Monica Greens blogg

På tisdag lämnas utredningen om vägskatt, vägslitageavgift eller kilometerskatt över till regeringen, då läggs den i papperskorgen. Regeringen tar avstånd från förslaget, som på förhand fått kritik från såväl näringslivet, LO och företrädare för landsbygden.
Bedömningen är att det förslag riskerar svenska åkares konkurrenskraft att försämras, och det är inte acceptabelt, säger finansminister Magdalena Andersson till TT.


Vägslitageskatt ska leda till ordning och reda i åkeribranschen och då måste vi hitta ett sätt som gör att inte utländska åkerier kommer undan.
Jag har haft mycket kontakt med förare och åkerier som varit oroliga för att det inte ska kontrolleras tillräckligt och då finns en risk att skruppelfria åkerier inte gör rätt för sig.
Det bästa vore naturligtvis att få transponder i bilrutan så att det går att ha koll på trafiken. Då skulle vi ju även kunna komma åt olovlig cabotagetrafik och olaglig inrikestrafik. Visserligen sägs det att det skulle vara för dyrt att bygga upp ett sådant system men vi kan inte införa någon vägslitageavgift som bara de seriösa betalar. Då har vi inte en chans att stå emot de oseriösa åkarna som just nu dumpar marknaden och konkurrerar ut de åkare som står för ordning och reda.

Nu får finansdepartementet jobba vidare tills det finns ett hållbart förslag.


Hösten 2014 meddelade statsminister Stefan Löfven (S) att regeringens ambition var att införa en vägslitageskatt under mandatperioden.Följande vår tillsattes en utredning om saken. Enligt direktiven ska den tunga trafiken "i högre grad bära sina kostnader för samhällsekonomin".Skatten skulle även bidra till målet om minskad miljöpåverkan från transportsektorn, och till att godstransporter flyttas från lastbilar till tåg och sjöfart.Kritiker har hävdat att en vägslitageskatt kan påverka bland annat skogsindustrin negativt.

Idag var det en viktig jämställdhetsdebatt i Riksdagen.
Arbetsmarknadsutskottet har behandlat Regeringens skrivelse Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid. Och i dag var det alltså dags att debattera i kammaren.

Det handlar om mål för jämställda löner och strategier för att nå ekonomisk jämställdhet.
Här finns också övergripande mål och sina delmål för jämställdhetspolitiken och ger en mycket bra beskrivning av hur det ser ut med jämställdheten på område efter område.

Dessutom finns åtgärder för en strategisk, sammanhållen och långsiktig styrning på jämställdhetspolitikens område samt varför regeringen anser att en jämställdhetsmyndighet bör inrättas.
En otroligt viktig del av skrivelsen är regeringens tioåriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, som även omfattar frågor om hedersrelaterat våld och förtryck.

Det är en välkomnar inriktning för jämställdhetspolitiken med gedigna insatser och prioriteringar under 2014-2018 och förväntas bidra till att uppnå ett jämställt samhälle.
Äntligen tar vi nya steg för ett jämställdhet.

Samtidigt som IPU hade möte i FN hade även UN women sitt styrelsemöte, Executive Board.
Då passade de båda organisationerna på att ha ett gemensamt seminarie om den så kallade Roadmap for substantive equality. Det blev spännande samtal om hur vi ska gå vidare för en mer jämställd värld samtidigt som många upplever motsatsen.
UN womens Phumzile talade just om den backlash som hon ser på många håll. Hon sa bl.a att det känns som att vi tar stora steg i rätt riktning i flera år och sedan plötsligt går det bakåt igen. Men vi får absolut inte ge upp utan ständigt ta nya tag.
Jag hade blivit tillfrågad i förväg om att säga några ord om jämställdheten i Sverige. Jag beskrev om att vi har världens första feministiska regering, att en jämställdhets myndighet inrättas nästa år, att vi tar en långsiktig plan mot mäns våld mot kvinnor, att det är möjlighet att dela föräldraledigheten men att var och en måste ta minst tre månader. Allt det gav förstås applåder och uppfattades av många som helt fantastiskt. Men jag var noga med att påpeka att vi ständigt måste jobba på förbättringar eftersom vi fortfarande inte har ett jämställts samhälle i Sverige. Kvinnor tjänar mindre än män, det leder till lägre pension, föräldraledigheten delas inte trots att det är möjligt, fortfarande är mannen norm och kvinnor tar inte lika stor plats i beslutande församlingar.

Det var intressant att lyssna både på Världsbanken, företag och andra länder när de beskriver hur tillväxten ökar när jämställdheten förbättras.
Nu får vi åka hem var och en till sina länder och organisationer och se till att orden blir aktiv handling. Tillsammans kan vi göra skillnad i världen.

Intensiva dagar i New York
Här FN-skrapan i New York är det som vanligt intensiva dagar.
Huvudanledningen till att jag är här är att IPU har möte om det globala målet nr 14 som hankar om renare hav. Att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt i syfte att uppnå en hållbar utveckling.

När det gäller de globala målen och Agenda 2030 så syftar de till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser.

Vi har haft flera intressanta experter som föredragshållare. Idag höll Sveriges vice statsminister Isabella Lövin ett oerhört intressant anförande. Hon visade en bild på en val som var fylld av plastpåsar och hon sa bl.a att om vi inte gör något åt utsläppen i havet och den stora plastpåseanvändningen så kommer vi ha fler plastpåsar än fiskar i havet år 2050.

Många av havens fiskebestånd är överutnyttjade och det krävs en globala krafttag som främjar återuppbyggnaden av hotade bestånd. För att säkra långsiktigt hållbara fiskebestånd bör fisket bli mera reglerat. Haven har potential för global utveckling, inklusive fattigdomsbekämpning. Vattenbruket har en nyckelroll och är en del i att trygga livsmedelsförsörjningen, under förutsättning att det sker hållbart.

Sverige och Fidji kommer att anordna en stor FN-konferens i juni som handlar just om havet och havsmiljön och de utmaningar som vi har globalt för att klara målet med renare hav.
https://oceanconference.un.org

Äntligen - Almedalen kan diskuteras

Almedalsveckan är en otroligt spännande plats med en enormt utbud för förtroendevalda, näringsliv, civilsamhället, fackförbund, föreningar, allmänhet och media. Jag har åkt dit varje år i 25 år. Veckan är unik i ett internationellt perspektiv eftersom tusentals människor från alla delar av av Sverige kan träffas i demokratiska, öppna och säkra samtal. Så kommer det förbli under en mycket lång tid framöver.

Men tyvärr har den överhettade bostadsmarknaden under denna vecka medfört stora problem.
I flera år har dessa sanslöst dyra hotell och hyreskostnaderna varit en snackis.
Att hyra ett litet hus med 4 sängar på en vecka för hutlösa 100 000kr har varit vanligt men inte okey. Visserligen suckar många över de dyra hotellpriserna ändå har inget hänt, priserna har bara fortast stiga.

Flera av oss har sovit på luftmadrass i en liten stuga på golvet för att sedan cykla till Visby 3-5 km innan frukost för att delta i seminarier.
Att till råga på det bli utsatt i lokalmedia för att det kostar skattebetalarna för mycket, kan kännas en aning övermaga. Därför tycker jag att statsministerns besked är befriande. Det går att säga nej utan att bli betraktad som märklig.

Det privata näringslivet anordnar spännande intressanta seminarier i Almedalen. De bjuder in oss politiker för att legitimera sin egen dyra närvaro. Men bostadsbrist, hotellbrist, cykelbrist, överhettad marknad under denna uppskattade vecka har sitt pris.

När det gäller Almedalen i år åker jag gärna dit för att lyssna på Magdalena Andersson.
Jag har förfrågningar om deltagande och jag har lösa trådar på hur mitt boende kommer att se ut.

Men jag välkomnar Stefan Löfvens besked. Jag hoppas att det innebär en något lugnare bostadshybris under Almedalsveckan.

Viktigt med statsministerbesök i Skaraborg
Det är både bra, kul och viktigt att statsminister Stefan Löfven reser runt i Sverige. Statsministerns besök görs till stor del fokusera på mindre orter som vanligtvis inte hamnar i politikens eller mediernas fokus, men även andra orter hinner han med. Jag har noterat att vissa moderater försöker påskina att Löven "bara" ska besöka utsatta orter men det är inte sant.
Vad som är sant dock är att statsministern är angelägen om att fokusera på trygghet och framtidstro. En annan sak som viss media och politiska motståndare påstått inför resan var att det endast skulle interna kaffemöten. Även där har belackarna fel. Det märkes inte minst på köpcentrat Commerce i Skövde där det var knökfullt med folk i publiken som ville lyssna, ställa frågor och ta selfies.

Jag tycker det är utmärkt att han skippar Stockolmsperpektivet för att lyssna på folk ute i landet, det kanske inte är så svårt eftersom Stefan Löfven har växt upp i Härnösand.
Alla ska känna sig delaktiga i samhällsbygget, oavsett om du bor i en storstad eller på landsbygden, bruksort eller förort. Ingen ska behöva oroa sig över välfärden, skolan eller etableringen och folk ska kunna driva företag i hela Sverige.
I Skaraborg besökte han bland annat bruksorten Tidaholm och besökte Marbodal. Han träffade näringslivsföreträdare och fackligt aktiva m.fl för att diskutera möjligheten att driva företag på mindre orter, vilket blev mycket uppskattat.


På Fazer i Lidköping presenterades fler detaljer i livsmedelstartegin tillsammans med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och miljöminister Karolina Skog. De tre statsråden beskrev hur inhemsk livsmedelsproduktion företrädelsevis ekologisk sådan ska stärkas efter som efterfrågan är stor på sådana livsmedel. Då är det bättre att få fram ekologiska varor i Sverige än

Sedan gick Stefan, Karolina, Sven-Erik på rundvandring tillsammans med Lidköpings representanter på Fazer Kvarn och samtala med medarbetare, ledning och fackliga företrädare.



På Commerce i Skövde var det som sagt var fullt med folk och Stefan Löfven talade om vikten av trygghet i en orolig tid, om arbete, fler poliser, en värdig sjukförsäkring, investeringar i infrastruktur och bostäder, utbildning lön att leva på för att kunna handla i tex affärerna i Commerce osv.
En mycket lyckad dag i Skaraborg, det förmedlade Löfven till oss innan han på kvällen skulle dra vidare på sin resa genom Sverige. Nästa anhalt är Jämtland.

Idag, den 4 februari, är det världscancerdagen. Det är en dag då tankarna går till dem som är drabbade och deras familjer. Jag tänker givetvis på Julia Fridell och hennes familj efter allt de gått igenom det senaste året.

Men det är också en dag att påminna om allt som kan och måste göras för att bekämpa sjukdomen och förbättra vården.
Cancer är en av våra största folksjukdomar. När man har fått vad som kanske är livets jobbigaste besked, är det viktigt att den vård som behövs snabbt kommer till.

Även om svensk sjukvård i grunden är bra, finns det mycket kvar att göra. Inte minst vad gäller cancervården. Väntetiderna är för långa, och kan variera stort mellan olika delar av landet. En sådan ojämlikhet i vården är självklart inte acceptabel. Därför satsar regeringen två miljarder kronor under mandatperioden på att stärka cancervården och korta väntetiderna.

Den viktigaste delen är att införa en modell med standardiserade vårdförlopp. Modellen bygger på att sätta en tidsgräns för hur lång tid det ska ta mellan välgrundad misstanke om cancer till behandlingsstart, med tillräcklig tid för en utredning av god medicinsk kvalitet men utan onödiga väntetider. Utgångspunkten är att ingen ska behöva vänta en enda dag för länge på vård.

De standardiserade vårdförloppen ser olika ut för olika diagnoser. Under 2015 infördes fem olika standardiserade vårdförlopp, där vi nu också sett att väntetiderna blir kortare med denna arbetsform än vad de tidigare var. Detta gäller bland annat för prostatacancervården. Under 2016 har ytterligare tretton vårdförlopp införts, och tio till ska införas i år. Steg för steg omfattas allt fler cancerdiagnoser av detta arbete.

Den största delen av pengarna i satsningen går till regionen/landstingen för att förbättra cancervården. Genom att göra cancervården bättre och korta väntetiderna utvecklar vi välfärden, och med den också den svenska modellen.

Just nu pågår filmfestivalen i Göteborg och jag är påväg dit för att dela ut ANNA-priset tillsammans med Filminstitutets VD Anna Serner.
Ett stipendium på 100 000 kronor, går i år till Fanni Metelius. Priset delas ut årligen till en person ”med ett projekt med rörliga bilder som till innehåll, form organisation och med starkt konstnärlighet ger och gör en gestaltning av Kvinnokonventionens mål”.

Fanni Metelus säger att det är fantastiskt att få ett feministisk stipendium. De har i arbetet med filmen skapat möjligheten att utmana sin traditionellt förväntade roll, både i teamet, i skådespelar-ensemblen och i de bilder vi skapat, Fanni är glad att Anna-juryn ser detta och hoppas att det arbete vi gör och den film som det genererar kommer skapa både nya samtal och inspirera till nya handlingar.

Juryns motivering lyder: Anna-priset 2017 går till Fanni Metelius för filmen ”Jag vill inte bli gammal nu”, en stark berättelse och en kompromisslös skildring av sexualitet, sårbarhet och aggressivitet, samtidigt som den ifrågasätter fördomar och stereotypa könsroller. Filmen gestaltar innovativt Kvinnokonventionens grundbult i artiklarna som icke-diskriminering, rätten till sin kropp och en jämställd arbetsmarknad. Att skriva, regissera, klippa och att också spela huvudrollen i sin första långfilm visar på ett mod och en drivkraft som imponerar. Fanni Metelíus är en värdig pristagare, som vi önskar all lycka och framgång.

Anna-priset grundades 2014 av Women in Film and Television och UN Women nationell kommitté Sverige med syfte att öka kunskapen om FN:s kvinnokonvention.

Film liksom andra kulturuttryck är avgörande i demokratiska processer för samhällsförändring. Genom kulturen deltar vi i berättelsen om oss själva och formar våra föreställningar om den värld vi lever i. Det är därför det är så viktigt att lyfta de historier som utmanar patriarkatet och gör skillnad, berättar Helene Granqvist som är ordförande, WIFT.

Anna-priset ska bidra till att de historier som inte berättas idag ska bli berättade. Detta som ett led i att förverkliga FN:s kvinnokonvention om kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Film kan bidra till att göra innehållet i Kvinnokonventionen känd. UN Women nationell kommitté Sverige stödjer därför ANNA-priset som ett led i vårt arbete att utbilda och informera om kvinnors mänskliga rättigheter och att påverka samhällsutvecklingen.

Juryn Anna-priset
Juryns ordförande Helene Granqvist, Ylva Gustafsson och Johanna Ginstmark från WIFT, Gerda Larsson från stiftelsen Chelha, producenten Jessica MacDowall, samt Charlotta Huldt Ramberg och Aase Smedler från UN Women nk Sverige.