Långt från Almedalen
För första gången på 15 år är jag inte med i Almedalen och visst saknar jag det. En del påstår att politikerveckan endast är jippo. Jag delar inte den uppfattningen. Där träffas samhällsintresserade människor från näringsliv, politik, föreningar, media och allmänhet i en härlig blandning. Det går att delta in tusentals seriösa seminarier om allt mellan himmel och jord. Men det går också att mingla sig igenom hela veckan för den som tycker sig ha tid med det. Om jag varit i Almedalen hade jag givetvis deltagit i socialdemokraternas ekonomiska seminarie och lyssnat på Mona Sahlin ikväll.
Men i år är jag som sagt mycket långt bort från Gotland. Jag är i det stora landet i väster och imponeras över mycket. USA är ett spännande land som har det mesta. Stora spännande städer, framgångsrik forskning, intressanta platser och trevliga människor.
Men här finns också stora klyftor. Fattiga och rika, ojämlikhet och ytlighet. Här finns framgång och tillväxt men också misär och prostitution.
Var sjätte amerikan saknar sjukförsäkring. Amerikanen betalar dubbelt så mycket som en europé för sin sjukvård, ändå har de högre spädbarnsdödlighet och kortare medellivslängd än de flesta europeiska länder. En del påstår att det som finns i USA för eller senare kommer till Sverige. Jag har inget emot at vi influeras av andra länder men jag vill definitivt inte ha större klyftor och orättvisor
Jag hoppas på att demokraterna och Obama vinner presidentvalet men jag inga större förhoppningar om att det går att vända särskilt snabbt.
http://www.socialdemokraterna.se/
No more drama - vote for Obama
Nu har jag blivit en riktig Obama anhängare. Går med knappen "No more drama - vote for Obama" och försöker förklara för folk som frågar varför demokraterna är bättre för USA och världen än republikanerna. Visserligen har inte kampanjen tagit riktig fart ännu i Kalifornien där jag befinner mig. Men det är ändå lätt att få kontakt med människor med att bära knappen. I och för sig så är amerikanarna som jag möter mer frispråkiga än vad Svenskar i gemen är.
I Sverige brukar vi inte börja prata med okända bara för att de har ett visst märke på tröjan men många amerikaner gör det och det är kul
Kul att Obama får så starkt stöd
Får Obama stöd av 51 procent mot 36 för McCain. Det är tre gånger så stort försprång som i flera andra mätningar den senaste veckan. Jag tröttnade ett tag på valcirkusen eftersom det blev för tjatigt, har men nu har intresse vaknat igen. Fem månader kvar och mycket kan hända men kul att demokraterna leder.
Jag läser i USA today att Hillary Clinton och Obama ska jobba tillsammans. Ni som läst mina tidigare bloggar vet ju att jag trodde att Hillary skulle ta hem spelet. Där hade jag fel. Nu hppas jag på Obama istället.
I övrigt så påverkar inte presidentvalet amerikanaren i gemen så mycket ännu. Åtminstone inte här i San Fransisco där jag befinner mig nu. Alla jag talar med pratar om den rekord varma sommaren i stället. Men det hinner ju ändra sig
Ordkrig eller presidentvalscirkus i USA?
Barack Obama utnyttjar nu tillfället för att öka pressen på sin rival.
? Jag är utmanaren, hon är proffset, Barack Obama till CNN.
Dessutom påstår han att ?Om Clintons förslag blir verklighet kommer alla människor tvingas till att teckna en sjukvårdsförsäkring, oavsett om man har råd eller inte?.
Det inte är sant, säger Clinton. Och menar att det enda riktigt rättvisa är att alla har sjukförsäkring.
Nästa vecka möts de två demokratiska kandidaterna i en debatt i Cleveland, Ohio. En debatt som båda ser fram mot. Undrar om de kommer att kasta smuts då också eller om de ska berätta att de är hedrade över att få vara med i spelet.
Obama, som har elva raka vinster i bagaget sedan Supertisdagen, leder över Clinton med 140 delegater enligt siffror från CNN, har naturligtvis också goda chanser att bli demokraternas presidentkandidat.
Men sedan återstår att se om amerikanen i gemen föredrar en svart man framför den gamle farbrodern McCain, eller en kvinna framför samma gamla vita farbror.
En cirkus eller ett gigantiskt demokratiprojekt? NJA kanske någonstans mitt i mellan. Vi Svenskar ör ju ovana vid att man inom partier öppet kritiserar varann och till och med smutskastar varann, innan man enas om lämplig kandidat.
Jag är glad så länge vi slipper det.
Cirkusen är inte över än
Nej, det blev ingen som kan utnämna sig som sitt partis presidentkandidat efter super tisdagen. Men Clinton och McCain blev natten vinnare och vann många viktiga delstater i primärvalen. Hillary Clinton tog hem de största delstaterna för demokraterna och tog ett stort steg närmare tillbaks till Vita Huset.
Av dessa två högerpartier är det svårt att utröna någon riktig vilja till fattigdomsbekämpning och vilja till att minska klyftorna. Men det är ändå Clinton som har en tydligare inriktning och styrka till sjukförsäkring för alla invånare i USA. McCain och Republikanerna är mer för frihandel vilket skulle gynna ekonomin i hela välden mer än den protektionism som Demokraterna står för. Få talar nu om varför de är för krig och dödsstraff.
Fördomarna mot att kvinnor och mörkhyade inte kan bli ledare sitter djupt rotat och många säger att USA inte är redo för någon av Clinton eller Obama.
Men visst är det märkligt att det inte finns någon åldersdiskriminering, när det finns köns och etiskdiskriminering?
Att 72-åriga farfar McCain kan uppfattas som mer trovärdig är de båda demokratiska kandidaterna är för mig en gåta.
Min förhoppning kvarstår, att Hillary Clinton ska hem rubbet i november.
DN DN SvD
Super duper tisdag för demokrater och republikaner
Clinton gentemot Obama och Romney gentemot McCain. Som jag konstaterat tidigare är det två konservativa partier. Där demokraterna är något mer för socialreformer, fattigdomsbekämpning och sjukförsäkringar. Där republikanerna har fler anhängare som är för Irakkriget och är abortmotståndare. Reinfeldt som förra valet stödde republikanerna säger nu att han hejar på demokraterna, det ingår väl i hans kamelionta sätt att vara.
I vilket fal som helst så kommer det bli mycket spännande presidentkandidats dag i USA i morgon. Jag hejar fortfarande på kvinnan.
Edwards avhopp väntat men lite sorgligt
Bekämpa fattigdomen, ett land är inte rikt pm man inte kan ställa upp för de svaga.
Edwards var ändå relativt radikal men har nu kastat in handduken. När John Edwards kontaktade Barack Obama och Hillary Clinton bad dem göra fattigdomsfrågorna till sina viktigaste frågor
Både Clinton och Obama ska ha lovat att göra detta. Vem som tjänar på detta är spännande att spekulera om. Vem ska de som är med i en fackförening rösta på nu?
Edwards stöttar inte att ge någon av de två demokratiska kandidaterna inför supertisdagen men gör det
säkert länge fram.
Barack Obama vann en förväntad seger i South Carolina, men som blev större än väntat. Nu är det oerhört spännande inför Super Tuesday den 5 februari. Obama också extra skjuts efter segern av klanen Kennedy som har stjärnstatus i USA
Men räkna inte ut Hillery Clinton, hon har både kraft och organisation att ta hem spektaklet på tisdag
Lika igen mellan Clinton och Obama
Efter lördagens stjärnvinst i South Carolina är det, precis som alla andra säger, oerhört jämt mellan Clinton och Obama
Före primärvalen i South Carolina ledde Hillary Clinton mätningarna i alla delstaterna som röstar på supertisdagen, utom i Obamas hemstat Illinois, vidare har hon den demokratiska partiapparaten i de olika staterna på sin sida.
Barak obama har och sin sida stöd från många olika håll så inför den så kallade super tisdagen den 4 februari då halva USA kan rösta är det dramatik utan dess like. Borta tycks John Edwards tyvärr vara, han var ändå den som slogs för fackliga rättigheter och jämlika uppväxtvillkor. Vem av Clinton eller Obama som får "vänsterns" (svårt att prata om vänster när högerpartier går till val, men ändå) röst när Edwards kastar in handduken är svårt att sia om. Båda säger sig nu vara för en allmän sjukförsäkring. Det är inte så jätte mycket som skiljer dem åt. Mer än förnyelse för Obama och erfarenhet för Clinton. Detta blir spännande
Ett helt annat klimat i USAs presidentvalskampanj
Jag ska villigt erkänna att jag har lite svårt för att se när människor från samma parti angriper varann. Det var lika svårt för mig att se, när Frankrike skulle vaska fram sina kandidater för öppen ridå. Jag är fullt medveten om att det finns många Svenskar som gillar att kandidaterna tar heder och ära av varann och ska sedan samarbeta för att vinna valet tillsammans.
När det gäller Clinton och Obama, ( även John Edwards var med i TV-debatten men syntes tyvärr inte så mycket), så ska de båda försöka ta mitten väljarna och ska därför gilla vissa saker som republikanerna genomfört samtidigt som de ska ta avstånd eftersom de ska visa att demokraterna är till för alla. Båda är ju jätte bra men visst är Clinton ett strå vassare?
Hilleri for president.
Grattis!
Demokrater i Iowa vill ha Barack Obama, republikanerna vill ha baptistpastorn Mike Huckabee.
Två män som blev vinnare i Iwoa, inte så förvånande. För de som vill ha en kvinnlig president är inte loppet kört på länge. Det blir spännande att följa denna politiska turné (ska fundera på om jag tycker att det är en demokratisk turné eller propaganda cirkus) Att det pratas politik, skola och sjukvård för alla är förståss positivt. Jag har lite svårare att attraheras över moralisterna som är mot abort men för dödstaff och uttrycken att en bra karl reder sig själv. Det väldigt lätt för de som glidit fram på en räkmacka genom livet att säga att det är bara att ta tag i sig själv och börja jobba. Men alla de som inte ens fått chansen till en bra skola då, de som redan från barnsben blivit hånade, förtryckta eller hatade för sin hudfärg, sitt kön sin sexuella läggning eller rent för att de vuxit upp i fel stadsdel. Hur lätt är det för dem.
När jag var i Iowa tyckte jag att det var likt Sverige på många sätt
Men det var kanske för att jag träffade många som var en fjärdedels Svensk som de själva uttryckte det. Dessutom påminde landsbygden i Iowa om den Svenska. Men nu är det närmare 30 grader kallt där, så kallt har jag det inte i Skövde. Men den politiska debatten är mycket het kanske hetare än den Svenska. Demokratin påminner dock inte om den Svenska.
Alla i Iowa vet att de påverkar resten av USA nu när de ska rösta på sin presidentkandidat. Olika opinionsmätningarna visar hur jämt det är mellan Hillary Clinton, Barack Obama och John Edwards. Primärvalen är oförutsägbar kampanjpolitik som saknar motsvarighet i Europa.
Hillary Clinton är mest politisk erfaren. Hon kan bli en handlingskraftig president och genom att visa avsky för republikanernas maktapparat. Hon har sjukförsäkring för alla högst på dagordningen om hon vinner valet. Men vill medelamerikanen ha det, är de så pass solidariska med de 20% som står utanför samhället? Och vill medelamerikanen ha en kvinna? Jag hoppas det men det är lång ifrån säkert. Samma fråga går att ställa om den ganska höger orienterade demokraten Barack Obama. Är amerikanarna mogna för en färgad ledare? Jag hoppas det men det är långt ifrån säkert. Dessutom är han inte alls så tydlig i sina angrepp på republikanerna och prioriterar inte sjukförsäkring åt alla
Mest radikal är John Edwards. Visst vore det tufft med en amerikansk president som har facket som sin kandidat Han är lätt att ta till sig och att lyssna på och kan elda massorna i sina klasskampsord : "De rika ger inte ifrån sig makten frivilligt. Vi måste ta den."
Den spännande striden börjar idag och vill det sig illa blir det inte någon av de tre demokratiska kandidaterna utan en konservativ republikan som slutligen väljs i november.
Hillary for president!!!!! or not ? (en reflektion från mina dagar I New York)
I Svensk media och europeisk med för den delen är Hillary Clintons valseger så gått som i hamn och att det blir en promenad seger. Visst vore det bra om det vore så. Att vi fick ett slut på den republikanska tiden. Men så enkelt är det inte. Det vi vet är att Busch ska sluta, det gör han inte för att alla Amerikaner ogillar honom för det gör de inte. Tvärt om han är fortfarande förvånansvärt populär i många led. Nej han slutar för att han bara kan sitta två perioder. Jag var med och följde valkampanjen 2004 på ära håll, både i New York och Florida. Det var ett oeerhört engagemang både från parternas kampanjer och från frivilliga (vollontärsorganisationer) som jobbade stenhårt från båda hållen. Ändå blev valdeltagandet lågt.
Det blir ingen lätt match för Hillary Clinton. Dels ska hon vinna striden inom Demokraterna. Sedan ska hon vinna över den man (för det kommer att bli en man) som blir Republikanernas kandidat. Och de kommer inte ge upp i förtid var så säker. De laddar rejält och kommer att dra på i valrörelsen med stor kraft.
När Amerikanarna går till val om ett år väljer de mellan två högerpartier. Det ena lite mer reformistiskt än det andra. Det ena lite mer för sociala reformer med gemensamma lösningar inom sjukvård och skola än det andra. Det ena lite mer emot Irak kriget än det andra osv.
Det är ett krångligt system att registrera sig, de tusentals bostadslösa till exempel kan inte registrera sig. Redan på förhand vet vi alltså att många inte kommer att rösta. Av de är det många som har det tufft, fattiga, bostadslösa, lågutbildade osv.
Men trots att medelamerikanen kanske inte är mogen för att rösta på en kvinna så har Hillary Clinton har stor chans att bli första kvinnliga presidenten.
http://www.dagensarena.se/index.php?sid=1&pid=7&#commentformhash1