Monica Greens blogg

Det är inte de konservativa männen i Alabama som vill förhindra kvinnors rätt till sin egen kropp. Många starka högerkrafter lobbar i USA och EU för att tvinga kvinnor till illegala aborter. För det är så det blir om aborträtten tas bort. Istället kommer hundra tusentals kvinnor dö av illegala, osäkra, i hälsofarliga aborter.

Abortmotståndet kostar många människoliv, inte minst i utvecklingsländerna.

I världen sker varje år 20 miljoner illegala aborter. Mer än 80 000 av kvinnorna dör. Sammanlagt avlider en halv miljon kvinnor om året i sviterna av en graviditet. I vissa afrikanska länder beror nästan 70 procent av dödsfallen på att kvinnorna försökt utföra abort på sig själva.

Om de stockkonservativa menade allvar med sitt tal om att "rädda människoliv" skulle de kämpa för sexualupplysning, preventivmedel och fri abort överallt i världen.

Att befruktade ägg skulle vara mer människor än flyktingar, att mordvapen ska vara tillåtna men inte aborter är fullkomligt horribelt. Kvinnan är inte en fri individ med makt att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv - utan en barnafödande till männen. Abortmotståndare talar om "de ofödda barnens" rättigheter för att försvåra för kvinnorna. 

Barn ska födas för att de är älskade och efterlängtade

 Sverige ska givetvis argumentera för fri abort i alla internationella sammanhang och även ge utländska kvinnor rätt att göra abort här. 

Världens abortmotståndare behöver aktivt motstånd.

Rädda liv stå upp för fri abort 

Var tredje kvinna i världen, var fjärde kvinna i Sverige utsätts under sin livstid för fysiskt eller sexuellt våld.
Våld mot kvinnor är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och drabbar kvinnor oavsett religiös- eller etnisk tillhörighet, social status eller geografisk plats. Att antalet anmälda brott och kränkningar är hög i Sverige är mycket allvarligt men är inget mått på att våldet mot kvinnor är vanligare här än i andra delar av världen. 

Det är till och med så att miljontals kvinnor Iever i länder där våld mot kvinnor inte är ett brott och i alltför många fall leder våldet till att kvinnor och flickor dör. 

Våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck i världen är en pandemi ett mycket stort samhällsproblem som skapar enormt lidande för de som utsätts. Våldet och förtrycket är ett hot mot jämställdheten och dessutom kostar det samhället stora resurser.

Varje kvinna som utsätts för våld i hemmet är en för mycket. Våldet, oavsett uttrycksform eller i vilket sammanhang det sker måste stoppas, förhindras och förebyggas. Dessutom måste de barn och kvinnor som blir utsatta få omedelbar hjälp.

Eftersom den överväldigande största delen av våldet begås av män är det männens beteende som behöver ändras.  Destruktiva maskulinitets- och machonormer måste förhindras, män och pojkar behövs i kampen mot våldet.

 I FNs kvinnokonvention artikel fem står det om att vi ska arbeta aktivt för att bryta de stereotypa könsrollerna. Vi måste få bort vanor som leder till att kvinnor är mindre värda än män. Kvinnor och män tillsammans har ansvar för att ta hand om och uppfostra barnen.

Det är en viktig artikel i kvinnokonventionen som vi alla borde ta på större allvar för att förebygga våld mot kvinnor. Då handlar det om att bryta könsrollerna redan i förskolan, då handlar det om att aldrig säga "kärlek börjar med bråk" och då handlar det om att uppmuntra killar som visar känslor osv.

Genom att förebygga och stoppa våldet tar vi också steg mot ett mer jämställt samhälle. Tyvärr finns det starka krafter som vill rulla tillbaka jämställdheten. Ett jämställt samhälle fritt från våld och trakasserier, är ett modernt och tryggt samhälle. 

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) står som värd för 2019 Stockholms Forum om fred och utveckling på temat "Från krishantering till fredsbyggande för att uppnå synergier".

Ofta kräver hot om våld, våldsavbrott och krig omedelbara åtgärder och ingripanden. Men fredsbyggande är ett mycket långsiktigt och tålmodigt arbete. 2019 Stockholmsforum ska problematisera dilemmanat med snabb respons å ena sidan och den långsiktiga vision som krävs för att uppnå en hållbar fred å andra sidan.

 Stockholmsforumet ska se hur humanitärt bistånd, säkerhetssvar, utvecklingssamarbete och fredsbyggande kan få synergieffekter till hållbara lösningar. 

Här på Münchenbryggeriet samlas aktörer som arbetar med stabilisering och de som arbetar med humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och fredsbyggande. 

Det startade starkt genom fantastiska inledningar av Jan Eliasson ordförande för SIPRI, biståndsminister Peter Eriksson , Dr Sima Samar ordförande för Afghanistan Independent Human Rights Cunsil och Peter Maurer ordförande för internationella röda korset.  Nu ska vi snart dela upp oss i parallella diskussioner om fredsbevarande insatser, matprogram, säkerhet och jämställdhet mm  

Jag säger som vanligt ingen hållbar fred om inte kvinnorna involveras. Så visst håller devisen Fred, frihet och feminism även här.

Ända sedan jag började fira och demonstrera för rättvisa på första maj har vi varje år fått ta del av en massiv media bild om hur dåligt det är och hur mycket bättre det var förr.

Tidningar skriver om att det blir glest i leden, en del tror att det inte går att demonstrera när det är socialdemokratisk regeringen. De senare känner förmodligen inte till att det finns en ekonomisk makt som har mycket stor påverkan på både invånare och land.  

Men när väl första maj kommer så visar vi varje år att vi kan samla människor som står upp för alla människors lika villkor, för jämlikhet och fred. På ort efter ort, kommun efter kommun, stad efter stad sluter män och kvinnor, unga och gamla upp.

Dagen präglas av gemenskap, glädje och sammanhållning samtidigt som plakat med olika krav visas upp. Plakatens budskap har varierande uppmaningar, allt från en kärnvapenfri värld, stoppa våld mot kvinnor till fler cykelvägar och bättre miljöpolitik. 

Så visst kan motståndare skopa ut oss men innerst inne är det naturligtvis avundsjuka det handlar om. För vem vill inte ha en egen dag med allt fokus? 

Trots att många är trötta på nyheter om Brexit, Brexit, Brexit måste vi nu ta oss samman. 

EU går till val den 26 maj och vi måste gemensamt trycka tillbaka de krafter som vill backa in i framtiden. Det finns alldeles för många som lever i uppfattningen att det var bättre för och de tror att allt skulle bli bättre om kvinnorna stannade hemma i hemmen. Inget kan vara mer fel. Kvinnor och män behövs på arbetsmarknaden och vi måste lansera den Svenska modellen. 

Kvinnor tar fortfarande absolut stört ansvar för familj och barn. Därför är bättre barnomsorg/förskolor i EU-länderna en avgörande frihetsfråga, för kvinnors inflytande och makt över sina liv är att ge barnen bättre liv. Det stärker hela samhället.

För mig innebär Svenska modellen förskolor till alla barn, äldreomsorg, delat ansvar i hemmen och stopp för våld och övergrepp på kvinnor.

Var tredje vuxen kvinna har upplevt fysisk och/eller sexuellt våld i Europa och mer än hälften har blivit utsatta för sexuella trakasserier. Detta måste stoppas. 

Den största faran är de konservativa krafter som tar allt större plats, nationalister och populister som får allt starkare inflytande över EU:s politik. Det är en utveckling som måste vändas.

Jämställdheten i Europa går inte framåt, tvärtom. På många områden ser vi bakslag för jämställdheten, det visar en rapport från Europeiska jämställdhetsinstitutet (Eige)– den visar att de senaste fem åren har det genomförts flera bakslag för kvinnors rättigheter.

Så många som var tredje kvinna i EU saknar helt arbete, lönegapet ligger på 16 procent, pensionsgapet är hela 40 procent. I Sverige får en kvinna i snitt hela 6000 kronor mindre i pension än en man – i månaden, det är inte acceptabelt. Dessutom är det ännu värre i Europa där skillnaden är ännu större. Att det påverkar kvinnors är självklart, möjlighet att välja sina liv, vem de vill leva med, hur det vill leva, hur de klarar sig.

Att ens tala om jämställdhetsfrågor möter aktivt motstånd i Europaparlamentet, på en helt annan nivå än i Sverige. Ointresse, motstånd, burop är inte ovanligt när kvinnors rättigheter ska diskuteras.

På detta sätt är EU-valet den 26 maj oerhört viktigt för framtiden. Vi behöver progressiva, jämställda, modiga ledamöter i Europa parlamentet. Modiga nog att stå upp mot våld mot kvinnor och för ett jämställt, fritt och fredligt Europa! 

I Sverige dödas årligen 20 personer av sin nuvarande eller tidigare partner. Även om våldet utövas av både kvinnor och män, så är det männen som står för det grövsta våldet och det dödande våldet i absolut störst utsträckning.

Dessutom drabbas barnen, närmare 200.000 barn i Sverige i lever hem med våld. Det är vart tionde barn som lever i en miljö där de tvingas uppleva våld mot en förälder. 

Många tror att det är otryggt på gator, torg och i joggingspår men i själva verket sker det mesta våldet mot kvinnor i hemmen. 

Eftersom våldet sker i hemmen, bakom stängda dörrar så krävs det något annat än de verktyg samhället har idag för att arbeta mot våld i nära relation. 

Huskurage är en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer genom att ge grannar verktyg att agera. Det är en förebyggande metod med direkt effekt mot våld i nära relationer. Huskurage har utvecklat en policy som uppmanar grannar att visa omtanke och omsorg vid oro för att någon far illa.

Det handlar om något så självklart som civilkurage i husen där vi bor.

Skövdebostäder är ett kommunalt bolag i framkant och att införa detta i bolagets samtliga hus är ingen kostsam verksamhet. Huskurage bygger på att informationsblad sätts upp i trapphuset och att information ges till hyresgästerna om nyheten. Det är gratis och kan leda till att vi tillsammans förhindrar våld, misshandel och död, det tjänar alla på.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något, med omtanke och medkänsla kan var och en av oss bidra till en tryggare hemmiljö.

Emelie Wärn och Monica Green

Socialdemokraterna i Skövde

UN Women och FNs jämställdhetskonferens CSW, the Commission on the Status of Women, pågår 11-22 mars. Men för min del bär det väg hemåt efter en mycket intensiv, intressant och idérik vecka.

Uppskattningsvis besöks konferensen av ca 5000 deltagare från civilsamhället förutom medlemsstaternas regeringsdelegationer. Därför var det både trångt, trevligt och tufft men mycket givande att vara med.

Årets tema var "Social protection systems, access to public services and sustainable infrastructure for gender equality and the empowerment of women and girls". Lite spretigt tema kan tyckas men inte desto mindre viktiga frågor. Kvinnors hälsa och reproduktion är alltid lika viktig. Särkilt angeläget nu när ett antal länder, däribland USA, drar in på stödet till mödrahälsovård, preventivmedel och aborter mm. 

Att infrastruktur och trafik allt för länge planerats och dominerats utifrån männens beteende är en fråga som diskuterats alldeles för lite. Att vissa mäns attidyder i trafiken kan leda till olyckor och död, talad det alldeles för sällan om. 

Även UN womens politiska påtryckningsarbete för kvinnors möjlighet att delta i beslutande församlingar diskuterades. Endast 25% av alla parlamentariker i världen är kvinnor, det vill UN Women ändra på tillsammans med andra lokala aktörer.

Både FNs generalsekreterare Antonio Guterres och UN womens ledare madam Phumzile höll kraftfulla anföranden om oron för konservativa krafter som vill trycka tillbaka kvinnors frigörelse. Det gjorde även i stort sett alla högnivårepresentater som talade om att " We’ve got to pushback against the pushback".

Sveriges regeringsdelegation leddes av jämställdhetsministern Åsa Lindhagen hon talade bl.a om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, delad föräldraförsäkring, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Dessutom informerade hon om Sveriges nya samtyckeslag.

Jag önskar alla deltagare som stannar en vecka till lycka till med det viktiga arbetet med att se till att kvinnor får samma möjligheter som männen har. Men jag drar som sagt hem nu. 

Idag kunde vi ta del av UN womens ledare Phumzile Mlambo-Ngcuka komentar på den långsamma 

 ökningen av kvinnliga ministrar. 

Endast 20,7 procent av världens ministrar kvinnor just nu, det är visserligen en ökning med 2,4 procentenheter sedan 2017, men det går på tok för långsamt. Det visar UN Womens sammanställning där vi även kan se att ansvarsområdena för kvinnliga ministrar har breddats lite grann under senare år världen över.

Det är häpnadsväckande andelen kvinnor i politiska toppositioner har minskat. T.ex är bara 10 av 153 kvinnliga statschefer, det vill säga 6,6 procent – 2017 var den andelen 7,2 procent. 

Phumzile kommenterar att om fler kvinnor finns bland ledande positioner leder det till mer inkluderande beslut och kan förändra människors bild av hur en ledare ser ut.

Det är långt kvar men en liten uppmuntrade trend med den ökade andelen kvinnor som är ministrar, särskilt där ökningen är av antalet länder som har jämnt könsfördelade regeringar. 

Läs mer : http://www.unwomen.org/en/news/stories/2019/3/press-release--ipu-un-women-map-women-in-politics

Sverige ligger bra till med 54,4% kvinnor i regeringen. Antagligen för att Ingvar Carlsson var modig nog att redan 1994 se till att det var lika många män som kvinnor i Regeringen. Det var också det året som vi ökade antalet kvinnliga riksdagsledamöter och blev väldens mest jämställda parlament. Tyvärr är det inte så längre, det finns partier som inte tycker det är viktigt med representation. 

Today 12 March, President Espinosa was welcome female Heads of State and Government to the High-Level Event, Women in Power. 

The Presidents of Lithuania, Nepal, Trinidad and Tobago, was the first high-level round-table on "How Women Leaders Change the World", which is also was attended by the Vice-President of Colombia and the High Representative of the European Union for Foreign Affairs and Security Policy, Ms. Federica Mogherini. They all agree about the issue of representing, that half of the power below to women. 

The second round-table was attended by the Presidents of Croatia, Estonia, the Prime-Minister of Iceland, and the Vice-President and Minister for Foreign Affairs of Panama.

And the last round-table of the "Women In Power" was address the Future of Women’s Leadership with the First Vice-President of Costa Rica, the Minister of Defence of Bosnia and Herzegovina, The Minister for Cooperation and African Integration of the Republic of Guinea, the Chairperson of Qatar Museums, the Ambassador for UN Women in Pakistan, Ms. Muniba Mazari, and the former president of Ireland, H.E., Mary Robinson.

It was three important hours in the UN building with female Heads of State and Government of the High-Level Event, #WomenInPower.

Som ni ser av ovanstående text pågick ett tre timmar långt högnivå-möte i FN byggnaden med representanter från regeringar från många länder. Det var viktigt att visa på hur kvinnliga ledare kan och ska ta plats för att förändra världen till det bättre. Samtidigt är det förstås tragiskt att vi behöver den typen av möten. Det borde vara självklart men det är det tyvärr inte. Vi måste ständigt påminna om det självklara att kvinnor naturligtvis ska ha halva makten.

Dessa ledare delade med sig om sina erfarenheter och hur kvinnliga ledare är med och förändrar världen. Som exempel är det bara 10 % av FNs medlemsländer som har kvinnliga presidenter/statsministrar. Detta trots att flickor gör bättre resultat i skolan än pojkar. Någonstans på vägen tappar kvinnor möjlighet till makt och inflytande. 

En rolig historia fick oss dock att skratta. Det var när en av dessa ledande kvinnor fått höra att de var oroliga för henne för att hon blivit så mager. Då hade hon svarat. "-Nej jag har inte blivit mager, det är bara mitt skinn som blivit tunnare". 

Dock kan vi konstatera att det är sällan män betygssätt pga sitt utseende. 

Nu har årets CSW inletts i FN skrapan. CSW står för Commission on the Status of Women och är ett mellanstatligt samarbete för att stärka kvinnors situation. FN:s medlemsländer ska via förhandlingar komma överens om gemensamma slutsatser för att stärka kvinnors rättigheter i en rad frågor. 

UN Women som är FNs jämställdhetsenhet står som värd till detta årliga enormt stora och viktiga avstamp. 

Från UN Women nationell kommitté Sverige deltar Petra Engberg, Louise Waller och jag. Det är en mängd olika frivilligorganisationer på plats, liksom regerings och parlamentsledamöter från stora delar av välden. Sverige har en stor delegation på plats med politiker och tjänstemän från Regeringskansliet,  riksdagen, myndigheter och civilsamhällesorganisationer.

Invigningen präglades dock av den fruktansvärda flygkraschen i Etiopien och vi deltog alla i en tyst minut. 

Därefter talade naturligtvis generalsekreterare António Guterres om grundläggande för mänskliga rättigheter, demokrati och social rättvisa. Kvinnor, flickor, pojkar och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Även UN womens ledare madam Phumzile talade om vikten av att FNs alla medlemsländer tar sitt ansvar.

Senare under veckan kommer även den svenska Jämställdhetsministern Åsa Lindhagen att tala, hon engagerar sig också för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Dessutom ska hin givetvis informera Sveriges nya samtyckeslag.

Vi från UN Women följer debatten, diskussionerna och förhandlingarna noga. Dessutom har vi egna möten och seminarier för att öka takten i arbetet mot våld mot kvinnor, hindra barnäktenskap och stoppa könsstympning.

Det blir intensiva och intressanta dagar. 

Nu kör vi!

Okey nu blir det lite gnäll och jag är fullt medveten om att det är ett lyxproblem att kommunen inte lever upp till sitt mål om att vara en cykelvänlig kommun.

Naturligtvis finns det viktigare frågor och dessutom finns det människor som lider och har det mycket svårt. Det har inte jag eftersom jag bor i Sverige med väl fungerande vägar, järnvägar, välfärd och mycket mer om en jämför med resten av världen. Dessutom är jag fullt medveten om att det finns många som ser ner på så kallade cykelställsfrågor eftersom det uppfattas som futtigt i sammanhanget.

MEN.......

Det finns ändå ett mål och en strategi i det här landet som går ut på att underlätta för cyklister. Det är bra för ekonomin, hälsan och miljön att uppmuntra till mer cykling. 

Skövde ska naturligtvis inte vara sämre och vi har antagit en cykelstrategi https://www.skovde.se/globalassets/forfattningssamling/02.-kommunstyrelse/kommungemensamma-styrdokument/program/cykelstrategi_antagandehandling_2018-06-11.pdf

Vidare finns det både cykelplan och åtgärdsplan. 

Det är ju fantastisk att kommunen uppmuntrar till med cyklande!!!! Eller......

1. Hur kan det vara så att vi i fullmäktige antar en cykelstrategi på måndagen och samma vecka läggs cykelvägen mellan Östermalm och Boulognerskogen ner?

Jag cyklar vägen från Henriksberggatan till Brunnsgatan nästan dagligen och jag minst sagt förvånad när cykelvägen som används flitigt för att cykla till centrum, till centralen, till Högskolan, till P4 osv läggs igen. Naturligtvis skrev jag omedelbart till kommunen om misstagen men fick veta att det inte var ett misstag utan en medveten handling. Vi cyklister uppmanas istället ta en omväg eftersom den aktuella cykelvägen var för brant och inte ingick i något stråk. Att göra den mindre brant som på många andra ställen var tydligen inte något alternativ.

2. Hur kan det vara så att det finns en mängd cykelställ utan tak, både utanför Arena och stadshuset? Det finns ett cykelställ med tak utanför stadshuset men det är låst så där kan en inte ställa sin cykel om det regnar. 

Jag blir irriterad på att den ena inte vet vad den andra gör och jag blir trött på att vi som engagerar oss i förbättrade cykelmöjligheter uppfattas som futtiga, när det finns äldreomsorg med för få anställda och andra brister.  Men om det går att investera miljoner för skidåkare, borde det väl gå att lyssna på cyklisternas önskemål också. 

Det måste väl ändå gå att ha mer än en sak i huvudet samtidigt? 

Idag på internationella kvinnodagen har Petra Lundgren på SLA intervjuat och fotat. Här kan du läsa intervjun:

Kvinnodagen: Greens fem exempel på ojämställdhet

PUBLICERAD: 2019-03-08 06:00 i SLA 

Ojämställdhet och kvinnors situation i världen uppmärksammas på internationella kvinnodagen den 8 mars.

– Vi har väldigt lång väg att gå innan vi får en jämställd värld och även i Sverige är det väldigt ojämställt, trots att vi är ett av de mest jämställda länderna i världen, säger Monica Green, ordförande i UN Women nationell kommitté Sverige.

Monica Green har tagit fram fem exempel på vad som, generellt sett, är ojämställt i Sverige. Det första exemplet handlar om lön.

– Kvinnorna jobbar gratis de sista 50 minuterna av en arbetsdag. Det är fortfarande en löneskillnad mellan män och kvinnor på elva procent, som inte går att förklara på ett annat sätt än att det handlar om män och kvinnor. Vi måste få lika lön.

Pension

Något som hänger ihop med lön, och som Monica Green tycker blir väldigt tydligt för kvinnor, är pensionen (exempel två).

– Kvinnors pension är mycket lägre än mäns och kvinnan får det mycket tuffare som pensionär. Det hänger ihop med att kvinnor historiskt har tjänat mindre, men också för att kvinnor har tagit större del av hemarbetet och det får effekt i pensionskuvertet.

Monica Green konstaterar att det går åt rätt håll, även om det går långsamt.

– Varje år som vi träffas och gör en avstämning med rörelsen "Lön hela dagen" så flyttas positionerna fram. På 25 år har det blivit en väldig förbättring. Sett till senaste året handlar det om 2,14 minuter. Det är bra att männen tar större ansvar, men män och kvinnor borde dela ansvaret mer hemma.

Stressrelaterade sjukdomar

En anledning till det är att kvinnor har mer stressrelaterade sjukdomar, vilket blir exempel tre.

– Kvinnor har generellt sett mer stressiga jobb, till exempel inom vård och omsorg. Men inte nog med det, stressnivån går dessutom upp för kvinnor när de slutar jobba för dagen medan den går ner för männen. Det hör ihop med att kvinnor när de slutat jobba ska handla, hämta barn, laga mat, hjälpa till med läxor ... Det är inte så konstigt att kvinnor får stressrelaterade sjukdomar.

Men Monica Green ser en viss förbättring även där.

– Bland annat för att det varit en framsynt lagstiftning för att dela på ansvaret i hemmet, exempelvis med föräldraförsäkringen. Men även här går det långsamt.

Kvinnor i bolagsstyrelser

Bolagsstyrelser är det fjärde exemplet på ojämställdhet.

– Norge har valt att gå den vägen att det ska finnas ett antal män och kvinnor i alla bolagsstyrelser, där är vi inte än i Sverige. Än så länge är det på opinionsnivå, många trycker på för att bolag ska ta in även kvinnors kompetens i styrelser, det är bra när man ska fatta ett beslut.

Även här ser Monica Green att det har förbättrats och långsamt går åt rätt håll. Senaste siffran hon sett från Bolagsverket är att 66,2 procent män och 33,8 procent kvinnor är med i styrelser i svenska bolag.

Mäns våld mot kvinnor

Det femte och sista exemplet handlar om mäns våld mot kvinnor.

– Det är verkligen inte alla män som misshandlar eller slår kvinnor. De allra flesta män är superbra och tar sitt ansvar, de skulle aldrig tänka tanken på att slå en kvinna. Men det finns tyvärr män som slår och misshandlar sina kvinnor, det går så långt som att 17 kvinnor om året mördas av någon nära anhörig. Det är det yttersta beviset på den ojämställda världen, att man tror att man får slå någon annan för att man tror att man äger den och det är fruktansvärt, säger Monica Green.

Uppmärksammas i Skövde

I Skövde uppmärksammas internationella kvinnodagen på fredagseftermiddagen av en rad organisationer med en marsch genom Skövde centrum och en gemensam aktivitet på Kulturhustorget.

– Då kommer jag att tala om demokratin 100 år, att det är hundra år sedan det beslutades om kvinnlig rösträtt. Jag berättar om kampen, men också de framsteg som gjorts efter.

Särbeskattning viktig

Den allra viktigaste förändringen tycker hon är införandet av särbeskattning (1971),

– Den i särklass viktigaste frågan för kvinnors möjlighet att gå ut på arbetsmarknaden, få en egen inkomst och därmed också en frihet. När är mäns och kvinnors löner sambeskattades hade många familjer inte råd att låta kvinnan jobba eftersom mycket åts upp av gemensamma skatter. Helt fantastiskt att Sverige tog det beslutet, det är många länder som följt efter, säger Monica Green från Skövde

Moldavien är inklämt mellan Rumänien och Ukraina, de har sedan bildandet 1991 slitits mellan europeiskt och ryskt geopolitiskt inflytande.

I samband med valet finns flera delegationer med internationella valobservatörer på plats. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa finns på plats i Moldavien med både långtids- och korttidsobservatörer. Jag är här, utsänd av Folke Bernadotte akademin. Det känns spännande, viktigt och angeläget att få möjlighet att försöka bidra till rättvisa val, i en mycket viktig tid för Moldavien.

Valet i Moldavien är angeläget för landet. Valobservatörer finns på plats för att observera så att valet är fritt och rättvist.

Hitills har det pro-europeiska Demokratiska partiet varit parlamentets största parti. I opinionsundersökningar spås dock President Dodons pro-ryska Socialistpartiet bli valets segrare. 

Moldavien är ett land hårt drabbat av korruption. Enligt Transparency International var landet endast 122 av 180 rankade länder 2017. Under 2018 underkändes resultatet i lokalvalet i huvudstaden, där antikorruptionskandidaten Andrei Nastase stod som segrare. Denna process har ökat det internationella fokuset på valet som vi övervakade igår.

Just nu strömmar valresultaten in och det går att följa OSSEs synpunkter och reaktioner på valet. 

https://www.oscepa.org/news-a-media/press-releases/press-2019/fundamental-rights-generally-respected-in-competitive-moldovan-elections-though-campaign-tainted-by-violations-international-observers-say

Som ni vet befinner jag mig just nu i Moldavien för att observera parlamentsvalet som är på söndag den 24 februari.

I samband med detta har jag stött på Syldavien, som Tintinläsare känner till, som förstås är påhittat land med sin huvudstad Klow som kan betyda mångkulturellt. 

Syldavien påstås vara ett fiktivt namn från Moldavien och Transsylvanien, den lilla annekterade delen, som jag skrev om i förra blogginlägget.

Att det är mångkulturellt här stämmer i allra högsta grad. Moldaver, Ryssar, Ukrainare, Rumäner och Romer bor tillsammans i detta ganska fattiga land. Huvudstaden Chisinau med sina ca 700 000 invånare är någorlunda lik många andra storstäder med moderna hus, bilar, hotell och affärer. Men på landsbygden är det mycket fattigt och det känns som att åka tillbaka i tiden. 

Någon Hajsö men lovar säga till i så fall. Det påhittade landet Syldavien omnämns i Tintinalbumen Det hemliga vapnet, Kung Ottokars spira, Månen tur och retur samt Tintin och Hajsjön.

Skämt å sidor. Nu återgår jag till det intressanta, spännande och viktiga uppdraget som valobservatör. Berättar mer när jag får tid, möjlighet och internetuppkoppling.

I helgen ska Moldaviska folket rösta till parlamentet.

Vart ligger Moldavien, hur stort är det och har det tillhört Sovjet?

Mellan Rumänien och Ukraina ligger det lilla landet Moldavien med sina 3,5 miljoner invånare och har varit en del av Sovjetiska republiken fram till1991. 

Däremot finns det en liten liten del i Moldavien: Transnistrien som efter ett kort inbördeskrig december 1991, utropat sin självständighet. Konflikten än idag inte löst så Moldavien är fortfarande ett delat land.

Vi är 250 internationella valobservatörer som ska sprida ut oss i landet för att göra stickprovsobservationer i tusentals vallokaler. Vi ska kontrollera om valet är öppet, fritt och demokratisk. När vi sammanställt våra observationer får vi fram en bild över hur valorganisationen fungerat och kan ge utlåtande, råd och legitimitet.  

Jag får ofta frågan om det är nödvändigt att andra länder lägger sig i valen som pågår runtomkring i världen. Det tycker jag att det är.  Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa OSSE, som skrivs OSCE på engelska, gör ett utmärkt jobb genom sitt valsamarbete. 

Inom OSSE finns numera inte bara alla Europeiska länder utan också Nordamerika och alla länder inom den tidigare sovjetrepubliken, det blir 56 medlemsländer.

Det handlar om mänskliga rättigheter, yttrande frihet, minoriteters möjligheter, jämställdhet mellan män och kvinnor samt att hindra diktatoriska försök oavsett om de kommer från nazim eller kommunism.

101 parlamentariker ska väljas på söndag i 51 valkretsar. Det är många partier och kandidater som registrerat sig. Som exempel kan nämnas:  Socialistiska partiet, liberal demokratiska partiet, kommunistiska partiet, demokratiska partiet, liberala partiet och europeiska folkets parti. Kan också nämna några mindre partier så som "Värdighet och sannings partiet", "Vårt parti" som har devisen Moldavien ska bli fritt...... osv 

Så när ni förbereder ert fredagsmys i morgon ska jag förflytta mig från huvudstaden Chisunai till en stad i söder med namnet Cahul. Jag har inte varit i Moldavien tidigare så det ska bli mycket intressant. Förhoppningsvis kan jag berätta mer redan i morgon. 

Det var på tiden att vi äntligen fick en ny regeringen i Sverige. Det har varit en utdragen förhandlingshöst pga. av valresultatet 144-143 och SD som vågmästare. Men nu finns en januariöverenskommelse, över blockgränserna, för att värna demokratin och utveckla landet. Det är historiskt. Jag är glad att jämställhet, välfärd, jobb och klimat hade framträdande stycken i den långa regeringsförklaringen. 
 

Runtom i Europa breder högerextrema rörelser ut sig. I flera länder har krafter med en antidemokratisk agenda nått ända fram till regeringsmakten. Men Sverige tar en annan väg på rätt sidan av historien. Här står vi upp för människors lika värde det är jag både stolt och lättad över.
 

Jag hälsar de nya ministrarna välkomna och önskar hela regeringen lycka till i det viktiga arbetet. Utmaningarna är många och det var hög tid att en regering kom på plats. Jobben måste bli fler, pensionärerna ska få bättre ekonomi och klimatutsläppen ska minskas. Välfärden måste bli bättre och integrationen effektivare. Tryggheten måste öka och brottsligheten bekämpas. Sverige är i behov av stora reformer. 
 

Det är bra att svensk ekonomi är så stark som den är. Nu har vi stora möjligheter. När det går bra för Sverige måste det komma alla till del. Hela landet, män och kvinnor, unga och gamla, alla förväntar sig nu att förhandlingarna övergår till handlingskraft och resultat. 
 

Eftersom jag är ordförande i NTF hoppas jag på fortsatt gott samarbete med infrastrukturminister Tomas Eneroth. Dessutom ska det bli spännande att få lära känna Åsa Lindhagen som utnämns till ny Jämställdhetsminister. Som ordförande för UN women nationell kommitté Sverige ska det bli det extra intressant att knyta bekantskap med henne. Innan vi möts säger jag bara: Tillsammans göt vi skillnad!

Jordbävningen och tsunamin på ön Sulawesi i höstas skapade stor förödelse. Runt 212 000 personer har tvingats lämna sina hem, varav hälften är flickor och kvinnor. Trots det är hjälpinsatserna i Indonesien dåligt anpassade efter flickors och kvinnors behov, visar en jämställdhetsanalys som gjorts av bland annat Plan International och UN Women.

Det är förödande men tyvärr inte förvånande att flickors och kvinnors behov inte tas på tillräckligt stort allvar, trots att de utsätts för större risker än män när de tvingas fly från sina hem. Därför är denna genusanalys viktig, så att vi kan komma tillrätta med problemen.

Vi från UN Women nationell kommitté Sverige har i veckan samarbetat med Plan internationell Sverige i denna fråga och de känner samma frustration. Som vid alla katastrofer tillhör flickor och kvinnor de som drabbas särskilt hårt, då ojämställdheten förstärks och mäns våld mot kvinnor och flickor ökar i kriser. Det är nödvändigt att humanitära insatser riktar sig direkt till flickor och kvinnor och har ett jämställdhetsperspektiv. 

Vi föreslår att det vid humanitära insatser säkerställs att:

• 1.Köns- och ålderssegregerad data samlas in och analyseras.
• 2.Team som arbetar i området konsulterar flickor, kvinnor och andra ur marginaliserade grupper på lika villkor.
• 3.En jämställdhetsanalys integreras på alla nivåer i de humanitära insatserna.
• 4.Flickor och kvinnor, samt representanter från andra marginaliserade grupper, ingår i ledningen för den övergripande insatsen.
• 5.Det finns en könsbalans bland personalen på plats och tillräckligt med kvinnlig personal, samt att dessa skyddas.
• 6.Det erbjuds särskilda insatser för flickor och kvinnor såsom stöd för våldsutsatta, psykosocialt stöd, hälsovård och stöd för att kunna försörja sig.

Mer info:

Plan International och UN Women finns på plats på Sulawesi och har tillsammans med flera organisationer gjort en genusanalys av de humanitära insatserna i de evakueringsläger som inrättats efter jordbävningarna i Indonesien hösten 2018. Resultatet är slående och visar på ett strukturellt problem där man förbiser flickors och kvinnors specifika behov i kriser och katastrofer:

Ökat våld

• 88 procent av lägren bestod av helt öppna ytor, vilket är en säkerhetsrisk för flickor och kvinnor.
• Överfulla boenden/läger utan personal, elektricitet och möjlighet att stänga om sig ökar risken för våld mot flickor och kvinnor.
• Ökat sexuellt utnyttjande och våld mot kvinnor med försörjningsansvar, änkor, tonårsflickor, flickor och kvinnor med funktionsnedsättningar och hbtq-personer.
• 66 procent av lägren saknar mekanismer för att hänvisa våldsutsatta flickor och kvinnor så att de får stöd och skydd.

Hälsorisker

• Mer än vartannat (54 procent) läger saknar tillgång till hälsovård för gravida trots att över 45 000 gravida kvinnor och flickor drabbades i katastrofen och över 2 100 av dessa beräknas vara i behov av akutvård inför en stundande förlossning. 
• I de läger som erbjöd arbetsmöjligheter har 85 procent av jobben erbjudits män och pojkar.
• 87 procent av lägren saknar könsuppdelade toaletter och bara 56 procent har adekvat belysning vid toaletterna. Detta minskar säkerheten för kvinnor och flickor och deras möjlighet att sköta sin hygien vid mens.
• Tungt hem- och omsorgsarbete.  Kvinnor och flickor tar huvudansvaret att vårda och ta hand om sjuka och skadade. Hushållsarbetet blir dessutom tyngre när tillgången till vatten och el begränsas.

Det är alltid roligt och lärorikt att titta tillbaka i backspegeln på det gamla året innan målsättningarna för 2019 tar sin form.

Även detta år blev omtumlande på många sätt, ingen regering trots val, dödsolyckorna ökar i trafiken och jämställdhetsarbetet har gått både framåt och bakåt.

Jämställdhetsmyndigheten startade sitt arbete i januari efter beslut i Riksdagen där S, Mp och V fick med sig Liberalerna. Men redan i december beslöt M, Kd och SD med passivt stöd av C och L att lägga ner myndigheten. Vi som kämpat länge för att få ett samlat grepp för ett mer jämställt samhälle får börja om från början känns det som.

Kraften i Metoo har tagit ett nytt steg efter alla upprop och vittnen hösten 2017, var det dags för arbetsgivare att ta i tu med sexism, trakasserier och dolda agendor. 

Ett tydligt exempel på gammal unken patriarkatstyrd organisation blev Svenska akademin när de tvingade bort Sara Danius som ständig sekreterare. Det hon fick hantera hade vi andra ingen aning om (åtminstone inte jag) men det blev extra tydligt i hennes sommarprogram. Än har vi inte sett slutet på eleändet i akademin och vi vet inte ännu om de ens kommer att få dela ut Nobelpris nästa år. 

En annan stor händelse med allvarliga konsekvenser var alla bränder som drabbade mellansverige. Extremvärme, torka och nederbördsbrist som klimatpåverkan medfört, ledde förvånansvärt ändå inte till att miljöfrågan blev särkilt sor i valrörelsen.  

Svenska folket bestämde att det rödgröna blocket skulle få 144, att alliansen fick 143, det ledde till att SD blev vågmästare med sina 62 mandat. Statsminister Stefan Löven som länge arbetat för att bryta blockpolitiken blev bortröstad av majoriteten av Riksdagsledamöterna. Hösten har sedan ägnats åt förhandlingar, två statsministeromröstningar, utsträckta händer och dörrar som öppnats och stängts.

Om jag personligen får skämta lite kan jag konstatera att det blir ingen ordning sedan jag slutade i Riksdagen ........

För så är det,  2018 innebar att jag lämnade rikspolitiken efter 24 år. Jag bestämde mig redan efter förra valet att det skulle bli min sista mandatperiod. Det har varit en otroligt intressant, utvecklande, jobbig, stressig, lärorik tid. Det är ett privilegie att vara folkvald i flera val, det känns oerhört hedrande och förpliktigande. Att ha ett förtroendeuppdrag kräver mycket tid både i Riksdagen och valkretsen dvs Skaraborg. 

Dessutom har jag haft förmånen att få resa mycket i uppdraget, både i och utanför Sverige. 2018 var inget undantag. Jag var i Paris, New York, Washington, Genève och Johannesburg med flera platser.

 Men nu är det alltså dags för nya uppdrag. Bl.a valobservation för Folke Bernadotte akademin. Därför var jag i Georgien och observerade presidentvalet.

I april 2018 valdes jag till ordförande för UN Women nationell kommitté Sverige för ytterligare 2 år. Nu ska jag äntligen få lite mer tid till att jobba med dessa viktiga jämställdhetsfrågor. Det känns bra att inte behöva rusa med andan i halsen till och från kansliet och mötena. 

Dessutom fortsätter jag med kommunpolitiken i kommunfullmäktigespresidie och med NTF med mera, med mera.

2018 innebar också att jag äntligen kunde börja jogga igen efter tre år av sjukgymnastik pga en höftskada. Det kändes oerhört kul att kunna delta i vårruset med mina tjejkompisar och att springa 5km igen. Träna och jogga är för mig avstressande och skönt. Det hoppas jag kunna fortsätta med nästa år. Privat har jag även kunnat vara med nära och kära, både hemma i Skövde, på Billingen, i Stövan, på Kinnekulle, på Marstrand, i Snabolet utanför Hjo och i Spanien med flera platser där jag har familj och goda vänner.

Ett spretigt, omtumlade år är till ända och en ny spännande tid väntar med nya utmaningar.

Jag ser fram emot 2019, det ska bli kul att kasta sig in i med liv och lust.

Så gott nytt år alla mina vänner och läsare, vi ses snart igen. 

Tills dess: ha det bäst! 

Det är med sorg i hjärtat jag tar del av uppgifterna att Vita Hästens ordförande Yvonne Anglesjö

avgår pågrund av grova hot och trakasserier från supportrar. Detta är helt oacceptabelt, ingen ska behöva utsättas för hot och trakasserier inom idrotten eller på någon annanstans i samhället. 

Att respektera varandra och visa hänsyn verkar tydligen inte alla förstå värdet av. 

Samhället byggs av människor, vi fungerar med varandra och vår omgivning. Med en värdegrund som bygger på kamratskap och trygghet, social kompetens, hållbarhet, självkänsla och empati blir vi starkare tillsammans. De som utsätter någon annan för mobbing och trakasserier mår antagligen väldigt dåligt men dessa människors okunskap och inskränkthet ska inte behöva gå ut över någon annan.

Yvonne Anglesjö Har varit ordförande i två och ett halvt år och arbetat hårt. Hon har också stöd av många supportrar. 

Jag beundrar Angelsjö och Vita hästens värdegrundsarbete och att de tagit ställning för Heforshe.

UN Women nationell kommitté Sverige jobbar aktivt med HeForShe-kampanjen för alla människors aktiva delaktighet i jämställdhetsarbetet. Vi vill jobba tillsammans med beslutsfattare, övriga civilsamhället, universitet, skolor och  idrottsföreningar för att bidra till att jämställdhet blir en realitet i Sverige

Vita Hästen är världens första hockeyklubb att engagera sig i #HeForShe och #tasnacket. Det visar på stor respekt och ansvarstagande. 

Spelarna i Vita Hästen visar att de tar tydlig ställning mot våld mot kvinnor och stå upp för jämställdhet. Det borde fler göra.

Ingen ska behöva ta skit, eller hot och trakasserier. 

http://www.unwomen.se/kampanjer/heforshe/

https://www.vitahasten.se/artikel/7fixajq71-4a97d/styrelsen-informerar