Monica Greens blogg

En dag som denna, dagen efter lastbilsattacken mitt i centrala Stockholm finns det så många frågor, funderingar och tankar om varför.

Varför görs det illdåd? Hur kan någon utföra sådana gärningar? Vad ligger bakom?

Men först och främst går förstås tankarna till de drabbade. De skadade, de dödade, anhöriga.  De som fick ett besked som de aldrig skulle behöva få.

Det är en mörk bild.

Men samtidigt får vi rapporter om alla som öppnar sina hem, som kör, hämtar, fixar mat, ställer upp för okända. Människor som bryr sig om och vill hjälpa till och anstränger sig för andra. Ett öppet Stockholm med mycket kärlek och värma.

Det är en ljus bild.

När sådant här inträffar tror jag att vi blir extra angelägna om att vara tillsammans med nära och kära. Det kan till och med leda till att många börjar fundera på vad som verkligen är viktigt i livet.

Är det en fulltecknad almanacka som är meningen med livet eller är det att tagga ner och lukta på blommor. Antagligen är det individuellt och det viktigaste är att var och en får leva det liv den vill.

De allra flesta vill nog leva i ett sammanhang och bidra till något i samhället.  Det går att gå omkring och vara arg, sur, avundsjuk, bitter och besviken. Men det går också att anstränga sig till det yttersta för att göra en annan människa väl.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Tex att ta hand om varandra – gör det!

Dags att summera för att dra vidare från den intensiva veckan  i Dhaka, Bangladesh.

Den mest polariserade diskussionen på årets IPU-församling handlade om staters suveränitet kontra skydd för mänskliga rättigheter där visade sig tyvärr en tydlig splittring mellan väst och öst.

Frågan gällde möjligheten till ingripande i staters inre angelägenheter vid allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som exempelvis folkmord.

Ett Emergency item, röstades fram, det handlade om den hotande svälten och torkan i Jemen och delar av Afrika. Vi i IPU:s medlemsländer vill pressa fram pengar från regeringar på hemmaplan och FN för att öka det ekonomiska stödet för de svältande barnen, männen och kvinnorna.

Bland flyktingar  i världen är kvinnor, barn och äldre de mest drabbade. IPU begärde omedelbar krishjälp samtidigt som det är nödvändigt att arbeta preventivt så att svält och torka inte uppstår.

Kvinnors situation diskuterades i alla utskott och jag tryckte på vikten av att värna flickors och unga kvinnors hälsa eftersom den gruppen är mer utsatt än många andra. Det behövs en mer feministiskt förhållningssätt. 

Dessutom måste kvinnor finnas med i finansiella sammanhang. Att utestänga kvinnor från stora delar av ekonomin är säga nej till ekonomisk utveckling och ekonomisk tillväxt. En resolution antogs om ökat internationellt samarbete kring millenniemålen, med särskild tonvikt på inkluderingen av kvinnor som katalysator för ekonomisk utveckling. 

Talman Urban Ahlin talade om frihandel som ett verktyg i kampen mot fattigdom och ojämlikhet. Men den ekonomiska tillväxten måste komma alla till godo. Det är därför politiken också behövs för att kunna fördela resurserna och minska klyftorna.

Vi mötte också UN Women och bangladeshiska NGO:s där vi diskuterade jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor.

På bilden syns deltagare i ett spännande ITutbildningsprojekt, där en buss med en datasal åker runt i förorterna för att genomföra IT-utbildning för flickor, tjejer och kvinnor.

Den svenska riksdagsdelegationen bestod, utöver talman Urban Ahlin, av IPU-delegationens ordförande Krister Örnfjäder (S), förste vice ordförande Anti Avsan (M), andre vice ordförande Monica Green (S), Teres Lindberg (S), Kalle Olsson (S) samt Johanna Jönsson (C).

Det var med bestörtning som vi i Riksdagens IPU-delegation tog del av Sveriges Radios Ekots inslag om elitpolisstyrkan RAB:s dödsskjutningar i Bangladesh.

Om uppgifter stämmer så är det både upprörande och fullständigt oacceptabel. Bangladesh står inför ett ökat terroristhot, vilket oroar både investerare, polisen och politikerna i landet. Samtidigt tycks detta också vara en förevändning för att kunna oskadliggöra journalister och oppositionella.

Fundamentala rättsstatliga principer kan inte åsidosättas genom att polisen utför dödsskjutningar eller använder sig av andra utomrättsliga metoder. 

Alla som gjort sig skyldiga till brott måste lagföras och detta måste givetvis gälla såväl poliser som terrorister. 

En förutsättning för att kunna lyckas med att bekämpa terrorism är att åtgärderna är så träffsäkra och effektiva som möjligt och att oskyldiga inte drabbas. Annars riskerar terrorism i stället öka.

Rättsstatliga principer ska följas och beslut ska fattas i demokratisk ordning. Det är endast på det sättet det går att nå framgång på lång sikt.

Besökt UN Women i Bangladesh.

UN Women beskrev sitt arbete med att få Bangladesh mer jämställt och sitt arbete med att stötta kvinnor på olika sätt. Under de senaste fem åren har de gjort stora framsteg bland annat att minska våld mot kvinnor, främja ekonomisk egenmakt, öka antalet kvinnor i ledande ställning och ökat politiskt deltagande.

UN Women Bangladesh jobbar med att få bra kontakter med beslutsfattare. De jobbar också tillsammans med andra biståndsorganisationer med andra NGOs vilket vi på Svenska kallar ideella organisationer. Naturligtvis samarbetar de med övriga inom FN-familjen så som UNHCR och UNICEF med flera. Några program och projekt de lyfte upp var stödet till kvinnor med handikapp, samarbete med idrottsföreningar och hjälp till självhjälp för kvinnor i fattiga områden.

Ett område vi talade mycket om var mäns våld mot kvinnor, sexuellt ofredande och övergrepp. Vilket tyvärr är mycket vanligt, även om UN women i Bangladesh gjort skillnad är det fortfarande helt oacceptabla vidrigheter som kvinnor utsätts dagligen för.

Tyvärr leder männens och pojkarnas ovärdiga beteende till att flickor och kvinnor vill vara för sig själva. De vill ha egna rum, egna klasser, staket, egna platser i bussarna eftersom de är rädda för pojkar och män.
Denna samhällskultur innebär också att många tror på barnäktenskap. Hela samhällen har inbillat sig att om flickorna gifter sig tidigt blir de skyddade. Men det leder till att dessa flickor föder barn i tidig ålder och kan ändå inte gå utanför hemmen utan att vara rädda. De blir bara ännu mer isolerade.
Att komplikationer med tidiga graviditeter leder till livslånga lidanden och mödradödlighet tycks sakta sakta sjunka in i medvetandet i samhället i stort. Antalet barnäktenskap har sjunkit men från en mycket hög nivå.

Under flera år har Bangladesh gjort framsteg både när det gäller tillväxt och kvinnors deltagande i samhällslivet. Fler flickor läser vidare, kvinnor jobbar, det finns förskolor även om de är sällsynta och det finns fler kvinnor på ledande positioner.

Det är väldigt, väldigt långt kvar till jämställdhet i Bangladesh men UN Women och andra organisationer kämpar på för att visa på goda exempel. Det går att göra skillnad men det är ingen kvick-fix. Utbildning, upplysning och uthållighet är vad som gäller.

Foto från UN Women Bangladesh

IPU 136th Assembly in Dhaka, April 2017 my speech
”Act now for adolescents: The role of parliamentarians in promoting adolescent health and well-being”
Today, more than 88 percent of teenagers and young adults live in the developing world. This means that the vast majority of young people don’t have access to good health care and often no health care at all.

While this poses serious problems for both girls and boys, the lack of good health care has greater impact on girls, and in particular for girls in the poorer regions of the world. In fact, the teenage years are a very sensitive time in a woman’s life. It is a time when her body begins to get sexual attention, which makes her more vulnerable to sexual abuse, child marriage, early pregnancy and HIV infections.

These are all serious health problems if you are a young girl living in the least developed parts of the world. Complications in pregnancy and childbirth are some of the main causes of death among young girls in ages 15-19, both in the least developed world and in the developing world.
Because young girls are at high risk for sexual abuse and rape, and have limited access to contraceptives, they are also at a greater risk of contracting HIV.

Lack of hygiene is another big problem. Access to clean water and to acceptable sanitary facilities are also crucial to girls in particular. In other words, if you are born as a girl, in many parts of the world, you are destined to live an unfortunate life with serious health risks.

Of course, this is unjust. Neither gender, nor age or where in the world you live should determine your right to a healthy life. This is a basic human right.
As parliamentarians, it is our responsibility to act, to ensure that adolescents have access to good health care.

To overcome the health problems young girls are facing, it’s important that we make sure that a feminist perspective is implemented in health policies. I'm impressed of UN Women's work for women and girls health and support that IPU should cooperate more whit UN Women.

We need to invest more in reproductive and sexual health, sexual education and increase access to information about these issues. In Sweden this is part of our national curriculum.

This is important not only because it’s a question of human rights but also because it means that girls can continue to go to school and later on become financially independent. It is a well known fact that when women and girls are given the chance to receive an education it has great benefits for the whole society.

This is why ensuring young girls well-being and lifting them out of poverty means lifting the world out of poverty. Together we can change the world and give girls a better start in life.

Thank you!

De syr dina jeans
Idag på tredje dagen i Bangladesh har vi besökt en textilfabrik utanför Dhaka.
Det är ett äventyr att ta sig fram i trafikstockningen där bilar, bussar, cyklar, gående, lastbilar, djur trängs i en oändlig röra som rör sig ryckigt framåt.
Efter några timmar var vi framme vid fabriken Natural Denims Ltd. Vi startade med ett möte med mycket engagerade och kamplyssna kvinnor från fackföreningen. De hade förhandlat, tagit ansvar och kommit fram till ett tvåårigt avtal som de var hyfsat nöjda med. Avtalet innehöll en rad saker utöver lönen, det handlade om betald barnledighet (16 veckor), sjukledighet, semester, raster mm mm.
Det var positivt att få se goda exempel på att det går att förbättra för textilarbetarna. För det finns många arbetsplatser som inte alls har kommit så här långt.

Vi gick omkring i fabriken och fick se hur de skar ut, sydde, stentvätttade, ångade veck och gjorde jeansen så slitna som konsumenterna vill ha dem nu för tiden.
Vi hade diskussion med fabrikens ägare och manager, samt företrädare för Bangladesh Garments Manufacturers and Exporters Association

Dessutom hade vi intressanta samtal med H&M:s landchef Gustaf Asp
Och vi fick en Presentation av det Sverigestödda ILO-projektet om social dialog

En höjdpunkt på denna resa.

Här är det, tidiga morgnar och sena kvällar och många spännande möten med intressanta människor från hela världen, som gäller. Men det är bara bra eftersom vi vill uträtta mycket.
Som idag när stormötena har kommit i gång samtidigt som kommittéerna pågår, så då gäller det att springa emellan för att få vara med om så mycket så möjligt.

En av dagens höjdpunkter var talet av Kailash Satyarthi, fredspristagaren från Indien som varit med om att frita och hjälpa 80.000 barnarbetare i tegelbruk, mattfabriker och glasindustrier. Han är märkt av strapatserna och har själv blivit utsatt för ett brutet ben, en krossad ryggkota, en bruten axel och en huvudskada. Hans medarbetare har till och med dödats av skruppelfria arbetsgivare som vill fortsätta utnyttja barnslavar.


På 1980-talet arbetade han för barnens rättigheter och motsatte sig högljutt barnarbete. FN:s barnkonvention antogs 1989.

Kailash Satyarthi är en stor förebild och en hjälte som tagit kampen när andra har tittat bort av ren bekvämlighet. Hans budskap är att barn ska enligt lagen gå i skolan, inte arbeta. Jag lägger till att arbeta ska föräldrarna göra. För det är märkligt att arbetslösheten är hög i många av länderna som utnyttjar barnarbetare. Barnen utnyttjas som slavar och föräldrarna är arbetslösa.
Så kan vi inte ha det. Arbetet går ständigt vidare, men tack vare Kailash Satyarthi har många barn fått en drägligare tillvaro.

Första dagen i Bangladesh
Nu har Interparlamentariska unionens (IPU) årliga vårsession startat, denna gång är vi i Dhaka, Bangladesh. På dagordningen står bl.a ökat samarbete för politisk, ekonomisk och social rättvisa.

Sammanlagt kommer cirka 650 parlamentariker hit från 132 länder att delta i IPU-församlingen, inklusive mer än 50 talmän, Sveriges talman Urban Ahlin kommer också att delta. Han tycker att IPU ett bra tillfälle att lyfta fram frågor om hur vi som parlamentariker kan bidra till en bättre värld.

Vi kommer att behandla viktiga frågor om minskad ojämlikheten inom och mellan länder, med särskilt fokus på utsatta grupper som barn, kvinnor och fattiga. Jag passade på att på det förberedande kvinnomötet lyfta just kvinnors utsatthet pågrund av fattigdom, förstockade traditioner och fattigdom.

I kväll ska vi få möjlighet att lyssna på barnrättsaktivisten och fredspristagaren Kailash Satyarthi.

Vi kommer också få möjlighet till en rad studiebesök med fokus på aktuella frågor i Bangladesh. Vi ska bl.a besöka en textilfabrik textilindustrin där vi vill fördjupa oss i arbetarnas rättigheter. Vi vet att 80 % av de som jobbar inom konfektion är kvinnor, att de är underbetalda och tvingas stå ut med misshandel eller se på när andra kvinnor blir slagna på jobbet.

Dessutom ska vi få ta del av vad UN Women uträttar i Bangladesh och andra NGO:s om arbetar med jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor. Som ordförande för UN women nationell kommitté Sverige har jag varit extra angelägen om att dessa besök arrangeras.

Viktiga, intressanta och intensiva dagar som just har startat.

Allt fler barn och unga lider av psykisk ohälsa. Det finns en tydlig tendens att fler ungdomar och unga vuxna är nedstämda, oroliga och har svårt att sova. Unga får också mer psykiatrisk vård än tidigare, både i öppenvården och på sjukhusen.

Nu satsar regeringen i vårändringsbudgeten nu ytterligare 100 miljoner kronor på barn och ungas psykiska hälsa som tillförs landstingen. Medlen kan användas i landstingens barn- och ungdomspsykiatri, inklusive första linjens psykiatri i primärvården.

Den sociala barn- och ungdomsvården var i ett skört läge när regeringen tillträdde. Det var många rapporter som visade på det men ändå tog inte förra regeringen något helhetsgrepp för att åtgärda det. Den sociala barn- och ungdomsvården utgör det yttersta skyddsnätet för barn och unga i utsatta situationer och måste fungera väl och ha förutsättningar för sitt viktiga uppdrag. En grundförutsättning för detta är stabilitet och kontinuitet i verksamheten. Därför är det viktigt att satsa på ökad bemanning och långsiktiga anställningar.

Medlen kan användas för att öka antalet socialsekreterare, arbetsledare och administrativ personal för att frigöra tid för socialsekreterare och arbetsledare. 360 miljoner kronor räcker till ungefär 640 socialsekreterare under ett år.



Barn och ungas psykiska hälsa har ökat på senare år och vi kan se att det har varit ett högt tryck på barn och ungdomspsykiatrin på många håll i landet. Det har varit långa väntetider för barn som är behov av neuropsykiatriska utredningar. Med denna förstärkning på 100 miljoner ges landstingen bättre möjligheter att klara att erbjuda tidiga och tillgängliga insatser till de barn och unga som behöver det.

Skriv inläggstext 

Påväg till Dhaka
I Bangladesh bor 165 miljoner människor på en yta en tredjedel så stor som Sverige. I huvudstaden Dhaka bor 17 miljoner män och kvinnor. Det är trångt, fattigt och segregerat.

Drygt 65 % bor på landsbygden och lever på jordbruk. Textilindustrin har de flesta arbetstillfällena men lönen är låg, betydligt lägre än i grannlandet Kina.

Kvinnorna som är fattigast får utstå våld både i hemmen och på arbetsmarknaden. Enligt UN women har 87 % av kvinnorna upplevt (sett eller blivit utsatt för) våld och misshandel på jobbet.

Nu är jag påväg dit för att delta i IPUs årliga kongress men också för att besöka textilindustrin och träffa UN women. Det ska bli en otroligt intressant vecka och jag hoppas att jag får tid att blogga några rader varje dag om mina intryck.

Det stämmer - Det är männen som borde skärpa till sig genom att inte hota, misshandla och våldta.
Det är inte kvinnorna som ska behöva anpassa sig, avstå från att gå ut på kvällen eller ta på sig "rätt" kläder för att inte bli antastade.
Men eftersom flickor under hela sin uppväxt lär sig att vara rädda för män de inte känner måste kvinnors självförtroende öka för att ta tillbaka sitt självbestämmande. Detta trots att de allra flesta övergreppen som kvinnor utsätts för, är det som sker i hemmet, av någon de känner mycket väl.

UN Women nationell kommitte Sveriges lokalavdelning Skaraborg fortsätter sin studiecirkel Jämställdhet en mänsklig rättighet. I går kväll hade vi en temakväll om feministiskt självförsvar. Det blev en oerhört intressant kväll med Evelina Åslund som inbjuden gäst, hon bjöd både på teori och praktik för ökat självförtroende för kvinnor.

Feministisk självförsvar handlar inte om att kvinnor ska bli mer våldsamma. Det handlar om att ge tjejer och kvinnor handlingsberedskap inför det konkreta våld, som kan utövas mot tjejer och kvinnor på grund av sitt kön. Det handlar om att använda sin röst, sina händer och fötter för att kunna försvara sig om något skulle inträffa. Även män utsätts för våld men det är av ett annat slag, jämfört med det våld som kvinnor möter. En viktig del av feministiskt självförsvar är fokus på skuldbefriande och erfarenhetsutbyte. Genom att dela upplevelser med andra blir lättare att lägga skulden där den hör hemma - hos förövaren.

Tyvärr har kvinnors oro ökat i takt med att uppmärksamheten av våldet på gatorna uppmärksammats. Enligt Brotts förebyggande rådet BRÅs rapport "Trygghetsundersökningen" finns det stora skillnader i otrygghet mellan män och kvinnor. Bland kvinnorna uppger 31 procent att de känner sig ganska eller mycket otrygga eller att de på grund av otrygghet låter bli att gå ut. Bland männen är det bara nio procent. Fler undersökningar under våren 2017 visar på liknande resultat.

Med ett ökat självförtroende och upplysning kan flickor och kvinnor ta tillbaka sitt självbestämmande och avgöra själva när de ska gå ut, hur de ska se ut och vart de går.

Vi som var med i kväll tycker att både små flickor, tjejer, kvinnor och äldre damer borde få möjlighet att lära sig feministisk självförsvar och inte bara få höra att vara rädda för att gå ut.

Pågrund av ansträngda läget med backlash på flera håll och det allvarliga läget kändes det extra angeläget att åka till årets kvinnokonvent, CSW 61. Vi är oroliga över det som händer i världen.

Mänskliga rättigheter och jämställdhet måste upp på världens dagordning igen.
För att vi ska kunna uppnå en hållbar värld måste kvinnors möjligheter till att bli ekonomiskt självständiga vara lika stora som de är för män.
Kvinnor lever i fattigdom, utsätts för diskriminering och exploateras. Kvinnor har oftare ofta i osäkra låglönejobb och har mindre makt. Könsdiskriminering begränsar kvinnors möjligheter till ekonomiska tillgångar som mark och lån. Dessutom utför kvinnorna merparten av hemarbetet och har inte tid att göra karriär osv osv
Kvinnor måste få samma rättigheter och samma lön, därför är huvudtemat för årets CSW-möte “Kvinnors ekonomiska självständighet”.

Kvinnas ekonomiska självständighet gynnar hela samhället. Att investera i kvinnors ekonomiska självständighet innebär mer jämställdhet, fattigdomsbekämpning och ekonomisk tillväxt. Förbättrade försörjningsmöjligheter för kvinnor är det mest effektiva sättet att minska hunger och fattigdom.

Så på alla möten som pågick kastades vi mellan hopp och förtvivlan men ändå känns det hoppfullt att det finns ett sådant fantastik engagemang och j-vla anamma.
Jag blir både glad och hoppfull över att se alla såväl män, kvinnor, unga och gamla som ville vara med och förändra världen till det bättre. 6000 deltagare från regeringar, föreningar, privata sektorn och civilsamhället ordande tillsammans en kraftsamling för jämställdheten på alla håll och kanter.

Det bådar ändå gott för framtiden.

Igår var det internationella kvinnodag men idag är ingen vanlig dag eftersom vi ständigt måste jobba vidare med en mer jämställd värld

Varken kvinnor eller män ska begränsas av sitt kön någon dag på hela året. Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma makt att forma sina egna liv och kunna påverka samhället. Samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden. Jämställdhet gäller kvinnor och män och alla tjänar på ett jämställt samhälle .

Alla människor, mön och kvinnor, ska ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på. I Sverige jobbar allt för många deltid mot sin vilja. Det häller oavsett om de är anställda inom offentlig eller privat sektor, så kan vi inte ha det.

Bristen på jämställdhet blir extra tydlig när det första barnet kommer. Då tar kvinnorna större ansvar för hem och familj. Att bilda familj innebär att kvinnor får en sämre löneutveckling, sämre hälsa, lägre pension och lägre deltagande i arbetslivet.

Att kvinnor får lägre pension samtidigt som de lever längre än män beror till stor del på att vi lever i ett ojämlikt samhälle. Pensionssystemet i sig är könsneutralt men kvinnor har lägre löner och arbetar oftare deltid vilket påverkar deras pensioner negativt.

I veckan när jag var värd för ett internationellt seminarie i riksdagen kunde jag berätta att Sverige har delad föräldraförsäkring. Att båda föräldrarna ska ta ut minst tre månader var och att de kan dela det resterande året. Ändå gör föräldrarna inte det. Papporna skriver över sina föräldraledighetsdagar för resten av året till mamman. Detta påverkar jämställdheten under resten av livet. Att vara förälder är ett ansvar som måste delas av både män och kvinnor.
Det behövs en progressiv, jämställd och utjämnande familjepolitik för att åstadkomma förändringar.

Så trots att Sverige är ett föregångsland när det gäller har vi långt, mycket långt kvar innan vi har ett jämställt samhälle.


Bilden är från IPU dvs Interparlamentariska Unionen

Ta fajten för en jämställd värld
Idag uppmärksammats internationella kvinnodagen på många håll i världen. Tyvärr känns den mer angelägen än på länge eftersom vi ser enstor oro i världen. I måndags kunde vi ta emot UN Womens högsta chef Madam Phumzile, när hon deltog i ett stort och välbesökt seminarie i Riksdagen. Hon känner en stor oro över det som sker.

Runt om i världen ser vi hur familjekonservativa röster blivit allt mer högljudda. Det är röster som vill inskränka kvinnors självbestämmande. Röster som driver fram lagar av den typ som nyligen avkriminaliserade våld i nära relationer i Ryssland. Röster som inspirerat president Donald Trump att underteckna ett beslut som innebär att internationella organisationer som vill ta emot finansiellt stöd från USA varken får informera om, eller utföra, aborter. Exemplen på hur kvinnors rättigheter begränsas är tyvärr många.

Jag nämnde på seminariet den feministiska utrikespolitiken som Sverige är först i världen med att införa. Starka åtaganden för jämställdhet och mänskliga rättigheter, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter en av de viktigaste utrikespolitiska prioriteringarna. Det är lätt att bli nedslagen av utvecklingen men med en feministisk regering och Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd har Sverige visat att ett politiskt och ekonomiskt stöd kan göra skillnad.

Den feministisk utrikespolitik har redan gjort stor skillnad i praktiken, som tex:

- 65 länder och organisationer har under svensk ledning gjort över 300 åtaganden för att stärka arbetet mot könsrelaterat våld.
- Sverige har genom stöd och påverkansarbete bidragit till att ett 90-tal lokalsamhällen har övergett kvinnlig könsstympning.
- Svenskt kärnstöd till FN:s befolkningsfond under åren 2014-2015 har förhindrat över 650 000 oönskade graviditeter, cirka 200 000 osäkra aborter och cirka 1 000 fall av mödradödlighet, samt bidragit till att över 1 600 000 människor har fått tillgång till preventivmedel.
- Svenskt stöd har även bidragit till införande av sexualundervisning i skolan i 21 länder i Afrika.
Frankrike och Israel har antagit sexköpslagstiftning efter svensk modell.
”She Decides" en insamlingskoferens i Bryssel förra veckan mobiliserade politisk kraft och finansiellt stöd för organisationer som gör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter till verklighet för miljontals kvinnor och flickor i världen. Detta genom att ge tillgång till bl.a. rådgivning, evidensbaserad information och sex- och samlevnadsundervisning, preventivmedel, mödrahälsovård och säker abort.

Kvinnokampen har aldrig varit en lätt kamp, och inga framsteg kan tas för givna. Vi måste fortsätta stå upp för internationellt överenskomna regler och värderingar. Vi ska visa att öppna demokratiska samhällen som respekterar mänskliga rättigheter leder till välstånd för hela samhällen och befolkningar.
Den feministiska utrikespolitiken bidrar till förändring mot jämställda, fredliga och demokratiska samhällen där individer av alla kön och bakgrunder är fria att bestämma över sina egna liv. Behovet är större än på väldigt länge men tillsammans kan vi göra skillnad.

Spännande dagar för jämställdhet
Givetvis borde alla dagar gå i jämställdhetens tecken men så är det tyvärr inte.
I år känns internationella kvinnodagen och denna vecka extra angelägen eftersom vi upplever backlash. Jag har nämt tidigare min oro inför Det som sker i USA, Ryssland och Turkiet. Trump beslutar om indraget stöd till familjeplanering och abort, i Ryssland blir det återigen tillåtet att slå sin hustru och anmärkningsvärda uttalanden från Turkiets president att det är onaturligt att kvinnor deltar i beslutande församlingar osv.
Men det är ju inte de enda bakslagen vi upplever. På många håll i världen ser vi hur kvinnor hålls tillbaka, blir slagna, våldtagna, hindrade att ta egen makt över sina liv osv.

Därför är jag glad över alla de arrangemang som ska ske de närmaste dagarna. Själv startar jag med föreläsning om FNs kvinnokonvention och mäns våld på Västergötlands museum i Skara, därefter har vi årsmöte med UN women Skaraborg (UNWnkS lokalavdelning).

I morgon söndag har vi äran att hälsa UN Womens högsta chef Madame Phumzile välkommen till samtal på hotel Radisson Blue i Stockholm.
På måndag den 6 mars har vi ett stort event i Riksdagens andra kammarsal tillsammans med Phumzile, UD, sida UN Women nk Sverige. Över 150 deltagare ska lyssna och diskutera kvinnors ekonomiska egenmakt.
Sedan rullar det på med en mängd arrangemang på internationella kvinnodagen med såväl frukostmöte med Åsa Regner, lunchmöte med Metall om jämställdheten och fint firande på Grand Central by Scandic.
Där ska skådespelerskan Malin Arvidsson, goodwill ambassadör för UN Women i Sverige berätta om arbetet för kvinnor och flickor runt om i världen. Dessutom ska Arghavan Agida, uppträda med sin nya låt ”Zan”. Felin kommer också att framföra sin singel ”Shackles”, skriven och producerad av Elin själv. En toppen kväll helt enkelt.
I Skaraborg pågår samtidigt stort firande både på Hertig Johanstorg i Skövde, i Rydskolan och i Tidan med flera ställen.
Hoppas vi ses på några av aktiviteterna!

På tisdag lämnas utredningen om vägskatt, vägslitageavgift eller kilometerskatt över till regeringen, då läggs den i papperskorgen. Regeringen tar avstånd från förslaget, som på förhand fått kritik från såväl näringslivet, LO och företrädare för landsbygden.
Bedömningen är att det förslag riskerar svenska åkares konkurrenskraft att försämras, och det är inte acceptabelt, säger finansminister Magdalena Andersson till TT.


Vägslitageskatt ska leda till ordning och reda i åkeribranschen och då måste vi hitta ett sätt som gör att inte utländska åkerier kommer undan.
Jag har haft mycket kontakt med förare och åkerier som varit oroliga för att det inte ska kontrolleras tillräckligt och då finns en risk att skruppelfria åkerier inte gör rätt för sig.
Det bästa vore naturligtvis att få transponder i bilrutan så att det går att ha koll på trafiken. Då skulle vi ju även kunna komma åt olovlig cabotagetrafik och olaglig inrikestrafik. Visserligen sägs det att det skulle vara för dyrt att bygga upp ett sådant system men vi kan inte införa någon vägslitageavgift som bara de seriösa betalar. Då har vi inte en chans att stå emot de oseriösa åkarna som just nu dumpar marknaden och konkurrerar ut de åkare som står för ordning och reda.

Nu får finansdepartementet jobba vidare tills det finns ett hållbart förslag.


Hösten 2014 meddelade statsminister Stefan Löfven (S) att regeringens ambition var att införa en vägslitageskatt under mandatperioden.Följande vår tillsattes en utredning om saken. Enligt direktiven ska den tunga trafiken "i högre grad bära sina kostnader för samhällsekonomin".Skatten skulle även bidra till målet om minskad miljöpåverkan från transportsektorn, och till att godstransporter flyttas från lastbilar till tåg och sjöfart.Kritiker har hävdat att en vägslitageskatt kan påverka bland annat skogsindustrin negativt.

Idag var det en viktig jämställdhetsdebatt i Riksdagen.
Arbetsmarknadsutskottet har behandlat Regeringens skrivelse Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid. Och i dag var det alltså dags att debattera i kammaren.

Det handlar om mål för jämställda löner och strategier för att nå ekonomisk jämställdhet.
Här finns också övergripande mål och sina delmål för jämställdhetspolitiken och ger en mycket bra beskrivning av hur det ser ut med jämställdheten på område efter område.

Dessutom finns åtgärder för en strategisk, sammanhållen och långsiktig styrning på jämställdhetspolitikens område samt varför regeringen anser att en jämställdhetsmyndighet bör inrättas.
En otroligt viktig del av skrivelsen är regeringens tioåriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, som även omfattar frågor om hedersrelaterat våld och förtryck.

Det är en välkomnar inriktning för jämställdhetspolitiken med gedigna insatser och prioriteringar under 2014-2018 och förväntas bidra till att uppnå ett jämställt samhälle.
Äntligen tar vi nya steg för ett jämställdhet.

Samtidigt som IPU hade möte i FN hade även UN women sitt styrelsemöte, Executive Board.
Då passade de båda organisationerna på att ha ett gemensamt seminarie om den så kallade Roadmap for substantive equality. Det blev spännande samtal om hur vi ska gå vidare för en mer jämställd värld samtidigt som många upplever motsatsen.
UN womens Phumzile talade just om den backlash som hon ser på många håll. Hon sa bl.a att det känns som att vi tar stora steg i rätt riktning i flera år och sedan plötsligt går det bakåt igen. Men vi får absolut inte ge upp utan ständigt ta nya tag.
Jag hade blivit tillfrågad i förväg om att säga några ord om jämställdheten i Sverige. Jag beskrev om att vi har världens första feministiska regering, att en jämställdhets myndighet inrättas nästa år, att vi tar en långsiktig plan mot mäns våld mot kvinnor, att det är möjlighet att dela föräldraledigheten men att var och en måste ta minst tre månader. Allt det gav förstås applåder och uppfattades av många som helt fantastiskt. Men jag var noga med att påpeka att vi ständigt måste jobba på förbättringar eftersom vi fortfarande inte har ett jämställts samhälle i Sverige. Kvinnor tjänar mindre än män, det leder till lägre pension, föräldraledigheten delas inte trots att det är möjligt, fortfarande är mannen norm och kvinnor tar inte lika stor plats i beslutande församlingar.

Det var intressant att lyssna både på Världsbanken, företag och andra länder när de beskriver hur tillväxten ökar när jämställdheten förbättras.
Nu får vi åka hem var och en till sina länder och organisationer och se till att orden blir aktiv handling. Tillsammans kan vi göra skillnad i världen.

Intensiva dagar i New York
Här FN-skrapan i New York är det som vanligt intensiva dagar.
Huvudanledningen till att jag är här är att IPU har möte om det globala målet nr 14 som hankar om renare hav. Att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt i syfte att uppnå en hållbar utveckling.

När det gäller de globala målen och Agenda 2030 så syftar de till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser.

Vi har haft flera intressanta experter som föredragshållare. Idag höll Sveriges vice statsminister Isabella Lövin ett oerhört intressant anförande. Hon visade en bild på en val som var fylld av plastpåsar och hon sa bl.a att om vi inte gör något åt utsläppen i havet och den stora plastpåseanvändningen så kommer vi ha fler plastpåsar än fiskar i havet år 2050.

Många av havens fiskebestånd är överutnyttjade och det krävs en globala krafttag som främjar återuppbyggnaden av hotade bestånd. För att säkra långsiktigt hållbara fiskebestånd bör fisket bli mera reglerat. Haven har potential för global utveckling, inklusive fattigdomsbekämpning. Vattenbruket har en nyckelroll och är en del i att trygga livsmedelsförsörjningen, under förutsättning att det sker hållbart.

Sverige och Fidji kommer att anordna en stor FN-konferens i juni som handlar just om havet och havsmiljön och de utmaningar som vi har globalt för att klara målet med renare hav.
https://oceanconference.un.org