Äntligen tillbaka till Almedalsveckan med allt vad det innebär med seminarier, mingel och få att träffa intressanta samhällsintresserade kvinnor och män. Det viktigaste är förstås partiledartalen och denna vecka rivstartas med socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson tillika statsminister. 

Hennes första halvår som Sveriges första kvinnliga statsminister imponerar. Många hade nog trott att Magdalena Andersson skulle få en smekmånad som ny statsminister och att nyhetens behag skulle ha lagt sig efter ett tag. Det blev precis tvärtom, för efter den omtalade dagen då Magdalena Andersson valts (för andra gången) till Sveriges första kvinnliga statsminister blev inget mer sig likt längre. 

Först behövdes en handlingskraftig regering som trots att den var i minoritet, det vill säga inte har majoritet i Riksdagen, skulle kunna få igenom sin politik. Vilket har gått med en hårsmån. 

Sverige har i över hundra år lyckats med bedriften att stänga ute kvinnor från den yttersta makten. När det målet äntligen nås får den nya ledaren verkligen sättas på prov och visa både knivskarp tydlighet och utstråla trygghet i en orolig tid. 

Det tycks ha gått hem hos Svenska folket, hennes popularitet växer och nu vill till och med de allra flesta ta en öl med Magdalena Andersson. 

Det är ingen hemlighet att idén till min och Anna Nybergs kommande bok 

De första - kvinnorna som spräckte glastaket, 

kom tack vare att Sveriges statsminister.

Det ska bli mycket intressant att lyssna på henne ikväll.

Ikväll väntas publikrekord inför landskampen Sverige-Brasilien.

Förra gången de båda lagen möttes var Pia Sundhage lagkapten för Sverige.

Nu säger hon på pressträffen att det är en unik känsla när damfotbollen blivit så publikdragande men det har varit en lång resa.

I boken De första, kvinnorna som spräckte glastaket som Anna Nyberg och jag ger ut i augusti får Pia Sundhage möjlighet att berätta mer om sitt liv som fotbollsikon och hur lång bollen har tagit henne. I boken utvecklar hon tanken om att ensam inte är stark, bara ensam.

Personligen har hon inte känt sig motarbetad, och hon fick stöd av omgivningen när hon började bryta mönstren, det var strukturerna som motarbetade henne.

Det var grabbar och män som spelade fotboll när Pia Sund- hage växte upp i ett litet samhälle i Västergötland på 1960-talet. Inte tjejer. Utom Pia då. Hon var först på plan och sist att lämna den.

− Jag var inte mer än sex-sju år då, och grabbarna tyckte att det var coolt när jag var med och spelade. De tyckte att jag var annorlunda och lite udda, men de var okej med det.

Framför allt har det varit kul det var att spela fotboll. Eller lustfyllt, som Pia Sundhage säger. Det gjorde henne till en pionjär inom svensk damfotboll.

Nu finns chansen att bli först med att köpa De första.

Digitaliseringen i samhället har många möjligheter för individer, näringsliv, civilsamhälle och offentlig förvaltning. Att digitalisera offentlig förvaltning så att de passar medborgarens behov kan vara trixigt men nog så viktigt. Det måste gå att erbjuda enklare, öppnare och effektivare service till alla, med allt från kortare sjukvårdsköer till tillgänglighet och snabbare svar från myndigheter. För att det ska fungera behövs digital infrastruktur som till exempel bredband, digital post, digital identitet och 5G, och om att skapa goda förutsättningar för utveckling och användning av ny teknik så som data och artificiell intelligens. Då behövs digital kompetens och digitalt ledarskap hör också till området. Det var därför jag besökte tillväxtverket för att ta del av rapporten Digital spetskompetens 2035.

Det är tillväxtverket som tillsammans med Universitet kanslerns ämbetet fått ett regeringsuppdrag, för att utveckla olika typer av statistik- och prognosverktyg för att belysa både utbud och efterfrågan på digital spetskompetens på kort och på lång sikt. Forskningsprojektet pågår under våren 2022 och leds av Fredrik Heintz, professor vid Linköpings Universitet. I teamet ingår även Jan Gulliksen (KTH), Amy Loutfi (Örebro Universitet), samt Anna Foka (Uppsala Universitet).

De ska beskriva utvecklingen i ett längre tidsperspektiv har ett nytt forskningsprojekt initierats. Det ska användas som ett underlag för planering av framtida utbildningar och besvara frågan om vilka typer av kompetenser som kommer efterfrågas, vilka volymer det rör sig om, samt hur utbildningsutbudet kan utvecklas och anpassas för att motsvara denna efterfrågan.

Regeringsuppdragets mål om att främja digital spetskompetens handlar om att göra en framtidsanalys av tillgång och  efterfrågan på kompetens utifrån en trendanalys kombinerat med en analys  av större policybeslut som skulle kunna tas. Målet är att konkretisera några möjliga utvecklingar och hur vi skulle kunna säkerställa tillgången till den kompetens Sverige behöver på lite längre sikt.
Den tekniska utvecklingen går väldigt fort men det tar lång tid innan ändringar i utbildningssystemet får genomslag. Därför är det viktigt att ha ett långsiktigt perspektiv på 10-20 år in i framtiden när det fattas större policybeslut. Vilket inte är helt enkelt.

Det blev en intressant diskussion om tillit, tillgänglighet, jämställdhet, jämlikhet, individens ansvar, globaliseringen och många andra spännande utmaningar. 

Helene Barnekow som deltog i panelen uttryckte det så här:

"- Vi behöver prata mycket mer om vilka möjligheter IT-utbildningarna innebär. Att det kan innebära en sjukvård i världsklass, att det kan innebära design, kultur, smartare tillväxt. Då kan vi attrahera andra än "bara" vita män".  

Läs mer på tillväxtverket ochdigital spetskompetens 

Hektiska och intensiva dagar i slutspurten på valrörelsen. Som jag skrev på Facebook, och som många av er reagerade på, har det gått varit många bollar i luften den här veckan. Med ett stort event där Serbiens President talade inför ca 5000 åhörare. Sedan intervjuer och kontroller med chafförer och deras bilar samt intervjuer med tolkar och anställt dem inför nästa helg då valet i Serbien genomförs.  Vi långtidsobservatörer får hjälp av korttidsobservatörerna, vi har förberett deras ankomst genom att boka hotellrum, tagit fram kartor och delat in dem i områden som de ska observera. Det har vi gjort i tät kontakt via mejl, telefon och zoom med Odihr experterna  i Belgrad. Vi har träffat valnämnden här Kragujevac och i flera andra kommuner i närområdet. De har genomfört kurser med personer som jobba som valförrättare och de har haft träffar med partirepresentanter. Fullt upp, men intressant, viktigt och angeläget att observera val.

HJÄLP. Rysslands krig i Ukraina förvärras dagligen och vi tar ständigt del av rapporter om offer och sönderslagen infrastruktur. Den ryska militära attacken slår familjer i spillror. Människor tvingas fly för sina liv.

Som valobservatör ska vi hålla oss neutrala och inte kommentera hur vi tror att det går i valet. Som jag beskrivit tidigare ska inte påverka och inte kommentera de politiska vindarna eller ställningen. Vi är på plats för att vara en del i den demokratiska processen och rent formellt och oberoende följa det som sker.

Därför är mina blogginlägg allmänt och generellt hållna. Samtidigt vet jag att många vill veta mer om vad vi jobbat med och jag kan dessutom passa på att berätta om Serbien. Med sina dryga 7 miljoner invånare varav mer 1,5 miljoner i huvudstaden Belgrad har Serbien en befolkningstäthet på ca 91,3 invånare per km². Här finns en fantastisk fin landsbygd och som i många andra länder diskuteras hur invånare på landsbygden ska kunna jobba i takt med att mycket flyttas in till städerna. 

I går reste vi runt på landsbygden för att se var i de små samhällena vallokalerna ska iordningställas. Ofta blir det i en skola, eller en förskola. Vi träffade motsvarigheten till valnämnden ordförande och hon beskrev hur de ska förbereda valförrättarna och hur det ska vara möjligt för alla partier att kunna följa valprocessen.  

Vi har också lyssnat på en av de minoriteter som finns i landet. De kämpar med sina rättigheter, rätten till jobb och att få samma lön som övriga i befolkningen. De upplever sig till viss del mobbade trots att de är välutbildade och kommer givetvis gå till valurnorna som alla andra.

Dessutom har vi träffat en av de NGOs, Non Government organisations, frivilligorganisationer, som följet valrörelsen för att se om det är ett öppet, demokratiskt och möjligt för alla att delta. 

Givetvis har vi diskuterat jämställdhet, kvinnors rättigheter och hur mäns våld mot kvinnor ska kunna stoppas. Jag blev uppriktigt glad när en av representanterna från en minoritet på eget initiativ beskrev hur de ska utbilda både män och kvinnor i mänskliga rättigheter och jämställdhet. 

Med långkalsonger, mössa och vantar på en kall vintrigt morgonpromenad möter jag påpälsade barn påväg till ännu en dag i skolan, matsäcken är packad med fina smörgåspaket. När det gäller skolmaten så är det som i många andra länder dvs att barnen ska ha med sig mat hemifrån. Många vuxna slutar sitt vid 16 tiden på eftermiddagen vilket gör att barnfamiljer äter lunch vid den tiden, åtminstone här i den delen av Serbien som jag befinner mig i förvärvade. 

Idag har vi besökt två mindre städer och deras motsvarighet till valnämnd. De förbereder valet i respektive stad genom att se till att det finns vallokaler, tjänstepersoner och en fungerade organisation under valdagen. De ska utbilda, förmedla gällande vallag och höja kompetens på tjänstgörande personal så att valet går så smidigt som möjligt.

Några av dessa utbildningar för valförrättare ska genomföras digitalt pga Covid-19, men de ska även pröva fysiska utbildningstillfällen. 

Dessutom har vi haft möte med polisen om hur de ska jobba under valrörelsen.

Det är ett intressant uppdrag att vara valövervakare. En lär sig nya saker hela tiden och möter nya spännande människor. 

Samtidigt går det naturligtvis inte att tänka bort det krig som pågår på annat håll här i Europa. Att hela tiden hålla sig uppdaterad om det senaste om Rysslands krig i Europa är givetvis nödvändigt. På så sätt är det en mycket dyster tid men vi måste se till att allt annat rullar på.

Barnen i Ukraina borde inte behöva fly, de borde få gå i skolan som barn i andra länder. Därför blir jag ändå lite tröstad och glad över att se de påpälsade Serbiska barnen påväg till skolan.

Det är internationella kvinnodagen idag den 8 mars och vi behöver sluta upp för kvinnor i Ukraina. På Internationella kvinnodagen uppmärksammas kvinnors situation över hela världen. I år går tankarna till Ukraina.  

Det är ett mörkt tid i Europas just nu med anledning av det krig som Putin startat i Ukraina. Angreppet är olagligt, oförsvarligt och oförklarligt. Kvinnor och barn drabbas hårt och blir särskilt utsatta i krig och konflikter. 

Exploatering av kvinnor ökar, ekonomin försämras och självbestämmande minskar och sexuellt våld ökar. Kvinnors perspektiv på konflikt, fred och säkerhet måste tas tillvara samtidigt som kvinnors deltagande, makt, inflytande och säkerhet måste stärkas. Barn och ungdomar måste ha en framtid. Vi måste ställa upp för Ukraina och gå från ord till handling.

Vi behöver få stopp på det testosteronstinna patriarkala strukturerna som Putin och många med honom byggt upp under en lång tid.

Nu dödas, mördas Ukrainas folk, kvinnor och barn måste fly från våld, hot, död och förintelse med otrygga transporter. Människohandeln ökar när fler människor tvingas på flykt. Det största antalet drabbade är offer för sexuell exploatering. På internationella kvinnodagen och alla andra dagar behöver vi stå upp för fred, feminism och frihet.

Just nu befinner jag mig i den Serbiska staden Kragujevac eftersom jag ska observera det kommande valet. Här syns inte kriget i Ukraina mer än hemma i Sverige dvs genom TV, internet och annan media och de vi träffar är djupt bedrövade över det åter är krig i Europa. Det är 30 år sedan det var krig här i ex Jugoslavien. Det har varit flera fruktansvärda krig genom åren. I går besökte vi en park som är en gigantisk minneslund från Kragujevacmassakern som pågick i slutet av oktober 1941. Då dödades ca 3000 civila personer varav 300 var barn från gymnasiet i staden.

På något sätt blir kriget i Ukraina än mer påtagligt när vi går omkring och ser minnesmärken från andra krig. Det går inte att komma ifrån att det påverkar synen och avskyn av krig och massaker. 

Å andra sidan är jag här nu just pågrund av att Serbien vill vara en demokrati och den Serbiska staten har bjudit in oss observatörerer för att de är angelägna om att valet ska gå rätt till. Det är ändå hoppfullt och för mig är det viktigt att inte allting annat stannar av. Människors liv måste fortsätta med jobb, möten, kultur, musik och möjlighet att få umgås med vänner och bekanta.

Naturligtvis ska vi göra vad vi kan för att stödja och ta ställning för Ukraina samtidigt som vi ser till att göra vårt bästa för att fortsätta leva de liv vi vill leva.

Nu ska vi långtidsobservatörer placeras ut i olika delar av Serbien för att ansvara för att valobservationen ska fungera på den plats vi tilldelats. De flesta av oss har lämnat huvudstaden Belgrad och rest söderut.

Vår destination är staden Kragujevac i området Sumadija det är därifrån vi ska utgå ifrån när vi reser runt för att besöka valadministrationer, observera valmöten och ta del av valkampanjer.

Tolken som visar mig runt berättar att Kragujevac var den huvudstaden i det moderna Serbien. Hon visar det första gymnasiet i Serbien som var föregångaren till universitetet i Belgrad. Här finns också den första domstolen, den första teatern, den första tidningen, det första museet och många andra byggnader och institutioner. Vi tittar på utsidan av den gamla vapenfabriken där det numera är fester och danskvällar ibland. 

Här i  Kragujevac fanns också den första jugoslaviska fabriken för produktion av grönsaker, frukt och kött. 

Dessutom finns tillverkning av Fiat 500 L, som har tillverkats i Kragujevac sedan 2012, den är klassad som en äldre modell, därför har produktion sänkts till ca 20 000 bilar per år mot 200 000 tillverkade bilar för 10 år sedan. 

Idag lördag ska vi titta på vilka partier som har möten samt ha möten om hur media bevakar valrörelsen här i området.

Vad gör en valobservatör? Den frågan får jag ofta och tänkte passa på att folkbilda lite. 

Sverige har deltagit i internationella valobservationsinsatser sedan 1989, oftast insatser som leds av EU eller OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och deras kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR). Folke Bernadotteakademin tog i januari 2016 över ansvaret från Sida att rekrytera, utbilda och sända ut svenskar till internationella valobservationsinsatser. 

Det som krävs av oss valobservatör är kunskap och erfarenhet av internationellt arbete eller uppdrag, god hälsa, gott omdöme och att vi kan arbeta under påfrestande förhållanden. Givetvis är språkkunskaper och intresse för demokratifrågor, mänskliga rättigheter och alla människors lika värde viktiga förutsättningar.

Jag har tjänstgjort som korttidsobservatör många gånger i flera olika länder exempelvis Georgien, Moldavien, Belarus, Ukraina, Armenien och USA. Nu är jag långtidsobservatör i Serbien för att följa valkampanjen, mediebevakningen, hålla kontakt med representanter för civilsamhället, politiska aktörer i det område jag och min medarbetare tilldelas. 

Vi ska också förbereda för korttidsobservatörerna som ska jobba intensivt strax före och under den låååånga valdagen.

Det är både ett spännande och viktigt uppdrag. Vi valobservatörer ska inte på något sätt påverka valet utan bidra till att säkra medborgarnas demokratiska rättigheter och på så sätt också bidra till fred och utveckling. Vilket känns extra angeläget i dessa oroliga tider. 

Det är en orolig tid med drygt två år av pandemi och nu Putins regim som beslutar sig för att starta krig i Ukraina. I dessa tider är det än viktigare att övriga världen inte stannar av.  Myndigheten Folke Bernadotteakademin har utsett mig till långtidsobservatör i Serbien. Jag ser det som ett mycket viktigt uppdrag för demokratin och därför åker jag dit och ska vara på plats några veckor innan valet i början av april.

Vi långtidsobservatörerna förväntas följa valprocessen från början till slut för att se hur den överensstämmer med den lokala vallagen och de internationella åtaganden. Vi ska observera hur medierna rapporterar, hur röstlängderna görs upp och hur kampanjarbetet fungerar. Det vi ser ska rapporteras till insatsledningen.

Inför själva valdagen kommer korttidsobservatörerna. Vi ska tillsammans bevaka hur det ser ut i vallokalerna; från öppningen av lokalerna till rösträkningen, från tidig motion till mitt i natten. Rapporterna samlas in för att en samlad bedömning ska kunna presentera hur valet gått till, det offentliggörs  efter valdagen.

Vi valobservatörer ska inte påverka valet och ska inte kommentera de politiska vindarna eller ställningen. Vi är på plats för att vara en del i den demokratiska processen och rent formellt och oberoende följa det som sker.

Nu är jag påväg till Belgrad för att träffa mina kollegor innan jag reser vidare ut i landet. 

Det började med vardagsrasism och nationalistisk skrämselpropaganda. 

Miljontals judar, slaver, romer, homosexuella och politiskt oliktänkande fick sätta livet till i vad som endast kan beskrivas som ett av mänsklighetens mörkaste kapitel. Vi får inte glömma, förminska eller negligera dessa vidrigheter. 

Vi är skyldiga offren att aldrig glömma nazismens avskyvärda handlingar och påminda oss om att förintelsen inte började med koncentrationsläger och påtvingade davidstjärnor fastsydda på kläderna. Det började långt tidigare med små attityder och krav tills det blev allmänt vedertaget med rasisms och åtskillnadspolitik. 

Ingen förnuftigt människa kan påstå att det inte har hänt. Det finns mycket skrivet, dokumenterat och dramatiserats om den fruktansvärda förintelsen. Många vittnen har beskrivit det ofattbara. 

Tex har filmen Shilders list visats på många gymnasieskolor. Dessutom finns Forum för levande historia https://www.levandehistoria.se  

Låt oss aldrig glömma, utan hedra offren, både de som mördades, dog senare av skadorna och de nu levande hjältarna. 

Fadime Sahindal mördades av sin far för 20 år sedan. Hon mördades efter en lång tid av förtryck och psykisk misshandel hon jagades av sina anhöra för att hon hade mod att säga ifrån. På dessa 20 år sedan hedersmordet har en hel del förändrats, men vi kan göra så mycket mer.

Fadime hade mod och förmåga att sätta ord på den utsatthet som hedersrelaterat våld och förtryck innebär, för det blev hon mördad. 

Vi andra har ett mycket stort ansvar att fortsätta arbeta för att uppmärksamma, förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor.

Fadimedagen är en viktig påminnelse att vi måste göra mer för att komma åt hedersförtrycket. Mänskliga rättigheter gäller alla. Vi kan aldrig acceptera att människor utsätts för våld och förtryck i hederns namn. Det är ett allvarligt samhällsproblem som kränker och begränsar främst flickors och unga kvinnors, men även unga mäns och unga hbtq-personers, grundläggande fri- och rättigheter.

De senaste åren har det tagits flera viktiga steg för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat har en straffskärpningsgrund för hedersbrott införts, som innebär att den som begår brott med hedersmotiv ska dömas hårdare. Ett utreseförbud har införts för att skydda barn från att föras utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller könsstympas. Ett nationellt kompetenscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck inrättas. Myndigheter har i uppdrag att arbeta aktivt mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Hedersrelaterat våld, förtryck och allt annat våld är helt oacceptabelt var det än pågår i hemmet, på skolan eller på fritiden måste det stoppas.

#stoppamänsvåld #stoppamänsvåldmotkvinnor #fadime #stoppahedersförtryck #kvinnostrejk 

Funderar ni på vad ni ska göra de närmaste helgerna i januari? 

Jag vet, ni ska åka till Lidköping för att besöka Folkets Hus och njuta av musikalen 9 to 5. 

Det är en fantastisk föreställning med fart och fläkt direkt från start. Vi fick inledningsvis till och med en videohälsning direkt från Dolly Parton som påminde oss om tiden på slutet av 70-talet och början på 80-talet. Tiden utan datorer, mobiler och skrivare. Tiden då kvinnor arbetade som sekretarslavar och inte hade någon chans mot sexistiska män. 

Det var långt mycket långt kvar till Metoo-upproren.

Sedan drogs vi med i en fartfylld musikal där Judy som är ny på jobbet ska introduceras som sekreterare av den erfarna Violet som jobbat länge mycket länge på företaget. Hon har lärt upp många av männen som sedan seglat förbi henne i karriären. Judy vill så gärna får chansen till ett chefsjobb och alla i publiken förstår hennes bitterhet när det bara är män som föreslås. 

Den tredje huvudrollen är Doralee. Som i filmen spelas av Dolly Parton. Doralee får utså sexuella övergrepp och utsätts för mobbning av de övriga anställda eftersom de tror att hon gått sängvägen för att få bättre position på arbetsplatsen. 

Ni som sett filmen vet att kvinnorna börjar stötta varandra och tar tillslut saken i egna händer för att ändra på de patriarkala strukturerna. 

Alla i ensemblen gör enastående sångnummer och för handlingen framåt i snabb takt. Regissören Jesper Bengtsson har lyckats få till en musikalisk underhållning tack vare de enastående artisterna. 

Recensionen gäller kvällsföreställning den 8/1, då hade ensemblen lite problem med ljudet i början, det var svårt att höra vad de sjöng. Men det rättade de till och musikalen blev bara bättre och bättre ju längre kvällen gick. Vi blev så sugna på att se filmen så nästa dag streamade vi den. 

Den var också mycket, mycket bra.

Ni vill inte missa denna fina föreställning. Folkets Hus har meddelat: "Vi återför regeln med en tom plats mellan varje bokning. Det innebär att du som bokar biljetter från och med nu automatiskt får en icke bokningsbar stol på vardera sida om din bokning. Detta för att minska trängsel och minska risken för smittspridning." Så sätt igång och boka era biljetter på stört.

Musik: Dolly Parton
Text: Patricia Resnick
Regi: Jesper Bengtsson
Koreografi: Frida Jones
Orkester: Jan Björklund, Andreas Venderholt, Dag Unenge, Kevin McCallum, Jan Brodin och Fredrik Bogren.
På scen: David Berggren, Klara Englund, Astrid Fortea, Sanna Friedenthal, Malin Gustafsson, Johannes Ivenholt, Jens Johansson, Malin Johansson, Viktoria Lundborg, Rosanna Malm, Joaquin Nilsson, Lillevie Petersson, Alicia Pettersson, Malin Smedberg, Arvid Sundberg, Lennart Sundh, Louise Thielfoldt, Nina Tågerud, Evelina Winter. 

Föreställningar kvar att boka till 14, 15 dubbla föreställningar 16 januari och 21, 22 även de dubbla föreställningar. 

Den 10 januari 2022 är det precis hundra år sedan de första kvinnorna tog plats i Sveriges riksdag. Det har jag skrivit om i min bok Lyft varandra.

Kvinnor fick efter en lång kamp gå till valurnorna 1921 och kunde finnas på val- bar plats på listorna. En milstolpe var nådd, men det ledde inte till att den manliga strukturen försvann. Det fanns fortfarande en rad hinder för att kvinnor skulle kunna delta i samhällslivet på lika villkor. Trots uthålliga, och ofta heroiska, in- satser från kvinnorörelsen och flera viktiga steg och reformer har vi ännu inte nått jämställda villkor.

Människors lika rättigheter och skyldigheter, som rösträttskvinnorna kämpade för, är fortfarande lika viktiga att kämpa för. Denna bok synliggör genom intervjuer, statistik och forskning på området att utvecklingen har stagnerat. Dessutom visar det sig att pandemin inte bara gjort hack i kurvan utan till och med att utvecklingen går bakåt inom vissa områden.

Det är dystert att ta del av Jämställdhetsmyndighetens rapport Ett sekel av rösträtt och valbarhet (2021), liksom av Stiftelsen Allbrights analys av näringslivet. Kvinnor deltar inte på lika villkor som män i politiken och de missgynnas systematiskt är höga poster tillsätts genom indirekta val. 

Efter 100 år av rösträtt utsätts många kvinnor i någon form av maktposition för hot, trakasserier och våld. Målet om ekonomisk självständighet är heller inte nått. Kommissionen för jämställda inkomster visar att det skiljer omkring 3,2 miljoner kronor i livsinkomst mellan kvinnor och män.

Trots det dystra läget, eller kanske just därför, blev jag än mer stärkt i övertygelsen att män och kvinnor tillsammans behöver inse fördelarna med jämställdhet.

– Fler kvinnor måste inse vilken tillgång de besitter och hur viktigt det är att de ska vilja ta sig an nya utmaningar.

– Männen borde inse vikten av att få med en större bredd i beslutande församlingar,  inte bara den krets för inbördes beundran vita medelåldersmän emellan som hittills varit normen.

För att riva patriarkatet och förändra attityder i hela samhället måste rådande situation synliggöras. Det gäller både inom den offentliga makten, inom näringslivet och bland företagsledare. Det var därför jag skrev boken men det finns många andra som också lyft dessa frågor. En mycket stor framgång med stor betydelse är att Magdalena Anderssons utsetts till statsminister. 

Låt oss tillsammans se till att Sverige blir ett jämställt land på riktigt. 

Sverige är ett demokratiskt land med ordning och reda inom beslutsprocesser. Det visade sig med all önskvärd tydlighet i förra veckan. Men det gäller att ha is i magen, hålla sig lugn när andra runtomkring brusar upp, går i spinn och eller försöker ta tillfället i akt att klaga extra mycket.

Den stresstålighet som Magdalena Andersson redan visat prov på kan antagligen komma till stor nytta även fortsättningsvis. Den blivande statsministern stod lugn och trygg när många andra rasade. När hon än en gång utsågs under måndagen har förmodligen hennes personliga förtroende ha stärkts. 

Nu ska en enparti regering styra landet och det behöver inte betyda större problem än flerpartiregering. Det kräver förhandlingar, samarbete och tryggt arbetsklimat i vilket fall som helst. Nu ska Riksdagens partier chans att samarbeta i de frågor som är viktiga för dem. En minoritetsregering lägger förslag i form av propositioner till Riksdagen. Riksdagen beslutar efter att förslaget bearbetats i respektive utskott beroende på vilken politisk fråga det gäller.

Det är inte särskilt långt kvar till nästa ordinarie val, det blir upp till väljarna att förändra mandatfördelningen i Riksdagen. Väljarna lägger sin röst på det parti som de har mest förtroende för. De första månaderna för den nya regeringen blir avgörande för att skapa förtroende och genomföra den politik som är möjlig utifrån förutsättningarna. 

Det blir förmodligen ordning och reda, krafttag mot våld mot kvinnor och gängkriminalitet, trygghet i välfärden inom såväl skolan och äldreomsorgen, nödvändiga miljö och klimatsatsningar och fler jobb.

Att Sverige äntligen får sin första kvinnliga statsminister är synnerligen på tiden. Det är oerhört viktigt och har stor betydelse att kvinnor inte längre hindras från de yttersta positionerna. Representation är viktigt för demokratin. 

ÄNTLIGEN, nu börjar jobbet på riktigt och Magdalena Andersson verkar taggad för uppdraget.

Det är väl ingen som kan tycka att de politiska turerna i Riksdagen under onsdagen gick som förväntat. Det som skulle ha blivit en glädjens dag för demokrati och representation när Sverige äntligen skulle få sin första kvinnliga statsminister blev istället rörig och ovärdig.

Det är symptomatiskt för att kvinnor i alla tider fått ta sig över snudd på orimliga hinder för att få tillträde till de yttersta posterna.

Däremot kan vi ändå se att börsen inte kraschade, vi såg inga stormningar, det var inga myndighet som slutade att fungera, inga slag utdelades, statligt anställda får fortfarande lön. Sådant som vi ser prov på i en del andra länder. 

Det är, trots all uppståndelse, ordning i reda i Sverige. 

Med detta sagt vill vi nog alla veta hur det ska bli, de flesta av oss vill att besluten följer den logiska ordningen som ska kunna förutses. 

Vi kan också se prov på det starka ledarskap och lugn som Magdalena Andersson visade trots att det inte blev som förväntat. Hon begärde att få bli entledigad redan innan hon tillträtt som statsminister. Hon hade sagt till talmannen att hon skulle leda en koalitions regering mellan S och Mp, nu har hon meddelat talmannen att hon kan leda en enpartiregering. Ingen av de övriga partiledarna vill i dagsläget bli statsminister så kort tid före det ordinarie valet. 

Därför ska Riksdagen på måndag rösta för om de tolererar Magdalena Andersson som statsminister. Då utses hon för andra gången på en vecka till Sveriges första kvinnliga statsminister. Även det skulle kunna ses som systematiskt. För säkerhets skull utses Magdalena Andersson två gånger innan hon kan gå till kungen och presentera den nya regeringen. 

Hennes kompetens och trygga utstrålning kom alltså till användning redan innan hon tillträdde.

Det bådar gott för framtiden. Nu ser jag verkligen fram emot måndag.

Den 24 november 2021 skrivs in i historieböckerna. I Sverige utses en kvinna till statsminister, 100 år efter demokratins införande. Det är en historisk, glädjens och kompetensens dag. För det kan inte finnas någon som missat att Magdalena Anderssons är den mest kompetenta kandidaten till att vara Sveriges statsminister. Hon har både lång akademisk utbildning, hög arbetskapacitet, mycket lång politisk erfarenhet och har aldrig tvekat att säga som det är och göra det som krävs. 

Det finns debatörer som påstår att det inte är viktigt att det blir en kvinna. Av någon anledning blir de provocerande av representation. Samma personer tycker det är viktigt med olika erfarenheter från olika delar av samhället utan att då tycka att det är förnedrande för de som blir valda. Att män i alla tider valts för att de är män har de kanske inte funderat på. 

Att en kvinna utses till det högsta ämbetet är av mycket stor betydelse för demokratin. Sverige är sist i Norden, det är bedrövligt men nu ändrar vi på det och då ska vi vara både stolta och glada.

Nu börjar ett hårt arbete för fler jobb, trygghet, bättre välfärd, miljömässigt hållbara åtgärder, stopp för mäns våld mot kvinnor och solidaritet. Då krävs handlingskraft, tålamod, beslutsamhet och samarbetsförmåga, det har Magdalena Andersson.

Efter fler än 40 manliga statsministrar är det hög tid för den mest kompetenta kandidaten att ta sin rättmätiga plats – platsen som Sveriges första kvinnliga statsminister. - Äntligen!

Ojämställda börsbolag fler än någonsin, det avslöjas i Stiftelsens Albrigths senaste rapport. Orsaken tycks vara att majoriteten svenska börsbolag saknar konkreta verktyg för att verkligen bygga mångfald på riktigt. Först när affärsmålet diversifiering uttryckligen står i årsplanerna, lär svenska bolag ha möjlighet att nå den affärsnytta och innovation som bolagen så hett efterfrågar.

I boken Lyft varandra en guide till halva makten går det att läsa mer om Albrigths arbete, förlag på konkreta åtgärder och strategier för att synliggöra, påverka och förändra skevheterna.

Om vi inte snabbar på utvecklingen kan företag förlora mycket kompetens genom att utestänga kompetenta kvinnor från ledningsgrupper. När det kommer till vd:ar går det så plågsamt långsamt. Det står mer eller mindre stilla där, vilket är olidligt. På den nivån kommer det inte att jämnas ut om det inte sker något drastiskt.

Det är fortfarande så få kvinnor inom ledningar och på vd-poster för att det handlar om att strukturerna och fördomarna är så djupt rotade hos oss alla. Det tar tyvärr tid innan det går ur. Men man ska komma ihåg att det inte sitter i väggarna, det sitter i människorna. Vi alla är en del av att upprätthålla de här värderingarna. Dessutom handlar det om makt och att männen inte vill förlora privilegier.

Men det finns hopp till förändring, särskilt där det finns kvinnor, där blir det ofta fler kvinnor. De ser varandra och vill ha fler kompetenta kvinnor som kollegor. Det är hoppfullt, förhoppningsvis så kan det göra att fler vill vara transparenta och lyfta problematiken. Det är jätteviktigt att branscher blir mer transparenta om man ska kunna göra en förändringsresa.

Det handlar dessutom om att flytta på de medelmåttiga männen som glidit med bara för att de ser ut som och håller med sina chefer sa Amanda Lundeteg från Albright till mig när jag skrev boken, där finna även en checklista publicerad som går att använda i alla företag och andra verksamheter.

Läs mer om Albrigth stiftelsen 

Om boken Lyft varandra en guide till halva makten.