Monica Greens blogg

Mellan"Östen" Interpellationerna lämnades in idag.
Östen syns inte på bild tyvärr, men det gör halva gänget som skrivit interpellationer om situationen om Israel/Palsetina

När vi talade med Israeliska parlamentsledamöter i Knesset, sa de att bosättningarna var ett misstag. Att det var fel att 460 000 Israeler byggt hus på ockuperad (på Palestinsk) mark, visste vi redan.
Att det dessutom var fel att Israel gav dessa bosättare bidrag från staten för att bo billigare än i Israel, visste vi också. Men det var ändå lite anmärkningsvärt att de inte ens hade en bortförklaring, att de inte försökte försvara sitt agerande. Det vore bra om de insåg sitt misstag för att göra rätt för sig igen.
Men när våra följdfrågor kom om varför bosättningarna då fortsätter att öka, kom inga svar. Jag hann inte mer än hem för att ta del av nyheten att Israels ska utöka bostäderna på Palestinsk mark.

Vi fick också höra talas om hur den militära forskningen kommit så lång på den Israeliska sidan att de kan bomba sönder ett enda hus i ett bostadsområde utan att de andra husen tar skada runt omkring. Kvar finns bara grus, döda människor och bråte.

När Dagens Nyheter idag beskriver hur en Palestinsk familj fick sitt hus i Jerusalem nedmejat av Israeliska soldater blir jag inte ens förvånad, bara nedstämd. Dessutom är det tragiska att många vill blunda och till och med tro att det är någon slags jämn kamp mellan Israel och Palestina. När 90% av våldet utgörs av Israel då borde omvärlden göra mer

Huset blev till sand

Börjar dra ihop sig för att försöka få alla omtumlande intryck på plats från vår oerhört intressanta resa.

Det kommer ta tid att smälta och ta till sig detta och att försöka få en uppfattning av allt det som pågår. Någon av alla de vi mött (jag minns inte vem längre) sa mycket klokt att det finns de som åker till Palestina för att skriva en bok. Efter en vecka ändrar man sig och skriver hellre på en artikel och efter ytterligare en tid blir det ännu svårare att formulera något. Han menade att det finn så många olika sätt att se på konflikterna, spänningarna och religionerna.

Just nu känns det som att Muren satt det starkaste intrycket. Att människor hindras att förflytta sig. Att maten/grönsaker ruttnar när den ska transporteras eftersom de inte får passera checkpointsen ibland. Att det är väldigt godtyckligt om hur lång tid kontrollerna tar vid varje gränsövergång osv, osv.

Men sedan har vi bosättningarna, ockuperad mark, åtskillnader....

Om jag bara fick förmedla ett budskap efter vår resa så skulle det vara

RIV MUREN

Åtskillnad heter på afrikaans Apartheid

Det är ett Apartheid mellan folken i Israel och Palestina.

Palestinierna får ut mindre lön än Israelerna

Fackföreningsavgiften högre för Palestinier när de jobbar i ett Israelisk område.

Försäkrings skyddet är bättre för Israeler.

Muren som inte är byggd på den tänkta gränsen utan inne på Palestinskt område åtskiljer människor och hindrar dem att ta sig till arbetet. Vid check- pointsen är det Palestinier som hindras, inte Israeler. De får inte åka på samma vägar. Den etnisk åtskillnad som pågår här är motiverad med och av skräck, rädsla och otrygghet.


Fredsprocessen brådskar av flera skäl.

Många har berättat för oss på vår resa att våldet kommer att trappas upp ytterligare inom ett halvår. På Gasa är folket helt isolerat  1,5 miljoner lever på en yta liten som Öland. De lider leds för att den humanitära hjälpen inte räcker till och det är svårt att få in mat och förnödenheter. Både Hamas och Israelerna hindrar hjälpen att komma fram, fast på olika sätt. Ska vi i omvärlden stå och titta på menas människor kommer att mista sina liv på Gasa ?

Apartheid

Den Kibbutzen startade 1910 i mycket liten skala av 7 ungdomar från ÖstEuropa. Den har sedan vuxit och ideén med att bo och dela jobb, inkomst och liv tillsammans har spritt sig på många håll i Israel och flera ställen i världen.  Shay Shoshany visade oss runt och vi fick dels en historisk tillbaka blick och höra om ungdomsprojekten där barn och ungdomar från både Israel och Palestina deltar i. Trots att Kibbutzen ligger alldeles intill Gennesaretssjö såg han stora problem med vattentillgången i framtiden.

Han menar att det finns bara en utväg att Israeler och Palestinier får var sitt land och inte krigar om samma landbit. Därför måste 1967 års gränsöverenskommelse gälla enligt Shay Shoshany. Men när vi ställde frågor om ockupationen av mark, om muren och om bosättarna menade han att det var nödvändigt ont av säkerhetsskäl i nuläget.

Sedan mötte vi  Colette Avital från Labour

Labour är ett parti i Knesset som ligger nära oss socialdemokrater. Därför kunde vi prata om partiet och om varför de förlorat valet och tappat mandat val efter val.

Hon menade att problemet är att de inte lyckats med freden mellan Israeler och Palestinier och att våldet trappas upp. Att Palestinier är rädda för Israeler och tvärtom.

Hon vill hjälpa de Israeler som byggt hus på Palestinskt mark som vill lämna Palestina nu och flytta tillbaks till Israel. Vi pratare om fredsprocessen, kvinnors rättighet och framtiden för de två staterna m.m.

Vi fick dels en guidad tur i Parlamentet, det som Israelerna kallar Knesset. Dels fick vi en möjlighet att ta del av Israels syn på fredsprocessen. Vi berättade då att vi var där för att lyssna på dem och får höra hur de ser på kriget som pågår.  De menar att Israelerna är mycket rädda för Palestinierna, att självmordsbombare, nattliga bomb raider och militanta grupper har gjort situationen svårare. De ville helst inte bygga stängslet/barriär (deras namn på muren) men det blev tillslut tvungna till det. De berättade också att antalet självbombare har minskat sedan de byggde stängslet/barriären. Därför menade de att de hade rätt att bygga stängslet/barriär. Vi kommenterade det faktum att många påstår att det är Israel som står för 90% av våldet.

Vi frågade också varför de byggt den rakt igenom Palestinska byar och inte alls på greenline (1967 års gräns) mellan Israel och Palestina som kan bli den nya nationsgränsen när tvåstatslösningen blir verklighet.

Att det är 712 km muren skulle ha varit betydligt kortare om den följt greenline.

De berättade då att muren mycket väl kan flyttas när det blir klart var gränsen ska gå.

Vi frågade varför de låter Israeler bygga hus på Palestinskt område, att det finns 460 000 Israeler som bosatt sig och ockuperat marken.

De sa då att det var ett misstag att det hade skett men att det nu var svårt att flytta på dessa Israeler, de menade att det var bättre att vänta tills freden kom. Vi frågade då om att om det var ett misstag enligt dem varför fortsätter det att bli fler och fler Israeler som ockuperar mark på Palestinskt område om det möjligtvis var så att de vill bli av med Palestinierna?  Det fick vi inget svar på.

Vi frågade om hur de ser på framtiden och om freden är möjlig inom en snar framtid. De berättade att de inget hellre ville än att det skulle bli fred men att de nu inte hade någon att förhandla med eftersom Fatah förlorat valet och att terroristerna i Hamas inte vill diskutera med dem. Därför blir det svårare och svårare desto längre tiden går att hitta en lösning och att det finns risk för att våldet trappas upp nästa år.

Sedan fick vi gå vidare till utrikesdepartementet där vi fick en genomgång om hur de ser på säkerhetspolitiska läget i hela mellanöstern och deras oro över att det kan vara så att Iran ska tillverka kärnvapen m.m.

Efter att ha gått igenom Mänskliga rättigheter, IHL= International Human Rights med jurister på Diakonia.
Stod det klart för oss att Israel bryter mot krigslagarna och Mänskliga rättigheterna varje dag genom att skjuta på civila, kasta oskyldiga i fängelse, ockupation av mark, bosättningar, muren och de 607 check-points.

Därefter begav vi oss till OCHA och fick en noggrann genom gång av hur muren (separations barriären) åtskiljer människorna på Västbanken. Hur svårt det är att leva ett normalt liv om stor del av tiden går åt till att stå och sitta i kö till check-points, kontrolleras av militärer m.m.  När även FN gör denna bedömning blir det svårt att tro att det inte är sant. Dessutom fick vi klart för oss att omvärden gör alldeles för lite för att hindra denna dagliga terror som Israeler utsätter Palestinier för. Som exempel togs EU och FN  som mycket vällovligt satsar på återuppbyggnad av sönderbombad infrastruktur och byggnader. Men det kostar miljarder i återuppbyggnad, det skulle vara mycket bättre att angripa roten till det onda och satsa på fred inte på att mildra krigets omständigheter.

Sedan åkte vi vidare till Hebron. Och nu blir det riktigt obehagligt, för om vi hade tyckt att det var besvärande att se verkligheten i Jerusalem och Ramallah så var det etter värre i Hebron. Jag kan inte skriva det vi såg, det Palestinierna utsattes för. Tänk er bara att verkligheten överträffar dikten och att det är vidrigt.

Men utöver det är arbetslösheten 32% stor fattigdom och otrygghet om framtiden.... Hur står de ut??

Nu har vi haft flera olika möten och samtal om och med partier i Palestinas Parlament. Alla är lika förtvivlade över förtrycket och den terror som Israel försätter det Palestinska folket för.

De har olika uppfattningar om hur Palestina ska skötas, hur militant de måsta vara för att klara sig mot Israel och hur visionen om hur Palestina ska se ut i framtiden. (Hamas till exempel vill ha en Islamistisk stat).

Men deras övergripande problem är att Israelerna inte låter Palestinierna leva ett normalt liv. Det saknas mat, el, bensin och vatten. Överallt hindras människor att gå till arbetet, att skicka sina barn till skolan och att sköta sitt dagliga liv. De hindras av olika poliser, militärer, gränskontrollanter av olika skäl som de uppges för dem.

Dessutom har Israelerna kastat 48 riksdagsledamöter i fängelse av olika skäl och en del har inte fått veta vilka skäl det är. Detta hindrar demokratin att fungera överhuvudtaget. Det är svårt att sköta ett land när en tredjedel sitter i fängelse.

Det ska bli mycket intressant att träffa de Israeliska partierna och fråga dem vad de tycker.

En mycket dyster bild växer fram på resan i Palestina och Israel.

Vi startade söndag en med ett möte med Mr Hassan Barghouti chef för DWRC (en studieorganisation) han berättade om fackföreningsrörelsen, om frivillig organisationer och om fattigdomen bland Palestinierna.

Han berättade om ett mycket orättvisst system inom fackföreningarna.

Vi blev mycket förvånade när vi fick höra att Palestinierna får ut mindre lön än Israelerna

Fackföreningsavgiften är olika beroende på om du är Israel eller Palestinier när de jobbar i ett Israelisk område. Då dras fackavgiften direkt från lönen och Palestinierna måste betala mer i fackförningsavgift. Trots att de betalar mer får de en sämre försäkring när något händer dem.  

Dessutom tar det väldigt lång tid för Palestinierna att ta sig till sina jobb numera eftersom de måste passera muren och stå i kö för att ta sig igenom där. Det är inte ovanligt att det numera 3-4 timmar längre tid än innan muren fanns att ta sig till jobbet.

Arbetslösheten har ökat dramatiskt den är nu uppe i 32% för Palestinierna och de har ingen försäkring därför är de mycket fattiga. Många lever långt under FNs mått på fattigdom, de kan inte äta sig mätta

Föresten:

Vi har funderat på varför Israel är med i Eurovions festivalen, någon som vet?

Har det också med det dåliga samvetet efter andra världskriget att göra?

Nåväl inget som påverkat gårdagens dåliga resultat för Sverige, det är väl bara att gratulera Ryssland som kammade hem segern

Eurovision

Charlotte

Serbien

ryssland vann

Dessutom fick vi möta Dr Raftig Husseini chef för presidentens högkvarter

Han sa - "Vi är alltid glada att välkomna Svenskar eftersom ni försöker hjälpa Palestinas folk. Ni svenskar försöker sätta er in i vår situation"

Men sedan kom vi in på en ganska tuff diskussion om mänskliga rättigheter, korruption och hur en tvåstatslösning skulle kunna se ut.

Raftig trodde att Fatha kommer vinna nästa val nu när de ser att Hamas är Islamdominerat.

Men vi hade i andra samtal under dagen hört det mottsatta.

Va´ svårt det blir ju mer man lär sig, sjöng Monica Zetterlund i en Beppe Wolgers översättning av "as time goes bye"

Om någon sjunger den på kvällens Eurovision, tänker jag rösta på den......

Eurovision

Charlotte

Serbien

ryssland vann

Dr. Mustafa Barghouothi som varit minister i den tidigare samlingsregeringen ville att den Palestinska staten skulle få möjlighet ge fattiga barn och ungdomar möjlighet att gå i skolan. De ville ha social rättvisa och var emot våld m.m.
Sedan beskrev Mustafa det Apartheid som Isralerena byggt upp genom den mur som går rak igenom landet och hindrar barn att gå i skola, hindrar sjuka att åka till sjukhus, hindrar människor att sköta sitt jobb och tvingar kvinnor att föda sina barn vid muren för att de inte hinner ta sig till sjukhusen.
Rafig menar att det blir mycket svårt att få fred i det här området om inte Israel får påtryckningar från FN, USA, EU och alla andra länder

Just nu är jag på väg till Israel och Palestina för att förstå mer av konflikten.
Här ska diskuteras
Folkrätt - med FN organisationen OCHA .

Religion - med judar, kristna och muslimer,

Civila samhället  - med  fackföreningar och frivillig organisationer

Politik - med politiker från Israel och Palestina.

Men vi får se om jag har något svar på frågorna. De jag har talat med hittills säger att det blir allt svårare och mer komplicerat att förstå desto fler man talar med. Vi får se

Nu har jag i alla fall landat i Telaviv och ska vidare till Jerusalem, det blir nog besök vid klagomuren ikväll.  Senare ska vi träffa Fatah och det känns ju bra.  En svår frågan för oss är om vi ska försöka oss på ett möte med några representanter från Hamas.

Våra politiska idelal kommer säkert att utmanas och skakas om i ett virrvarv den här veckan. Då vi möter historia, tradition, starka känslor, mycket gamla konflikter, politiska uppfattningar och en mängd olika religioner.

Hoppas att jag kan blogga och förmedla mina upplevelser