Monica Greens blogg

Nu är vårens IPU församling i Genève, Schweiz avslutat. Högt på dagordningen stod arbetet med migration- och flyktingskydd. Det är viktigt, angeläget och högaktuellt inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv. 

Vi i den Svenska delegationen var som vanligt aktiva i de flesta politiska områdena. Vi presenterade bl.a förslag om hur vi borde ta nästa steg efter #metoo och ett resolutionsförslag om bekämpandet av sexuellt våld i FN:s fredsbevarande insatser.  

Närmare 750 parlamentariker från 137 länder deltog under veckan i Genève. Nu åker vi hem till våra respektive länder och ska förmedla och förankra de beslut som tagits.

Att uppnå de globala hållbarhetsmålen (SDGs) har varit ett av veckans huvudteman. Även parlamentariska åtgärder för att få spridning på FNs beslut mot kärnvapen, har diskuterats. Dessutom hållbarhetsfrågor kopplade till hälsa, förnyelsebar energi och konfliktförebyggande åtgärder var andra frågor under församlingen.

Vi antog två resolutioner:

• Den ena resolutionen handlade om fred för att uppnå hållbar utveckling och med koppling till hållbarhetsmålen, förhindrande av konflikter. I fokus för debatten var behovet av att bygga starka och effektiva institutioner, såsom parlament.

• Den andra resolutionen handlade om att få med  den privata sektorn på hållbarhetsmålen, med särskilt fokus på förnyelsebar energi. Resolutionen efterlyser privata investeringar inom hållbar utveckling.

I samband med IPU-mötet passade vi på att träffa  politiker från Ukraina, Ryssland och Sydafrika. Vi hade ett mkt intressant möte med FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra'ad Al Hussein, och med Internationella rödakorsfederationen, IFRC. Även där diskuterade vi kvinnor och barn i flyktingsituationer, jämställdhetsfrågor och terrorism. 

En bra vecka om det inte hade varit för de missunnsamma länder som vill förvägra homosexuella deras rättigheter att leva sina egna liv i trygghet, fria från förtryck och fria från fördomar.

Att jämställdhet är en framgångsfaktor för både fred, tillväxt och personlig frihet för både män och kvinnor börjar sakta antas som fakta i land efter land. Men ibland upplever vi tyvärr backlash och vi får börja om debatten igen.

En annan kamp som måste tas i stort sett dagligen är rätten för HBTQ personers rättigheter.

Det upplever vi just nu på IPUs årliga församling i Genève.  

Tyvärr upprepades samma tråkiga debatt som i St Petersburg i höstas där många parlamentariker från ett flertal afrikanska och arabiska länder ville stoppa en hearing om HBTQ personers rättigheter. 

Det visar tydligt att kampen måste pågå varje dag för alla människors lika värde, möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Ojämlikheten är fortfarande tydlig när det kommer till möjligheten att leva sina liv som man vill.

I flera decennier har den globala hbtq-rörelsen kämpat för alla människors rätt att få vara sig själva. Att få leva sina egna liv, umgås och yttra sig om det de vill är inte alla förunnat. Transpersoner tvingas genomgå sterilisering för att få sin könsidentitet erkänd. Hbtq-personer förföljs och förtrycks på många platser på vår jord.

 I alla världens länder kämpar modiga människor för att få sitt människovärde erkänt och respekterat av stater. 

Än i dag finns dödsstraff för homosexualitet i flera stater och långvariga fängelsestraff är vanligt i tex i Uganda. Det vittnade de själva om här på IPU mötet. 

Men en tröst i bedrövelsen är ändå att dessa konservativa

 länder fick ge sig i en demokratisk omröstning. Så det finns hopp och det gäller att alltid ta kampen och inte ge upp.

 Nu hoppas jag att HBTQ personers rättigheter ska kunna diskuteras lika självklart inom IPU som jämställdhetsfrågorna äntligen har blivit.

Jag befinner mig just nu på ett av IPUs årliga möten i Genève och igår hade vi ledamöter från Sverige ganska kul eftersom vi "kvoterade in en man" för att få full rösträtt.

 Många av de 150 länder som är representerade här har väldigt få kvinnliga ledamöter. Det känns nästan som att en del länder tar med kvinnliga ledamöter för att det står i IPUs stadgar att för att få full rösträtt måste både män och kvinnor finnas med i delegationen. I Sverige har vi många kvinnliga ledamöter som vill delta i IPUs arbete och olika kommittéer.  Många kvinnor som är både pålästa, engagerade och starka.

Men inget av det arbetet har kommit automatiskt. Det har varit ett långt, hårt medvetet arbete ända sedan Gerd Engman kom med den statliga utredningen varannan damernas. Partierna har olika sätt att ta till sig män och kvinnors kunskap och erfarenhet. Socialdemokraterna antog redan på sin kongress 1993 sin strategi för jämställda listor till politiska församlingar. Några blev vettskrämda och trodde att kvinnor skulle bli invalda "bara för att de är kvinnor". Män har visserligen i alla tider blivit invalda för att de är män och det är klart att de inte frivilligt ville bli av med sin makt.   

Sveriges Riksdag har arbetat kontinuerligt med jämställdhet sedan 2006. Riksdagsledamöterna ska oavsett kön ha samma verkliga förutsättningar att verka i riksdagen. Vi delar gärna med oss av våra erfarenheter till andra parlament och det lär behövas...

Nu är Interparlamentariska unionens (IPU) årliga vårförsamling i full gång, vi håller till i Genève, Schweiz. Detta möte har migrations- och flyktingfrågor högt på dagordningen. Inte så konstigt eftersom kriget i Syrien, fattigdom och svält och andra svåra omständigheter medfört att många män, kvinnor, pojkar och flickor befinner sig på flykt.

Mer än 740 parlamentariker från 137 länder deltar under veckan. Församlingen, är den 138:e i ordningen. Vi kommer även diskutera fredsförhandlingar och att öka kvinnors deltagande i politiken. Även energi- och hållbarhetsfrågor finns på programmet. 

Det brukar vara intensiva dagar och jag ser fram emot debatterna men också de bilaterala mötena med riksdagsledamöter från andra länder. Vi planerar att träffa Högkommissarien för mänskliga rättigheter, Zeid Ra'ad Al Hussein, och Internationella rödakorsfederationen, IFRC. Då ska vi givetvis prioritera kvinnor och barn i flyktingsituationer, jämställdhetsfrågor och terrorism.

IPU - en global organisation

IPU är en global organisation för självständiga staters parlament. IPU verkar för de parlamentariska institutionernas utveckling, hjälper till med att bygga upp demokratiska funktioner, arbetssätt, och fungerande parlament. 178 medlemsländer ingår i IPU-delegationen. Sveriges riksdag har varit medlem i samarbetet sedan 1894. IPU möts två gånger per år för de årliga församlingssessionerna, på våren och hösten.

Sverige är ett väldigt barnvänligt land. Men det kan göras mer, säger nya barnminister Lena Hallengren och jag håller med. Tanken är att FNs barnkonvention ska blir lag den första januari 2020. Detta trots kritik.

Flera instanser har avrått regeringen från att inkorporera barnkonventionen i svensk lag. Bland annat Lagrådet, som inom parantes kan sägas att det är emot det mesta. De har avstyrkt förslaget för att "de flesta av konventionens artiklar är allmänt hållna och utformade så att de inte passar för en direkt tillämpning i enskilda fall". Men då får ju regeringen anledning att förtydliga denna barnlag så att det går att tillämpa och inte bortse ifrån. Jag är glad att regeringen går vidare med lagförslaget ändå.

Regeringen kommer se till att det genomförs ett treårigt "nationellt kunskapslyft" om barnkonventionens innehåll och hur myndigheter ska förhålla sig till den.

Lena Hallengren har tänkt sig en kartläggning av hur svensk lag stämmer överens med barnkonventionen och att åtgärderna ska anpassas efter det.

Även den förra regeringen hade ambitionen att införa FNs barnkonvention till lag och åtminstone KD står fast vid den uppfattningen. Den utredning som för ett par år sedan föreslog att konventionen ska bli svensk lag hävdade att det finns brister i tillämpningen av nuvarande lagar. Till exempel när det gäller barnens rätt att höras i alla domstolsbeslut och i förfaranden som berör barnet. Det finns mycket som talar för barnkonventionen inte minst de signaler som det ger att barnen ska komma till tals och att flickor och pojkar ska känna till sina rättigheter. 

Sverige ska vara ett ledande välfärdsland där alla barn får växa upp i trygghet. Inget barn väljer sina föräldrar, men alla ska ha rätt till en bra uppväxt.

I Sverige blev förbjudet att slå sina barn år 1979 och redan år 1948 infördes det allmänna barnbidraget och förskolor och fritidshem finns i hela landet. Varje förbättring för barn och barnfamiljer har varit en konsekvens av hårt arbete och en politisk vilja att sätta barnen i främsta rummet. Så vill vi att utvecklingen ska fortsätta.

Därför höjs nu barnbidraget med 200 kronor. För en tvåbarnsfamilj innebär det får 400 kronor mer i plånboken per månad.

Det kan låta som lite pengar, men för många familjer är det ett välbehövligt bidrag. Det kan räcka till fritidsaktiviteten eller ett par nya gummistövlar. Sparat på ett år räcker det till en skidhelg i samband med sportlovet. Barnbidrag och studiebidrag är pengar som kan möjliggöra en tryggare och roligare uppväxt för många barn.

För att klara det krävs handlingskraft, politiskt mod och ekonomiska investeringar. Det är investeringar som vi är beredd att göra. Därför höjer vi nu barnbidraget för första gången på 10 år. Samtidigt höjs underhållsstödet rejält.

Mot satsningar på barnen står skattesänkningar. Barnbidraget och underhållsstödet höjdes de inte en enda gång under den borgerliga regeringens tid, trots att inflationen urholkade värdet.

Svensk ekonomi är stark och det ska komma alla till del. Genom att investera i barnfamiljer och deras ekonomi stärks jämlikheten och skapar en tryggare vardag för många barn och barnfamiljer. Trygghet skapar framtidstro och sammanhållning. Genom att investera i våra barn investerar vi också i framtiden och stärker den svenska modellen.

Andra dagen i Kuwait blev en riktig höjdare. Det var oerhört intressant att få träffa den 91 år gamla His Highness Sheikh Sabah Al Ahmed Al Jaber Al Sabah - dvs  Amir of the State of Kuwait. Han var otroligt vital och debattglad trots sin ålder. Dessutom hade vi samtal med kronprinsen His Highness Sheikh Nawaf Al Ahmed Al Jaber Al Sabah och med den engagerade talmannen H.E. Mr Marzooq Ali Al  Ghanim . Vi talade handel, ekonomi, utbildningsmöjligheter, jämställdhet och minoriteters rättigheter mm.

Som om inte detta varit nog blev vi inbjudna på en lunch med Ukrainas president Petro Poroshenko som visade sig vara på besök samtidigt som oss. 

Det var en stor lunch med 300 gäster med massor av god typisk Kuwaitisk/arabisk mat. 

Vi fick passa på att utbyta många idéer och skaffa kontakter med både representanter från Ukraina och Kuwaits parlamentsledamöter och näringslivstoppar.

Det ska bli mycket intressant att få delta i ett statsbesök i Kuwait i några dagar.

Det är ett litet land som vi gör ett kort statsbesök över helgen. Ca 4 miljoner invånare varav de allra flesta är utländska medborgare. Sedan 2005 får både män och kvinnor rösta och ställa upp i val. På flyget ska jag läsa på mer så att jag kan berätta för intresserade bloggläsare. Men en liten uppdatering inledningsvis: 

Politiken i Kuwait präglas av motsättningar mellan regeringen och parlamentet. Såväl regering som parlament har upplösts vid flera tillfällen under flera år. Starka motsättningar mellan regering och parlament vad gällde landets ekonomiska politik resulterade i att parlamentet i oktober 2016 upplöstes av den kuwaitiska emiren. Val hölls i november 2016. Hösten 2017 upplöstes regeringen sedan oppositionsledamöter i nationalförsamlingen väckt misstroendeförklaring mot en högt uppsatt regeringsmedlem. Den 1 november fick schejk Jaber Al-Mubarak Al-Sabah nytt förtroende av emiren att fortsätta som premiärminister . En ny regering tillträdde den 11 december. Ny försvarsminister blev emirens äldste son, Schejk Nasser Sabah Al-Ahmad Al-Sabah, som tidigare inte suttit i regeringen. Av övriga 15 ministrar var 9 nya. 

Sverige har ingen diplomatisk, konsulär eller kommersiell representation i Kuwait, sedan ambassaden stängdes 2001.

http://www.riksdagen.se/sv/press/pressmeddelanden/2018/mar/16/talmannen-leder-delegation-vid-besok-i-kuwait/

Fortfarande överväldigad över alla de spännande möten, samtal, event som uppmärksammade internationella kvinnodagen. Förutom vikten av att kvinnor stöttar varandra måste männen ta sitt ansvar eftersom alla tjänar på ett jämställt samhälle. Det handlar om värdegrund, människosyn och respekt. 

Men efter alla Metoo-vrål och vittnesmål måste vi även ha klart för oss att det är strukturer i samhället som måste förändras. En del pläderar för otrygga anställningar men i själva verket är det precis tvärtom . Tryggare anställningar skulle stärka kvinnors möjligheter att hävda sig och värja sig från övergrepp. Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar och förstå att god arbetsmiljö och anställningstrygghet hänger ihop.

Var fjärde kvinna som jobbar inom hemtjänst, handel, hotell och restaurang, har utsatts för hot eller sexuella trakasserier i arbetslivet. De som jobbar ensamma är mest utsatta, enligt LO

För den som i sitt arbete möter gäster, kunder, brukare eller patienter är utsattheten dubbel. Det kan vara kunder som kommer med sexuella anspelningar eller brukare som beter sig hotfullt. Att arbeta i någon annans hem ökar risken ytterligare.

Drabbas värst gör även de som har en otrygg anställning. Visstids- och bemanningsanställningar har ökat i takt med att arbetsmarknaden förändras och ställer högre krav på anställdas flexibilitet. Den som är utbytbar i arbetslivet vågar sällan anmäla av rädsla för att vara besvärlig och bli av med arbetspass. Och det kan vara svårt att klaga på en närgången restaurangbesökare när chefen tycker att det är en del av jobbet.

Alltså måste vi fortsätta oförtrutet, varje dag, för att ta fajten, snacket och stötta de som vågar stå upp mot "tjuvnyp", nervärderande skämt och trakasserier. Dessutom måste vi tydliggöra vikten av trygga anställningar särkilt när de som säger att det måste bli lättare anställa som i själva verket menar att det ska vara lättare att avskeda. 

Det är utmärkta satsningar som nu har lanserats med mer vårdpersonal i kombination med ett arbetsmiljölöfte till Sveriges välfärdsarbetare. Dessutom kom förslaget om arbetskläder i vården på självaste internationella kvinnodagen. Det är en bra investering i samhällsbygget. Men det är också viktigt för jämställdheten eftersom personalförsörjning inom vården är en jämställdhetsfråga. 

När nedskärningar görs i välfärden är det framförallt kvinnor som drabbas. Dels eftersom majoriteten av vårdpersonalen är kvinnor men även på grund av att kvinnor axlar ett större ansvar för hem och familj. Med en nedmonterad välfärd är det kvinnorna som får backa upp med omsorg av äldre och barn.  

För att ta itu med problemen med arbetsmiljön och långa köer kommer vi att behöva mer resurser och mer personal under nästa mandatperiod. Mer personal i vården är den enskilt viktigaste faktorn för en trygg vård och ett mer jämställt Sverige. Därför har vi nu satt ett mål på 14 000 fler anställda i vården till 2022. Det motsvarar de behov som SKL slår fast i sina prognoser.

Sverige står inför ett vägval. Valet står mellan skattesänkningar och bra sjukvård för alla.

Det är betydligt viktigare med mer resurser till vården framför sänkt skatt. De som jobbar i välfärden ska hinna, orka och kunna ge patienter, brukare och klienter en god vård och omsorg av hög kvalitet, så bygger vi Sverige starkt.

Det ska bli både roligt och spännande att följa vår nya jämställdhetsminister Lena Hallengren i det viktiga arbetet. Det ska bli mycket intressant att följa uppdraget och jag hoppas på gott samarbete.

Samtidigt önskar jag Åsa Regnér lycka till med arbetet i UN Women och i FN. Jag ser utnämningen som ett kvitto på framgångar med den feministiska utrikespolitiken. När den lanserades av Margot Wallström för tre och ett halvt år sedan togs den emot med en viss "fniss" faktor. Men numera ses det som ett av de viktigaste instrumenten för fred, jämställdhet och mänskliga rättigheter.  

Som första land bedriver Sverige en feministisk utrikespolitik som syftar till att kvinnor och män ska ha samma möjlighet att forma sina samhällen och liv vilket ses som en förutsättning för utrikespolitikens övergripande mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling. Inom ramen för den feministiska utrikespolitiken verkar Sverige för att stärka kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i humanitära situationer.

För Sverige är frågan om stöd till kvinnor i humanitära kriser central och Sverige driver aktivt frågan om jämställdhet inom FN, UN-Women och humanitära samarbetsorganisationer.

Det är nödvändigt att aktivt att driva på för jämställdhet, genusperspektiv och åtgärder mot könsrelaterat våld införlivas i den humanitära reformprocessen.

Humanitära kriser och katastrofer är inte könsneutrala, utan påverkar kvinnor, flickor, män och pojkar olika. Kvinnor, flickor och pojkar utgör löper mycket stor risk att utsättas för sexuella övergrepp och människohandel.

Idag den 8 mars uppmärksammar vi och manifesterar att det är den internationella kvinnodagen. Det sker på i stora delar världen och på många håll i Sverige. Jag startade på Rosenbad där Åsa Regnér bjudit in till debatt och diskussion på temat Metoo vad händer nu.

Det blev mycket bra samtal med Statssekreterare Pernilla Baralt samtalade med Lena Ag, gd för Jämställdhetsmyndigheten, Anders Thornberg, rikspolischef och Anna Serner, vd för Filminstitutet. Samtalet leddes av Lawen Redar, 

Det blev extra tydligt hur viktigt det är att bli uppbackad och att det inte går att få ett jämställtssamhälle utan strategi, målmedvetenhet och uthållighet. 

Sverige är fortfarande inte jämställt. Vi ligger långt fram på flera plan och många andra länder sneglar på vad vi gör. Men kvinnor har fortfarande lägre löner, sämre möjligheter att utvecklas i arbetet och sämre arbetsmiljö än män.

Kvinnor och män ska ha lika rätt och lika ansvar i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv. Jämställdhet, tillväxt och jobb hänger ihop. All kompetens ska tas tillvara på arbetsmarknaden. På så sätt kommer kvinnors sysselsättning öka.

Kvinnor har sämre möjligheter att utvecklas i arbetet och har en sämre arbetsmiljö än män. Sverige är fortfarande inte jämställt. Dessutom har vi som så många andra länder mycket kvar att göra mot våldet mot kvinnor. Förebyggande arbete med värdegrund börjar i tidiga åldrar. Obligatorisk undervisning både i sex och samlevnad och i att upptäcka och synliggöra våld är nödvändigt. 

Det är unga och framför allt unga kvinnor som mår allt sämre. Det är också i gruppen unga kvinnor som andelen otrygga anställningar är störst. Här finns ett tydligt samband mellan anställningsvillkor och välmående. Det är dessutom bevisat att osäkra och korta anställningar innebär mer ensidiga och monotona arbetsuppgifter, mindre frihet och sämre möjligheter till utveckling. 

Eldsjälarna behövs men det räcker inte.  Nu är vi inte några få,  nu är vi en tack vare #metoo stor rörelse som kan flytta fram positionerna tillsammans.