Monica Greens blogg

Ukraina är Europas näst störta land. I öster pågår kriget som också kallas Donbasskonflikten, Krimhalvön är annekterad av Ryssland, menas stora delar av landet försöker leva ett så normalt liv som möjligt. Därför går det att genomföra fredliga val. 

Vi valövervakare ska inte kommentera valet, inte ge råd, inte recensera eller påverka i någon riktning. Vi ska övervaka och rapportera för att det ska bli en så bra överblick som möjligt i det sammanställda uttalandet. 

Men alla som följer media vet förstås vid det här laget att Zelenskyj som vann presidentvalet också har varit huvudrollsinnehavare i den populära TV-serien Folkets tjänare.  

Just nu är detta nya parti Folkets tjänare mycket populärt i de opinonsmätningar som publicerats.  Eftersom parlamentsledamöter inte bara utses genom val av partier utan också av enmansvalkretsar blir det mycket intressant att följa sammanräkningen på söndagkväll/natt.    

Zelenskyj vill ändra på landets valsystem bl.a avskaffa enmansvalkretsarna, eftersom rika affärsmän köper väljarnas röster för att bli parlamentsledamöter. Många Ukrainare är mycket mycket trötta och irriterade på den utbredda korruptionen.

Dessutom vill Zelenskyj sänka riksdagsspärren från 5 till 3 procent. Dessa idéer har inte gått igenom ännu så årets val genomförs enligt det gamla systemet, där hälften av kandidaterna väljs från partilistor och hälften ur enmansvalkretsar.

Valövervakare från 38 länder är här för att se till så att valet går så demokratiskt, rättvist och öppet som möjligt. Vi ska nu förflytta oss ut till olika regioner och lära känna omgivningarna.

I kväll tar jag tåget från Kiev till Lviv, den tågresan förväntas ta närmare 6 timmar. Kanske är det för mörkt för att se så mycket av landet men jag föredrar tåg och tycker det ska bli intressant.

Idag fördjupar vi oss i situationen i Ukraina. Här följer några av mina noteringar.

Ukraina är ett mycket stort land med 44 miljoner invånare och i huvudstaden Kiev bor närmare 2,8 miljoner. Sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 har Ukraina försökt bygga upp egen ekonomi men det har kantats med många svårigheter. Landet drabbades av tjernobylkatastrofen 1986 och många lider av sjukdomar sedan dess. Sedan Ryssland annekterat Krimhalvön har våldet pågått i de östra delarna i Ukraina. 

Jag var här i samband med presidentvalet för fem år sedan. Den gången var det Petro Poroshenko som vann valet med klar majoritet. Men eftersom Ryska annekteringen kvarstår och krigen i Öst pågår, fattigdomen, korruptionen och missnöjet är utbrett fick Poroshenko se sig besegrad i årets presidentval.  Volodymyr Zelenskyj tog över i maj och som jag nämnde i gårdagens blogg har han tidigarelagt parlamentsvalet.

Ukraina är inget jämställt land. Här finns ett utbrett våld mot kvinnor, det är så vanligt att det inte anmäls. En miljon kvinnor i Ukraina utsätts för könsbaserat våld varje år. 600 kvinnor dödas årligen av en nära anhörig. Barn i Ukraina bevittnar idag sin fars fysiska våld mot sin mor. Det i sin tur leder till att barnen/pojkarna också blir våldutövare som vuxna. Fattigdom och arbetslöshet leder också till prostitution, trafficking, att flickor och kvinnor säljs till andra delar av världen. 

Alkoholkonsumtionen är hög och leder till låg medellivslängd bland männen.

Kvinnor är underrepresenterade där beslut fattas, i såväl politik som näringsliv. Endast 12 % av de nuvarande  parlamentsledamöterna är kvinnor. Får se hur det går på söndag, nu finns ett krav på att 30% av partiernas listor ska vara kvinnor men inger händer om partierna inte följer det kravet. 

Nu ska vi fortsätta genomgången om hur vida media är fri eller köpt/styrt, vilka partier som ställer upp i valet och om valkampanjen varit öppen och tillgänglig.

Tidigt i morse steg jag upp för att ta första bästa tåg mot Göteborg och vidare färd mot Ukraina.

Det är både intressant, angeläget och utvecklande uppdrag att vara valövervakare för Folke Bernadotte akademin. Denna gång reser jag för att valövervaka det tidigarelagda parlamentsvalet i Ukraina. Anledningen till tidigareläggningen är att den nyvalda presidenten inte fick igenom sin nya regering i parlamentet. Hans förhoppning är förstås att hans parti får fler ledamöter i det kommande parlamentet. Det i sin tur avgör folket i söndagens val.

Vi valövervakare kommer från stora delar av världen, från bl.a OCCE, ODIR, EU och USA.

Vi som åker från Folke Bernadottes valobservatörsbas är både långtidsobservatörer och korttidsobservatörer. Än så länge har jag bara tackat ja till korttidsuppdgrag dvs en vecka eftersom jag inte klarar av mina andra åtaganden om jag är borta 6-8 veckor. 

Men vi får väl se hur jag gör i framtiden.

En vecka som korttidsobservatör innebär oftast minst två dagars briefing om hur valkampanjen gått hittills, hur landet vi bevistar har det ekonomiskt, mänskligt, rättsligt mm. Vi får en fördjupad kunskap om landets demokratiska historia, fattigdom, jämlikhet, jämställdhet, rikedomar, näringsliv osv. Vilka partier ställer upp till val, vad står de för? Har valkampanjen varit öppen, rättvis, möjlig för media att bevaka? Har oppositionen fått komma till tals eller har oliktänkande kastas i fängelse på lösa anklagelser med mera. 

Efter den genomgången blir vi utplacerade i landet i team och med en kollega från ett annat land. När vi anlänt till den region vi ska övervaka åker vi runt till de vallokaler som finns i valkretsen.

Själva valdagen är väldigt lång eftersom vi ska kontrollera vallokaler innan de öppnar för att se om valurnan där valsedlarna ska läggas är tom, genomskinlig och låst, att det finns valsedlar, röstlängder och möjlighet att kontrollera att medborgare bara röstar en gång osv.

Från kl.8 reser vi runt med en tolk från vallokal till vallokal och tar del av förutbestämda punkter tills vallokalerna stänger ofta är det kl.21. Därefter följer vi sammanräkningarna först en vallokal, därefter i valmyndighetens sammanräkningslokaler. Dessa sammanräkningar kan pågå tills nästa morgon. Så i stort sett är valdagen för oss valobservatörer ett helt dygn.

Sedan sker utvärderingar och rapporter, dels i den region en har valövervakat i en dag och därefter centralt i huvudstaden i ytterligare en dag. 

Så ser en vecka ut i stora drag. Jag återkommer i med fler blogginlägg om läget i Ukraina.

 Wish me luck! Så hörs vi igen. 

I samband med vårt kaffekalas vid Boulognersjön, då  vi bjöd på fika och samtalade med badg äster fick vi ta del av många synpunkter.

Att Boulognersjön och hela Boulognerskogen är och borde förbli en skön avkopplande oas f ör såvä l Skövdebor som besökare och turister är viktigt.

Många badg äster och fikasugna stannade till och framförde en stor tacksamhet  över att badsjön med omnejd blivit s å fin och kan utnyttjas fritt av alla. Men det är ocks å viktigt att trygghet, säkerhet och framkomligheten f örbättras. Många uttryckte en oro över att eventuell nybyggnation skulle förminska m öjlighet att ta sig fram i såv äl parken som vid badsjön.

När det byggs nytt  är det ytterst angeläget att bost äder inte byggs på ett s ådant sätt att det förhindrar framkomligheten. Vår fina centrala badsj ö måste ha lika stor tillg änglighet när det byggs bost äder. Inga staket ska stoppa allmänheten och det m åste finnas både g ång och cykelvägar fr ån alla håll till Boulognersj ön. 

Anledning till oron ä r bl.a. att en cykelväg redan ä r igenlagd sedan det fina bostadsområdet Ekedahl blev klart. Fö rmodligen är det ett misstag eftersom den cykelvä gen lades igen samma vecka som kommunfullmäktige hade antagit en cykelstrategi. Därför f örutsätter vi att cykelv ägen återst älls i någon form. Just nu m åste cyklister köra p å en brant, lerig gräsbacke bredvid den trappa som byggdes fr ån Henriksbergsvägen till Brunnsgatan i samband med att cykelv ägen blev borttagen.

Även sjä lva ankomsten till Boulognerskogen från resecentrum borde bli bä ttre. Den trappa som nu finns vid nergång frå n tuben mot Boulognerskogen, är mer riktad till gå ende som ska vidare till Volvo och Nyeport. Cyklister, rullstolsburna, de med barnvagnar och resv äskor med hjul, får ta en l ång omväg.

Framkomligheten för gående och cyklister kan bli betydligt bä ttre och säkrare och belysningen behö ver förbättras. Att ta sig fram till fots eller p å två hjul  är både miljövänligt och bra f ör folkhälsan. Därför  önskar vi på b ättre, säkrare cykelv ägar gärna separerade fr ån gående eftersom det  är två s å olika trafikslag. 

Det var några av de synpunkter vi fick ta emot fr ån de i övrigt glada och nöjda besökarna p å vårt kaffekalas vid Boulognersj ön. I augusti gör vi ett liknande event och vi hoppas p å fler synpunkter från bes ökare som vill äta goda bullar och samtala med oss en stund.

Anita Andersson och Monica Green

Det finns många som har synpunkter på Almedalsveckan. Inte så konstigt eftersom det både drar 100 000 tals besökare, dels upptar stor del i media och kostar mycket pengar. 

Men som många påpekar har det ändå utvecklats till en av världens största demokratiska mötesplats. Genom demokrati och öppenhet är Almedalsveckan ett för alla som vill debattera samhällsfrågor. 

Tillgängligheten under Almedalsveckan är ett signum och evenemangen i det officiella programmet under Almedalsveckan är kostnadsfria och öppna för alla. Det är  svårt att inte ryckas med i känslan. 

Därför är det förstås oerhört tråkigt att det finns en brun smörja med tillhörande svans samtidigt som jag inser att extremisterna vill ha uppmärksamhet och drar sig till stora event. 

En del gör poänger på att inte åka hit. Det får de gärna göra men jag blir tvärtom alltid tagen av mängden event och människor, möjligheterna det ger och miljön bland rosorna i Visby.

För egen del har jag tagit del av flera intressanta seminarier. Mest om jämställdhet och arbetet mot våld mot kvinnor eftersom jag är ordförande i UN Women nationell kommitté Sverige.

På bilderna ser ni möten med Jämställdhetsmyndighetens generalsekreterare Lena Ag och Alexandra Pascalidou. Samt med f.d ordf i UN Women Sverige och fd allt möjligt bl.a vice statsminister Margareta Winberg som också hyllar och gillar Almedalsveckan precis som jag.

Idag ska hinna med bostadsseminarier, Sverige i världen seminarier och ekomiska seminariet med Magdalena Andersson höjdpunkten mångfaldsparaden som känns angelägnare än någonsin. 

Just nu pågår den stora demokrativeckan, politikerveckan, jippoveckan, folkbikdningsveckan, mingelveckan i Visby. Kärt barn har många namn och kallas olika beroende på vilken inställning en har till fenomenet Almedalsveckan. Jag som varit med sedan början av 90-talet har sett utvecklingen, den enorma tillströmningen och exploateringen. Då för snart 30 år sedan bodde vi på pensionat Björkhaga och bedrev seminarier på den så kallade Fruntimmersvecka för att åka in till Visby för att höra på ett Almedalstal. Vi lyssnade bl.a. till Ingvar Carlsson, Ingela Thalén, Margot Wallström, Anna Lindh, Lars Stjärnkvist, Göran Persson med flera. Ett särkilt minne har jag från det året som Tomas Östros skulle tala, det ösregnade så mycket att vi som lyckats ta oss dit fick vara med uppe på scenen för att få tak över huvudet. Tomas höll ett kort tal och sedan bjöds vi alla upp till dans istället.

På de senaste 10-15 åren har Almedalen utvecklats från några få ekonomiska seminarier till toppen förra året med över 4000 seminarier. Det är en fantastisk möjlighet att fördjupa sig i sina hjärtefrågor, lyssna på föredrag och debatter samt träffa flera tusentals samhällsintresserade män och kvinnor från stora delar av Sverige.

Men det innebär också att priserna triggats orimligt och det i sin tur leder till att PR-bolag, kapitalstarka företag och intresseorganisationer kan styra över denna demokrativecka till ett jippo.

Det kan vi alla hjälpas åt att vara motkraft till. 

Jag åker fortfarande dit för att det är vansinnigt intressant, lärorikt och kul. Att få träffa alla dessa optimistiska, glada medborgare är en ära. Att kändisar, medieprofiler, politiker, företagsledare finns på plats är en ynnest för alla som lyckats ta sig till Gotland. 

Men i år känns det extra angeläget att vara en motkraft mot de höger extremister, Nazister och NMRare som går lösa och sprider rädsla, obehag och provocerar.

Därför ser jag extra mycket fram emot mångfaldsparaden. Men i morgonbitti ska jag delta i Almedalsloppet, då tror jag inte att extremisterna har vaknat så då kan vi jogga lugnt på Visbys gator vid Ringmuren, då hoppas jag att Prideflaggan är hissad.

Hoppas vi ses

Så här på Orangeday den 25 juni, dvs FNs och UN Womens dag mot våld mot kvinnor, ägnade jag delar av dagen till att ta del av ett rättegångsfall på Skaraborgs tingsrätt. Ett fall med mycket grov misshandel mot en kvinna från Lidköping. Det var flera som slutit upp som åhörare för att visa sitt stöd för den utsatta kvinnan. Att vi från UN Women nationell kommitté Sverige brukar ha något orange på oss den 25 i varje månad var naturligtvis inget undantag idag. Det hade även de som kom dit från Orangeday MC och jag tror att det uppskattades att vi var många åhörare från allmänheten. 

Det tog flera timmar att gå igenom alla de skador som kvinnan orsakat av en man hon haft ett förhållande med. Förutom skadorna, svedan och värken var det skador i hemmet, kläder och annan egendom. Mannen beskrev i ett brev till sin mamma, där han erkände brotten, att han blivit svartsjuk. Att det är mycket droger, narkotika och alkohol inblandad är inte förvånande men naturligtvis inget att skylla på. 

Våld mot kvinnor är en pandemi, ett mycket stort problem i hela världen som angår oss alla. 

Trots att det allra vanligast i hemmen så har samhället och vi medmänniskor i allra högsta grad med dessa vidrigheter att göra. Trots att världens länder enats i millenniemålen om att stoppa våld mot kvinnor fortsätter sexuella övergrepp, misshandel och mord på flickor och kvinnor världen över. 

Tusentals kvinnor misshandlas i Sverige varje år. 

Varje år tar Brottsförebyggande rådet, Brå, fram statistik kring våld mot kvinnor. Under 2017 anmäldes nästan 22 000 sexualbrott i Sverige, varav 7 370 rubricerades som våldtäkt enligt Brå. Man räknar dessutom med ett mörkertal och tror att det sker ca 100 våldtäkter om dagen i Sverige. 1 av 3 kvinnor utsätts för våld eller sexuella övergrepp, ofta i nära relation. Varje månad dödas kvinnor, oftast av en närstående.

UN Women Sveriges vision är en jämställd värld fri från diskriminering och våld mot kvinnor och flickor. 

Vi behöver jobba förebyggande med utbildning, värdegrundsarbete tidigt i åldrarna, stoppa matchokulturen, våga ta snacket, få fler män att stå upp mot våldet och naturligtvis lagföra förövare och stödja utsatta kvinnor.  Ett hinder för att få bukt med våld mot kvinnor är att potentiella offer och berörda rättsinstanser har otillräcklig kunskap om och/eller respekt för kvinnors rättigheter. Dagens åklagare och, nämndemän och domare verkade dock pålästa. Rättegången fortsätter på torsdag.

Idag firar vi 100-årsdagen för kvinnlig rösträtt. Hundra år sedan riksdagen klubbade igenom lagen om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. En seger de kvinnor som gick före oss kämpade hårt för. Mycket har hänt på dessa hundra år. Rätten till arbete, lika lön (tyvärr finns det fortfarande undantag där kvinnor tjänar mindre än män), utbygg välfärd, trygghet, rätt till abort, aga har förbjudits, vi har rätt till sjukersättning mm mm. Trots det är vi inte jämställda och trots det förekommer våld och övergrepp mot kvinnor.  

Dessutom kan jämställdhetsreformer snabbt raseras.

Rättigheter som vi tar för självklara attackeras av högerextrema krafter. 

Konservativa partier som nu mobiliserar i Europa och världen vill förminska kvinnor. Mycket ifrågasätts: Rätten till våra kroppar, till inflytande, till fri media och att som kvinna vara aktiv på den politiska arenan. Det är inte den politik konservativa och extremhögern talar högt om i en valrörelse, men det är den politik de driver.

För att hylla och hedra det hundraåriga beslutet är det bästa vi kan göra att använda vår röst - för kvinnors rättigheter, mot de krafter som försöker begränsa våra rättigheter. 

Vi vägrar att se våra barn och barnbarn tvingas utkämpa de strider vi sedan länge borde ha vunnit. Kvinnors rättigheter ska stärkas, inte rullas tillbaka.

Om inte du höjer din röst, kommer någon annan använda din tystnad.

Det är inte de konservativa männen i Alabama som vill förhindra kvinnors rätt till sin egen kropp. Många starka högerkrafter lobbar i USA och EU för att tvinga kvinnor till illegala aborter. För det är så det blir om aborträtten tas bort. Istället kommer hundra tusentals kvinnor dö av illegala, osäkra, i hälsofarliga aborter.

Abortmotståndet kostar många människoliv, inte minst i utvecklingsländerna.

I världen sker varje år 20 miljoner illegala aborter. Mer än 80 000 av kvinnorna dör. Sammanlagt avlider en halv miljon kvinnor om året i sviterna av en graviditet. I vissa afrikanska länder beror nästan 70 procent av dödsfallen på att kvinnorna försökt utföra abort på sig själva.

Om de stockkonservativa menade allvar med sitt tal om att "rädda människoliv" skulle de kämpa för sexualupplysning, preventivmedel och fri abort överallt i världen.

Att befruktade ägg skulle vara mer människor än flyktingar, att mordvapen ska vara tillåtna men inte aborter är fullkomligt horribelt. Kvinnan är inte en fri individ med makt att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv - utan en barnafödande till männen. Abortmotståndare talar om "de ofödda barnens" rättigheter för att försvåra för kvinnorna. 

Barn ska födas för att de är älskade och efterlängtade

 Sverige ska givetvis argumentera för fri abort i alla internationella sammanhang och även ge utländska kvinnor rätt att göra abort här. 

Världens abortmotståndare behöver aktivt motstånd.

Rädda liv stå upp för fri abort 

Var tredje kvinna i världen, var fjärde kvinna i Sverige utsätts under sin livstid för fysiskt eller sexuellt våld.
Våld mot kvinnor är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och drabbar kvinnor oavsett religiös- eller etnisk tillhörighet, social status eller geografisk plats. Att antalet anmälda brott och kränkningar är hög i Sverige är mycket allvarligt men är inget mått på att våldet mot kvinnor är vanligare här än i andra delar av världen. 

Det är till och med så att miljontals kvinnor Iever i länder där våld mot kvinnor inte är ett brott och i alltför många fall leder våldet till att kvinnor och flickor dör. 

Våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck i världen är en pandemi ett mycket stort samhällsproblem som skapar enormt lidande för de som utsätts. Våldet och förtrycket är ett hot mot jämställdheten och dessutom kostar det samhället stora resurser.

Varje kvinna som utsätts för våld i hemmet är en för mycket. Våldet, oavsett uttrycksform eller i vilket sammanhang det sker måste stoppas, förhindras och förebyggas. Dessutom måste de barn och kvinnor som blir utsatta få omedelbar hjälp.

Eftersom den överväldigande största delen av våldet begås av män är det männens beteende som behöver ändras.  Destruktiva maskulinitets- och machonormer måste förhindras, män och pojkar behövs i kampen mot våldet.

 I FNs kvinnokonvention artikel fem står det om att vi ska arbeta aktivt för att bryta de stereotypa könsrollerna. Vi måste få bort vanor som leder till att kvinnor är mindre värda än män. Kvinnor och män tillsammans har ansvar för att ta hand om och uppfostra barnen.

Det är en viktig artikel i kvinnokonventionen som vi alla borde ta på större allvar för att förebygga våld mot kvinnor. Då handlar det om att bryta könsrollerna redan i förskolan, då handlar det om att aldrig säga "kärlek börjar med bråk" och då handlar det om att uppmuntra killar som visar känslor osv.

Genom att förebygga och stoppa våldet tar vi också steg mot ett mer jämställt samhälle. Tyvärr finns det starka krafter som vill rulla tillbaka jämställdheten. Ett jämställt samhälle fritt från våld och trakasserier, är ett modernt och tryggt samhälle. 

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) står som värd för 2019 Stockholms Forum om fred och utveckling på temat "Från krishantering till fredsbyggande för att uppnå synergier".

Ofta kräver hot om våld, våldsavbrott och krig omedelbara åtgärder och ingripanden. Men fredsbyggande är ett mycket långsiktigt och tålmodigt arbete. 2019 Stockholmsforum ska problematisera dilemmanat med snabb respons å ena sidan och den långsiktiga vision som krävs för att uppnå en hållbar fred å andra sidan.

 Stockholmsforumet ska se hur humanitärt bistånd, säkerhetssvar, utvecklingssamarbete och fredsbyggande kan få synergieffekter till hållbara lösningar. 

Här på Münchenbryggeriet samlas aktörer som arbetar med stabilisering och de som arbetar med humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och fredsbyggande. 

Det startade starkt genom fantastiska inledningar av Jan Eliasson ordförande för SIPRI, biståndsminister Peter Eriksson , Dr Sima Samar ordförande för Afghanistan Independent Human Rights Cunsil och Peter Maurer ordförande för internationella röda korset.  Nu ska vi snart dela upp oss i parallella diskussioner om fredsbevarande insatser, matprogram, säkerhet och jämställdhet mm  

Jag säger som vanligt ingen hållbar fred om inte kvinnorna involveras. Så visst håller devisen Fred, frihet och feminism även här.

Ända sedan jag började fira och demonstrera för rättvisa på första maj har vi varje år fått ta del av en massiv media bild om hur dåligt det är och hur mycket bättre det var förr.

Tidningar skriver om att det blir glest i leden, en del tror att det inte går att demonstrera när det är socialdemokratisk regeringen. De senare känner förmodligen inte till att det finns en ekonomisk makt som har mycket stor påverkan på både invånare och land.  

Men när väl första maj kommer så visar vi varje år att vi kan samla människor som står upp för alla människors lika villkor, för jämlikhet och fred. På ort efter ort, kommun efter kommun, stad efter stad sluter män och kvinnor, unga och gamla upp.

Dagen präglas av gemenskap, glädje och sammanhållning samtidigt som plakat med olika krav visas upp. Plakatens budskap har varierande uppmaningar, allt från en kärnvapenfri värld, stoppa våld mot kvinnor till fler cykelvägar och bättre miljöpolitik. 

Så visst kan motståndare skopa ut oss men innerst inne är det naturligtvis avundsjuka det handlar om. För vem vill inte ha en egen dag med allt fokus? 

Trots att många är trötta på nyheter om Brexit, Brexit, Brexit måste vi nu ta oss samman. 

EU går till val den 26 maj och vi måste gemensamt trycka tillbaka de krafter som vill backa in i framtiden. Det finns alldeles för många som lever i uppfattningen att det var bättre för och de tror att allt skulle bli bättre om kvinnorna stannade hemma i hemmen. Inget kan vara mer fel. Kvinnor och män behövs på arbetsmarknaden och vi måste lansera den Svenska modellen. 

Kvinnor tar fortfarande absolut stört ansvar för familj och barn. Därför är bättre barnomsorg/förskolor i EU-länderna en avgörande frihetsfråga, för kvinnors inflytande och makt över sina liv är att ge barnen bättre liv. Det stärker hela samhället.

För mig innebär Svenska modellen förskolor till alla barn, äldreomsorg, delat ansvar i hemmen och stopp för våld och övergrepp på kvinnor.

Var tredje vuxen kvinna har upplevt fysisk och/eller sexuellt våld i Europa och mer än hälften har blivit utsatta för sexuella trakasserier. Detta måste stoppas. 

Den största faran är de konservativa krafter som tar allt större plats, nationalister och populister som får allt starkare inflytande över EU:s politik. Det är en utveckling som måste vändas.

Jämställdheten i Europa går inte framåt, tvärtom. På många områden ser vi bakslag för jämställdheten, det visar en rapport från Europeiska jämställdhetsinstitutet (Eige)– den visar att de senaste fem åren har det genomförts flera bakslag för kvinnors rättigheter.

Så många som var tredje kvinna i EU saknar helt arbete, lönegapet ligger på 16 procent, pensionsgapet är hela 40 procent. I Sverige får en kvinna i snitt hela 6000 kronor mindre i pension än en man – i månaden, det är inte acceptabelt. Dessutom är det ännu värre i Europa där skillnaden är ännu större. Att det påverkar kvinnors är självklart, möjlighet att välja sina liv, vem de vill leva med, hur det vill leva, hur de klarar sig.

Att ens tala om jämställdhetsfrågor möter aktivt motstånd i Europaparlamentet, på en helt annan nivå än i Sverige. Ointresse, motstånd, burop är inte ovanligt när kvinnors rättigheter ska diskuteras.

På detta sätt är EU-valet den 26 maj oerhört viktigt för framtiden. Vi behöver progressiva, jämställda, modiga ledamöter i Europa parlamentet. Modiga nog att stå upp mot våld mot kvinnor och för ett jämställt, fritt och fredligt Europa! 

I Sverige dödas årligen 20 personer av sin nuvarande eller tidigare partner. Även om våldet utövas av både kvinnor och män, så är det männen som står för det grövsta våldet och det dödande våldet i absolut störst utsträckning.

Dessutom drabbas barnen, närmare 200.000 barn i Sverige i lever hem med våld. Det är vart tionde barn som lever i en miljö där de tvingas uppleva våld mot en förälder. 

Många tror att det är otryggt på gator, torg och i joggingspår men i själva verket sker det mesta våldet mot kvinnor i hemmen. 

Eftersom våldet sker i hemmen, bakom stängda dörrar så krävs det något annat än de verktyg samhället har idag för att arbeta mot våld i nära relation. 

Huskurage är en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer genom att ge grannar verktyg att agera. Det är en förebyggande metod med direkt effekt mot våld i nära relationer. Huskurage har utvecklat en policy som uppmanar grannar att visa omtanke och omsorg vid oro för att någon far illa.

Det handlar om något så självklart som civilkurage i husen där vi bor.

Skövdebostäder är ett kommunalt bolag i framkant och att införa detta i bolagets samtliga hus är ingen kostsam verksamhet. Huskurage bygger på att informationsblad sätts upp i trapphuset och att information ges till hyresgästerna om nyheten. Det är gratis och kan leda till att vi tillsammans förhindrar våld, misshandel och död, det tjänar alla på.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något, med omtanke och medkänsla kan var och en av oss bidra till en tryggare hemmiljö.

Emelie Wärn och Monica Green

Socialdemokraterna i Skövde

UN Women och FNs jämställdhetskonferens CSW, the Commission on the Status of Women, pågår 11-22 mars. Men för min del bär det väg hemåt efter en mycket intensiv, intressant och idérik vecka.

Uppskattningsvis besöks konferensen av ca 5000 deltagare från civilsamhället förutom medlemsstaternas regeringsdelegationer. Därför var det både trångt, trevligt och tufft men mycket givande att vara med.

Årets tema var "Social protection systems, access to public services and sustainable infrastructure for gender equality and the empowerment of women and girls". Lite spretigt tema kan tyckas men inte desto mindre viktiga frågor. Kvinnors hälsa och reproduktion är alltid lika viktig. Särkilt angeläget nu när ett antal länder, däribland USA, drar in på stödet till mödrahälsovård, preventivmedel och aborter mm. 

Att infrastruktur och trafik allt för länge planerats och dominerats utifrån männens beteende är en fråga som diskuterats alldeles för lite. Att vissa mäns attidyder i trafiken kan leda till olyckor och död, talad det alldeles för sällan om. 

Även UN womens politiska påtryckningsarbete för kvinnors möjlighet att delta i beslutande församlingar diskuterades. Endast 25% av alla parlamentariker i världen är kvinnor, det vill UN Women ändra på tillsammans med andra lokala aktörer.

Både FNs generalsekreterare Antonio Guterres och UN womens ledare madam Phumzile höll kraftfulla anföranden om oron för konservativa krafter som vill trycka tillbaka kvinnors frigörelse. Det gjorde även i stort sett alla högnivårepresentater som talade om att " We’ve got to pushback against the pushback".

Sveriges regeringsdelegation leddes av jämställdhetsministern Åsa Lindhagen hon talade bl.a om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, delad föräldraförsäkring, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Dessutom informerade hon om Sveriges nya samtyckeslag.

Jag önskar alla deltagare som stannar en vecka till lycka till med det viktiga arbetet med att se till att kvinnor får samma möjligheter som männen har. Men jag drar som sagt hem nu. 

Idag kunde vi ta del av UN womens ledare Phumzile Mlambo-Ngcuka komentar på den långsamma 

 ökningen av kvinnliga ministrar. 

Endast 20,7 procent av världens ministrar kvinnor just nu, det är visserligen en ökning med 2,4 procentenheter sedan 2017, men det går på tok för långsamt. Det visar UN Womens sammanställning där vi även kan se att ansvarsområdena för kvinnliga ministrar har breddats lite grann under senare år världen över.

Det är häpnadsväckande andelen kvinnor i politiska toppositioner har minskat. T.ex är bara 10 av 153 kvinnliga statschefer, det vill säga 6,6 procent – 2017 var den andelen 7,2 procent. 

Phumzile kommenterar att om fler kvinnor finns bland ledande positioner leder det till mer inkluderande beslut och kan förändra människors bild av hur en ledare ser ut.

Det är långt kvar men en liten uppmuntrade trend med den ökade andelen kvinnor som är ministrar, särskilt där ökningen är av antalet länder som har jämnt könsfördelade regeringar. 

Läs mer : http://www.unwomen.org/en/news/stories/2019/3/press-release--ipu-un-women-map-women-in-politics

Sverige ligger bra till med 54,4% kvinnor i regeringen. Antagligen för att Ingvar Carlsson var modig nog att redan 1994 se till att det var lika många män som kvinnor i Regeringen. Det var också det året som vi ökade antalet kvinnliga riksdagsledamöter och blev väldens mest jämställda parlament. Tyvärr är det inte så längre, det finns partier som inte tycker det är viktigt med representation. 

Today 12 March, President Espinosa was welcome female Heads of State and Government to the High-Level Event, Women in Power. 

The Presidents of Lithuania, Nepal, Trinidad and Tobago, was the first high-level round-table on "How Women Leaders Change the World", which is also was attended by the Vice-President of Colombia and the High Representative of the European Union for Foreign Affairs and Security Policy, Ms. Federica Mogherini. They all agree about the issue of representing, that half of the power below to women. 

The second round-table was attended by the Presidents of Croatia, Estonia, the Prime-Minister of Iceland, and the Vice-President and Minister for Foreign Affairs of Panama.

And the last round-table of the "Women In Power" was address the Future of Women’s Leadership with the First Vice-President of Costa Rica, the Minister of Defence of Bosnia and Herzegovina, The Minister for Cooperation and African Integration of the Republic of Guinea, the Chairperson of Qatar Museums, the Ambassador for UN Women in Pakistan, Ms. Muniba Mazari, and the former president of Ireland, H.E., Mary Robinson.

It was three important hours in the UN building with female Heads of State and Government of the High-Level Event, #WomenInPower.

Som ni ser av ovanstående text pågick ett tre timmar långt högnivå-möte i FN byggnaden med representanter från regeringar från många länder. Det var viktigt att visa på hur kvinnliga ledare kan och ska ta plats för att förändra världen till det bättre. Samtidigt är det förstås tragiskt att vi behöver den typen av möten. Det borde vara självklart men det är det tyvärr inte. Vi måste ständigt påminna om det självklara att kvinnor naturligtvis ska ha halva makten.

Dessa ledare delade med sig om sina erfarenheter och hur kvinnliga ledare är med och förändrar världen. Som exempel är det bara 10 % av FNs medlemsländer som har kvinnliga presidenter/statsministrar. Detta trots att flickor gör bättre resultat i skolan än pojkar. Någonstans på vägen tappar kvinnor möjlighet till makt och inflytande. 

En rolig historia fick oss dock att skratta. Det var när en av dessa ledande kvinnor fått höra att de var oroliga för henne för att hon blivit så mager. Då hade hon svarat. "-Nej jag har inte blivit mager, det är bara mitt skinn som blivit tunnare". 

Dock kan vi konstatera att det är sällan män betygssätt pga sitt utseende. 

Nu har årets CSW inletts i FN skrapan. CSW står för Commission on the Status of Women och är ett mellanstatligt samarbete för att stärka kvinnors situation. FN:s medlemsländer ska via förhandlingar komma överens om gemensamma slutsatser för att stärka kvinnors rättigheter i en rad frågor. 

UN Women som är FNs jämställdhetsenhet står som värd till detta årliga enormt stora och viktiga avstamp. 

Från UN Women nationell kommitté Sverige deltar Petra Engberg, Louise Waller och jag. Det är en mängd olika frivilligorganisationer på plats, liksom regerings och parlamentsledamöter från stora delar av välden. Sverige har en stor delegation på plats med politiker och tjänstemän från Regeringskansliet,  riksdagen, myndigheter och civilsamhällesorganisationer.

Invigningen präglades dock av den fruktansvärda flygkraschen i Etiopien och vi deltog alla i en tyst minut. 

Därefter talade naturligtvis generalsekreterare António Guterres om grundläggande för mänskliga rättigheter, demokrati och social rättvisa. Kvinnor, flickor, pojkar och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Även UN womens ledare madam Phumzile talade om vikten av att FNs alla medlemsländer tar sitt ansvar.

Senare under veckan kommer även den svenska Jämställdhetsministern Åsa Lindhagen att tala, hon engagerar sig också för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Dessutom ska hin givetvis informera Sveriges nya samtyckeslag.

Vi från UN Women följer debatten, diskussionerna och förhandlingarna noga. Dessutom har vi egna möten och seminarier för att öka takten i arbetet mot våld mot kvinnor, hindra barnäktenskap och stoppa könsstympning.

Det blir intensiva och intressanta dagar. 

Nu kör vi!

Okey nu blir det lite gnäll och jag är fullt medveten om att det är ett lyxproblem att kommunen inte lever upp till sitt mål om att vara en cykelvänlig kommun.

Naturligtvis finns det viktigare frågor och dessutom finns det människor som lider och har det mycket svårt. Det har inte jag eftersom jag bor i Sverige med väl fungerande vägar, järnvägar, välfärd och mycket mer om en jämför med resten av världen. Dessutom är jag fullt medveten om att det finns många som ser ner på så kallade cykelställsfrågor eftersom det uppfattas som futtigt i sammanhanget.

MEN.......

Det finns ändå ett mål och en strategi i det här landet som går ut på att underlätta för cyklister. Det är bra för ekonomin, hälsan och miljön att uppmuntra till mer cykling. 

Skövde ska naturligtvis inte vara sämre och vi har antagit en cykelstrategi https://www.skovde.se/globalassets/forfattningssamling/02.-kommunstyrelse/kommungemensamma-styrdokument/program/cykelstrategi_antagandehandling_2018-06-11.pdf

Vidare finns det både cykelplan och åtgärdsplan. 

Det är ju fantastisk att kommunen uppmuntrar till med cyklande!!!! Eller......

1. Hur kan det vara så att vi i fullmäktige antar en cykelstrategi på måndagen och samma vecka läggs cykelvägen mellan Östermalm och Boulognerskogen ner?

Jag cyklar vägen från Henriksberggatan till Brunnsgatan nästan dagligen och jag minst sagt förvånad när cykelvägen som används flitigt för att cykla till centrum, till centralen, till Högskolan, till P4 osv läggs igen. Naturligtvis skrev jag omedelbart till kommunen om misstagen men fick veta att det inte var ett misstag utan en medveten handling. Vi cyklister uppmanas istället ta en omväg eftersom den aktuella cykelvägen var för brant och inte ingick i något stråk. Att göra den mindre brant som på många andra ställen var tydligen inte något alternativ.

2. Hur kan det vara så att det finns en mängd cykelställ utan tak, både utanför Arena och stadshuset? Det finns ett cykelställ med tak utanför stadshuset men det är låst så där kan en inte ställa sin cykel om det regnar. 

Jag blir irriterad på att den ena inte vet vad den andra gör och jag blir trött på att vi som engagerar oss i förbättrade cykelmöjligheter uppfattas som futtiga, när det finns äldreomsorg med för få anställda och andra brister.  Men om det går att investera miljoner för skidåkare, borde det väl gå att lyssna på cyklisternas önskemål också. 

Det måste väl ändå gå att ha mer än en sak i huvudet samtidigt?