför det är så viktigt att lyfta de historier som vi annars inte får ta del av idag"

Läs mer och ansök här: https://www.wift.se/nyheter/anna-priset-2018/

 

Det är inget nytt att kvinnor tafsas på, trakasseras, nervärderas, utsätts för både psykiskt och fysiskt våld, misshandlas, våldtas och till om med mördas. Det har tyvärr pågått i alla tider. Men under detta år som gåt sedan #metoo satte fart på uppmärksamheten har det blivit både tydligt och trovärdigt. Tack alla ni som stått upp, visat kurage, gått ut och berättat offentligt, vågat berätta. NI har förändrat till det bättre, men mycket återstår.

Under 2017 anmäldes nästan 22 000 sexualbrott i Sverige, varav 7 370 rubricerades som våldtäkt enligt BRÅ, men man räknar med ett mörkertal och tror att det sker ca 100 våldtäkter om dagen i Sverige. 1 av 3 kvinnor utsätts för våld eller sexuella övergrepp, ofta i nära relation. 17 kvinnor om året mördas, oftast av en närstående.

Var tredje kvinna i världen utsätts för fysiskt eller sexuellt våld. Våld mot flickor och kvinnor är ett utbrett folkhälsoproblem, en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och utgör en global hälsofara. Effekterna av våldet varierar från omedelbara till långsiktiga fysiska, psykiska och sexuella konsekvenser för flickor och kvinnor. I alltför många fall leder våldet till att flickor och kvinnor mister sina liv.

UN Women nationell kommitté Sveriges vision är en jämställd värld fri från diskriminering och våld mot kvinnor och flickor. Ett hinder för att uppnå förändring är att berörda rättsinstanser har otillräcklig kunskap om och/eller respekt för kvinnors rättigheter som  beskrivs i FNs Kvinnokonvention och Pekingplattformen.

Därför ser vi det som ett av våra viktigaste uppdrag att utbilda, informera och sprida budskapet om både Kvinnokonventionen och Pekingplattformen. Det gör vi på många olika sätt, bland annat genom #tasnacket och genom #heforshe

Men vi ställer också upp på utbildningar, föreläsningar och fortbildningar för att uppmana såväl män som kvinnor att ta sitt ansvar eftersom alla, ja alla, tjänar på ett jämställt samhälle fritt från våld och trakasserier.

Befinner mig i Paris några dagar. Här har kommit 20 cm snö så allt ställs in, skolor ställs in, kollektivtrafiken ställs in och trafiken står nästa stilla förutom några bilar som slirar hit och dit över gatorna. Men jag är inte här för vädrets skull utan för att OECD bjudit in till ekonomiska seminariet tillsammans med riksdagsledamöter från stora delar av världen.
Det är oerhört intressant, extra kul är det förstås att OECDs samlade kunskap hyllar Sverige och den Svenska modellen. De tycker visserligen att det var oklokt av Sverige att avskaffa fastighetsskatten men i övrigt tycker de att vi har en utmärkt modell för att sköta ett samhälle.
Arbetslösheten sjunker mycket tack vare att vi har ett livslångt lärande med chanser senare i livet än under ungdomsåren. Vi är ett av de mest jämställda länder i världen och vi löser utmaningarna tillsammans istället för att var och en måste ha egna privata dyra lösningar osv


Generalsekreteraren öppnade dagens samtal genom att uppmana oss att ta itu med djupa sociala och ekonomiska skillnader. Jag blev intervjuad och för att ge några reflektioner på talen.
För mig är svaren gemensam välfärd, lika möjligheter till utbildning och arbetslöshetsbekämpning mm. Fattigdom leder till oroligheter, rädsla och konflikter.

Alltså tjänar vi alla på att ha samhällen där vi håller ihop. Rika blir inte lyckligare av att bli ännu rikare om det innebär att de måste låsa in sig och gömma sig av rädsla för att inte bli rånad osv.

Välutbildade med välavlönade jobb har ofta möjlighet att gå internutbildning på sina jobb. Menas lågutbildade och lågavlönade måste få andra chanser för att lyckas och komma vidare.

Sverige har en feministisk regering, vilket innebär att vi ser till att könsperspektivet alltid är närvarande i vårt beslutsfattande. Män och kvinnor borde ha samma möjligheter att forma sina liv och att forma samhället, det handlar om mänskliga rättigheter. Det är också en ekonomisk fråga, se till att vi utnyttjar alla resurser i samhället på rätt sätt. Sverige har kommit långt när det gäller jämställdhet, men vi har långt kvar innan vi blir jämställda.

Idag diskuteras om Sverige ska skriva på det FNs kärnvapen avtal som Sverige var med och arbetade fram tillsammans med 121 länder på ett FN-möte i somras.
Övriga massförstörelsevapen – kemiska vapen och biologiska vapen – är redan förbjudna i separata konventioner. Kärnvapen omfattas inte av något motsvarande förbud.

Jag tror att alla är emot kärnvapen och att vi ska jobba med olika strategier för att få med fler och fler länder till att skrota dessa fruktansvärda vapen.

Tyvärr pågår kärnvapenhot på flera håll i världen och vissa smått hysteriska ledare skryter om hur stora knappar de har för att skjuta iväg delar av sin kärnvapen arsenal. På så sätt är det en allt mer oroligare omvärld vi lever i. Istället för nedrustning ser vi hur investeringar görs för att modernisera kärnvapenarsenalerna.

I det läget måste vi agera för att hoten aldrig kommer att sättas i verket. Vi behöver bryta utvecklingen, bland annat genom en stärkt global norm mot kärnvapen.

Sveriges starka tradition av gemensam säkerhet och att verka för nedrustning är fortfarande högaktuell. Arbetet för en kärnvapenfri värld är viktigare än någonsin och en konvention som förbjuder kärnvapen är ett viktigt steg på vägen.
För svensk del var det naturligt att aktivt delta i arbetet i somras. Som väntat var det inte enkla förhandlingar, det ligger i sakens natur när över hundra länder med olika perspektiv ska jämkas samman. Märkligt nog så går det lättare att förhandla när kvinnor finns med som representanter från sina länder. Jag är inte ett dugg förvånad att vi nu hör flest män påstå att det inte går att skriva på avtalet.

Nedrustning är nödvändig för att vi ska få en fredligare och mer solidarisk värld. Att vårt förhållande till NATO skulle förändras om vi skriver på håller jag med Stoltenberg om. Men även NATO länderna behöver kärnvapenförbud i framtiden.


Efter den genomlysning som nu sker bör Sverige underteckna och ratificera konventionen. Riksdagen beslutar om Sverige ska ratificera avtalet i oktober.

En värld utan kärnvapen kräver hårt arbete och målmedvetenhet. Det kommer att ta tid att få med sig de länder som har kärnvapen. Men några länder måste ta första stegen.

Det var med viss möda beslutet om att inrätta en jämställdhetsmyndighet gick igenom i Riksdagen. Det var när liberalerna tog sitt förnuft tillfånga och stödde regeringsförslaget som vi kunde få majoritet. Sedan har Kerstin Alnebratt på regeringens uppdrag gjort stor dåd och idag kan myndigheten slå upp dörrarna i Angered. Nu kan Sverige återigen gå i bräschen för mer samlad och strategiskt jämställdhetsarbete i hela landet.

Vi har långt kvar med till exempel orättfärdiga löneskillnader mellan kvinnor och män, skillnader som också bidrar till kvinnors lägre pensioner. Kvinnor tar ett orimligt stort ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck begränsar friheten för flickor och kvinnor i vårt land.

Jämställdhetspolitiken har hittills varit fördelad på många myndigheter. Det har splittrat arbetet och haft brister i möjligheter för uppföljning och samordning. Lite för många gånger har det varit tillfälliga satsningar och projekt under en begränsad period, istället för att nå varaktiga resultat.

Nu samlas kunskap och ansvar för jämställdhetspolitiken hos en myndighet. Arbetet blir mer fokuserat och effektivare. Myndigheten kommer att främja ett systematiskt, sammanhållet och effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken på alla nivåer i samhället, såväl nationellt som regionalt och lokalt. Den ska stödja andra statliga myndigheter i deras arbete och samla och sprida kunskap baserad på forskning och beprövad erfarenhet.

Givetvis ska inte jämställdhetsmyndighet göra allt för att förverkliga målet att kvinnor och män ska ha samma möjligheter. Civila samhället, företag, och var och en av oss måste bidra för att nå dit.

Många politiska beslut gör skillnad för ett mer jämställt samhälle. Det handlar bl.a. om: Föräldraförsäkringen som måste tas ut av båda föräldrarna.
Avskaffat vårdnadsbidraget, som innebar att kvinnor fick bidrag för att vara hemma med sina barn i stället för att arbeta och låta barnen ta del av förskolan.
Lönekartläggning för att hitta och rätta till osakliga skillnader.
Mer pengar till förlossningsvården.
Bostadstillägget, som underlättar ekonomisk för kvinnor med låg pension.
Resurser för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.
Samtycke och skärpt sexualbrottslag och skärpt straff för grov våldtäkt.

Idag skriver statsministern och jämställdhetsministern om hur jämställdhetsarbetet ska utvecklas med hjälp av den Svenska modellen i GP.
Jag önskar Lena Ag och hennes medarbetare stort lycka till med det viktiga jobbet.

Fler i arbete, fortsatt stark konjunktur i den svenska industrin, stark ekonomi, ungdomsgarantin uppnådd och Metoo-revolten. Det är några av intrycken jag bär med mig från 2017, som i huvudsak varit ett positivt år.

Nu är det ordning på statens finanser igen. Magdalena Andersson har förvandlat det stora underskottet till ett överskott. Detta möjliggör satsningar. Sänkt skatt för pensionärer och höjt barnbidrag är två av de satsningar som kan göras 2018 tack vare detta. Till detta görs breda satsningar inom vår gemensamma välfärd, som kommer alla invånare till del.
Det byggs bostäder i många kommuner för att tillgodose det behov som finns. Det byggs skolor och förskolor. Det är utmaningar med att förse företagens kompetensbehov men även där händer det en hel del. Alla nyanlända som har rätt att stanna ska utbildas, skaffa egna bostäder och börja jobba. Därför görs extra satsningar på vuxenutbildning, validering och bristyrkesutbilningar.

En annan nyårskaramell är att Jämställdhetsmyndigheten ska slå upp portarna i Angered strax norr om Göteborg. Den nya myndigheten ska jobba strategiskt för ett mer jämställt samhälle och ska bl.a ta sig an sexuella trakasserier och våld.

Internationellt sett ser det dock dystrare ut. Det började med att Trumps första beslut som USAs president som handlade om att dra in stödet till organisationer som bistår kvinnor med preventivmedelsrådgivning och säkra aborter, i Ryssland antogs en lag som avkriminaliserar ”lätt våld” i hemmet och Turkiets ledare gjorde ett uttalande om att kvinnor inte hör hemma i demokratiska församlingar.

Att Sverige bedriver en feministisk utrikespolitik, är en stor bidragsgivare till jämställdhet på många håll i välden och inte minst Sveriges plats i säkerhetsrådet gör stor skillnad. Som ordförande i UN Women i Sverige gör det mig både stolt och peppad att göra mer.

Nu klämtar klockan och vi kan se fram emot ett spännande 2018. Det nya året innebär också val till Riksdag, regionen och kommunen.
Jag vill se samling för trygghet, solidaritet, jämställdhet, minskande klyftor och gemensam välfärd.

Det återstår att se vad alla andra väljare tycker.

Men nu önskar jag alla mina bloggföljare ett riktigt Gott Nytt År!!!

Det ska bli intressanta dagar i Visby. Jag som varit där i 27 år har sett hur det växer mer och mer för varje år. På gott och ont.
I början var jag bara i Visby en enda kväll, resten av tiden tillbringade jag med barnen på Börkhaga på det som S-kvinnor kallade för fruntimmersveckan. På den tiden inföll politikerveckan senare i juli och sammanföll ofta med namnsdagarna Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina.
Numera är det tusentals seminarier, fullt med media som har egna program, mycket PR-folk och representanter från näringslivet dominerar sedan några år veckan, på grund av eller tack vare att de har mest pengar att spendera.

Men samtidigt pågår otroligt viktiga, lärorika och spännande möten mellan människor och föreningslivet.
För egen del handlar mina paneler mest om hållbarhet, jämställdhet, trafiksäkerhet, upphandling, fred och säkerhet.
Återkommer här på bloggen om mina möten och intrycken.
Hoppas vi ses i Visby eller via sociala medier

Tisdagskvällen ägnade jag åt FN:s globala mål: Agenda 2030 - från ord till handling.


Sveriges arbete med att genomföra FN:s 17 mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, tar nu fart på allvar. Vi i Riksdagen behöver ta hänsyn till målen i vårt dagliga arbete i såväl utskott som i möten med andra delar av samhället. Genomförandet kräver att kommuner, landsting, näringslivet, civilsamhället och andra aktörer involveras. Vi ser naturligtvis fram emot 2030- delegationens arbete som snart presenteras. Men i kväll fördjupade vi oss extra i de globala målen, Agenda 2030s principer med hjälp av Concord. http://www.concord.se

Vi diskuterade utmaningar kopplade till Sveriges politik för global utveckling som verktyg för genomförandet, och hur olika politikområden berörs av målen. Jag är naturligtvis intresserad av alla målen men brinner lite extra för mål fem dvs det som handlar om jämställdhet eftersom jag är ordförande i UN Women Nationell Kommitté Sverige. Sveriges feministiska utrikespolitik är ett ta verktyg och ger oss möjlighet till många samtal både i och utanför landet.

Sverige har goda förutsättningar att uppfylla alla 17 målen, samtidigt som det finns flera utmaningar där Sverige behöver ta ytterligare steg, inte minst när det gäller hur svensk politik påverkar människor och miljö utanför Sveriges gränser.

Äntligen Första maj

Äntligen är det första maj igen. En dag för samling, glädje och kamp. Vi socialdemokrater möts på 242 platser i runt omkring i vårt avlånga land. Familjefester, fredsdemonstrationer, musik och tal om framtiden.
Arbetarrörelsen demonstrerar på tusentals platser över hela världen för fred, rättvisa och solidaritet. Vilken fest och vilken kraftsamling. För egen del ska jag först få äran att bära S-kvinnors fana i Skövdes demonstrationståg sedan ska jag vidare för att tala både i Vara och i Töreboda.
Årets första maj-firande går under parollen "Svenska modellen ska utvecklas - inte avvecklas". Det sammanfattar vad den socialdemokratiskt ledda regeringen har fokuserat på sedan den tillträdde. I konkreta termer betyder det att:
Nästan 200 000 fler har ett jobb att gå till.
Ungdomsarbetslösheten är rekordlåg - den lägsta på 13 år.
Vi har skapat ordning och reda i statsfinanserna och har därför ett helt nytt läge i svensk ekonomi. Det gör att vi har en ny styrka att investera.
Sysselsättningen är den högsta i EU.
Resultatet i skolan börjar att vända: behörigheten till gymnasiet har förbättrats och PISA visade strax innan årsskiftet på höjda kunskaper.
Bostadsbyggandet är det högsta på decennier.
Vi har bytt inriktning för svensk politik. Samhällsbygge med investeringar i jobben, skolan och klimatet har ersatt stora skattesänkningar. Vi satsar stort i det som bygger Sverige starkt. Sammanlagt gör vi i år och de kommande åren investeringar på över 80 miljarder kronor per år. 80 miljarder kronor i samhällsinvesteringar, mina vänner, det är vad Sverige behöver.
Men vi har fortfarande mycket kvar att göra för att alla ska hänga med på framtidståget.
Vi måste också fortsätta den feministiska kampen med krav på heltid, om att stoppa den orättvisa löneskillnaden mellan mön och kvinnor, vi behöver en delad föräldraförsäkring, jämställd pension och delat ansvar i såväl hemmet som i arbetsliv, bolagsstyrelser och i politiken.
Givetvis ska vi vara stolta så här långt, stolta men inte nöjda.
Hoppas vi ses i dagens första majfirande!

Det stämmer - Det är männen som borde skärpa till sig genom att inte hota, misshandla och våldta.
Det är inte kvinnorna som ska behöva anpassa sig, avstå från att gå ut på kvällen eller ta på sig "rätt" kläder för att inte bli antastade.
Men eftersom flickor under hela sin uppväxt lär sig att vara rädda för män de inte känner måste kvinnors självförtroende öka för att ta tillbaka sitt självbestämmande. Detta trots att de allra flesta övergreppen som kvinnor utsätts för, är det som sker i hemmet, av någon de känner mycket väl.

UN Women nationell kommitte Sveriges lokalavdelning Skaraborg fortsätter sin studiecirkel Jämställdhet en mänsklig rättighet. I går kväll hade vi en temakväll om feministiskt självförsvar. Det blev en oerhört intressant kväll med Evelina Åslund som inbjuden gäst, hon bjöd både på teori och praktik för ökat självförtroende för kvinnor.

Feministisk självförsvar handlar inte om att kvinnor ska bli mer våldsamma. Det handlar om att ge tjejer och kvinnor handlingsberedskap inför det konkreta våld, som kan utövas mot tjejer och kvinnor på grund av sitt kön. Det handlar om att använda sin röst, sina händer och fötter för att kunna försvara sig om något skulle inträffa. Även män utsätts för våld men det är av ett annat slag, jämfört med det våld som kvinnor möter. En viktig del av feministiskt självförsvar är fokus på skuldbefriande och erfarenhetsutbyte. Genom att dela upplevelser med andra blir lättare att lägga skulden där den hör hemma - hos förövaren.

Tyvärr har kvinnors oro ökat i takt med att uppmärksamheten av våldet på gatorna uppmärksammats. Enligt Brotts förebyggande rådet BRÅs rapport "Trygghetsundersökningen" finns det stora skillnader i otrygghet mellan män och kvinnor. Bland kvinnorna uppger 31 procent att de känner sig ganska eller mycket otrygga eller att de på grund av otrygghet låter bli att gå ut. Bland männen är det bara nio procent. Fler undersökningar under våren 2017 visar på liknande resultat.

Med ett ökat självförtroende och upplysning kan flickor och kvinnor ta tillbaka sitt självbestämmande och avgöra själva när de ska gå ut, hur de ska se ut och vart de går.

Vi som var med i kväll tycker att både små flickor, tjejer, kvinnor och äldre damer borde få möjlighet att lära sig feministisk självförsvar och inte bara få höra att vara rädda för att gå ut.

Igår var det internationella kvinnodag men idag är ingen vanlig dag eftersom vi ständigt måste jobba vidare med en mer jämställd värld

Varken kvinnor eller män ska begränsas av sitt kön någon dag på hela året. Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma makt att forma sina egna liv och kunna påverka samhället. Samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden. Jämställdhet gäller kvinnor och män och alla tjänar på ett jämställt samhälle .

Alla människor, mön och kvinnor, ska ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på. I Sverige jobbar allt för många deltid mot sin vilja. Det häller oavsett om de är anställda inom offentlig eller privat sektor, så kan vi inte ha det.

Bristen på jämställdhet blir extra tydlig när det första barnet kommer. Då tar kvinnorna större ansvar för hem och familj. Att bilda familj innebär att kvinnor får en sämre löneutveckling, sämre hälsa, lägre pension och lägre deltagande i arbetslivet.

Att kvinnor får lägre pension samtidigt som de lever längre än män beror till stor del på att vi lever i ett ojämlikt samhälle. Pensionssystemet i sig är könsneutralt men kvinnor har lägre löner och arbetar oftare deltid vilket påverkar deras pensioner negativt.

I veckan när jag var värd för ett internationellt seminarie i riksdagen kunde jag berätta att Sverige har delad föräldraförsäkring. Att båda föräldrarna ska ta ut minst tre månader var och att de kan dela det resterande året. Ändå gör föräldrarna inte det. Papporna skriver över sina föräldraledighetsdagar för resten av året till mamman. Detta påverkar jämställdheten under resten av livet. Att vara förälder är ett ansvar som måste delas av både män och kvinnor.
Det behövs en progressiv, jämställd och utjämnande familjepolitik för att åstadkomma förändringar.

Så trots att Sverige är ett föregångsland när det gäller har vi långt, mycket långt kvar innan vi har ett jämställt samhälle.


Bilden är från IPU dvs Interparlamentariska Unionen