Monica Greens blogg

Nu ska vi långtidsobservatörer placeras ut i olika delar av Serbien för att ansvara för att valobservationen ska fungera på den plats vi tilldelats. De flesta av oss har lämnat huvudstaden Belgrad och rest söderut.

Vår destination är staden Kragujevac i området Sumadija det är därifrån vi ska utgå ifrån när vi reser runt för att besöka valadministrationer, observera valmöten och ta del av valkampanjer.

Tolken som visar mig runt berättar att Kragujevac var den huvudstaden i det moderna Serbien. Hon visar det första gymnasiet i Serbien som var föregångaren till universitetet i Belgrad. Här finns också den första domstolen, den första teatern, den första tidningen, det första museet och många andra byggnader och institutioner. Vi tittar på utsidan av den gamla vapenfabriken där det numera är fester och danskvällar ibland. 

Här i  Kragujevac fanns också den första jugoslaviska fabriken för produktion av grönsaker, frukt och kött. 

Dessutom finns tillverkning av Fiat 500 L, som har tillverkats i Kragujevac sedan 2012, den är klassad som en äldre modell, därför har produktion sänkts till ca 20 000 bilar per år mot 200 000 tillverkade bilar för 10 år sedan. 

Idag lördag ska vi titta på vilka partier som har möten samt ha möten om hur media bevakar valrörelsen här i området.

Vad gör en valobservatör? Den frågan får jag ofta och tänkte passa på att folkbilda lite. 

Sverige har deltagit i internationella valobservationsinsatser sedan 1989, oftast insatser som leds av EU eller OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och deras kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR). Folke Bernadotteakademin tog i januari 2016 över ansvaret från Sida att rekrytera, utbilda och sända ut svenskar till internationella valobservationsinsatser. 

Det som krävs av oss valobservatör är kunskap och erfarenhet av internationellt arbete eller uppdrag, god hälsa, gott omdöme och att vi kan arbeta under påfrestande förhållanden. Givetvis är språkkunskaper och intresse för demokratifrågor, mänskliga rättigheter och alla människors lika värde viktiga förutsättningar.

Jag har tjänstgjort som korttidsobservatör många gånger i flera olika länder exempelvis Georgien, Moldavien, Belarus, Ukraina, Armenien och USA. Nu är jag långtidsobservatör i Serbien för att följa valkampanjen, mediebevakningen, hålla kontakt med representanter för civilsamhället, politiska aktörer i det område jag och min medarbetare tilldelas. 

Vi ska också förbereda för korttidsobservatörerna som ska jobba intensivt strax före och under den låååånga valdagen.

Det är både ett spännande och viktigt uppdrag. Vi valobservatörer ska inte på något sätt påverka valet utan bidra till att säkra medborgarnas demokratiska rättigheter och på så sätt också bidra till fred och utveckling. Vilket känns extra angeläget i dessa oroliga tider. 

Det är en orolig tid med drygt två år av pandemi och nu Putins regim som beslutar sig för att starta krig i Ukraina. I dessa tider är det än viktigare att övriga världen inte stannar av.  Myndigheten Folke Bernadotteakademin har utsett mig till långtidsobservatör i Serbien. Jag ser det som ett mycket viktigt uppdrag för demokratin och därför åker jag dit och ska vara på plats några veckor innan valet i början av april.

Vi långtidsobservatörerna förväntas följa valprocessen från början till slut för att se hur den överensstämmer med den lokala vallagen och de internationella åtaganden. Vi ska observera hur medierna rapporterar, hur röstlängderna görs upp och hur kampanjarbetet fungerar. Det vi ser ska rapporteras till insatsledningen.

Inför själva valdagen kommer korttidsobservatörerna. Vi ska tillsammans bevaka hur det ser ut i vallokalerna; från öppningen av lokalerna till rösträkningen, från tidig motion till mitt i natten. Rapporterna samlas in för att en samlad bedömning ska kunna presentera hur valet gått till, det offentliggörs  efter valdagen.

Vi valobservatörer ska inte påverka valet och ska inte kommentera de politiska vindarna eller ställningen. Vi är på plats för att vara en del i den demokratiska processen och rent formellt och oberoende följa det som sker.

Nu är jag påväg till Belgrad för att träffa mina kollegor innan jag reser vidare ut i landet. 

Det började med vardagsrasism och nationalistisk skrämselpropaganda. 

Miljontals judar, slaver, romer, homosexuella och politiskt oliktänkande fick sätta livet till i vad som endast kan beskrivas som ett av mänsklighetens mörkaste kapitel. Vi får inte glömma, förminska eller negligera dessa vidrigheter. 

Vi är skyldiga offren att aldrig glömma nazismens avskyvärda handlingar och påminda oss om att förintelsen inte började med koncentrationsläger och påtvingade davidstjärnor fastsydda på kläderna. Det började långt tidigare med små attityder och krav tills det blev allmänt vedertaget med rasisms och åtskillnadspolitik. 

Ingen förnuftigt människa kan påstå att det inte har hänt. Det finns mycket skrivet, dokumenterat och dramatiserats om den fruktansvärda förintelsen. Många vittnen har beskrivit det ofattbara. 

Tex har filmen Shilders list visats på många gymnasieskolor. Dessutom finns Forum för levande historia https://www.levandehistoria.se  

Låt oss aldrig glömma, utan hedra offren, både de som mördades, dog senare av skadorna och de nu levande hjältarna. 

Fadime Sahindal mördades av sin far för 20 år sedan. Hon mördades efter en lång tid av förtryck och psykisk misshandel hon jagades av sina anhöra för att hon hade mod att säga ifrån. På dessa 20 år sedan hedersmordet har en hel del förändrats, men vi kan göra så mycket mer.

Fadime hade mod och förmåga att sätta ord på den utsatthet som hedersrelaterat våld och förtryck innebär, för det blev hon mördad. 

Vi andra har ett mycket stort ansvar att fortsätta arbeta för att uppmärksamma, förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor.

Fadimedagen är en viktig påminnelse att vi måste göra mer för att komma åt hedersförtrycket. Mänskliga rättigheter gäller alla. Vi kan aldrig acceptera att människor utsätts för våld och förtryck i hederns namn. Det är ett allvarligt samhällsproblem som kränker och begränsar främst flickors och unga kvinnors, men även unga mäns och unga hbtq-personers, grundläggande fri- och rättigheter.

De senaste åren har det tagits flera viktiga steg för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat har en straffskärpningsgrund för hedersbrott införts, som innebär att den som begår brott med hedersmotiv ska dömas hårdare. Ett utreseförbud har införts för att skydda barn från att föras utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller könsstympas. Ett nationellt kompetenscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck inrättas. Myndigheter har i uppdrag att arbeta aktivt mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Hedersrelaterat våld, förtryck och allt annat våld är helt oacceptabelt var det än pågår i hemmet, på skolan eller på fritiden måste det stoppas.

#stoppamänsvåld #stoppamänsvåldmotkvinnor #fadime #stoppahedersförtryck #kvinnostrejk 

Funderar ni på vad ni ska göra de närmaste helgerna i januari? 

Jag vet, ni ska åka till Lidköping för att besöka Folkets Hus och njuta av musikalen 9 to 5. 

Det är en fantastisk föreställning med fart och fläkt direkt från start. Vi fick inledningsvis till och med en videohälsning direkt från Dolly Parton som påminde oss om tiden på slutet av 70-talet och början på 80-talet. Tiden utan datorer, mobiler och skrivare. Tiden då kvinnor arbetade som sekretarslavar och inte hade någon chans mot sexistiska män. 

Det var långt mycket långt kvar till Metoo-upproren.

Sedan drogs vi med i en fartfylld musikal där Judy som är ny på jobbet ska introduceras som sekreterare av den erfarna Violet som jobbat länge mycket länge på företaget. Hon har lärt upp många av männen som sedan seglat förbi henne i karriären. Judy vill så gärna får chansen till ett chefsjobb och alla i publiken förstår hennes bitterhet när det bara är män som föreslås. 

Den tredje huvudrollen är Doralee. Som i filmen spelas av Dolly Parton. Doralee får utså sexuella övergrepp och utsätts för mobbning av de övriga anställda eftersom de tror att hon gått sängvägen för att få bättre position på arbetsplatsen. 

Ni som sett filmen vet att kvinnorna börjar stötta varandra och tar tillslut saken i egna händer för att ändra på de patriarkala strukturerna. 

Alla i ensemblen gör enastående sångnummer och för handlingen framåt i snabb takt. Regissören Jesper Bengtsson har lyckats få till en musikalisk underhållning tack vare de enastående artisterna. 

Recensionen gäller kvällsföreställning den 8/1, då hade ensemblen lite problem med ljudet i början, det var svårt att höra vad de sjöng. Men det rättade de till och musikalen blev bara bättre och bättre ju längre kvällen gick. Vi blev så sugna på att se filmen så nästa dag streamade vi den. 

Den var också mycket, mycket bra.

Ni vill inte missa denna fina föreställning. Folkets Hus har meddelat: "Vi återför regeln med en tom plats mellan varje bokning. Det innebär att du som bokar biljetter från och med nu automatiskt får en icke bokningsbar stol på vardera sida om din bokning. Detta för att minska trängsel och minska risken för smittspridning." Så sätt igång och boka era biljetter på stört.

Musik: Dolly Parton
Text: Patricia Resnick
Regi: Jesper Bengtsson
Koreografi: Frida Jones
Orkester: Jan Björklund, Andreas Venderholt, Dag Unenge, Kevin McCallum, Jan Brodin och Fredrik Bogren.
På scen: David Berggren, Klara Englund, Astrid Fortea, Sanna Friedenthal, Malin Gustafsson, Johannes Ivenholt, Jens Johansson, Malin Johansson, Viktoria Lundborg, Rosanna Malm, Joaquin Nilsson, Lillevie Petersson, Alicia Pettersson, Malin Smedberg, Arvid Sundberg, Lennart Sundh, Louise Thielfoldt, Nina Tågerud, Evelina Winter. 

Föreställningar kvar att boka till 14, 15 dubbla föreställningar 16 januari och 21, 22 även de dubbla föreställningar. 

Den 10 januari 2022 är det precis hundra år sedan de första kvinnorna tog plats i Sveriges riksdag. Det har jag skrivit om i min bok Lyft varandra.

Kvinnor fick efter en lång kamp gå till valurnorna 1921 och kunde finnas på val- bar plats på listorna. En milstolpe var nådd, men det ledde inte till att den manliga strukturen försvann. Det fanns fortfarande en rad hinder för att kvinnor skulle kunna delta i samhällslivet på lika villkor. Trots uthålliga, och ofta heroiska, in- satser från kvinnorörelsen och flera viktiga steg och reformer har vi ännu inte nått jämställda villkor.

Människors lika rättigheter och skyldigheter, som rösträttskvinnorna kämpade för, är fortfarande lika viktiga att kämpa för. Denna bok synliggör genom intervjuer, statistik och forskning på området att utvecklingen har stagnerat. Dessutom visar det sig att pandemin inte bara gjort hack i kurvan utan till och med att utvecklingen går bakåt inom vissa områden.

Det är dystert att ta del av Jämställdhetsmyndighetens rapport Ett sekel av rösträtt och valbarhet (2021), liksom av Stiftelsen Allbrights analys av näringslivet. Kvinnor deltar inte på lika villkor som män i politiken och de missgynnas systematiskt är höga poster tillsätts genom indirekta val. 

Efter 100 år av rösträtt utsätts många kvinnor i någon form av maktposition för hot, trakasserier och våld. Målet om ekonomisk självständighet är heller inte nått. Kommissionen för jämställda inkomster visar att det skiljer omkring 3,2 miljoner kronor i livsinkomst mellan kvinnor och män.

Trots det dystra läget, eller kanske just därför, blev jag än mer stärkt i övertygelsen att män och kvinnor tillsammans behöver inse fördelarna med jämställdhet.

– Fler kvinnor måste inse vilken tillgång de besitter och hur viktigt det är att de ska vilja ta sig an nya utmaningar.

– Männen borde inse vikten av att få med en större bredd i beslutande församlingar,  inte bara den krets för inbördes beundran vita medelåldersmän emellan som hittills varit normen.

För att riva patriarkatet och förändra attityder i hela samhället måste rådande situation synliggöras. Det gäller både inom den offentliga makten, inom näringslivet och bland företagsledare. Det var därför jag skrev boken men det finns många andra som också lyft dessa frågor. En mycket stor framgång med stor betydelse är att Magdalena Anderssons utsetts till statsminister. 

Låt oss tillsammans se till att Sverige blir ett jämställt land på riktigt. 

Sverige är ett demokratiskt land med ordning och reda inom beslutsprocesser. Det visade sig med all önskvärd tydlighet i förra veckan. Men det gäller att ha is i magen, hålla sig lugn när andra runtomkring brusar upp, går i spinn och eller försöker ta tillfället i akt att klaga extra mycket.

Den stresstålighet som Magdalena Andersson redan visat prov på kan antagligen komma till stor nytta även fortsättningsvis. Den blivande statsministern stod lugn och trygg när många andra rasade. När hon än en gång utsågs under måndagen har förmodligen hennes personliga förtroende ha stärkts. 

Nu ska en enparti regering styra landet och det behöver inte betyda större problem än flerpartiregering. Det kräver förhandlingar, samarbete och tryggt arbetsklimat i vilket fall som helst. Nu ska Riksdagens partier chans att samarbeta i de frågor som är viktiga för dem. En minoritetsregering lägger förslag i form av propositioner till Riksdagen. Riksdagen beslutar efter att förslaget bearbetats i respektive utskott beroende på vilken politisk fråga det gäller.

Det är inte särskilt långt kvar till nästa ordinarie val, det blir upp till väljarna att förändra mandatfördelningen i Riksdagen. Väljarna lägger sin röst på det parti som de har mest förtroende för. De första månaderna för den nya regeringen blir avgörande för att skapa förtroende och genomföra den politik som är möjlig utifrån förutsättningarna. 

Det blir förmodligen ordning och reda, krafttag mot våld mot kvinnor och gängkriminalitet, trygghet i välfärden inom såväl skolan och äldreomsorgen, nödvändiga miljö och klimatsatsningar och fler jobb.

Att Sverige äntligen får sin första kvinnliga statsminister är synnerligen på tiden. Det är oerhört viktigt och har stor betydelse att kvinnor inte längre hindras från de yttersta positionerna. Representation är viktigt för demokratin. 

ÄNTLIGEN, nu börjar jobbet på riktigt och Magdalena Andersson verkar taggad för uppdraget.

Det är väl ingen som kan tycka att de politiska turerna i Riksdagen under onsdagen gick som förväntat. Det som skulle ha blivit en glädjens dag för demokrati och representation när Sverige äntligen skulle få sin första kvinnliga statsminister blev istället rörig och ovärdig.

Det är symptomatiskt för att kvinnor i alla tider fått ta sig över snudd på orimliga hinder för att få tillträde till de yttersta posterna.

Däremot kan vi ändå se att börsen inte kraschade, vi såg inga stormningar, det var inga myndighet som slutade att fungera, inga slag utdelades, statligt anställda får fortfarande lön. Sådant som vi ser prov på i en del andra länder. 

Det är, trots all uppståndelse, ordning i reda i Sverige. 

Med detta sagt vill vi nog alla veta hur det ska bli, de flesta av oss vill att besluten följer den logiska ordningen som ska kunna förutses. 

Vi kan också se prov på det starka ledarskap och lugn som Magdalena Andersson visade trots att det inte blev som förväntat. Hon begärde att få bli entledigad redan innan hon tillträtt som statsminister. Hon hade sagt till talmannen att hon skulle leda en koalitions regering mellan S och Mp, nu har hon meddelat talmannen att hon kan leda en enpartiregering. Ingen av de övriga partiledarna vill i dagsläget bli statsminister så kort tid före det ordinarie valet. 

Därför ska Riksdagen på måndag rösta för om de tolererar Magdalena Andersson som statsminister. Då utses hon för andra gången på en vecka till Sveriges första kvinnliga statsminister. Även det skulle kunna ses som systematiskt. För säkerhets skull utses Magdalena Andersson två gånger innan hon kan gå till kungen och presentera den nya regeringen. 

Hennes kompetens och trygga utstrålning kom alltså till användning redan innan hon tillträdde.

Det bådar gott för framtiden. Nu ser jag verkligen fram emot måndag.

Den 24 november 2021 skrivs in i historieböckerna. I Sverige utses en kvinna till statsminister, 100 år efter demokratins införande. Det är en historisk, glädjens och kompetensens dag. För det kan inte finnas någon som missat att Magdalena Anderssons är den mest kompetenta kandidaten till att vara Sveriges statsminister. Hon har både lång akademisk utbildning, hög arbetskapacitet, mycket lång politisk erfarenhet och har aldrig tvekat att säga som det är och göra det som krävs. 

Det finns debatörer som påstår att det inte är viktigt att det blir en kvinna. Av någon anledning blir de provocerande av representation. Samma personer tycker det är viktigt med olika erfarenheter från olika delar av samhället utan att då tycka att det är förnedrande för de som blir valda. Att män i alla tider valts för att de är män har de kanske inte funderat på. 

Att en kvinna utses till det högsta ämbetet är av mycket stor betydelse för demokratin. Sverige är sist i Norden, det är bedrövligt men nu ändrar vi på det och då ska vi vara både stolta och glada.

Nu börjar ett hårt arbete för fler jobb, trygghet, bättre välfärd, miljömässigt hållbara åtgärder, stopp för mäns våld mot kvinnor och solidaritet. Då krävs handlingskraft, tålamod, beslutsamhet och samarbetsförmåga, det har Magdalena Andersson.

Efter fler än 40 manliga statsministrar är det hög tid för den mest kompetenta kandidaten att ta sin rättmätiga plats – platsen som Sveriges första kvinnliga statsminister. - Äntligen!

Ojämställda börsbolag fler än någonsin, det avslöjas i Stiftelsens Albrigths senaste rapport. Orsaken tycks vara att majoriteten svenska börsbolag saknar konkreta verktyg för att verkligen bygga mångfald på riktigt. Först när affärsmålet diversifiering uttryckligen står i årsplanerna, lär svenska bolag ha möjlighet att nå den affärsnytta och innovation som bolagen så hett efterfrågar.

I boken Lyft varandra en guide till halva makten går det att läsa mer om Albrigths arbete, förlag på konkreta åtgärder och strategier för att synliggöra, påverka och förändra skevheterna.

Om vi inte snabbar på utvecklingen kan företag förlora mycket kompetens genom att utestänga kompetenta kvinnor från ledningsgrupper. När det kommer till vd:ar går det så plågsamt långsamt. Det står mer eller mindre stilla där, vilket är olidligt. På den nivån kommer det inte att jämnas ut om det inte sker något drastiskt.

Det är fortfarande så få kvinnor inom ledningar och på vd-poster för att det handlar om att strukturerna och fördomarna är så djupt rotade hos oss alla. Det tar tyvärr tid innan det går ur. Men man ska komma ihåg att det inte sitter i väggarna, det sitter i människorna. Vi alla är en del av att upprätthålla de här värderingarna. Dessutom handlar det om makt och att männen inte vill förlora privilegier.

Men det finns hopp till förändring, särskilt där det finns kvinnor, där blir det ofta fler kvinnor. De ser varandra och vill ha fler kompetenta kvinnor som kollegor. Det är hoppfullt, förhoppningsvis så kan det göra att fler vill vara transparenta och lyfta problematiken. Det är jätteviktigt att branscher blir mer transparenta om man ska kunna göra en förändringsresa.

Det handlar dessutom om att flytta på de medelmåttiga männen som glidit med bara för att de ser ut som och håller med sina chefer sa Amanda Lundeteg från Albright till mig när jag skrev boken, där finna även en checklista publicerad som går att använda i alla företag och andra verksamheter.

Läs mer om Albrigth stiftelsen 

Om boken Lyft varandra en guide till halva makten. 

Idag har FNs Kvinnokommitté sin dialog med Sveriges regering i Genève om Kvinnokonventionen (CEDAW). Konventionen om avskaffandet av all form av diskriminering av kvinnor, antogs av FN:s generalförsamling år 1979.  Syftet är att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor och att uppnå kvinnors fulla mänskliga fri- och rättigheter på lika villkor som män. Den lyfter fram kvinnors rätt till exempelvis utbildning, arbete, sin egen kropp och hälsa.  UN Women Sverige arbetar bland annat med att öka kunskapen om kvinnokonventionen.

Civilsamhället har genom CEDAW-nätverk även i år tagit fram en skuggrapport där det visar att Sverige inte levde upp till konventionen, utan får underkänt på 13 av de 16 artiklarna. Rapporten är gedigen och väl underbyggd. Det framkommer tydligt hur kvinnors livsvillkor inte är tillräckliga. Områden som berörs är bland annat politiken för ekonomi och arbetsmarknad, skatter, vård och hälsa, stereotypa könsroller, asyl och migration, mäns våld mot kvinnor, prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck. Dessutom innehåller skuggrapporten 120 konkreta punkter på hur Sverige ska komma till rätta med dessa skevheter.

I boken Lyft varandra en guide till halva makten lyfts avsnittet om tillfälliga åtgärder för att uppnå jämställdhet. Där står att det är möjligt att påskynda jämställdheten genom att staterna kan använda sig av tillfälliga lagar såsom kvotering. 

2016 föreslog regeringen att börsbolag som har en skev könsfördelning ska beläggas med straffavgift. En majoritet av partierna i riksdagen stoppade förslaget.

När det stod klart att kvotering inte kommer att införas för bolagsstyrelser avstannade utvecklingen mot en mer jämställd fördelning av makt i näringslivet. 

Särskilt allvarligt är att andelen kvinnor bland nya ledamöter minskar. Endast tio procent av ordförandeposterna innehas av kvinnor. I börsbolagens ledningsgrupper var andelen kvinnor 25 procent år 2020, en förbättring med en enda procent från året innan. Bolagens verkställande direktörer är till 90 procent män.

Samma trend syns i större företag som inte är börsnoterade. Där var andelen kvinnor i styrelserna 19 procent 2020. Även personer som har annan bakgrund än svensk är underrepresenterade. En fjärdedel av befolkningen har utländsk bakgrund, men denna grupp utgör endast åtta procent av storbolagens ledamöter. Information om andelen kvinnor respektive män inom denna grupp finns inte tillgänglig.

CEDAW-nätverket kräver på detta område:

Inför könskvotering i näringslivet. Börsbolag som har mer än 60 procent män i sina styrelser bör åläggas en sanktionsavgift. Sverige bör stödja EU-direktivet om könsbalans i bolagsstyrelser.

nInför fler aktiva åtgärder för fler kvinnor på höga positioner i näringslivet. Näringslivet bör arbeta mer aktivt för att få fler kvinnor på vd- och ordförandeposter, till exempel genom att utveckla sitt rekryterings- och valberedningsarbete.

Skärp efterlevnaden av koden för bolagsstyrning. Kollegiet för bolagsstyrning bör sätta upp ett nytt mål om jämställda bolagsstyrelser och utöka sitt arbete med att följa upp och stötta bolagens jämställdhetsarbete. Samma krav bör gälla för stora bolag som inte är börsnoterade.

Hela skuggrapporten finns att läsa på Kvinnolobbyns hemsida.

Nu är det två år sedan jag gjorde den första intervjun till boken Lyft varandra en guide till halva makten. Det blev ett oerhört intressant och givande samtal med Elin Kristensson, en framgångsrik kvinna inom sjöfartsbranschen, en bransch med en typisk manlig miljö. 

Elin är VD på Northern Offshore Services AB, ett rederi som erbjuder fartyg till Offshore Wind-branschen, dessutom Northern Energy & Supply AB som levererar energiförsörjning till sjöfartsbranschen.

Inom shipping och sjöfart finns tyvärr mycket av de gamla patriarkala strukturerna kvar. Kvinnor som går till sjöss kan bli utsatta för sexuella trakasserier, och affärerna görs gärna upp sent på natten efter en mycket god middag.

Elin vet hur hon ska nå framgång och ger gärna tips och stöd för att andra också ska nå sina mål. Hon vill flytta affärsuppgörelserna från middagsbordet sent på kvällen till konferensrummet på dagtid. Hon är mycket optimistisk om att det går att förändra och ser redan nu positiva trender när det gäller jämställdhet inom sjöfartsbranschen.

– Mina föräldrar var både stödjande och positiva till vad jag, mina två bröder och min lillasyster ville göra. Men trots stöd från föräldrarna var upplevelsen från samhället att flickor helst inte skulle göra karriär utanför familjen, berättar Elin.

Då talades det ofta i samhället om att söner skulle kunna leda företag, men det är mycket bättre nu. Men även Elin hade drömmar som inte stämde med samhällets förväntningar.

– Jag ville bära kostym, arbeta där pengarna fanns och flytta till New York.

Hon läste till affärsingenjör med inriktning på maskinteknik och tung industri. Det blev inte New York, det blev Donsö, men det är minst lika bra enligt Elin Kristensson.

– Ö som ö, säger hon med ett leende.

Hon blev säljare och triggade sig själv att bli bäst, hon jobbade sig fram genom att vara påläst och genuint intresserad.

Elin fick erbjudande om att gå in i fartygsbranschen, där hon jobbade hårt och byggde upp förtroenden. Numera styr hon två företag och har insett att det går att lägga upp arbetet systematiskt, effektivt och strategiskt.

– Visst har det varit en och annan man som försökt sätta åt mig och sätta mig på plats. Jag förstod snabbt att kvinnor måste vara extra pålästa. 

 Elin vet vad hon talar om och kan sitt yrke. I takt med detta har hon blivit starkare och vågar mer.

– Att bära kostym är inte längre viktigt. I stället är det viktigt att kunna vara kvinna. 

– Med all respekt för dem som hellre tar på sig "manliga kostymer/roller" men det är inte min grej längre. Jag vill vara mig själv, hitta min ledarstil och bottna i det.

Nu vill Elin Kristensson vara med och ge tillbaka, dela sina värderingar och samverka med andra för att fler ska nå framgång. Hon framhåller vikten av att kvinnor tar makt över sina egna liv, för att inte bli ekonomiskt beroende av någon annan individ. 

Elin talar engagerat om det som UN Women kallar ekonomisk egenmakt, och som beskrivs på följande sätt:

"När en kvinnas ekonomiska egenmakt stärks, gynnas hela samhället. Att investera i kvinnors ekonomiska egenmakt innebär att bereda väg för jämställdhet, fattigdomsbekämpning och en inkluderande ekonomisk tillväxt. Förbättrade försörjningsmöjligheter för kvinnor är det mest effektiva sättet att minska hunger och fattigdom. Ändå drabbas kvinnor oproportionerligt av fattigdom, diskriminering och exploatering. På grund av könsdiskriminering återfinns kvinnor ofta i osäkra låglönejobb och utgör en mycket liten minoritet inom ledande positioner. Könsdiskriminering begränsar även kvinnors möjligheter till ekonomiska tillgångar som mark och lån. Dessutom utför kvinnor fortfarande mest av det oavlönade hemarbetet vilket hindrar dem på arbetsmarknaden."

– Tyvärr är normerna i samhället fortfarande inte anpassade till det moderna samhället. Det är fortfarande norm att det är männen som ska göra karriär och att kvinnorna ska hinna med familjen samtidigt som de gör karriär. Här finns många utmaningar både när det gäller arbetstidens förläggning, förskolan och fritidshemmens öppettider, och möjlighet till distansarbete. Några exempel från intervjun med Elin Kristensson i boken Lyft varandra en guide till halva makten, men hon har mer att säga, mycket mer…... 

Hélène Barnekow, vd på Microsoft Sverige, som just besökt Skövde, har stegvis insett att det behövs aktiva åtgärder för att det ska hända något på jämställdhetsfronten. Hon har mer än 25 års erfarenhet från bank, FN, IT och telekom och har sett de manliga strukturerna och menar att Inga kvinnor blev befordrade och det var ingen slump. Det till motsats av männen som kan bli befordrade för att det anses självklart.  

 Visst har jämställdheten alltid varit viktig för Hélène Barnekow, men den har förändrats till att bli en demokratifråga. Så beskriver hon det när jag får möjlighet att intervjua henne.

– Jag är övertygad om att företag med större mångfald är mer framgångsrika, 

Tidigt i sin karriär skulle hon velat ha ett större nätverk.

– Det är också därför jag försöker ge så mycket som möjligt av min tid till unga kvinnor och öppna så många dörrar som jag nu kan, säger Helene Barnekow i  boken Lyft varandra en guide till halva makten.  

– Det största problemet är strukturerna som jag ser det. Jag har alltid jobbat i mansdominerade branscher och de första tio åren var jag ofta enda kvinnan i rummet. Det är jag inte längre men utvecklingen på de mest inflytelserika positionerna har gått alldeles för långsamt och mycket av det har med strukturen att göra.

– Män sitter vid makten och när man rekryterar gör man det mot den målbild man har av hur en framgångsrik person ser ut, eftersom de bara känner män som motsvarar den målbilden så rekryteras män.

– Därför börjar det med medvetenhet. Medvetenhet om att man måste se och uppmärksamma varje dag att det är ett personligt ledaransvar att driva igenom en sådan strukturell förändring. Om en koncernchef sätter det som en prioritering, gör det till en del av lärandet och själv lever efter det, alltså bygger en jämställd koncernledning, då kan det här gå ganska snabbt. Men det handlar om att ha den övertygelsen och att "walk the talk" från toppen.

Helen Barnekows tre råd:

1. Hitta den passion som gör att du kan göra ett riktigt bra jobb – det börjar ju faktiskt alltid där vare sig man är man eller kvinna.

2. Var klarsynt vad gäller ledarskapet och kulturen som du behöver för att kunna verka och förändra.

– Det hänt mig en gång att jag hade en chef som helt öppet ogillade kvinnor och blockade mig – när man ser det ska man bara söka sig bort. Ett sådant beteende kommer inte bara att hindra dig från att komma framåt på det stället, det kommer även att undergräva ditt självförtroende.

3. Bygg och bidra till nätverk med mångfald och inkludering.

– Det kommer att berika dig själv, samtidigt som du bidrar till samhället med en av våra viktigaste frågor – OCH du kommer att bidra till ditt företag. Alla företag kommer så småningom att inse att det är en av deras viktigaste källor till innovation och tillväxt. Då blir det viktigt att ha ledare och medarbetare som har nätverk utanför den vanliga ankdammen.

På Metoo-dagen väljer jag att berätta om Eva som har alltid varit duktig i skolan, lite av en plugghäst, det lönar sig i betyget men inte i lönekuvertet. När Eva börjar jobba på ett kontor kommer hon snabbt in i arbetsuppgifterna och tycker det är vansinnigt roligt. Hon får beröm och tar gärna på sig fler uppdrag eftersom det är stimulerande med utmaningar. Dessutom får hon beröm för sitt utseende och visst är det kul, alla vill ju känna sig snygga.

Hon får följa med ut på säljmöten och blir allt mer intresserad. Affärerna går bra men efter ett tag inser hon att hon jobbar väldigt mycket och att hon tar på sig tajta kjolar och snygga blusar för att leva upp till förväntningarna.

Av en ren slump får hon reda på att hennes manliga kollegor tjänar 7000 kronor mer i månaden än hon, trots att hon jobbar mer. När hon konfronterar chefen med det blir han överrumplad och påstår att han inte har tänkt på det, och lovar att se över det men ingenting händer.

Förväntas dela säng

Efter en månad blir hon i stället bjuden på en flashig säljresa och tycker verkligen att hon är värd det så hon tackar ja. Resan sker naturligtvis i första klass med drinkar och det är jättetrevligt ända tills de kommer till det fina hotellet och det visar sig att chefen vill dela hotellrum.

Eva vet inte vad hon ska ta sig till, känner sig generad och lurad och skäms. Hon känner skuld för att hon inte förstått avsikterna. Hon står längst framme i hotellfoajén och rodnar framför portieren, hon har inte mod att säga ifrån där i offentligheten.

Eva går mot hissen och känner att allt svartnar för henne. Så mycket som hon har arbetat, stressat, lagt enorm möda på att förstå siffrorna och de affärer de ska göra, och plötsligt inser hon att hon betraktas inte bara som ett kuttersmycke utan som ett sexobjekt. Väl uppe på hotellrummet blir det ytterligare ett glas vin innan Eva tar mod till sig och säger att hon tänker sova på soffan.

Det har gått många år men episoden satte mycket djupa sår i Eva som sa upp sig, tog på sig skulden och blev sjuk.

I dag mår hon bra igen efter många terapitimmar. Men hon har inte glömt.

– Det värsta är att jag inte är ensam, utan att många, många kvinnor har utsatts och fortfarande utsätts för dessa sexuella trakasserier i stället för att vår kompetens tas till vara.

Om detta och mycket mer beskriver jag i boken Lyft varandra en guide till halva makte

Mäktiga män från medeltiden

En bok som uppmanar kvinnor att ta makt, vilket är den här bokens syfte, kan naturligtvis inte negligera sexuella trakasserier, kraften i metoo och vad som hänt.

Det finns så många fantastiska manliga förebilder, vänner, kollegor som ställer upp och stöttar. Män som utan ett ord drog ner nakenbilder på arbetsplatser efter det att jobbarkompisarna gått hem. Män som tar snacket mot sexistiska skämt och män som vet att kompetens inte sitter i könet. Det finns gott om män som gör det självklara, nämligen backar upp kvinnor.

Men så finns det tyvärr alltför många män som stannat kvar mentalt på medeltiden. Framstående män i karriären utan moral som kallar sina kvinnliga kollegor för kärringar och som räknar troféer i hur många kvinnor de kan få i säng.

Män som betygsätter kvinnor beroende på utseendet. Män som skickas på avvänjning från sina sexuella trakasserier och som sedan ska fortsätta som förut. Så där kan jag fortsätta med att rada upp exempel på exempel.

Att detta har fått fortgå och pågår alltjämt är en följd av tystnadskulturen och att de mäktiga männen håller varandra om ryggen. De har hållhakar på varandra och vill inte vara den som kastar första stenen. Ingen vill avslöja så mycket att de förlorar pengar, förlorar nästa affär, förlorar sina förmåner. Kvinnor i samma bransch har tvingats se på och acceptera denna sexistiska kultur för att inte dras ner och för att de hittills varit för få.

På många håll i Sverige och i världen uppfattas det fortfarande som självklart att kvinnor är ett objekt, ett byte, och att hon ska finna sig i det.

Att metoo-rörelsen fick större medial uppmärksamhet i Sverige än i många andra länder finns det säkert många bottnar och förklaringar till, men förmodligen har en stark feministisk rörelse i Sverige inneburit en öppenhet för att tala om dessa strukturella problem. Det tog exempelvis ytterligare tre år innan metoo tog fart i Danmark.

I svenska medier beskrevs metoo som något positivt, en folkrörelse och kamp mot maktstrukturer. Tyvärr medförde metoo även att oskyldiga dömdes i media och därmed i en folkdomstol, vilket definitivt inte är acceptabelt.

Men i det stora hela var det oerhört befriande att kvinnor äntligen tog bladet från munnen genom att både skrika och skriva om sin frustration. Idag på Metoo-dagen ska vi givetvis fortsätta avslöja vidrigheter och lyfta fram förebilder som bryter mönstret. 

S-kvinnors kongress i Borlänge gratulerar Magdalena Andersson som föreslås bli ny partiordförande i det Socialdemokratiska partiet. Kongressen utnämner också Magdalena Andersson till Sveriges genom tiderna mest kompetenta finansminister.

Vi har utvärderat Magdalena Anderssons tid som finansminister och konstaterar att ingen annan svensk finansminister har med samma goda resultat tagit Sverige igenom svåra år.

Utmaningarna har varit stora. Politiska kriser och pandemi har inte hindrat finansministern från att lägga socialt omfördelande och progressiva budgetar för en riksdag som utgörs av en högermajoritet.

Sverige återhämtar sig snabbare från pandemins effekter än jämförbara länder och vi gläds åt reformerna som inryms i den rekordstora budget som riksdagen inom kort beslutar om.

Det krävs en skicklig förhandlare med stor politisk bredd för att framgångsrikt hitta de lösningar som behövs i svåra tider. Detta har Magdalena Andersson bevisat att hon har, år efter år. Hennes kompetens är också internationellt erkänd och efterfrågad. Hon har enhälligt valts till ordförande för IMFC, Internationella valutafondens högsta rådgivande organ.

Vi S-kvinnor ser fram emot att fortsätta driva en stark jämställdhetspolitik tillsammans med Magdalena Andersson som Sveriges nästa statsminister.

Nu firar vi 100 år av demokrati, eftersom det år 1921 var första gången som både män och kvinnor fick rösta i riksdagsvalet. Sverige var det sista nordiska landet som införde allmän och lika rösträtt. Det var efter decennier av krav, demonstrationer, namninsamlingar och debatter som beslutet togs att införa demokrati. Det vill säga låta både män och kvinnor såväl rösta som vara valbara. I boken lyft varandra en guide till halva makten inleder jag med en historisk tillbakablick på rösträttskampen. 

Den svensk-norska unionen upphörde 1905 och Norge införde kvinnlig rösträtt 1913. Redan 1906 hade Finland tagit det viktiga steget och blev då allra först i hela Europa med kvinnlig rösträtt. I Danmark och Island blev det möjligt för kvinnor att rösta 1915 och sist i Norden blev som sagt Sverige 1921.

Nya Zeeland var det första landet i världen att införa kvinnlig rösträtt redan 1898, följt av grannlandet Australien 1902.

Varför Sverige var sist i Norden har många funderat över. Det var när arbetarkvinnorna, såsom sömmerskor, fabriksarbeterskor och tvätterskor, förenades med utbildade kvinnor i medelklassen, såsom lärarinnor, kvinnliga läkare och författare, som kampen gav resultat på riktigt.

Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) bildades 1903 med stöd av både borgerliga och socialdemokratiska kvinnor och verkade fram till 1921.

En vänster bestående av liberaler och socialdemokrater krävde allmän rösträtt, medan högern ville bromsa utvecklingen. Inför valet 1909 genomförde en högerregering en kompromiss som gav alla män utom de fattigaste rösträtt till andra kammaren i riksdagen, medan rösträtten till den första kammaren förblev inkomstgraderad dvs bara de rika fick rösta till första kammaren.

Samma år samlades även en första nationell konferens för arbetarkvinnor, en kongress med representanter för dels de olika socialdemokratiska kvinnoklubbarna i landet, dels kvinnors fackföreningar inom arbetarrörelsen. Samtidigt drev Fredrika Bremerförbundet på tillsammans med liberala agitatorer, som också var verksamma i nykterhets- och frikyrkorörelserna.

Livsmedelsbristen under första världskriget ledde till omfattande demonstrationer och kravaller våren 1917 och i valet samma år föll högerregeringen. En koalition mellan liberaler och socialdemokrater lade fram ett förslag om allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor. Förslaget drevs inte igenom förrän efter kriget då uppror och oroligheter ute i Europa övertygade högern om att den måste ge upp sitt motstånd mot allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.

Efter valet 1921 tog fem kvinnor plats i riksdagen, och inte förrän efter detta val började riksdagen på riktigt närma sig att bli en demokratisk representation för hela folket. Från den 12/9 kan vi ta del av problemet De första fem i SVT-play. De kvinnor som valdes in i Sveriges riksdag vid valet 1921: Elisabeth Tamm från Liberala samlingspartiet, Nelly Thüring från Socialdemokraterna, Bertha Wellin från Högern/Lantmanna- och borgarepartiet, Kerstin Hesselgren från Liberala samlingspartiet, och Agda Östlund från Socialdemokraterna.

Att det skulle ta ytterligare 70 år innan det skulle bli allmänt vedertaget att kvinnorna skulle ha halva makten inom politiken var det nog få som trodde då. Kvinnorna kunde, eller fick, inte ta så mycket plats i början av sitt politiska intåg i riksdagen. Det tar tid att ta plats och lära sig spelregler med mera. Kvinnorna var få och motarbetades av män, invanda strukturer och manliga traditioner som dominerade politiken. Att gå från omyndig till myndig, rösta och bli vald är om- välvande och drastiskt för familjesituationen, könsrollerna, samhällsordningen,

Inte förrän 25 år senare skulle nästa glastak krossas när Karin Kock 1947 utsågs till minister som konsultativt statsråd av Tage Erlander. Därmed blev hon den första kvinnan i en svensk regering. Karin Kock var dessutom Sveriges första kvinnliga professor i Nationalekonomi.

Nu, 100 år senare är 46 procent av riksdagens ledamöter kvinnor och 54 procent män. Dessutom är regeringen jämställd. Däremot har i stort sett alla andra övriga institutioner, beslutande församlingar och bolag fortfarande inte jämställd representation. Det har blivit allmänt vedertaget att en majoritet på 60% män räknas som jämställt eftersom det då finns 40% kvinnor i den grupperingen.

Eftersom jag ska besöka Rotary i Falköping i morgon för att berätta om min bok Lyft varandra en guide till halva och suckar över att historien upprepar sig. 

Det är lätt att tro att ungdomar är jämställa och att det kommer att lösa sig utan att vi gör någonting. Men även de nya bolagen finns de gamla mönstren kvar. Inom IT och tech är det roligt, fartfyllt och spännande att jobba bland annat för att ny mark bereds och branschen växer. Det gäller att hålla sig i framkant, vara tillgänglig, jobba över, delta på AW ena dagen och kanske utföra någon extremsport nästa dag. "Skriv gärna en extra rapport över helgen och se till att bli tjenis med ledningsgruppen".

Det fungerar utmärkt om du är ensamstående utan barn eller om du inte tar del av det oavlönade hemarbetet. Det har hänt mycket på hundra år men mansdominansen består.

Det kan uppfattas som nytänkande, fräscht och omdanande när alla jobbar 24/7 för att få i gång det nya bolaget. Men bakom ytan i nystartade bolag frodas tyvärr samma mansdominans som i det gamla näringslivet.

Visserligen är männen yngre, men det hindrar dem ändå inte från att missa kompetens genom att välja bort kvinnor i ledande positioner.

Kvinnor som söker ledningsjobb kan få frågan hur de ska lösa situationen när barnen blir sjuka, medan männen inte får samma frågor. Få har en jämställd ledningsgrupp och kvinnliga verkställande direktörer lyser med sin frånvaro. Samma mönster upprepas alltså som hos de äldre bolagen på börsen.

Över 20 procent av de bolag som stiftelsen Allbright kartlägger har inte en enda kvinna i ledningen. Flera av bolagen är traditionellt typiskt manliga, som IT- bolag och energiföretag, men detta gäller dess värre också vissa hotellkedjor, som i övrigt har en stor andel kvinnor på lönelistan.

Techbolagen är grundade av moderna, framåtlutade män med fräscha värderingar, kan det tyckas. Men i Allbrights kartläggning är det tyvärr inte så många slutsatser som tyder på att de unga männen bidrar särskilt mycket till jämställdhet. Trots att många av dessa bolag bara har tio år på nacken så utgör kvinnor endast en dryg fjärdedel av ledningsgrupperna. Och kvinnorna som väl är på plats förväntas inte arbeta med teknik utan ska helst vara omhändertagande kontorsmammor, som kokar kaffe och tar anteckningar.

Denna soliga sista dag i augusti är det äntligen dags för bokrealise i Stockholm på Arenagruppens innergård vid Barnhusgatan.

Boken Lyft varandra en guide till halva makten, handlar dels om den offentliga makten men innehåller också intervjuer med kvinnor från näringslivet, de vittnar om bristen på jämställdhet, om beslut i slutna rum och sexuella trakasserier som tystas ner. Dessutom finns en viss internationell utblick där naturligtvis UN Women, FNs jämställdhetsorganisation, finns med. 

Eftersom boken kommer ut nu när vi i dagarna uppmärksammar att det är 100 år sedan kvinnorna fick rösta finns givetvis en historisk tillbakablick. Det i sig är intressant eftersom vi definitivt inte haft 100 år av jämställdhet. 

Efter valet 1921, för hundra år sedan, tog fem kvinnor plats i riksdagen, och inte förrän efter det valet började riksdagen på riktigt närma sig att bli en demokratisk representation för hela folket.

Att det skulle ta ytterligare 70 år innan debatten om att kvinnorna skulle ha halva makten inom politiken skulle ta fart var det nog få som trodde då.

I början av sitt politiska intåg i Riksdagen tilläts de nyinvalda kvinnliga ledamöterna inte ta så mycket plats. Kvinnorna motarbetades av män, invanda strukturer och manliga traditioner som dominerade politiken.

Valet 1973 kan betraktas som ett genombrott, då andelen kvinnliga ledamöter i riksdagen ökade från 14 till 21 procent. Aldrig tidigare hade kvinnorepresentationen stigit på det viset. Bland forskare betraktas detta närmast som ett världsrekord.

Så sent som 1985 var det bara 30 procent av riksdagsledamöterna som var kvinnor. Kravet på varannan damernas i politiken blev inte möjligt förrän Gerd Engman presenterade den statliga utredningen SOU 1987:19. med just uttrycket "Varannan damernas".

De som inte ser att kompetenta kvinnor hindrats, göms undan och osynliggjort genom historien vill inte se. Eller så är det så illa att de som inte ser det som pågår är oförmögna att förstå vad de patriarkala strukturerna medfört. 

Vi som deltog som ombud på den socialdemokratiska kongressen 1993 vet att det var en tuff debatt om varannan damernas på listorna. Precis som i andra partier fanns argumenten om att kvaliteten på politiska beslut skulle bli sämre om hälften av dem som beslutade var kvinnor. Men det har visat sig bli tvärtom  kompetensnivån höjdes i de beslutade församlingarna när fler kvinnor inte portades för att de var kvinnor.

Der finns faktiskt lika många kompetenta kvinnor som män i vårt land. 

Trots det är Sverige det enda nordiska land som aldrig har haft en kvinnlig statsminister el­ler president.

Detta och mycket mer beskriver jag i boken som just släpps. 

Vi har haft 100 år av rösträtt men definitivt inte 100 år av jämställdhet. När det gäller just representation mellan män och kvinnor i de beslutande församlingarna är det fortfarande flest män. De flesta tycker det är självklart att beslutsfattare ska komma från olika delar av landet, ha olika bakgrund, erfarenhet och komma från olika delar av arbetslivet. 

En SNS-rapport från 2017 Könskvotering, kompetens och karriär visar att varvade listor höjde kompetensnivån bland de manliga politikerna, samtidigt som kvin­nornas kompetens antingen förblev oförändrad eller höjdes. 

Låt oss en gång för alla slå fast att det finns lika många kompetenta kvinnor som män i vårt land. Trots det är Sverige det enda nordiska land som aldrig har haft en kvinnlig statsminister el­ler president. I övriga Europa finns det flera länder som varit före. I Storbritannien utsågs Margaret Thatcher till premiärminister redan 1979, på Irland valdes Mary Robinson till president 1990 och Édith Cresson blev premiärminister i Frankrike 1991. I Tyskland har Angela Merkel under många år varit förbundskansler och anses ha varit "Mutter" för inte bara tyskarna utan stora delar av Europa i decennier. Även Polen, Serbien och Kroatien har eller har haft kvinnor som främsta ledare. Globalt sett har 75 av de närmare 200 självständiga stater som finns i världen haft en kvinnlig ledare.

Sverige har haft flera vice statsministrar, såsom Lena Hjelm-Wallén, Mona Sahlin, Marga­reta Winberg, Maud Olofsson, Åsa Romson och Isabella Lövin. 

Centerpartiet är det parti som varit mest framgångsrikt vad det gäller att utse kvinnliga partiledare. Karin Söder, var den som bröt glastaket då hon efterträdde Thorbjörn Fälldin 1985. 2001 utsågs Maud Olofsson till partiledare som efterträddes av Annie Lööf 2011. Miljöpartiet har ett jämställt ledarskap i form av två språkrör, alltid en kvinna och en man.

Dessutom har Mona Sahlin, Anna Kinberg Batra, Gudrun Schyman, Ebba Busch och Nooshi Dad­gostar fått förtroende att leda sitt parti.

Sedan demokratins införande har Sverige haft 50 finansministrar. Av dessa har 48 varit män. Den första kvinna som krossade glastaket på finansministerposten var folkpartisten Anne Wibble, som var finansminister åren 1991–1994. 

Den andra kvinnan på posten är Magdalena Andersson (S) som tillträdde 2014. Enligt henne präglas Sverige fortfarande av stora skillnader i förutsättningar mel­lan kvinnor och män och därför måste finanspolitiken sträva efter att uppfylla de jämställdhetspolitiska målen. De i sin tur ska leda till att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

Läs gärna mer om detta i min bok Lyft varandra en guide till halva makten.