Monica Greens blogg

I dagarna lägger Sveriges första kvinnliga ärkebiskop ner staven för att gå i pension.

När hon började läsa teologi hade hon aldrig mött en kvinnlig präst. Sedan gick Antje Jackelén hela vägen och blev den första kvinnan att bli ärkebiskop för Svenska kyrkan.

Antje Jackelén är uppvuxen i Tyskland, i en familj där den kristna tron och bibelberättelserna var närvarande. Efter gymnasiet började hon läsa teologi, och som student fick hon ett stipendium att gäststudera i Uppsala under ett år, sedan blev hon kvar i Sverige. 

Hela Uppsala domkyrka exploderade av jubel när hon togs emot som ärkebiskop 2014, och när jag strax efteråt kom till Almedalen kunde jag inte ta många steg förrän någon kom fram och gratulerade. "Tänk att kyrkan fick en kvinnlig ledare före staten" var en kommentar hon fick.

Ärkebiskopen beskriver i boken De första- kvinnorna som spräckte glastaket om utmaningar som hon upplevt de åtta åren på ämbetet.

Hon konstaterar att män och kvinnor som förekommer i den offentliga debatten mäts med olika måttstock.

− En man som framhärdar i sin uppfattning beskrivs som att han står stadigt och är en sann ledare, medan en kvinna får höra att hon använder sig av härskarteknik och inte kan ta kritik.

Antje Jackelén, vill tro att kompetens går före kön, men menar att kvinnor på höga poster i den kyrkliga sfären blir mer synliga än männen, på gott och ont.

− I många ekumeniska sammanhang är det glest med kvinnliga ledare, och då sticker du ut och får bättre möjlighet att göra din röst hörd. Men att sticka ut innebär också att prestationstrycket ökar. Du utmanar patriarkatet, och om du misslyckas drabbar det alla kvinnor.

Det var intressant att träffa Ante Jackelen, hon har mycket erfarenhet att dela med sig av. Även de andra 20 kvinnorna som Anna Nyberg och jag har intervjuat har otroligt många spännande och fascinerande skildringar i boken De första-kvinnorna som spräckte glastaket. Läs mer om den här: 

https://www.greenkontakten.se/kategori/14/de-forsta.html

Naturligtvis blev jag förvånad över att vi socialdemokrater gjort upp med moderaterna och Kristdemokraterna i en valteknisk samverkan för att utgöra en majoritetsledning av Skövde. Det är inget jag sticker under stol med att de två partierna inte är mina förstahands val. 

Det har alltid känns tryggare att söka samband med såväl miljöpartiet, vänsterpartiet, Centern och liberala eftersom vi oftast haft liknade syn på hur framtidsfrågor ska lösas. 

Med det sagt vet de flesta om den situation som uppstått i samband med valet i september. Att mandatperioden skulle bli stökig blev tydligt när SP och SD fick vardera 9 mandat. Det är partier som inte alls varit tydliga med att alla ska ha rätt till heltidsarbete för att nämna något exempel.

I det läget blir jag stolt över att vi som största parti i fullmäktige med 16 mandat är beredda på att ta ansvar i en stökig situation när det blir otydligt om vems budget som ska gå igenom och vilka prioriteringar som ska styra. 

Skövde behöver investera i välfärden, i förskolan, skolan och fritidshemmen, det innebär att vi måste bli en bättre arbetsgivare. 

En jämlik skolmiljö är nödvändiga för Skövdes alla skolor det ger förutsättningar för trygghet och kan även höja skolresultaten. Även förskolan och fritidshemmen är oerhört viktiga för att våra barn ska få en trygg uppväxt. Det behövs mer personal inom äldreomsorgen för att öka kvalitén och förbättra arbetsmiljön. Alla ska givetvis erbjudas heltid med goda arbetsvillkor för att kunna behålla personal och klara av att rekrytera ny personal.

Det behöver finnas ett tydligt politiskt fokus och inte på stökiga beslutssituationer. I överenskommelsen mellan S, M och KD finns vården, skolan och omsorgen med som prioriterade frågor.  Fler arbetstillfällen, fortsatt satsning på utbildning, näringsliv och fler bostäder är drivkrafter för utveckling och tillväxt i Skövde och i Skaraborg. 

Då är det bra med en stabil ledning men givetvis kan vi aldrig vara nöjda.

Jämställdhet, förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor, ett rikt kulturliv, fritidsaktivitet och föreningsliv är frågor som behöver bli tydligare i det fortsatta arbetet för att ge trygghet till alla Skövdebor.

Kortsagt är jag förvånad, stolt men inte nöjd men tillsammans kan vi göra vårt Skövde bättre!

Humanitär kris och flyktingkatastrof, klimatkonsekvenser och en ny säkerhetspolitisk karta i norra Europa – hur har FN hanterat den svåraste konflikten i Europa sedan andra världskriget? Jag ska är påväg till Svenska FN-förbundets seminarium på FN-dagen den 24 oktober handlar om kriget i Ukraina. Ryssland invaderade den 24 februari 2022 grannstaten och FN-medlemmen Ukraina. Den ryska attacken mot Ukraina är en attack på FN-stadgan, internationell rätt och krigets lagar och har med 141 röster mot 5 fördömts av FN:s generalförsamling. 

Det blir ett mycket intressant seminarium om kriget i Ukraina, FNs uppdrag och fredsarbete. Förutom ordförande Annelie Börjesson medverkar både Jan Eliasson och den nya utrikesministern Tobias Billström. Den senare har just avskaffat den feministiska utrikespolitiken. Trots att världen behöver mer feminism och jämställd, inte mindre. 

Jag skriver i min bok Lyft varandra en guide till halva makten om FN. 

Förenta Nationerna, bildades efter andra världskriget 1945. Redan 1948 antogs FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, ett av världens mest översatta dokument. Den sex sidor långa texten har översatts till mer än 500 olika språk och dialekter. Deklarationen består av 30 artiklar som bland annat tar upp ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt avskaffande av rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor.

"Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap" lyder artikel 1 i FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, formulerad under ledning av Eleanor Roosevelt. Som var FN:s första första ordförande för Förenta Nationernas kommission för mänskliga rättigheter var Eleanor Roosevelt den drivande kraften vid skapandet av "Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter" 1948.

Nu är det dags igen för att ta nya tag med fred, feminism och mänskliga rättigheter. 

I veckan har Sveriges första kvinnliga statsminister Magdalena Andersson lämnat Regeringskansliet trots att socialdemokraterna som största parti gått fram i valet den 11 september. Hennes 11 månader som statsminister gjorde starkt intryck i denna stökiga tid och oroliga omvärld. I boken De första- Kvinnorna som spräckte glastaket som Anna Nyberg och jag skrivit finns naturligtvis Magdalena Andersson med. 

Här följer ett utdrag: 

Sverige har i över hundra år lyckats med bedriften att stänga ute kvinnor från den yttersta politiska makten. När det målet äntligen är nått har den nya ledaren verkligen satts på prov och både fått visa tydlighet och utstråla trygghet i en orolig tid. 

Magdalena Andersson säger att hon alltid tagits på stort allvar och inte har känt sig ifrågasatt på grund av sitt kön. Det har till och med känts angeläget att inte prata om de manliga strukturerna just för att det inte ska slå tillbaka.

Men hon har också varit feminist så länge hon vetat vad ordet innebär, det vill säga att ha nått insikten om att kvinnor som grupp är underordnad männen som grupp, och att vilja göra något åt det.

− Det finns alltför många tydliga exempel på orättvisor, ojämställdhet och lågavlönade kvinnor. Det är fortfarande så att kvinnor tar större ansvar för hem och familj och får sämre löneutveckling och i slutänden lägre pension, säger Magdalena Andersson.

– Välfärd är det starkaste verktyget vi har för att skapa jämställdhet. Det är tack vare vår välfärd som kvinnor kan arbeta och ha en egen inkomst, vilket är en förutsättning för att kunna välja sin egen väg i livet. Att ha en jämställd livspartner underlättar också livspusslet.

På det faktum att kvinnor ofta befinner sig i lågbetalda yrkeskategorier reagerar Magdalena Andersson med ilska.

– Det är inte så att kvinnor söker sig till lågbetalda yrken, tvärtom, yrken blir lågbetalda just för att många kvinnor jobbar där.

− För att lyckas skapa jämställdhet behöver vi fokusera på förändringen av själva strukturerna. Det är provocerande att insinuera att det är kvinnornas egna fel och att det bara skulle vara att rycka upp sig, söka jobb med högre lön och jobba hårdare. Det är betydligt mer komplicerat än så, och hela samhället måste ställa upp för ett mer jämställt yrkesliv.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder men det finns mycket kvar att göra, konstaterar Magdalena Andersson. − Varenda kvinna i Sverige ska själv kunna välja sitt liv. Det handlar inte minst om den självständighet som kommer med en egen inkomst för utrikesfödda kvinnor som i alltför stor utsträckning står utanför arbetsmarknaden. Om dessa kvinnor får mer makt över sina egna liv, om de lär sig svenska och tjänar egna pengar, då får de också möjlighet att välja sin egen väg i livet. Med en egen inkomst kommer möjligheten att bestämma själv.

Magdalena Andersson kröner raden av kvinnor inom socialdemokratin och arbetarrörelsen som kämpat för rättvisa villkor och jämställdhet. Under 1990-talet var Anna Lindh, Mona Sahlin och Margot Wallström Socialdemokraternas mest synliga kvinnor.

När Magdalena Andersson var ny inom statsrådsberedning- en fanns också tongivande kvinnor som Lena Hjelm Wallén, Ingela Thalén, Anna-Greta Leijon och Anita Gradin.

− Det var kvinnor som gjorde stort intryck och visade att det går att bryta de manliga normerna, och jag har ännu en förebild, berättar statsministern.

− Chiles tidigare president Michelle Bachelet har varit en förebild för mig under många år. Hon var ensamstående mamma, ateist och kvinnlig president i ett katolskt land. Det är imponerande.

Det blev ett gemensamt vrål från alla kvinnor som på något sätt trakasserats sexuellt och fått nog.

I boken Lyft varandra en guide till halva makten, finns ett särkilt kapitel om #metoo. 

Här är ett kortare utdrag.

Skådespelaren Alyssa Milano bad alla kvinnor som någon gång ofredats sexuellt att svara på hennes tweet med orden "me too" – något som skedde i samband med rapporteringen om att Hollywoodproducenten Harvey Weinstein anklagats för våldtäkt av flera kända skådespelare och att det tystats ner av filmindustrin. Uppropet vittnade om sexuella trakasserier, kränkningar, utsatthet och systematiskt nedtystande.

Det spred sig snabbt till Sverige, först inom teater- och filmbranschen med upp- ropet #tystnadtagning och sedan vidare till ett hundratal branscher med egna has- htags; #underytan, #slutvillkorat, #medvilkenrätt, #akademiuppropet, #givakt- ocheldupphör, #allmänhandling, #utanskyddsnät, #vardeljus, #utgrävningpågår, #vikokaröver, #vislårbakut och #imaktenskorridorer för att nämna några.

Att metoo-rörelsen fick större medial uppmärksamhet i Sverige än i många andra länder finns det säkert många bottnar och förklaringar till, men förmodligen har en stark feministisk rörelse i Sverige inneburit en öppenhet för att tala om dessa strukturella problem. Det tog exempelvis ytterligare tre år innan metoo tog fart i Danmark.

I svenska medier beskrevs metoo som något positivt, en folkrörelse och kamp mot maktstrukturer. Tyvärr medförde metoo även att oskyldiga dömdes i media och därmed i en folkdomstol, vilket definitivt inte är acceptabelt.

Men i det stora hela var det oerhört befriande att kvinnor äntligen tog bladet från munnen genom att både skrika och skriva om sin frustration.

Enligt en EU-rapport från 2014, baserad på svar från 42 000 kvinnor i 28 länder, ligger Sverige med 46 procent i topp när det gäller fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor och allra högst gällande sexuella trakasserier, 81 procent.

I det privata näringslivet har det varit anmärkningsvärt tyst angående sexuella trakasserier, metoo och övergrepp, trots att jag mött flera kvinnor som har egna starka upplevelser av vad som pågår. Jag har tolkat det så att kvinnor och män inte vill att det framkommer att kvinnorna utsätts på samma sätt som i resten av samhället. En förklaring jag fått är att det handlar om stora pengar, investerare, affärsuppgörelser som bygger på förtroende. I det ingår att inte avslöja de män som tafsar, klappar, kräver sex eller "bara" är sexistiska i sina kommentarer. Vid avslöjanden blir det inte bara dålig stämning för stunden, den kan innebära förlorade affärer.

På många håll i Sverige och i världen uppfattas det fortfarande som självklart att kvinnor är ett objekt, ett byte, och att hon ska finna sig i det. Mycket tyder på att machoattityderna finns kvar i stora delar av samhället, trots metoo, att alldeles för lite har hänt som förändrat synen i grunden.

Kampen fortsätter……

Just nu står flickor och unga kvinnor på barrikaderna i Iran och strider för sina rättigheter och mot orättvisor. Globalt är flickor ofta är en av de mest diskriminerade grupperna, både som barn och för deras kön. Men flickor och unga tjejer har ofta ett stort engagemang i frågor om rättvisa, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Klimataktivisten Greta Thunberg och förespråkaren för flickors utbildning Malala Yousafzai är två av världens mest kända och inspirerande unga tjejer. Bakom dem står miljoner andra flickor redo att förändra världen. Runt om i världen diskrimineras flickor från dagen de föds, ibland redan i magen. Flickor får ofta mindre eller sämre mat, mindre omsorg och vård och riskerar till och med att överges – bara på grund av sitt kön. De nekas skolgång, ses som ekonomisk börda och gifts bort. På den Internationella Flickdagen den 11 oktober arrangerade UN Women Sverige ett event om flickors situation och roll i världen. Om utmaningar som flickors utbildning och barnäktenskap, pålagda könsroller och kroppsnegativa ideal. Men också om flickors engagemang och aktivism och flickors som en otrolig resurs för framtiden.

Under ledning av UN Women Sveriges ordförande Alexandra Pascalidou fick vi lyssna på enastående representanter från organisationer som lyfter flickor och kvinnor.  Där fanns Shilér Al Fouadi – SheLeadsHere-ambassadör och ung kvinnorättsaktivist, Jason La Torre – Kanadas ambassadör till Sverige, Mariann Eriksson – Generalsekreterare PLAN International Sverige och Mina Billing som är styrelseledamot i UN Women Sverige och en av 100 000 i Sverige som har rötter i Iran. Mina följer upproren i Iran genom bekanta och kunde förmedla vreden till oss. Dessutom fick vi lyssna till Maria Arneng – Generalsekreterare för Hello World – en organisation som arbetar för att få in fler flickor i tech och digitalt skapande och flera andra engagerade tjejer som fanns i publiken delade med sig av sina erfarenheter och kunskaper. 

Budskapet var att vi alla kan göra mer för att stå upp för jämställdhet, flickor och kvinnors rättigheter i världen. Dessutom får vi inte glömma att jämställdhet i Sverige inte är för given. Jämställdheten har kommit långt i Sverige, men vi är inte ett jämställt land och de framgångar som genomförts har varit efter hårt motstånd och kan lätt gå förlorat. Därtill är mäns våld mot kvinnor ett av våra största samhällsproblem i världen och i Sverige.

Mahsa Amini, 22 år, arresteras av moralpolisen när hon tillsammans med sin bror kom upp från tunnelbanan i Teheran. Hon tvingades in i en bil och fördes bort för att lite av hennes hår var synligt, att hon bar sin slöja på fel sätt. Något som hänt tusentals kvinnor före henne. 

Män styr kvinnornas liv med inskränkande lagar och regler. Slöjtvånget kränker kvinnors rättigheter varje dag. De förnekas den grundläggande rättigheten att själv välja hur de vill klä sig, hur de vill leva. Även i hemmen styr de patriarkala strukturerna. I Iran har gifta kvinnor inte rätt att neka sin man sexuellt umgänge, våldtäkt inom äktenskapet är tillåtet. Det finns inget förbud mot våld mot kvinnor i hemmet. Mammor förlorar vårdnaden över sina barn. För skilsmässa krävs mannens samtycke, och kvinnors vittnesmål är endast värt hälften av en mans i domstol.

Efter Jina (Mahsa) Aminis död pågår landsomfattande protester i Iran. Upproret är ett svar på den iranska regimens hårda förtryck av sitt folk. Protesterna slås just nu brutalt ner av iranska myndigheter. Med livet som insats bränner kvinnor sina slöjor och klipper sitt hår. Trots säkerhetsstyrkornas vedergällning står folket upp för sin rätt till frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Att se Irans kvinnor gå i täten är imponerande och ger en strimma hopp. Deras mod och målmedvetenhet väcker beundran och handlingskraft som ger eko världen över. 

Irans kvinnor har fått nog, och omvärlden måste göra allt vi kan för att stötta deras kamp. De reaktioner och protester vi ser på många håll i världen är välkommen men det krävs mer. Redan 1979 kom FNs Kvinnokonvention The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW) till, den trädde ikraft 1981, det är över 40 år sedan. Målet med kvinnokonventionen var att eliminera alla former av diskriminering av kvinnor. Enligt konventionen ska alla stater som antagit konventionen garantera att kvinnor och män har samma rättigheter. Ändå pågår detta förtryck fortfarande, det är helt oacceptabelt. 

Det krävs både mot, handling och reaktioner. Ingen kan gör allt men alla kan göra något. 

Vi kan alla stå upp för en medsyster.

Därför blir mitt krav på fredagens kvinnostrejk KVINNA, LIV, FRIHET! 

Valet i Bosnien Hercegovina är över och komplicerat. Vi valobservatör från OSSE har följt valproceduren, utspridda i landet. De olika valen är en märklig kompromiss som togs fram i samband med fredsavtalet 1995. Det var lokalval för regionen, val till parlamentet val till Bosniska federationen och så de tre presidenter till det roterande presidentrådet – en bosniak, en bosnienserb och en bosnienkroat – samt val till ett gemensamt parlament.

Vi ska, som jag skrivit många gånger tidigare, inte lägga oss i utan följa och notera, så att det genomförs så korrekt som möjligt. Det ska ge legitimitet så att väljarna känner tilltro till valen.

Det ser ut som att det blir i stort sett samma resultat eftersom många väljer utifrån sin etnicitet. 

Vårt uppdrag är nu genomfört och vi avslutar med att träffas i Sarajevo igen där vi startade i torsdags.

Nu ska vi lämna tillbaka våra tekniska hjälpmedel och återrapportera våra intryck. 

Ser fram emot en kväll i Sarajevo innan hemresan i morgon. 

Inte nog med att jag får vara med om att observera val i Bosnien Herzegovina, jag får chansen att delta i bröllopsfester också. 

Eller åtminstone i teorin, i praktiken kanske det är mer komplicerat än det låter. 

Det visade sig iallafall att hotellet där jag skulle bo under helgen för att följa valet i den lilla staden Grode i Bosnien skulle ha bröllopsfest på fredagskvällen och natten. Det blev inte många timmars sömn pågrund av att dansmusiken hördes i hela hotellet så fönsterna skakade. Jag skojade med mina kollegor och sa att det var åtminstone tur att det inte var på lördagskvällen eftersom uppdraget som valövervakare starar kl.6 på söndagsmorgonen. Men sådan tur hade jag dock inte. Även under lördagskvällen var det bröllop och festen visade sig pågå fram till klockan fem på morgonen och några av bröllopsgästerna som sov över på hotellet hade efterfest på ett rum nära mitt. 

Så natten till söndag blev det ännu mindre sömn och ändå skulle mitt uppdrag pågå långt efter midnatt på måndagsmorgonen.

Det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Vän av ordning kanske undrar varför jag håller på om jag sedan ska klaga? 

Grejen är att det är värt det. Jag älskar dessa uppdrag eftersom det är så viktigt att länder hjälps åt med att förbättra valprocedurer. Att få vara med på ett hörn med att upprätthålla demokratin genom fria öppna val är angeläget. Internationella uppdrag är stimulerande eftersom du möter nya människor, det öppnar perspektiven. Kvinnor och män som vill ha fungerade samhällen, rättvisa och trygghet uppskattar när internationella observatörer besöker deras ort. 

Att dessutom ha möjlighet till Wedding Crashers sätter krydda på tillvaron även om det är jobbigt att inte få sova, det enda det går att gräma sig över är att inte passa på att ta chansen att delta i festligheterna. 

Nu är det dags för själva valdagen i Bosnien- Hercegovina. Det är Folke Bernadotteakademin som har ansvar för att utse och skicka valobservatörer när det bedöms vara rätt för Sverige att delta. Vi är ett 30-tal Svenskar som anslutit till den stora skara observatörer från många olika länder. Vi ska följa, notera och rapportera från en lång checklista. Det handlar bland annat om att valet är öppet för alla, att det genomförs korrekt, att rösturnan är förseglad innan vallokalerna öppnar osv och sedan ska vi följa rösträkningen efter att valet är över.  

Jag befinner mig i den lilla staden Grunde, ganska nära den kroatiska gränsen. Under lördagen har vi lärt känna vårt område, besökt vallokaler och pratat med ansvariga tjänstemän. Vallokalerna, öppnar kl. 7 och vi förväntas vara där minst 30 minuter före så att vi kan kontrollera förseglingen och röstlängderna.  Sedan följer vi valet genom oanmälda besök i vallokalerna under dagen och stannar sedan i en av dem när rösträkningen pågår till framåt midnatt. 

Valobservationen arrangeras i samarbete med ODIHR som är OSSE:s institution för demokratiska och mänskliga rättigheter.

OSSE, betyder Organisationen för säkerhet och samarbete och är en sammanslutning för säkerhetspolitisk dialog och samverkan i Europa. En viktig uppgift för organisationen är att observera parlaments- och presidentval i olika länder.

Valobservatörsuppdraget går vidare och vi förflyttar oss till många platser i Bosnien. Jag spenderar några timmar i buss över höga berg och djupa dalar innan jag är jag framme vid Mostar.  Staden som är mest känd för den ikoniska gamla bron "Stari most". Most betyder bro och star betyder gammal, därav namnet på staden. Här finns mycket historia från olika stormakter så som Osmanska riket (1452–1878) och Österrike ungerska (1878–1918) riket. 

Mostar sägs vara en av Hercegovinas mest attraktiva turistorter men även för de hårda striderna mellan kroater och bosnier under Bosnienkriget, som kallas slaget om Mostar.

Tillsammans med en valobservatörs kollega från USA, en tolk och en chaufför åkte vi sedan vidare till en liten stad vid namn Grunde. Det är här vi ska utföra vårt uppdrag åt OSSE/ODIHR.  Under lördagen ska vi börja med att få en överblick över de vallokaler vi är utsedda att övervaka. Vi behöver veta hur vi ska köra dit, hur lång tid det tar och göra en lagom rutt för de nedslag som ska göras under valdagen. Vi ska presentera oss för valförrättare och organisatörer som ska se till att valet fungerar som det är tänkt. 

Ser fram emot intressanta dagar i demokratins tjänst.