FNs årliga jämställdhetskonferens

(null)


Nu har årets CSW inletts i FN skrapan. CSW står för Commission on the Status of Women och är ett mellanstatligt samarbete för att stärka kvinnors situation. FN:s medlemsländer ska via förhandlingar komma överens om gemensamma slutsatser för att stärka kvinnors rättigheter i en rad frågor. 

UN Women som är FNs jämställdhetsenhet står som värd till detta årliga enormt stora och viktiga avstamp. 

Från UN Women nationell kommitté Sverige deltar Petra Engberg, Louise Waller och jag. Det är en mängd olika frivilligorganisationer på plats, liksom regerings och parlamentsledamöter från stora delar av välden. Sverige har en stor delegation på plats med politiker och tjänstemän från Regeringskansliet,  riksdagen, myndigheter och civilsamhällesorganisationer.



Invigningen präglades dock av den fruktansvärda flygkraschen i Etiopien och vi deltog alla i en tyst minut. 


Därefter talade naturligtvis generalsekreterare António Guterres om grundläggande för mänskliga rättigheter, demokrati och social rättvisa. Kvinnor, flickor, pojkar och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Även UN womens ledare madam Phumzile talade om vikten av att FNs alla medlemsländer tar sitt ansvar.


Senare under veckan kommer även den svenska Jämställdhetsministern Åsa Lindhagen att tala, hon engagerar sig också för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Dessutom ska hin givetvis informera Sveriges nya samtyckeslag.


Vi från UN Women följer debatten, diskussionerna och förhandlingarna noga. Dessutom har vi egna möten och seminarier för att öka takten i arbetet mot våld mot kvinnor, hindra barnäktenskap och stoppa könsstympning.

Det blir intensiva och intressanta dagar. 

Nu kör vi!




Det där med cykelmöjligheter


Okey nu blir det lite gnäll och jag är fullt medveten om att det är ett lyxproblem att kommunen inte lever upp till sitt mål om att vara en cykelvänlig kommun.


Naturligtvis finns det viktigare frågor och dessutom finns det människor som lider och har det mycket svårt. Det har inte jag eftersom jag bor i Sverige med väl fungerande vägar, järnvägar, välfärd och mycket mer om en jämför med resten av världen. Dessutom är jag fullt medveten om att det finns många som ser ner på så kallade cykelställsfrågor eftersom det uppfattas som futtigt i sammanhanget.


MEN.......


Det finns ändå ett mål och en strategi i det här landet som går ut på att underlätta för cyklister. Det är bra för ekonomin, hälsan och miljön att uppmuntra till mer cykling. 

Skövde ska naturligtvis inte vara sämre och vi har antagit en cykelstrategi https://www.skovde.se/globalassets/forfattningssamling/02.-kommunstyrelse/kommungemensamma-styrdokument/program/cykelstrategi_antagandehandling_2018-06-11.pdf


Vidare finns det både cykelplan och åtgärdsplan. 

Det är ju fantastisk att kommunen uppmuntrar till med cyklande!!!! Eller......


1. Hur kan det vara så att vi i fullmäktige antar en cykelstrategi på måndagen och samma vecka läggs cykelvägen mellan Östermalm och Boulognerskogen ner?

Jag cyklar vägen från Henriksberggatan till Brunnsgatan nästan dagligen och jag minst sagt förvånad när cykelvägen som används flitigt för att cykla till centrum, till centralen, till Högskolan, till P4 osv läggs igen. Naturligtvis skrev jag omedelbart till kommunen om misstagen men fick veta att det inte var ett misstag utan en medveten handling. Vi cyklister uppmanas istället ta en omväg eftersom den aktuella cykelvägen var för brant och inte ingick i något stråk. Att göra den mindre brant som på många andra ställen var tydligen inte något alternativ.


2. Hur kan det vara så att det finns en mängd cykelställ utan tak, både utanför Arena och stadshuset? Det finns ett cykelställ med tak utanför stadshuset men det är låst så där kan en inte ställa sin cykel om det regnar. 


Jag blir irriterad på att den ena inte vet vad den andra gör och jag blir trött på att vi som engagerar oss i förbättrade cykelmöjligheter uppfattas som futtiga, när det finns äldreomsorg med för få anställda och andra brister.  Men om det går att investera miljoner för skidåkare, borde det väl gå att lyssna på cyklisternas önskemål också. 

Det måste väl ändå gå att ha mer än en sak i huvudet samtidigt? 



(null)

(null)




Greens fem exempel på ojämställdhet


Idag på internationella kvinnodagen har Petra Lundgren på SLA intervjuat och fotat. Här kan du läsa intervjun:

Kvinnodagen: Greens fem exempel på ojämställdhet


PUBLICERAD: 2019-03-08 06:00 i SLA  (null)


Ojämställdhet och kvinnors situation i världen uppmärksammas på internationella kvinnodagen den 8 mars.

– Vi har väldigt lång väg att gå innan vi får en jämställd värld och även i Sverige är det väldigt ojämställt, trots att vi är ett av de mest jämställda länderna i världen, säger Monica Green, ordförande i UN Women nationell kommitté Sverige.


Monica Green har tagit fram fem exempel på vad som, generellt sett, är ojämställt i Sverige. Det första exemplet handlar om lön.


– Kvinnorna jobbar gratis de sista 50 minuterna av en arbetsdag. Det är fortfarande en löneskillnad mellan män och kvinnor på elva procent, som inte går att förklara på ett annat sätt än att det handlar om män och kvinnor. Vi måste få lika lön.

Pension

Något som hänger ihop med lön, och som Monica Green tycker blir väldigt tydligt för kvinnor, är pensionen (exempel två).

– Kvinnors pension är mycket lägre än mäns och kvinnan får det mycket tuffare som pensionär. Det hänger ihop med att kvinnor historiskt har tjänat mindre, men också för att kvinnor har tagit större del av hemarbetet och det får effekt i pensionskuvertet.


Monica Green konstaterar att det går åt rätt håll, även om det går långsamt.

– Varje år som vi träffas och gör en avstämning med rörelsen "Lön hela dagen" så flyttas positionerna fram. På 25 år har det blivit en väldig förbättring. Sett till senaste året handlar det om 2,14 minuter. Det är bra att männen tar större ansvar, men män och kvinnor borde dela ansvaret mer hemma.

Stressrelaterade sjukdomar

En anledning till det är att kvinnor har mer stressrelaterade sjukdomar, vilket blir exempel tre.

– Kvinnor har generellt sett mer stressiga jobb, till exempel inom vård och omsorg. Men inte nog med det, stressnivån går dessutom upp för kvinnor när de slutar jobba för dagen medan den går ner för männen. Det hör ihop med att kvinnor när de slutat jobba ska handla, hämta barn, laga mat, hjälpa till med läxor ... Det är inte så konstigt att kvinnor får stressrelaterade sjukdomar.

Men Monica Green ser en viss förbättring även där.

– Bland annat för att det varit en framsynt lagstiftning för att dela på ansvaret i hemmet, exempelvis med föräldraförsäkringen. Men även här går det långsamt.

Kvinnor i bolagsstyrelser

Bolagsstyrelser är det fjärde exemplet på ojämställdhet.

– Norge har valt att gå den vägen att det ska finnas ett antal män och kvinnor i alla bolagsstyrelser, där är vi inte än i Sverige. Än så länge är det på opinionsnivå, många trycker på för att bolag ska ta in även kvinnors kompetens i styrelser, det är bra när man ska fatta ett beslut.

Även här ser Monica Green att det har förbättrats och långsamt går åt rätt håll. Senaste siffran hon sett från Bolagsverket är att 66,2 procent män och 33,8 procent kvinnor är med i styrelser i svenska bolag.

Mäns våld mot kvinnor

Det femte och sista exemplet handlar om mäns våld mot kvinnor.

– Det är verkligen inte alla män som misshandlar eller slår kvinnor. De allra flesta män är superbra och tar sitt ansvar, de skulle aldrig tänka tanken på att slå en kvinna. Men det finns tyvärr män som slår och misshandlar sina kvinnor, det går så långt som att 17 kvinnor om året mördas av någon nära anhörig. Det är det yttersta beviset på den ojämställda världen, att man tror att man får slå någon annan för att man tror att man äger den och det är fruktansvärt, säger Monica Green.

Uppmärksammas i Skövde

I Skövde uppmärksammas internationella kvinnodagen på fredagseftermiddagen av en rad organisationer med en marsch genom Skövde centrum och en gemensam aktivitet på Kulturhustorget.

– Då kommer jag att tala om demokratin 100 år, att det är hundra år sedan det beslutades om kvinnlig rösträtt. Jag berättar om kampen, men också de framsteg som gjorts efter.

Särbeskattning viktig

Den allra viktigaste förändringen tycker hon är införandet av särbeskattning (1971),

– Den i särklass viktigaste frågan för kvinnors möjlighet att gå ut på arbetsmarknaden, få en egen inkomst och därmed också en frihet. När är mäns och kvinnors löner sambeskattades hade många familjer inte råd att låta kvinnan jobba eftersom mycket åts upp av gemensamma skatter. Helt fantastiskt att Sverige tog det beslutet, det är många länder som följt efter, säger Monica Green från Skövde



I går var det val Moldavien

(null)

Moldavien är inklämt mellan Rumänien och Ukraina, de har sedan bildandet 1991 slitits mellan europeiskt och ryskt geopolitiskt inflytande.



I samband med valet finns flera delegationer med internationella valobservatörer på plats. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa finns på plats i Moldavien med både långtids- och korttidsobservatörer. Jag är här, utsänd av Folke Bernadotte akademin. Det känns spännande, viktigt och angeläget att få möjlighet att försöka bidra till rättvisa val, i en mycket viktig tid för Moldavien.


Valet i Moldavien är angeläget för landet. Valobservatörer finns på plats för att observera så att valet är fritt och rättvist.

Hitills har det pro-europeiska Demokratiska partiet varit parlamentets största parti. I opinionsundersökningar spås dock President Dodons pro-ryska Socialistpartiet bli valets segrare. 


Moldavien är ett land hårt drabbat av korruption. Enligt Transparency International var landet endast 122 av 180 rankade länder 2017. Under 2018 underkändes resultatet i lokalvalet i huvudstaden, där antikorruptionskandidaten Andrei Nastase stod som segrare. Denna process har ökat det internationella fokuset på valet som vi övervakade igår.

Just nu strömmar valresultaten in och det går att följa OSSEs synpunkter och reaktioner på valet. 


https://www.oscepa.org/news-a-media/press-releases/press-2019/fundamental-rights-generally-respected-in-competitive-moldovan-elections-though-campaign-tainted-by-violations-international-observers-say







Vad har Tintin med Moldavien att göra?

(null)


Som ni vet befinner jag mig just nu i Moldavien för att observera parlamentsvalet som är på söndag den 24 februari.

I samband med detta har jag stött på Syldavien, som Tintinläsare känner till, som förstås är påhittat land med sin huvudstad Klow som kan betyda mångkulturellt. 


Syldavien påstås vara ett fiktivt namn från Moldavien och Transsylvanien, den lilla annekterade delen, som jag skrev om i förra blogginlägget.


Att det är mångkulturellt här stämmer i allra högsta grad. Moldaver, Ryssar, Ukrainare, Rumäner och Romer bor tillsammans i detta ganska fattiga land. Huvudstaden Chisinau med sina ca 700 000 invånare är någorlunda lik många andra storstäder med moderna hus, bilar, hotell och affärer. Men på landsbygden är det mycket fattigt och det känns som att åka tillbaka i tiden. 

Någon Hajsö men lovar säga till i så fall. Det påhittade landet Syldavien omnämns i Tintinalbumen Det hemliga vapnet, Kung Ottokars spira, Månen tur och retur samt Tintin och Hajsjön.


Skämt å sidor. Nu återgår jag till det intressanta, spännande och viktiga uppdraget som valobservatör. Berättar mer när jag får tid, möjlighet och internetuppkoppling.



Moldavien går till val

(null)


I helgen ska Moldaviska folket rösta till parlamentet.

Vart ligger Moldavien, hur stort är det och har det tillhört Sovjet?

Mellan Rumänien och Ukraina ligger det lilla landet Moldavien med sina 3,5 miljoner invånare och har varit en del av Sovjetiska republiken fram till1991. 

Däremot finns det en liten liten del i Moldavien: Transnistrien som efter ett kort inbördeskrig december 1991, utropat sin självständighet. Konflikten än idag inte löst så Moldavien är fortfarande ett delat land.


Vi är 250 internationella valobservatörer som ska sprida ut oss i landet för att göra stickprovsobservationer i tusentals vallokaler. Vi ska kontrollera om valet är öppet, fritt och demokratisk. När vi sammanställt våra observationer får vi fram en bild över hur valorganisationen fungerat och kan ge utlåtande, råd och legitimitet.  

Jag får ofta frågan om det är nödvändigt att andra länder lägger sig i valen som pågår runtomkring i världen. Det tycker jag att det är.  Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa OSSE, som skrivs OSCE på engelska, gör ett utmärkt jobb genom sitt valsamarbete. 

Inom OSSE finns numera inte bara alla Europeiska länder utan också Nordamerika och alla länder inom den tidigare sovjetrepubliken, det blir 56 medlemsländer.

Det handlar om mänskliga rättigheter, yttrande frihet, minoriteters möjligheter, jämställdhet mellan män och kvinnor samt att hindra diktatoriska försök oavsett om de kommer från nazim eller kommunism.



101 parlamentariker ska väljas på söndag i 51 valkretsar. Det är många partier och kandidater som registrerat sig. Som exempel kan nämnas:  Socialistiska partiet, liberal demokratiska partiet, kommunistiska partiet, demokratiska partiet, liberala partiet och europeiska folkets parti. Kan också nämna några mindre partier så som "Värdighet och sannings partiet", "Vårt parti" som har devisen Moldavien ska bli fritt...... osv 


Så när ni förbereder ert fredagsmys i morgon ska jag förflytta mig från huvudstaden Chisunai till en stad i söder med namnet Cahul. Jag har inte varit i Moldavien tidigare så det ska bli mycket intressant. Förhoppningsvis kan jag berätta mer redan i morgon. 




Regering efter 134 dagar

(null)


Det var på tiden att vi äntligen fick en ny regeringen i Sverige. Det har varit en utdragen förhandlingshöst pga. av valresultatet 144-143 och SD som vågmästare. Men nu finns en januariöverenskommelse, över blockgränserna, för att värna demokratin och utveckla landet. Det är historiskt. Jag är glad att jämställhet, välfärd, jobb och klimat hade framträdande stycken i den långa regeringsförklaringen. 
 

Runtom i Europa breder högerextrema rörelser ut sig. I flera länder har krafter med en antidemokratisk agenda nått ända fram till regeringsmakten. Men Sverige tar en annan väg på rätt sidan av historien. Här står vi upp för människors lika värde det är jag både stolt och lättad över.
 

Jag hälsar de nya ministrarna välkomna och önskar hela regeringen lycka till i det viktiga arbetet. Utmaningarna är många och det var hög tid att en regering kom på plats. Jobben måste bli fler, pensionärerna ska få bättre ekonomi och klimatutsläppen ska minskas. Välfärden måste bli bättre och integrationen effektivare. Tryggheten måste öka och brottsligheten bekämpas. Sverige är i behov av stora reformer. 
 

Det är bra att svensk ekonomi är så stark som den är. Nu har vi stora möjligheter. När det går bra för Sverige måste det komma alla till del. Hela landet, män och kvinnor, unga och gamla, alla förväntar sig nu att förhandlingarna övergår till handlingskraft och resultat. 
 

Eftersom jag är ordförande i NTF hoppas jag på fortsatt gott samarbete med infrastrukturminister Tomas Eneroth. Dessutom ska det bli spännande att få lära känna Åsa Lindhagen som utnämns till ny Jämställdhetsminister. Som ordförande för UN women nationell kommitté Sverige ska det bli det extra intressant att knyta bekantskap med henne. Innan vi möts säger jag bara: Tillsammans göt vi skillnad!



Katastrofinsatser förbiser kvinnor och flickor.

(null)


Jordbävningen och tsunamin på ön Sulawesi i höstas skapade stor förödelse. Runt 212 000 personer har tvingats lämna sina hem, varav hälften är flickor och kvinnor. Trots det är hjälpinsatserna i Indonesien dåligt anpassade efter flickors och kvinnors behov, visar en jämställdhetsanalys som gjorts av bland annat Plan International och UN Women.


Det är förödande men tyvärr inte förvånande att flickors och kvinnors behov inte tas på tillräckligt stort allvar, trots att de utsätts för större risker än män när de tvingas fly från sina hem. Därför är denna genusanalys viktig, så att vi kan komma tillrätta med problemen.

Vi från UN Women nationell kommitté Sverige har i veckan samarbetat med Plan internationell Sverige i denna fråga och de känner samma frustration. Som vid alla katastrofer tillhör flickor och kvinnor de som drabbas särskilt hårt, då ojämställdheten förstärks och mäns våld mot kvinnor och flickor ökar i kriser. Det är nödvändigt att humanitära insatser riktar sig direkt till flickor och kvinnor och har ett jämställdhetsperspektiv. 


Vi föreslår att det vid humanitära insatser säkerställs att:


  • 1.Köns- och ålderssegregerad data samlas in och analyseras.
  • 2.Team som arbetar i området konsulterar flickor, kvinnor och andra ur marginaliserade grupper på lika villkor.
  • 3.En jämställdhetsanalys integreras på alla nivåer i de humanitära insatserna.
  • 4.Flickor och kvinnor, samt representanter från andra marginaliserade grupper, ingår i ledningen för den övergripande insatsen.
  • 5.Det finns en könsbalans bland personalen på plats och tillräckligt med kvinnlig personal, samt att dessa skyddas.
  • 6.Det erbjuds särskilda insatser för flickor och kvinnor såsom stöd för våldsutsatta, psykosocialt stöd, hälsovård och stöd för att kunna försörja sig.





Mer info:

Plan International och UN Women finns på plats på Sulawesi och har tillsammans med flera organisationer gjort en genusanalys av de humanitära insatserna i de evakueringsläger som inrättats efter jordbävningarna i Indonesien hösten 2018. Resultatet är slående och visar på ett strukturellt problem där man förbiser flickors och kvinnors specifika behov i kriser och katastrofer:

Ökat våld

  • 88 procent av lägren bestod av helt öppna ytor, vilket är en säkerhetsrisk för flickor och kvinnor.
  • Överfulla boenden/läger utan personal, elektricitet och möjlighet att stänga om sig ökar risken för våld mot flickor och kvinnor.
  • Ökat sexuellt utnyttjande och våld mot kvinnor med försörjningsansvar, änkor, tonårsflickor, flickor och kvinnor med funktionsnedsättningar och hbtq-personer.
  • 66 procent av lägren saknar mekanismer för att hänvisa våldsutsatta flickor och kvinnor så att de får stöd och skydd.

Hälsorisker

  • Mer än vartannat (54 procent) läger saknar tillgång till hälsovård för gravida trots att över 45 000 gravida kvinnor och flickor drabbades i katastrofen och över 2 100 av dessa beräknas vara i behov av akutvård inför en stundande förlossning. 
  • I de läger som erbjöd arbetsmöjligheter har 85 procent av jobben erbjudits män och pojkar.
  • 87 procent av lägren saknar könsuppdelade toaletter och bara 56 procent har adekvat belysning vid toaletterna. Detta minskar säkerheten för kvinnor och flickor och deras möjlighet att sköta sin hygien vid mens.
  • Tungt hem- och omsorgsarbete.  Kvinnor och flickor tar huvudansvaret att vårda och ta hand om sjuka och skadade. Hushållsarbetet blir dessutom tyngre när tillgången till vatten och el begränsas.



Nej till sambeskattning - ja till jämställdhet

(null)

Nu höjs röster om att återinföra sambeskattningen för att höja statusen för kärnfamiljen. Det är väldigt historielöst och naivt eftersom det skulle rulla tillbaka åratal av jämställdhetsarbete.  Under 70-talet genomfördes tre stora politiska reformer – särbeskattningen, barnomsorgen och föräldraförsäkringen vilka möjliggjorde ett högt arbetskraftsdeltagande för kvinnor.


Särbeskattningen gjorde att kvinnor inte längre definierades som hustrur utan som självständiga aktörer och gjorde det mer lönsamt för framförallt gifta kvinnor att arbeta. Den offentligt finansierade barnomsorgen i kombination med föräldraförsäkringen gjorde att kvinnor kunde delta på arbetsmarknaden eftersom de slapp välja mellan att skaffa barn och arbeta.

Men trots att Sverige har gjort mycket rätt och trots att vi är det fjärde mest jämställda landet i världen, är vi långt i från jämställda. Kvinnor har lägre inkomster och lägre pensioner än män. Många kvinnor går ner i arbetstid för att ta hand om närstående. Det är det svårare för kvinnor än män att nå höga chefspositioner. Därför behöver vi fortsätta jämställdhetsarbetet inte motarbeta det genom att införa sambeskattning igen. 

Ett jämställt arbetsliv är avgörande för ett jämställt samhälle. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor på arbetsmarknaden, med en lön man kan leva på och ett arbete som inte gör en sjuk eller utsliten. Det ger makt och oberoende.

Dessutom behöver alla människor ta ansvar för ett mer jämställt samhälle där vi tillsammans motarbetar våld och trakasserier genom att stötta varandra och avslöja förödande ma chokulturer. 


Så ja till mer jämställdhet, feminism och genderbudgetering. 

Nej till sambeskattning, ofrivillig deltid och kvinnofällor. 


Spretigt 2018

(null)

Det är alltid roligt och lärorikt att titta tillbaka i backspegeln på det gamla året innan målsättningarna för 2019 tar sin form.

Även detta år blev omtumlande på många sätt, ingen regering trots val, dödsolyckorna ökar i trafiken och jämställdhetsarbetet har gått både framåt och bakåt.

Jämställdhetsmyndigheten startade sitt arbete i januari efter beslut i Riksdagen där S, Mp och V fick med sig Liberalerna. Men redan i december beslöt M, Kd och SD med passivt stöd av C och L att lägga ner myndigheten. Vi som kämpat länge för att få ett samlat grepp för ett mer jämställt samhälle får börja om från början känns det som.

Kraften i Metoo har tagit ett nytt steg efter alla upprop och vittnen hösten 2017, var det dags för arbetsgivare att ta i tu med sexism, trakasserier och dolda agendor. 


Ett tydligt exempel på gammal unken patriarkatstyrd organisation blev Svenska akademin när de tvingade bort Sara Danius som ständig sekreterare. Det hon fick hantera hade vi andra ingen aning om (åtminstone inte jag) men det blev extra tydligt i hennes sommarprogram. Än har vi inte sett slutet på eleändet i akademin och vi vet inte ännu om de ens kommer att få dela ut Nobelpris nästa år. 

En annan stor händelse med allvarliga konsekvenser var alla bränder som drabbade mellansverige. Extremvärme, torka och nederbördsbrist som klimatpåverkan medfört, ledde förvånansvärt ändå inte till att miljöfrågan blev särkilt sor i valrörelsen.  


Svenska folket bestämde att det rödgröna blocket skulle få 144, att alliansen fick 143, det ledde till att SD blev vågmästare med sina 62 mandat. Statsminister Stefan Löven som länge arbetat för att bryta blockpolitiken blev bortröstad av majoriteten av Riksdagsledamöterna. Hösten har sedan ägnats åt förhandlingar, två statsministeromröstningar, utsträckta händer och dörrar som öppnats och stängts.


Om jag personligen får skämta lite kan jag konstatera att det blir ingen ordning sedan jag slutade i Riksdagen ........

För så är det,  2018 innebar att jag lämnade rikspolitiken efter 24 år. Jag bestämde mig redan efter förra valet att det skulle bli min sista mandatperiod. Det har varit en otroligt intressant, utvecklande, jobbig, stressig, lärorik tid. Det är ett privilegie att vara folkvald i flera val, det känns oerhört hedrande och förpliktigande. Att ha ett förtroendeuppdrag kräver mycket tid både i Riksdagen och valkretsen dvs Skaraborg. 


Dessutom har jag haft förmånen att få resa mycket i uppdraget, både i och utanför Sverige. 2018 var inget undantag. Jag var i Paris, New York, Washington, Genève och Johannesburg med flera platser.


 Men nu är det alltså dags för nya uppdrag. Bl.a valobservation för Folke Bernadotte akademin. Därför var jag i Georgien och observerade presidentvalet.


I april 2018 valdes jag till ordförande för UN Women nationell kommitté Sverige för ytterligare 2 år. Nu ska jag äntligen få lite mer tid till att jobba med dessa viktiga jämställdhetsfrågor. Det känns bra att inte behöva rusa med andan i halsen till och från kansliet och mötena. 

Dessutom fortsätter jag med kommunpolitiken i kommunfullmäktigespresidie och med NTF med mera, med mera.

2018 innebar också att jag äntligen kunde börja jogga igen efter tre år av sjukgymnastik pga en höftskada. Det kändes oerhört kul att kunna delta i vårruset med mina tjejkompisar och att springa 5km igen. Träna och jogga är för mig avstressande och skönt. Det hoppas jag kunna fortsätta med nästa år. Privat har jag även kunnat vara med nära och kära, både hemma i Skövde, på Billingen, i Stövan, på Kinnekulle, på Marstrand, i Snabolet utanför Hjo och i Spanien med flera platser där jag har familj och goda vänner.


Ett spretigt, omtumlade år är till ända och en ny spännande tid väntar med nya utmaningar.

Jag ser fram emot 2019, det ska bli kul att kasta sig in i med liv och lust.

Så gott nytt år alla mina vänner och läsare, vi ses snart igen. 

Tills dess: ha det bäst! 





Hot och trakasserier kan och ska aldrig accepteras

(null)


(null)


Det är med sorg i hjärtat jag tar del av uppgifterna att Vita Hästens ordförande Yvonne Anglesjö

avgår pågrund av grova hot och trakasserier från supportrar. Detta är helt oacceptabelt, ingen ska behöva utsättas för hot och trakasserier inom idrotten eller på någon annanstans i samhället. 

Att respektera varandra och visa hänsyn verkar tydligen inte alla förstå värdet av. 


Samhället byggs av människor, vi fungerar med varandra och vår omgivning. Med en värdegrund som bygger på kamratskap och trygghet, social kompetens, hållbarhet, självkänsla och empati blir vi starkare tillsammans. De som utsätter någon annan för mobbing och trakasserier mår antagligen väldigt dåligt men dessa människors okunskap och inskränkthet ska inte behöva gå ut över någon annan.

 

Yvonne Anglesjö Har varit ordförande i två och ett halvt år och arbetat hårt. Hon har också stöd av många supportrar. 


Jag beundrar Angelsjö och Vita hästens värdegrundsarbete och att de tagit ställning för Heforshe.


UN Women nationell kommitté Sverige jobbar aktivt med HeForShe-kampanjen för alla människors aktiva delaktighet i jämställdhetsarbetet. Vi vill jobba tillsammans med beslutsfattare, övriga civilsamhället, universitet, skolor och  idrottsföreningar för att bidra till att jämställdhet blir en realitet i Sverige

Vita Hästen är världens första hockeyklubb att engagera sig i #HeForShe och #tasnacket. Det visar på stor respekt och ansvarstagande. 


Spelarna i Vita Hästen visar att de tar tydlig ställning mot våld mot kvinnor och stå upp för jämställdhet. Det borde fler göra.



Ingen ska behöva ta skit, eller hot och trakasserier. 


http://www.unwomen.se/kampanjer/heforshe/



https://www.vitahasten.se/artikel/7fixajq71-4a97d/styrelsen-informerar



100 år av demokrati

(null)



Har ni hört argumenten:

 - De förstår inte sitt eget bästa, 

  • ingen utbildning = ingen rösträtt 
  • kvinnor är inte förmögna att fatta beslut utanför köket

Argumenten känns mossiga men tyvärr inte ens 100 år gamla. Dessa argument gror under ytan hos vissa personer i Sverige idag. Därför måste vi, trots att vi idag kan fira 100 år av demokrati, alltid ta debatten när mörkbruna argument kryper upp ur skuggan.

För hundra år sedan var det efter lång envis kamp för demokrati som Sverige äntligen tog steget till demokrati.

1917 förlorade högern andrakammarriksdagen, en ny majoritet med S och L la tillsammans fram förslaget om allmän rösträtt.

Högern kämpade emot och röstade nej, men efter hot om revolution och strejk fick de till slut ge sig, den 17 december 1918 kom beskedet som förändrade Sveriges historia. Hjalmar Branting sägs ha sagt att det var den bästa dagen i hans liv. Men det togs i två steg, först fick männen rösträtt.


I valet 1921 fick kvinnor i Sverige rösta för första gången, sist bland de nordiska länderna.

Sedan dess har vi steg för steg genomfört reformer som gjort Sverige till ett av världens mest jämställda länder. 

Men vi riskerar alltid en backlash och trots att vi kommit långt, har vi långt kvar.

Över 100 år för för kvinnors och mäns rättigheter och rätt till sin egen kropp, mot våld och sexuella övergrepp i alla former gav resultat men kan aldrig tas för given.


Vi måste alltid driva på och kämpa för demokrati, öppenhet, mänskliga rättigheter, alla människors lika värde, det är lika viktigt nu som då!


Läggs Jämy ned vid årskiftet?

(null)


Sverige har fått kritik från FN:s Kvinnokommitté för att vi inte har levt upp till Kvinnokonventions krav om använda alla till buds stående medel som lagstiftning och administrativa ordningar för att förverkliga kvinnors mänskliga rättigheter. Detta har bland annat åtgärdats genom den nya Jämställdhetsmyndigheten. 


Men i dag går Moderaternas och Kristdemokraternas budgetreservation igenom budgetomröstning i riksdagen med hjälp av Sverigedemokraterna. Enligt sin reservation vill partierna lägga ned Jämställdhetsmyndigheten, dra ner på arbetsförmedlingen, dra in stöd till nybyggnation mm. Detta för att sänka skatterna. 


När det gäller jämställdhetsmyndigheten lyckades regeringen få igenom den tack vare stöd av liberalerna.

Förslaget var väl förberett  flera statliga utredningar och en lång rad experter som länge arbetat för att en myndighet som kan verkställa, samordna, stödja och följa upp jämställdhetspolitiken ska etableras. Den statliga utredningen led av moderaten och landshövding Cecilia Schelin Seidegård var den senaste. Hon och många andra insåg vikten av att kraftsamla stödet för att jämställdheten ska genomsyra samhället. Det har tidigare varit för spretigt. 

Men nu ska den alltså läggas ner enligt Moderatetna, kd och SD för att i stället den öka den ekonomiska ojämställdheten.


Det kommer knappast förbättra kvinnors höga sjukskrivningstal minskas, diskriminering eller förebygga sexualbrott.

Det krävs en sammanhållen, strategisk och långsiktig jämställdhetspolitik. Men M, Kd och SD vill tydlighet inte ha långsiktighet. 






Den feministiska utrikespolitik ger tydliga avtryck i världen

(null)


Det är med en viss stolthet jag tar del av Folke Bernadotteakademins förberedelse inför valet i Moldavien nästa år. Som en självklar del av insatsförberedelsen föredras den feministiska utrikespolitiken som nu funnits i fyra år. Det var Margot Wallström och Stefan Löfven som    lanserade den hösten 2014. Det har satt tydliga avtryck på alla nivåer. Strategin tål att upprepas eftersom när de presenterades ifrågasattes och förlöjligades i vissa kretsar. Punkterna är: 

  1. Mänskliga rättigheter. Sverige exporterat den svenska sexköpslagstiftningen, publicerat landrapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i 135 länder, ökat utvecklingssamarbetets fokus på jämställdhet, inklusive genom en ny strategi, samt på olika sätt stöttat civilsamhällets arbete för kvinnor och flickor.
  2. Frihet från våld. Sverige har arbetat för att synliggöra och motverka destruktiva maskulinitetsnormer och stärka länders förmåga att lagföra förövare, bistå brottsoffer och återanpassa soldater. Dessutom  bidragit till bättre kunskapsläge om kopplingen mellan okontrollerad spridning av vapen och våld mot kvinnor samt till att fler aktörer har anslutit sig till arbetet mot könsrelaterat våld i kriser.
  3. Inflytande i fredsarbetet. Sverige har bidragit till ett ökat deltagande av kvinnor i fredsprocesser i såväl Latinamerika som Asien, Afrika och Mellanöstern och både etablerat och uppmuntrat nätverk av kvinnliga medlare. Sverige har även gjort kvinnor, fred och säkerhetsagendan.
  4. Politiskt deltagande. Sverige har bidragit till kvinnors politiska deltagande i ett flertal länder, stöttat kvinnliga människorättsförsvarare och bedrivit ett aktivt påverksansarbete för yttrande- och åsiktsfrihet. Sverige har även drivit fram jämställdhetsstrategier i utvecklingsbanker och miljö- och klimatfonder mm
  5. Ekonomisk egenmakt. Sverige har bidragit till flickors utbildning och kvinnors sysselsättning, varit drivande bakom att agendan för utvecklingsfinansiering och Agenda 2030 genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv samt drivit på jämställdhetsarbetet i handelspolitiken och det hållbara företagandet. Sverige har också synliggjort mäns ansvar för jämställdhetsarbetet genom UN womens kampanj #HeforShe.
  6. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Sverige har intensifierat sitt SRHR-arbete i takt med utmaningarna. Sverige har bland annat använt alliansbyggande, styrelseroller, utvecklingssamarbete och dialog, inklusive genom att initiera den globala rörelsen #SheDecides. På landnivå har arbetet bland annat bidragit till fler barnmorskor och bättre tillgång till sexualundervisning, preventivmedel och säkra aborter.

Olof Palme i Mandelas ”The Long March to Freedom”

(null)


(null)


(null)



Som avslutning på dagarna i Johannesburg åkte vi till den fantastiska skulpturparken  

"The Long March to Freedom" som ligger i  Groenkloofs naturreservat. 

Det var helt otroligt att få se 100 bronsskulpturer av #heroes i naturlig storlek. Hjältar som alla bidragit till att Sydafrika skulle få demokrati och frihet. Vi fick höra att dessa hundra ska utökas med ytterligare 300 hjältar. 


Den långa marschen för frihet började på kolonialtiden då européer tog land och tvingade till sig tusentals slavar. Statyerna börjar på 1700-talet med frihetskämpar svarta, vita, män och kvinnor och slutar vid frihetsdagen i april 1994 med Nelson Mandela i spetsen. Där fanns Walter och Albertina Sisulu, Albertina som jag berättade om i ett tidigare inlägg om Apartheidmuseet . 


Dessutom fanns  Olof Palme, som ende europé, med i som bronsstaty. 

Tänk så många det är som kämpat i Sydafrika, och stora delar av välden som stött kampen och så många svenskar som tillsammans med Olof Palme tog ställning mot apartheid. 


Ja, det var en fantastisk eftermiddag i 30 graders hetta som satte djupa avtryck. Vetskapen om att alla kan bidra på sitt sätt för att ställa upp för alla människors lika villkor, stoppa rasismens fula tryne och kämpa för jämlikhet och jämställdhet. Ingen kan göra allt, alla kan göra något. 



Alla borde vara feminister

(null)


På konferensen för aktiva kvinnor i Södra Afrika diskuterade vi ledarskap, beteenden och förebilder. Vi talar både om vikten av att få med sig många kvinnor, att stötta varandra och att måna om att många kommer till tals. Några kvinnor vittnade om att det är ganska svårt. En del kvinnor vågar inte säga sin mening eftersom de då kan bli åthutade av män efter mötet.


Ett slående fenomen var att tonårsmödrar tvingas sluta skolan i Sydafrika. Unga tjejer från ANC vittnade om att det är ganska vanligt att bli mamma i 15-19 års åldern och att ANCs ungdomsförbund kämpade både för att tonårsmammorna skulle få gå kvar i skolan, dels för att det skulle inrättas fler förskolor och barnomsorg.


Reaktionen borde kanske instället riktas mot männen, killarna som gör tjejerna med barn. Men det är förstås lätt för oss som utomstående att ha den inställningen. Betydligt svårare för de som står mitt uppe i ett patriarkat samhälle, där männen är norm.


Vi talade också om vikten att bryta de stereotypa könsrollerna så tidigt som möjligt. Att flickor och pojkar ska behandlas lika och ges samma förutsättningar redan som mycket små. Här har föräldrarna en viktig roll. Därför behövs föräldrautbildning. Mammor och pappor ska ta hand om sina barn och ge dem både mod, självkänsla och vetskapen att de kan och ska leva sina liv så som de själva vill, inte vad någon har prackat på dem.


Vi enades om att samhället måste förändras i grunden för att det ska bli jämställt. Det räcker alltså inte "bara" med representation och att kvinnor kommer in i beslutande församlingar. De måste också ha förutsättningar att ta ansvar i sin nya roll och tas på allvar. Tyvärr fick vi höra exempel på hur kvinnor väljs in i parlament men att de väljs bort när mandatperioden är slut eftersom väljarna haft andra förväntningar.


Att det finns hur mycket som helst att göra innan samhället blir jämställt är helt klart. Dessutom måste jämställdheten återerövras hela tiden. Annars upplever vi backlashen igen.


Vi enades om att boken Alla borde vara femister av Chimamanda Ngozi Adiche passar i alla länder  


Nu är konferensen slut och deltagarna åker hem till sina respektive länder igen. Förhoppningsvis både starkare, peppade och smartare. Vi var i alla fall överens om att vi måste hålla ihop för att nå någon vart. Tillsammans är vi starka. 




Ledarskapsutbildning för kvinnor i Södra Afrika

(null)


Just nu så arrangerar Olof Palmecentret tillsammans med ANC, en spännande och intressant kvinnokonferens i Johannesburg. Här är deltagare från Sydafrika, Zimbabwe, Tanzania, Namibia, Zambia och Sverige. Vi delger varandra synpunkter och idéer på hur vi ska få jämställda parlament på lokal nivå, regional nivå och nationell nivå. Målet är 50/50 representation, jämställd budget, resultat och rättigheter. Delmålen är att öka kvinnors inflytande i politiken. Från Sverige deltar Sanna Eliasson, Elisabeth Abrahamsson och jag. Vi fick chansen att tala om hur lång tid det tog för oss att få varannan damernas efter Gerd Engmans statliga utredning 1987. Att socialdemokraterna tog beslut 1993 på partikongressen i Göteborg och att många andra partier gjorde lika dant efter några år. 

Men vi har ingen lag på kvotering i Sverige, det har några av de afrikanska länderna. De kallar det zebrasystemet, men det är bara på den centrala nivån. Alla länder inklusive Sverige har långt kvar innan det är jämställt. Konstigt nog går det bakåt med representationen så fort det inte fokuseras på just den frågan.

Vi fick också möjlighet att tala om föräldraledighet, särbeskattning, utbyggd förskola och gratis skola för alla barn.

Naturligtvis talade vi också om s-kvinnors makthandbok, om den feministiska utrikespolitiken och dess 

handbok

Kvinnornas kamp mot Apartheid

(null)


Det blev ytterligare en dag med otroligt starka intryck här i Sydafrika. Vi besökte bl.a Apartheid museet och fick se hur vita och färgade skildes åt i den så kallade åtskillnadspolitiken. Vi fick se våldet och mördandet av Afrikaner och att de förvägrades både rösträtt och rätten till skola och utbildning. 

Men vi fick också se ANCs ledare som lyckas efter många år i fängelse och många års kamp med upprättelse och tillslut mänskliga rättigheter och rätten till att rösta. Nästan hela världen känner till Nelson Mandela, som ledde befrielserörelsen ANC genom tuffa och komplicerade förhandlingar som ledde till såväl frihet för miljontals människor och som blev Sydafrikas President.   


I år är det 100 år sedan Nelson Mandela föddes och det uppmärksammas på många sätt, bl.a genom att visa att han var inte ensam, de var många som kämpade tillsammans. 


Dessutom lyftes flera av alla de kvinnor som kämpat för sina och sina barns rättigheter. Exempelvis fick vi veta mer om Albertina Sisulu som var en viktig person inom ANC:s kvinnoförbund. Hon var gift med ANCs tidigare vice ordförande Walter Sisulu som satt 25 år i fängelse på Robben Island, där Nelson Mandelas satt fängslad i 27 år.

Albertina Sisulu fick utstå både husarrest och fängelse för att hon tog kampen tillsammans med många andra kvinnor. Många av de kvinnor – och män – som engagerade sig i kampen mot apartheid fick själva lida väldigt hårt för sitt arbete. Även deras familjer drabbades. Ändå valde de att kämpa vidare.



Johannesburg - Soweto

(null)


Vi anlände Johannesburg på  morgonen och blev mötta av två supertrevliga kvinnor  Bontle och Nomsa från organisationen ETU. De är i högsta grad delaktiga i den konferens vi ska medverka i.
De tog väl hand om oss och efter ett besök på hotellet och någon timmes rekreation satte vi kurs mot Soweto. Det blev en historisk dag med mycket starka känslor med minnen från de som offrats, slagits, kämpat för alla människors lika värde. Vi besökte bland annat Mandelas hus

Nelson Mandela flyttade till huset i hörnet av gatorna Vilikazi och Ngakane i mitten av 1940-talet. Ett från början mycket litet tegelhus utan rinnande vatten. I huset fick vi även se och följa flera av både Nelson och Winnies kamp för en drägligare tillvaro, rättigheter rösträtt och möjligheter att gå i skolan.

Det var också till detta lilla enkla hus Mandela kom i februari 1990 efter att han frisläppts efter 27 år i apartheidregimens fängelse. Sedan 2009 är huset som vi besökte idag ett Museum - med flera av möblerna, fotona och föremålen från tiden när Mandela levde här. Vi fick en liten inblick livet i Soweto genom årtiondena.

Vi besökte även Hector Pietersons minnesplats. 



Resan till Johannesburg startar med besök i Malmö.

(null)

Idag startar jag min resa till Johannesburg. Det är en ära att få åka med Palmecentret som tillsammans med ANC arrangerar en kvinnokonferens i Johannesburg.
 Så nu blir detta en reseblogg. Jag börjar dock med att besöka ABF i Malmö där jag ska få hålla ett anförande om UN Women och UN Women nationell kommitté Sverige. 
Just nu händer det väldigt mycket för oss och det är väldigt roligt att berätta om Orange day som är FNs dag för att uppmärksamma våld mot kvinnor den 25 i varje månad med höjdpunkt på 25 november. 
 Berätta om hur UN Women jobbar mot könsstympning Könsstympning Denna grymma sedvänja har praktiserats i mer än 2 000 år. Ingreppet görs ofta helt utan bedövning, smutsigt verktyg, rakblad, kniv, glasskärva. En del flickor dör av dessa övergrepp, de flesta överlever men kan traumatiseras för resten av livet och får ofta svåra men. För UN Women är det viktigt att arbeta med lokala partners, endast då kan vi nå framgång.
Berätta om arbetet med att göra FNs kvinnokonvention mer känd, stoppa barnäktenskap och för sexuell och reproduktiv hälsa. 
I Malawi giftes 50 % av alla flickor bort innan de fyllt 18. Det innebar att de slutade skolan tidigt och inte fick någon utbildning, fick barn tidigt vilket innebar ökad risk för mödradödlighet eller allvarliga fysiska problem. Många unga flickor behandlas också illa och utsätts för misshandel och sexuella övergrepp Genom hårt arbete av UN Women och i nära samarbete med lokala organisationer fått tillstånd en lagändring och lägsta ålder för äktenskap är nu 18 år. Men lag är en sak praktik en annan….. det handlar om att nå ut och förändra synsätt även hos familjer och byråd. Vi har nått framgång men har väldigt långt kvar. 
Detta och mycket mer berättar jag idag i Malmö innan jag åker till Köpenhamn för vidare färd mot Johannesburg.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0