Monica Greens blogg

Tro mig, jag har lärt mig den hårda vägen efter dessa sex veckor av olika typer av distansmöten. Efter att ha gått på flera misstag men också deltagit i några riktigt bra distansmöten har jag fått en viss rutin. Naturligtvis har ni/vi alla blivit experter och jag är säker på att ni också har erfarenheter ni vill dela med er av. Ändå dristar jag mig till att ge några råd i all enkelhet.

1. Tänk på att alla deltagare har olika kort/lång erfarenhet av de tekniska lösningarna. Erbjud teknisk support i god tid före mötet och låt alla få testa sig fram tills det fungerar. Med andra ord ha tålamod och förbered val av teknisk lösning noga, mycket noga.
2. Planera in pauser och informera om det redan inledningsvis. Så i samband med kallelsen till mötet och inledningen av mötet ska innehålla informationen att det blir minst 5 minuters bensträckare per timme.
3. Ta bort bakgrundsljud. Det är inte ovanligt att bakgrundsljud plockas upp och hörs mer tydligt i distansmöten. Alla deltagare ska ha ljuder avstängt när de inte talar. Var också extra noga med att undvika ljud som kan göra det svårt att höra vad som sägs, till exempel stolar som skrapar eller deltagare som småpratar med varandra.
4. Alla deltagare bör ha en dator/Ipad/telefon och befinna sig i var sitt rum. Det kan bli rundgång, tjut och andra störande ljud som kan leda till irritation.
5. Håll en god ton, uppmuntra varandra, ta gärna ögonkontakt och ge positiv feedback till varandra. Givetvis är ordning och reda a och o. Det är till och med ännu viktigare att ha mötesdisciplin dvs begär ordet, vänta på din tur och håll korta anföranden. 
6. Tänk på ergonomin och sträck på dig. Se till att ha bra belysning utan motljus, och datorn/Ipaden ska placeras högt upp, alltså inte i knät.
7. Var förberedd genom att vara lika påläst som vanligt, ställ fram en kopp kaffe och ett glas vatten och koppla på ditt leende. Med en positiv grundinställning blir allt mycket lättare.

Med en mängd erfarenheter av digitala möten kommer vi ta med det bästa inför framtiden. Naturligtvis längtar vi alla efter fysiska möte men det kan också bli så att vissa av dessa digitala sätt att umgås och fatta beslut blir en del av vardagen även framgent.

Lycka till!

I Sverige vi har en abortlag som ger kvinnan rätt till fri abort till vecka 18. Innan dess gjordes olagliga aborter med hjälp av olika typer av redskap från rena riktigt bra verktyg till säkerhetsnålar, krokar från klädhängare och smutsiga knivar. 

En hel del kvinnor reste till Polen för att få abort, nu är det annorlunda. I dag tillåts abort i Polen endast vid våldtäkt, incest, om fostret är allvarligt skadat eller om moderns liv och hälsa hotas. 

Det är med bestörtning vi tar del av det nya lagförslaget som regeringen försöker få igenom i skuggan av Coronaepedemin. Det nya förslaget skulle i praktiken fungera som ett totalförbud eftersom 98 procent av alla aborter i Polen. Det är bedrövligt. 

Aborter är fortfarande olagligt i flera av världens länder och tusentals kvinnor skadas och dör varje år i sviterna av osäkra aborter.

1975 trädde den svenska abortlagen i kraft och gav kvinnor rätt att själva bestämma om de vill avbryta en graviditet under de arton första veckorna. Sedan dess har abortbehandling blivit mer effektiv och säker, accepterad och lättillgänglig.

Osäkra abortmetoder tar ungefär 47 000 kvinnors liv världen över varje år, enligt Världshälsoorganisationen, WHO. Det gör osäkra aborter till en av de största dödsorsakerna bland kvinnor globalt sett.

Kvinnors tillgång till, och möjlighet att göra, abort på ett säkert sätt skiljer sig stort mellan olika länder. Medan en del länder har lagstiftning som ger kvinnan rätt att själv bestämma över sin kropp och göra abort, är abort olagligt på många platser i världen. 

Globalt genomgår drygt 21 miljoner kvinnor osäkra aborter varje år, främst i resurssvaga länder. De osäkra aborterna utgör enligt WHO nästan hälften av alla aborter i världen.

Så för att rädda kvinnors liv är det viktigt att kvinnor får bestämma själva. Säkra aborter räddar liv. 

Det behöver inte betyda att påsken blir inställd. Det går naturligtvis att fira påsk utan att samlas i stora grupper, utan att vara nära varandra och utan att riskera andras hälsa. Dessutom vet vi att det blir påsk nästa år, och året efter det. Då vill vi kunna umgås med nära och kära, så för din och min hälsas skull är det viktigt att följa råd och uppmaningar. 

Idag är det Skärtorsdagen och då brukar många barn klä ut sig till påskkärringar och gå runt för att be om påskgodis, men då finns det risk att corona-virus sprids. 

"Så påskkärringarna får ställa kvasten på parkeringen", säger statsminister Stefan Löfven. 

Jag håller med och får barnen nöja sig med att få ett påskägg som påskharen gömt i närheten.

Jag för min del brukar åka till Blåkulla så här års för att träffa likasinnade men inte ens Blåkulla är fri från smittrisk i år. Jag är helt övertygad om att det blir trevligt men annorlunda att inte åka för långt och att inte gå på påskfest.

Trots det kan vi i Sverige faktiskt gå ut om vi håller avstånd, vi kan handla både åt oss själva och åt äldre, vi kan röra oss fritt i samhället men under ansvar.

 Att vi i Sverige nu blivit kända över hela världen på att vår modell bygger på tillit, ansvar och solidaritet är positivt. Än så länge vet vi inte vilken metod som är bäst. Andra länder har stängt ner sina samhällen helt och fått stopp på smittan men vad händer när de öppnar igen? Vi har i stället valt att hålla sjuka, äldre och de med minsta symtom hemma. 

I efterhand kommer vi få se vilken metod som var mest framgångsrik. Jag är stolt över denna Svenska modell men har full förståelse och respekt för att andra länder väljer andra vägar. Vi vill alla samma sak, dvs rädda liv. De flesta av oss kommer att bli smittade förr eller senare och förhoppningsvis får vi ett milt sjukdomsförloppet och blir immuna för ett tag framöver.

Coronavirus är ett jävla skit men vi har lärt oss mycket. Vi lär oss jobba hemifrån, ha möten på distans, är mer miljövänliga, vi stödjer lokala restauranger och vi har sett andra sidor av såväl andra människor som andra sidor av samhället. Jag väljer att se positivt och lyssnar än en gång på Bo Kaspers orkesters låt "Vi klarar det" som inledningsvis går så här "Håll ut, vi klarar det. Vi har kommit ganska långt ändå. Vi klarar det, hela vägen, det ska sluta så"

Med dessa ord önskar jag alla bloggläsare en riktig Glad Påsk 

(Bilderna är påskkärringsbesök från andra år) 

Givetvis vill jag inte belasta sjukvården i dessa coronatider. 

Så när jag för cirka två veckor sedan gjorde illa mig i stortån räknade jag helt och hållet med att värken jag kände skulle gå över av sig självt. 

Jag googlade på vårdguiden och läste att brutna tår läker av sig självt. 

Med större skor än normalt pga av svullnaden fortsatte jag som vanligt, förutom att jag inte kunde springa. När jag tänker efter var det förstås ännu fler saker som blev annorlunda. Det gick bra med armhävningar och sit-ups men inte hopp. Cykla gick betydligt bättre än att gå osv. 

Men det blev inte bättre, svullnaden gick inte ner och värken försvann inte. Så tillslut ringde jag vårdcentralen eftersom jag inte vill att något brutit skulle läka ihop fel. 

Trots coronaepedemin fick jag komma in direkt och blev undersökt av en läkare som remitterade mig till röntgen och efter det blev det besök på akuten.

På alla ställen jag besökte blev jag mycket väl och proffsigt bemött. Jag fick svara på frågor om jag har haft/har hosta, förkylning, feber och om jag träffat någon med Coronasyntom. Eftersom jag inte har det har jag blivit insläppt i väntrum med mycket långt mellan varje patient.

Nåväl stortån är bruten på två ställen ungefär mitt på tån visar röntgenbilder. Det kommer att läka utan gips och det är jag glad för. Nu gäller det att ha tålamod, stabila skor och gärna foten i högläge så att svullnaden går ner. Jag får röra mig som vanligt och får ta värktabletter när det gör för ont. Jag är glad över att jag har fått detta besked och glad över att sjukvården fungerar även om jag självklart vill att sjukvårdspersonal i första hand ska ta hand om ännu allvarligare sjukdomar och åkommor.

Men visst har jag också fått höra oroliga kommentarer om hur det ska bli framöver när alla uppskjutna planerade operationer ska åtgärdas och vilka konsekvenser det kommer att få.

Sjukvårdspersonalen gjorde fantastiska insatser även innan Coronaepedemin, det gör de nu också och jag är övertygad om att de kommer att göra det i framtiden också. Jag hoppas innerligt att de blir fler, får betalt för sina insatser och att de orkar. 

Stort och varmt tack. 

Det är så frustrerande att ta del av uppgifterna om att våld mot kvinnor ökar ännu mer i dessa Coronatider. För många kvinnor har situationen redan innan pandemin varit fruktansvärd, och nu när de tvingas stanna hemma hos våldsbenägna män blir det ännu värre.  

Nu måste alla hjälpas åt för att få stopp på detta elände. 

Därför välkomnar jag att FNs generalsekreterare António Guterres uppmanar till omedelbara åtgärder för att agera mot de alarmerande och stigande antalet fall av våld i hemmet som drabbar världens kvinnor och flickor som en konsekvens av COVID-19. 

- Fred är inte bara frånvaron av krig. Kvinnor i isolering till följd av COVID-19 utsätts 

för våld på platsen där de borde vara som tryggast: i hemmet, säger António Guterres och fortsätter

- Jag vädjar om fred i alla hem runt om i världen.

Guterres uppmanar alla regeringar att prioritera kvinnors säkerhet i deras arbete mot pandemin. 

Kombinationen av ekonomisk och social stress på grund av pandemin som begränsar rörelsefrihet har lett till dramatiskt ökning av antalet kvinnor och flickor som drabbas av våld och övergrepp. Även före spridningen av COVID-19 visade statistiken att en av tre kvinnor i världen har utsatts för våld under livstid.

Våld mot kvinnor och flickor är ett globalt problem, problematiken drabbar både utvecklade och fattigare ekonomier. Världshälsoorganisationen rapporterar att våld mot kvinnor har flera förödande konsekvenser på deras reproduktiva och mental hälsa. Kvinnor som utsatts för fysiskt eller sexuellt våld löper dubbelt så stor risk att drabbas av depression. 87 000 kvinnor i världen dog under 2017 och mer än hälften blev mördade av en partner eller familjemedlem. Våld mot kvinnor är en reell och fruktansvärd dödsorsak.

Det nuvarande mer ansträngda läget för både sjukvården och andra myndigheter begränsar ytterligare deras möjlighet att svara på och ta hand om ökningen av våld i hemmet. 

Guterres uppmanar därför alla regeringar att inkludera förebyggande åtgärder som berör våld mot kvinnor som en viktig del i deras nationella svarsplaner på COVID-19. FN och UN Women har tillsammans tagit fram rekommendationer på åtgärder som regeringar kan vidtas.  

Läs mer: https://news.un.org/en/story/2020/04/1061052 

Det nya coronaviruset har slagit hårt, inte minst mot kvinnor och flickor i världen som redan befinner sig i utsatta situationer. Virusets får stora konsekvenser för kvinnors och flickors säkerhet och hälsa.

För att undvika smittspridning av det nya coronaviruset är vi uppmanade att hålla oss i hemmet. Hemmet ska vara en trygg och säker plats för alla, men för många kvinnor är hemmet en farlig plats där de riskeras att utsättas för våld.

Det går redan att se en ökning av våld i hemmet till följd av isolering och strängare restriktioner. Det är förfärligt att ta del av nyheterna som utöver information om hur viruset sprider sig utan också beskriver hur våld mot kvinnor ökar i hemmen just nu.

För många utsatta kvinnor är möjligheten att gå till skola och jobb ett sätt att komma bort från förövaren. Kvinnor som befinner sig i karantän eller har svårt att lämna hemmet till följd av strängare restriktioner får även svårare att söka stöd utifrån.

Många kvinnor och flickor som lever i tätbefolkade flyktingläger har utöver risken att utsättas för våld även begränsad möjlighet att hålla sin hygien. Trångboddheten och avsaknaden av sanitära förhållanden i kombination med en låg tillgång till sjukvård gör smittorisken stor. UN Womens uppdrag är att stödja de mest utsatta kvinnorna och flickorna i världen.

Därför har UN Women gjort en 10-punktlista med uppmaningar till världens regeringar:  

1. Våldet mot kvinnor ökar i sjukdomstider. Risken för kvinnor som lever med våldsamma män ökar markant när jobb och skola flyttar hem och restriktioner om att gå ut införs. Finns det medvetenhet och strategier runt mäns våld mot kvinnor nu? Finns resurser och infrastruktur som telefonlinjer, socialjour och skyddade boenden? 

 2. Av de viktiga samhällsbeslut som nu fattas som svar på krisen, kommer vissa av dem få stora effekter även på lång sikt. Ekonomiska resurser omfördelas blixtsnabbt. Är kvinnor med i budgetdiskussioner och beslutsfattande? Är kvinnliga politiker delaktiga? Konsulteras fackliga organisationer som organiserar många kvinnor, kvinnorörelsen och kvinnojoursföreträdare? Görs analyserar av kvinnors rättigheter, vardag, villkor och behov?

 3. När äldre isoleras, vem står för deras dagliga behov av mat och omsorg? Hur smittskyddas de, ofta döttrar och svärdöttrar, som gör det? Får de ersättning? 

 4. Majoriteten av äldre äldre i världen är kvinnor. Med lägre pensioner och sämre ekonomiska villkor än män. Vilka följder får det i Coronavirusets tid? Vet regeringar var de äldre finns, vilka ekonomiska förutsättningar de har? Vilka blir helt isolerade utan kontakt eller information?

 5. Om ekonomiska stödpaket presenteras, har kvinnors företagande och ekonomiska behov vägts in? Riktas de även till kvinnodominerade sektorer i kris? Kvinnor har oftare otrygga anställningar, tas hänsyn till det? Är biståndsaktörer tillräckligt medvetna i de fattigaste länderna?

6. När skolor går över till distansutbildning, kan man säkerställa att flickor inte förväntas sköta yngre syskon och äldre släktingar medan pojkar kan fortsätta studera? 

 7. De yrkesgrupper som nu arbetar väldigt hårt inte minst i vård och omsorg, har de förutsättningar och den ersättning, trygghet och sjukförsäkring de borde ha?

 8. Människor behöver mat. Kvinnor i jordbruk i fattiga länder äger sällan jord och har låg ersättning. Vad kan regeringar göra för att förbättra deras situation? 

 9. I länder med väpnade konflikter, vad händer med kvinnors rättigheter om utländska trupper drar sig ur med kort varsel? 

 10. Hur fungerar förlossnings- och mödravård? Finns skydd mot smitta för personal och kvinnor? 

Med denna checklista förutsätter vi att regeringar, beslutsfattare och myndigheter tar sitt ansvar för att säkerställa kvinnor och flickors hälsa i dessa svåra, omtumlande, ovissa tider.

Alldeles nyligen insåg jag att jag missat en oerhört viktig punkt på ett möte jag deltog i. Inte vilket möte som helst utan ett möte som jag själv ledde. I det läget borde jag ha stannat upp, reflekterat, lyssnat och backat men det gjorde jag inte. Jag fortsatte som om ingenting hade hänt och stod på mig. Det ångrar jag nu.

Att erkänna sina misstag sitter djupt och stoltheten tar oftast över.

Naturligtvis är det viktigt att gå vidare och kunna fortsätta för att inte tappa fart.

Men det är minst lika viktigt att vara ödmjuk, inkännande och prestigelös.

Det är viktigt eftersom de som berörs ska känna respekt och tilltro. Det är också viktigt för mig själv. Att erkänna sina misstag är nödvändigt för att kunna lära sig något.

Vi lär oss mycket i dessa annorlunda, utmanade och omtumlande tider.

Jag önskar att jag har lärt mig vara ödmjuk. Jag vill be om ursäkt och hoppas att de det berör vet att alla gör misstag och att de kan förlåta mig.

På så sätt kan vi alla fortsätta tillsammans.

Ibland är det bra att stanna upp. Lära sig av misstagen och lära känna sin omgivning. Nu funderar jag på det där uttrycket som används i dessa sammanhang, är det?

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden." 

Det är ett bevingat och bra uttryck som vi alla borde använda ofta. 

Fast å andra sidan kanske det ändå inte prickade rätt på det jag vill ha sagt.

Kanske är detta jag just skrivit tillräcklig för att jag fortsättningsvis ska visa hänsyn och respekt. 

Påminn mig gärna när jag glömmer denna min nya insikt. 

Ta hand om er.