Monica Greens blogg

dag har jag varit i Halmstad. Jag har haft förmånen att tala inför ett gäng ledande kvinnor i politiken som just nu genomgår en spetsutbildning. På tåget hem kan jag reflektera över intrycken. Vi har talat om ledarskap, om härskartekniker, om Metoo, om mäns våld och om hur vi ska lyfta varandra. 

Det är viktigt att fortsätta arbetet för en öppen, fri demokrati där vi står vi upp för allas lika rättigheter, oavsett om du är man eller kvinna, pojke eller flicka. 

Då är det viktigt att fortsätta fokusera på arbetet för att förbättra jämställdheten. Fortfarande är mannen norm och både män och kvinnor påverkas av de patriarkala strukturerna. Kvinnor som grupp har lägre löner än män och sämre möjligheter att utvecklas i arbetet. Dessutom tar kvinnor ett större ansvar för barnen och för hemmet.  

Idag talade vi om att diskriminering på grund av kön, könsidentitet, sexuell läggning eller ålder ska motarbetas genom att vi synliggör och avslöjar härskartekniker. Dessutom talade jag om de böcker jag skrivit: Lyft varandra en guide till halva makten och De första- kvinnorna som spräckte glastaket.

Vi hade många intressanta diskussioner och samtal hur vi ska bryta negativa attityder, börja så tidigt som möjligt med inkluderande arbetssätt och säga ifrån när något inte är okej.

Det var helt enkelt en mycket givande dag i Halmstad.

Det är både sorgligt, upprörande och oerhört intressant att ta del av Sveriges radios skildring av mordet på Anna Lindh. I boken De första-kvinnorna som spräckte glastaket beskriver vi Anna Lindh trots att vi hade bestämt oss för att avgränsa alla dessa fantastiska ledare till de vi kunde intervjua. Men eftersom Mona Sahlin, som är en av de 21 kvinnor som porträtteras i boken, ideligen återkom till Anna Lindh i intervjun, kändes det viktigt att även berätta om henne.

Jag lärde känna Anna genom SSU, första gången jag träffade henne var på ett årsmöte med SSU-Skaraborg, hon kom till Skövde och talade som förbundsstyrelsens representant.

På den efterföljande middagen var hon fantastiskt trevlig och intresserad av oss och hur vi hade det. 

1982 kom Anna Lindh in i riksdagen och startade ett nära samarbete med Mona Sahlin och Margot Wallström. De tre startade en klubb, den så kallade kräkklubben, där de pratade av sig, om gubbarna, och om machokulturen, och peppade varandra.

1984 blev hon SSU:s första kvinnliga ordförande, där hon lyfte miljöfrågor och jämställdhet som minst lika viktiga som jobb och ekonomi. Då jobbade vi tillsammans inom förbunds styrelsen och jag fick möjlighet att jobba fram SSUs jämställdhetsplan.

Många år senare när jag blev Riksdagsledamot fanns hon där med uppmuntrande ord och glada skratt.

Anna Lindh utsågs till miljöminister av Ingvar Carlsson i världens första jämställda regering 1994.

Som miljöminister arbetade Anna Lindh för att EU skulle ta sig an miljöfrågor på allvar, vilket hon lyckades med.

Det är inte alls säkert att Anna Lindh blivit socialdemokraternas partiledare och Sveriges första kvinnliga statsminister. Men det kunde ha blivit så och kanske hade vi då haft kvar förmögenhetsskatten som utjämnar skillnaderna mellan män och kvinnor. Det är snart 20 år sedan så det är svårt att sia om även om tanken lockar. 

Jag kan i alla fall starkt rekommendera att ni lyssnar på Anna Lindh före och efter.

Naturligtvis rekommenderar jag att ni läser boken De första också. 

https://sverigesradio.se/avsnitt/fore-efter-anna-lindh-2003-del-1-av-6

Det blev ett dystrare Visby efter att en man mördat Ing-Marie Wieselgren med kniv på Donnersplats, mitt i stan, mitt i vimlet. Många blev chockade, kände inte längre samma energi och entusiasm de sista dagarna på Almedalsveckan. Många vill hem för att krama nära och kära, vill avsluta tidigare och minglen avstannade. 

Ing-Marie Wieselgren har delat med sig av sin kunskap som läkare och psykiatrier på många olika sätt bland annat genom P1s tankar för dagen. Hon verkar så hoppfull, jag tänker på hennes närmaste som inte får träffa henne igen och alla andra som berörds av det ofattbara beskedet.

Trots det är det givetvis viktigt att fortsätta träffas, umgås och utbyta erfarenheter.  När jag packar väskan för att ta båten till fastlandet hoppas jag att jag snart får komma tillbaka och jag ser fram emot nästa års Almedalsvecka. 

Ta hand om varandra. 

https://sverigesradio.se/avsnitt/ing-marie-wieselgren-nar-jag-inte-orkar-sa-orkar-du-nar-du-fortvivlar-hoppas-jag-for-dig-ocksa

Så var det dags för moderaternas Ulf Kristensson att tala i Almedalen. Det ska bli intressant att ta del av vad han säger om hur han vill leda landet om de vinner valet tillsammans med likasinnade partier i höstens val. Jag är extra intresserad om han nämner jämställdhet och feminism eftersom jag har haft äran att intervjua hans företrädare. Då insåg jag att det var ganska turbulent inom moderaterna och det är det lite då och då inom alla partier. Det var i arbetet med boken  De första, kvinnor som spräckte glastaket som vi träffades över en kopp kaffe. 

Anna Kinberg Batra har funderat mycket på varför Sverige blev sist i Norden med att utse en kvinnlig statsminister. Sverige är fantastiskt med föräldraförsäkring, barnomsorg/förskola och stor möjlighet för kvinnor att förvärvsarbeta. 

Anna Kinberg Batra försökte i alla fall och ställde upp som första kvinnliga partiledare för moderaterna och valdes på en extra kongress i januari 2015. Dessutom valdes hon på en ordinarie kongress hösten 2015 då på en period av fyra år av en enig kongress.

Hon hade då en lång och gedigen erfarenhet inom partiet. Hon var den första kvinnliga ordförande i Moderata ungdomsförbundet. Hon var första kvinnliga moderata gruppledaren i Riksdagen och en uppskattad ordförande i finansutskottet. Därför hade hon starkt stöd och sågs som den mest kompetenta. Redan innan hon valdes som partiordförande hade hon fått agera som det eftersom Fredrik Reinfeldt hade lämnat arenan efter valet 2014. Det var en turbulent tid med både regeringskris och hot om extra val och inom moderaterna var många missnöjda med valresultatet. Anna Kinberg Batra kavlade upp ärmarna för att jobba hårt, intensivt och målmedvetet påväg mot valet 2018, som hon dock aldrig chansen att ställa upp i. Trots att hon inte hade förväntat sig något gulligull så blev hon ändå förvånad över den interna kritik som växte sig starkare och anföll med tungt artilleri stötvis i en serie avgångskrav. Hon tvingades tillslut att avgå och Ulf Kristersson tog över. Nu talar han i Almedalen och givetvis ska jag lyssna på om han nämner något om feminism och jämställdhet. 

Äntligen tillbaka till Almedalsveckan med allt vad det innebär med seminarier, mingel och få att träffa intressanta samhällsintresserade kvinnor och män. Det viktigaste är förstås partiledartalen och denna vecka rivstartas med socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson tillika statsminister. 

Hennes första halvår som Sveriges första kvinnliga statsminister imponerar. Många hade nog trott att Magdalena Andersson skulle få en smekmånad som ny statsminister och att nyhetens behag skulle ha lagt sig efter ett tag. Det blev precis tvärtom, för efter den omtalade dagen då Magdalena Andersson valts (för andra gången) till Sveriges första kvinnliga statsminister blev inget mer sig likt längre. 

Först behövdes en handlingskraftig regering som trots att den var i minoritet, det vill säga inte har majoritet i Riksdagen, skulle kunna få igenom sin politik. Vilket har gått med en hårsmån. 

Sverige har i över hundra år lyckats med bedriften att stänga ute kvinnor från den yttersta makten. När det målet äntligen nås får den nya ledaren verkligen sättas på prov och visa både knivskarp tydlighet och utstråla trygghet i en orolig tid. 

Det tycks ha gått hem hos Svenska folket, hennes popularitet växer och nu vill till och med de allra flesta ta en öl med Magdalena Andersson. 

Det är ingen hemlighet att idén till min och Anna Nybergs kommande bok 

De första - kvinnorna som spräckte glastaket, 

kom tack vare att Sveriges statsminister.

Det ska bli mycket intressant att lyssna på henne ikväll.

På Nobeldagen fick vi se hur tekniken och kunskapen går framåt, mycket tack vare forskningen. Så det finns verkligen ljus och hopp MEN samtidigt är det just nu en mycket dyster tid. Coronapandemin kräver offer, dels har miljontals människor avlidit, ekonomier går ner och drabbar de som har det sämst, kvinnor och barn utsätts för våld och misshandel.

Förtryck sker både i öppna och auktoritära stater. Nedstängningar, mötesförbud och utegångsförbud hindrar civilsamhället från att genomföra aktiviteter, arrangera möten och ställa krav på makten. 

Bland de utsatta finns de som bidrar till att upprätthålla demokratin, det öppna samhället och det fria ordet. Förtrycket drabbar vanliga människor som vill försvara grundläggande rättigheter. Media, rättsväsende och andra som bidrar till att upprätthålla det öppna demokratiska samhället hotas och förtrycks. Ungern och Serbien stoppar fri journalistik. I Hongkong ser vi övervåld och arresteringar.

I USA, har pressfriheten försämrats. Förutom att USA är mycket segregerat, lider av fattigdom, våld och förtvivlan så har över en kvarts miljon dött i covid-19.

2020 skulle varit ett år med framåtanda och jubileum. FN firade 75 år som organisation, UN Women uppmärksammade att det är 25 år sedan kvinnokonferens i Peking, operation 1325 har i  20 år ställt krav på kvinnors deltagande i fredsförhandlingar osv. Dessa viktiga händelser har fått uppmärksammas på distans. Jag som hade förväntat mig ett år med flera valövervakningar har fått konstatera att flera länder skyller på Corona för att slippa ta emot internationella valövervakare. Samtidigt ser vi modiga män och kvinnor i Belarus kämpar för demokrati och i Polen demonstrerar människor mot skärpta abortlagar. 

Vi måste hålla modet uppe, se ljuset i tunneln, uppmana alla att göra sitt yttersta för att förhindra Corona att sprida sig. Vi behöver hålla ihop, på distans, för att ta oss ur detta tillsammans.

Vaccinet kommer inte lösa att allt går över och det kommer att ta tid. Men det inger hopp om att det går att ändra den negativa trenden.

Så än en gång håll ut, håll i och ge med dig av din omtanke till andra. 

Ingen kan göra allt, alla kan göra något, var och en på sitt håll. Tillsammans gör vi skillnad 

De starka motsättningarna i USA har resulterat i att valdeltagandet är rekordhögt.  Det är mycket positivt men stora antalet förtidsröster innebär att det tar tid innan vi vet det slutliga resultatet och rösträkningen pågår i avgörande stater. 

Det finns ingen tydlig vinnare ännu. 

Båda kandidaterna är segervissa och gör uttalanden som kan tolkas av respektive partianhängare. Biden nämner att alla röster ska räknas och att vi måste ha tålamod. Menas President Trump har flera gånger antytt valfusk och säger nu att det inte ska räknas några fler röster. Det polariserade samhället där respektive anhängare bara tar del av nyheter som stärker deras egna uppfattningar gör saken än värre. Osäkerhet är farligt, det leder till oro skapar hot mot medborgarna. 

Nu är det viktigt att respektera rösträknarna som arbetar förbrilt, att låta de robusta institutioner som finns göra sitt jobb. USA är en rättsstat som har institutioner som kan hantera det här. Det finns flera kontrollinstanser som visar om något är fel.

Det viktiga är att låta systemet arbeta och inte spekulera om vad det ena eller andra uttalandet betyder. Naturligtvis kan det bli så jämt att vissa delstatsresultat avgörs i domstol som i tidigare val. Men det är viktigt att respektera rådande lagar och regler - inte anspela på känslor, oavsett vem som vinner.  

Ett sätt att motverka osäkerhet kring om ett val är valobservatörer som kan bevaka och rapportera om valet. Som jag nämnde i gårdagens bloggl

har jag haft förmånen att närvara vid tidigare val i USA. Folke Bernadotteakademin, FBA, som jag har uppdrag av, sänder ut svensk personal till valobservationsinsatser i världen som leds av bland annat OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och deras kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, ODIHR, för att bidra till demokrati och fredlig utveckling.  

Internationella valobservatörerna kan skapa trygghet, lugn och saklighet. Covid-19 har förändrat förutsättningarna för valobservatörerer och den lilla styrka som finns där just nu gör ett mycket viktigt jobb.

Just nu pågår ett drev mot Sveriges utrikesminister och som vanligt i drev dras det betydligt större växlar från intervjun än vad det finns belägg för. Ann Linde intervjuas i 30 minuter  i tysk tv om Sveriges hantering av pandemin.  GPs Alice Teodorescu påstår att intervjun var "full av felaktiga påståenden".  "Arroganta och självtillräckliga svar på omvärldens rimliga frågor", säger Moderaternas Ulf Kristersson. "Magplask", skriver Lena Mellin i Aftonbladet och så drar naturligtvis "rubriksökaren" Bard till med storsläggan och påstår att utrikesminister är lögnaktig, dum och en hycklare på Twitter. För att inte tala om drevet på sociala medier. 

Jag tycker att Ann Linde är en enastående duktig och driven utrikesminister. Hon talar mycket bra engelska, svarar på frågor och har ett driv som få av oss andra skulle kunna mäta oss med.

Hon svarade rakt på frågorna, visade ödmjukhet att Sverige har problem med arbetssituation på äldreboenden, hon korrigerade reportern två gånger pga faktafel, det är väl bara bra? 

Hade en man korrigerat en reporter när den kommer med faktafel hade det uppfattats som naturligt.

För jag tror att det är precis som många andra påpekat att kvinnor granskas hårdare än män. 

Kvinnor förväntas vara undergivna, snälla, timida och ödmjuka. Men kvinnor dubbelbestraffas eftersom politiker förväntas vara tuffa, rappa och mästrande. 

Att politiska motståndare problematiserar tillhör naturligtvis demokratin, att vi ska kunna granska makthavare är rätt. 

Men det är när det tippar över till överdrifter, lögner och grova anklagelser som det är oacceptabelt.

Det är dags att stå upp för så starka, duktiga, pålästa politiker som Ann Linde. Det är dags att stå upp för kvinnor som vågar stå på sig. Det är är helt enkelt dags att backa kvinnor som blir felaktigt anklagade och felaktigt beskyllda bara för att de ha betett sig som män. 

Nu sitter många på helspänn för att ta del av chefsåklagare Krister Petersson beslut i åtalsfrågan kring mordet på Sveriges statsminister 1986.

Många unga har "bara" läst och hört om mordet på Olof Palme i skolan och kanske från sina föräldrar. Dessutom finns det många som inte vill bli påminda om den hatiska stämning som fanns i samhället vid den tiden. Det fanns ett Palmehat i vissa kretsar som var så påtagligt, att de kunde vräka ur sig att de önskade livet av Palme, utan att andra reagerade med avståndstagande. 

Jag är ganska säker på att ingen av de ungmoderater som på 80-talet kastade pil på en piltavla utformad till Olof Palme, önskade livet ur honom. Men vi har lärt oss att upp piskad stämning faktiskt kan leda till mord, upplopp och onda gärningar.   Palmehatet var utbrett kanske för att han var så tuff i debatterna. Palmes regeringstid präglades av jämlikhet och internationell solidaritet, som upplevdes som ett hot. Palmehatet och den polarisering mellan höger och vänster som var tydlig speglade sin tid . Palme tog ställning mot orättvisorna trots att det var jobbigt och trots att det kunde leda till ekonomiska konsekvenser för företag som t.ex. handlade med Sydafrikas Apartheid, eller med USA. 

Som SSU-are och ung socialdemokrat mötte jag Olof Palme flera gånger och har många roliga episoder i minnet. Både från en trevlig middag på Rosers Salonger i Skara (kanske hette det stadshotellet i Skara på den tiden), från frukostbuffén på ett hotell i Örebro och naturligtvis från Bommersvik. Men framför allt från hans medryckande, tydliga tal och kraftfulla uttryck. 

Vi hade en optimistisk inställning till reformer med föräldraförsäkring, utbyggd barnsomsorg (som det hette då) och kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta. Men den utbyggda välfärden kostade pengar vilket ledde till högre skatter. Det var inte omtyckt av de som fick betala mest. 

Skatten är som bekant omfördelande i samhället, från de som har till de som behöver. Palmehatet växte i de kretsar som fick vara med att betala mer till förbättrad sjukvård, äldrevård, hemtjänst, skolor och förskolor mm. Att det kunde leda till det hat som tog till slut ledde till mord är svårt att förstå. Men den stämning i samhället som rådde då gav kanske någon galning "insikten" att han skulle gå från ord till handling. 

Jag vet att det finns galningar som Anders Behring Breivik massmördaren i Oslo och Anton Lundin Pettersson, skolmördaren i Trollhättan som får för sig att de ska ta saken i egna händer. Det finns många exempel på det här i Europa men kanske mest känt i det tudelade USA. Den stämning som Trump piskar upp i USA just nu leder tyvärr inte till något annat än elände och kan ta en ände med förskräckelse. Dessutom kan hat och hot växa sig ännu större idag på nätet än vad det kunde på 80-talet. Det borde leda till försiktighet och försök till att stoppa dessa förfärliga yttringar som får råda. 

Jag vet inte vem som mördade Olof Palme, ingen aning faktiskt, men jag vet många som uttryckte ett hat mot honom.

Nyligen presenterade Brå, Brottsförebyggande Rådet,  en ny rapport med namnet "Våldtäkt från anmälan till dom" (2019).  Jag lyssnade på rapportens författare: Stina Holmbergoch Lars Lewenhagen från Brå, när de presenterade innehållet i rapporten. De påpekar att antalet anmälda våldtäkter har ökat men att för få döms, däremot ser nu de flera förbättringspunkter inom det svenska rättsväsendet, sedan den nya lagstiftningen kom på plats. 

Anna Lindström har det nationella ansvaret för polisens metod- och verksamhetsutveckling när det gäller polisens arbete med sexualbrott. Hon berättade om Polisens utmaningar och vilka resurser de saknar för att förbättra arbetet.

Brotten är oerhört svåra att utreda. Ofta när det skett i hemmen så hjälper det t.ex att det finns DNA eftersom det finns redan från båda parter osv Från att en våldtäkt anmäls till dess att den är utredd och antingen leder till fällande dom eller har blivit nedlagd har det tidigare tagit alldeles för lång tid. Anna Lindström beskrev hur de nu arbetar dels för att alla tingsrätter ska ha samma förutsättningar. De har tagit fram en utbildning och ordar för

Efter dessa gedigna dragningar deltog och kommenterade Carina Ohlsson (S), ordförande S-kvinnor Josefin Malmqvist (M), ordförande Moderatkvinnorna. Båda var överens om att det behövs fler poliser som har kunskapen om dessa brott. När det gäller högre straff menade att det är en signal till både förövare och övriga samhället att dessa grova brott inte accepteras. Dessutom måste fler våga anmäla och tas på alvar. 

Alla deltagare var överens om av straffriheten för våldtäkt måste stoppas.

Jo, jag vet att de som sticker ut hakan på sociala medier och ber folk dra åt fanders får många likes, blir både kända och populära. Det finns alltså ett egenvärde i att hitta en konflikt, jag har full förståelse för att det är ett led i ett spel för att sedan kunna använda det kontaktnätet för att sprida sitt budskap eller sälja sin grej.

Samtidigt blir jag bekymrad efter som det i sig leder till en allt högre ton, polarisering och ett förakt till andra som kanske också i själva verket strävar efter samma mål med ett bättre samhälle.

Vi kan ta politikerföraktet som exempel. De som beskriver politiker som okunniga och ointressanta kan bli väldigt populära på sociala medier. Men om de själva skulle behöva ta ställning så påstår de att de inte kan det. 

Det finns många som kräver att politiker ska göra upp över blockgränsen, samma människor visar sedan öppet sin förakt när det sker just sådana överenskommelser eftersom de så kan betraktas som mer urvattnade. 

Det finns många som påstår att Sverige är ett sämre land att leva i och tänker flytta utomlands för att de tror att våldet är mindre, servicen bättre och tryggheten större i alla andra länder. 

Jag påstår inte att Sverige är perfekt och utan problem men att dra det så långt som att det inte har gjorts någonting är totalt okunnigt. Eller snarare är det så att personerna vet att Sverige ligger i framkant på många områden, men då blir de inte populära på nätet. 

Att Sverige var först i världen med att förbjuda barnaga tycks som bortglömt. Liksom möjlighet för alla barn att få mat i skolan, förskolor och fritidshem till en betydligt billigare peng än i andra länder osv. Att Sverige redan på mitten av 90-talet införde sexköpslagen och på så sätt kriminaliserade torskarna blev en ögon öppnare för många andra länder. Vi har världens längsta föräldraförsäkring, både män och kvinnor har en hög förvärvsfrekvensen vilket leder till att både män och kvinnor sedan får pension. Vilket tyvärr inte är alls lika vanligt i resten av värden, osv osv.

Men trots att vi har legat i framkant på många områden ställs vi hela tiden inför nya utmaningar. Vi vill absolut inte ha det som i Frankrike där fattigdomen, arbetslösheten och hopplösheten i förorterna leder till upplopp, våld och bränder. Vi vill inte ha det som i USA där segregationen är bedrövlig, vapnen flödar och massmorden är vanliga. Vi vill inte ha det som i vissa delar av Indien där kvinnor våldtas och mördas osv. Vi kan se exempel dyka upp i Sverige och det kan aldrig accepteras.

Därför måste både politiker, myndigheter och civilsamhället vara ständigt på tårna med förebyggande arbete, hårdare straff och resurser till ordningsmakten. Dessutom måste vi jobba internationellt så att fler länder får ett tryggare och mer jämställt samhälle. Vi måste alltså göra båda delar, både förbättra på hemma plan och på plats i utsatta länder. 

Min poäng är att det finns lite för många som just nu ägnar sig åt att piska upp konflikter, för att bli kända, i stället för att ställa upp och göra gemensamma insatser för att öka tryggheten, välbefinnandet och framtidstron. 

Ensam är inte stark, tillsammans gör vi mycket större skillnad. 

Ukraina är Europas näst störta land. I öster pågår kriget som också kallas Donbasskonflikten, Krimhalvön är annekterad av Ryssland, menas stora delar av landet försöker leva ett så normalt liv som möjligt. Därför går det att genomföra fredliga val. 

Vi valövervakare ska inte kommentera valet, inte ge råd, inte recensera eller påverka i någon riktning. Vi ska övervaka och rapportera för att det ska bli en så bra överblick som möjligt i det sammanställda uttalandet. 

Men alla som följer media vet förstås vid det här laget att Zelenskyj som vann presidentvalet också har varit huvudrollsinnehavare i den populära TV-serien Folkets tjänare.  

Just nu är detta nya parti Folkets tjänare mycket populärt i de opinonsmätningar som publicerats.  Eftersom parlamentsledamöter inte bara utses genom val av partier utan också av enmansvalkretsar blir det mycket intressant att följa sammanräkningen på söndagkväll/natt.    

Zelenskyj vill ändra på landets valsystem bl.a avskaffa enmansvalkretsarna, eftersom rika affärsmän köper väljarnas röster för att bli parlamentsledamöter. Många Ukrainare är mycket mycket trötta och irriterade på den utbredda korruptionen.

Dessutom vill Zelenskyj sänka riksdagsspärren från 5 till 3 procent. Dessa idéer har inte gått igenom ännu så årets val genomförs enligt det gamla systemet, där hälften av kandidaterna väljs från partilistor och hälften ur enmansvalkretsar.

Valövervakare från 38 länder är här för att se till så att valet går så demokratiskt, rättvist och öppet som möjligt. Vi ska nu förflytta oss ut till olika regioner och lära känna omgivningarna.

I kväll tar jag tåget från Kiev till Lviv, den tågresan förväntas ta närmare 6 timmar. Kanske är det för mörkt för att se så mycket av landet men jag föredrar tåg och tycker det ska bli intressant.

Idag fördjupar vi oss i situationen i Ukraina. Här följer några av mina noteringar.

Ukraina är ett mycket stort land med 44 miljoner invånare och i huvudstaden Kiev bor närmare 2,8 miljoner. Sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 har Ukraina försökt bygga upp egen ekonomi men det har kantats med många svårigheter. Landet drabbades av tjernobylkatastrofen 1986 och många lider av sjukdomar sedan dess. Sedan Ryssland annekterat Krimhalvön har våldet pågått i de östra delarna i Ukraina. 

Jag var här i samband med presidentvalet för fem år sedan. Den gången var det Petro Poroshenko som vann valet med klar majoritet. Men eftersom Ryska annekteringen kvarstår och krigen i Öst pågår, fattigdomen, korruptionen och missnöjet är utbrett fick Poroshenko se sig besegrad i årets presidentval.  Volodymyr Zelenskyj tog över i maj och som jag nämnde i gårdagens blogg har han tidigarelagt parlamentsvalet.

Ukraina är inget jämställt land. Här finns ett utbrett våld mot kvinnor, det är så vanligt att det inte anmäls. En miljon kvinnor i Ukraina utsätts för könsbaserat våld varje år. 600 kvinnor dödas årligen av en nära anhörig. Barn i Ukraina bevittnar idag sin fars fysiska våld mot sin mor. Det i sin tur leder till att barnen/pojkarna också blir våldutövare som vuxna. Fattigdom och arbetslöshet leder också till prostitution, trafficking, att flickor och kvinnor säljs till andra delar av världen. 

Alkoholkonsumtionen är hög och leder till låg medellivslängd bland männen.

Kvinnor är underrepresenterade där beslut fattas, i såväl politik som näringsliv. Endast 12 % av de nuvarande  parlamentsledamöterna är kvinnor. Får se hur det går på söndag, nu finns ett krav på att 30% av partiernas listor ska vara kvinnor men inger händer om partierna inte följer det kravet. 

Nu ska vi fortsätta genomgången om hur vida media är fri eller köpt/styrt, vilka partier som ställer upp i valet och om valkampanjen varit öppen och tillgänglig.

Tidigt i morse steg jag upp för att ta första bästa tåg mot Göteborg och vidare färd mot Ukraina.

Det är både intressant, angeläget och utvecklande uppdrag att vara valövervakare för Folke Bernadotte akademin. Denna gång reser jag för att valövervaka det tidigarelagda parlamentsvalet i Ukraina. Anledningen till tidigareläggningen är att den nyvalda presidenten inte fick igenom sin nya regering i parlamentet. Hans förhoppning är förstås att hans parti får fler ledamöter i det kommande parlamentet. Det i sin tur avgör folket i söndagens val.

Vi valövervakare kommer från stora delar av världen, från bl.a OCCE, ODIR, EU och USA.

Vi som åker från Folke Bernadottes valobservatörsbas är både långtidsobservatörer och korttidsobservatörer. Än så länge har jag bara tackat ja till korttidsuppdgrag dvs en vecka eftersom jag inte klarar av mina andra åtaganden om jag är borta 6-8 veckor. 

Men vi får väl se hur jag gör i framtiden.

En vecka som korttidsobservatör innebär oftast minst två dagars briefing om hur valkampanjen gått hittills, hur landet vi bevistar har det ekonomiskt, mänskligt, rättsligt mm. Vi får en fördjupad kunskap om landets demokratiska historia, fattigdom, jämlikhet, jämställdhet, rikedomar, näringsliv osv. Vilka partier ställer upp till val, vad står de för? Har valkampanjen varit öppen, rättvis, möjlig för media att bevaka? Har oppositionen fått komma till tals eller har oliktänkande kastas i fängelse på lösa anklagelser med mera. 

Efter den genomgången blir vi utplacerade i landet i team och med en kollega från ett annat land. När vi anlänt till den region vi ska övervaka åker vi runt till de vallokaler som finns i valkretsen.

Själva valdagen är väldigt lång eftersom vi ska kontrollera vallokaler innan de öppnar för att se om valurnan där valsedlarna ska läggas är tom, genomskinlig och låst, att det finns valsedlar, röstlängder och möjlighet att kontrollera att medborgare bara röstar en gång osv.

Från kl.8 reser vi runt med en tolk från vallokal till vallokal och tar del av förutbestämda punkter tills vallokalerna stänger ofta är det kl.21. Därefter följer vi sammanräkningarna först en vallokal, därefter i valmyndighetens sammanräkningslokaler. Dessa sammanräkningar kan pågå tills nästa morgon. Så i stort sett är valdagen för oss valobservatörer ett helt dygn.

Sedan sker utvärderingar och rapporter, dels i den region en har valövervakat i en dag och därefter centralt i huvudstaden i ytterligare en dag. 

Så ser en vecka ut i stora drag. Jag återkommer i med fler blogginlägg om läget i Ukraina.

 Wish me luck! Så hörs vi igen. 

I samband med vårt kaffekalas vid Boulognersjön, då  vi bjöd på fika och samtalade med badg äster fick vi ta del av många synpunkter.

Att Boulognersjön och hela Boulognerskogen är och borde förbli en skön avkopplande oas f ör såvä l Skövdebor som besökare och turister är viktigt.

Många badg äster och fikasugna stannade till och framförde en stor tacksamhet  över att badsjön med omnejd blivit s å fin och kan utnyttjas fritt av alla. Men det är ocks å viktigt att trygghet, säkerhet och framkomligheten f örbättras. Många uttryckte en oro över att eventuell nybyggnation skulle förminska m öjlighet att ta sig fram i såv äl parken som vid badsjön.

När det byggs nytt  är det ytterst angeläget att bost äder inte byggs på ett s ådant sätt att det förhindrar framkomligheten. Vår fina centrala badsj ö måste ha lika stor tillg änglighet när det byggs bost äder. Inga staket ska stoppa allmänheten och det m åste finnas både g ång och cykelvägar fr ån alla håll till Boulognersj ön. 

Anledning till oron ä r bl.a. att en cykelväg redan ä r igenlagd sedan det fina bostadsområdet Ekedahl blev klart. Fö rmodligen är det ett misstag eftersom den cykelvä gen lades igen samma vecka som kommunfullmäktige hade antagit en cykelstrategi. Därför f örutsätter vi att cykelv ägen återst älls i någon form. Just nu m åste cyklister köra p å en brant, lerig gräsbacke bredvid den trappa som byggdes fr ån Henriksbergsvägen till Brunnsgatan i samband med att cykelv ägen blev borttagen.

Även sjä lva ankomsten till Boulognerskogen från resecentrum borde bli bä ttre. Den trappa som nu finns vid nergång frå n tuben mot Boulognerskogen, är mer riktad till gå ende som ska vidare till Volvo och Nyeport. Cyklister, rullstolsburna, de med barnvagnar och resv äskor med hjul, får ta en l ång omväg.

Framkomligheten för gående och cyklister kan bli betydligt bä ttre och säkrare och belysningen behö ver förbättras. Att ta sig fram till fots eller p å två hjul  är både miljövänligt och bra f ör folkhälsan. Därför  önskar vi på b ättre, säkrare cykelv ägar gärna separerade fr ån gående eftersom det  är två s å olika trafikslag. 

Det var några av de synpunkter vi fick ta emot fr ån de i övrigt glada och nöjda besökarna p å vårt kaffekalas vid Boulognersj ön. I augusti gör vi ett liknande event och vi hoppas p å fler synpunkter från bes ökare som vill äta goda bullar och samtala med oss en stund.

Anita Andersson och Monica Green

Det finns många som har synpunkter på Almedalsveckan. Inte så konstigt eftersom det både drar 100 000 tals besökare, dels upptar stor del i media och kostar mycket pengar. 

Men som många påpekar har det ändå utvecklats till en av världens största demokratiska mötesplats. Genom demokrati och öppenhet är Almedalsveckan ett för alla som vill debattera samhällsfrågor. 

Tillgängligheten under Almedalsveckan är ett signum och evenemangen i det officiella programmet under Almedalsveckan är kostnadsfria och öppna för alla. Det är  svårt att inte ryckas med i känslan. 

Därför är det förstås oerhört tråkigt att det finns en brun smörja med tillhörande svans samtidigt som jag inser att extremisterna vill ha uppmärksamhet och drar sig till stora event. 

En del gör poänger på att inte åka hit. Det får de gärna göra men jag blir tvärtom alltid tagen av mängden event och människor, möjligheterna det ger och miljön bland rosorna i Visby.

För egen del har jag tagit del av flera intressanta seminarier. Mest om jämställdhet och arbetet mot våld mot kvinnor eftersom jag är ordförande i UN Women nationell kommitté Sverige.

På bilderna ser ni möten med Jämställdhetsmyndighetens generalsekreterare Lena Ag och Alexandra Pascalidou. Samt med f.d ordf i UN Women Sverige och fd allt möjligt bl.a vice statsminister Margareta Winberg som också hyllar och gillar Almedalsveckan precis som jag.

Idag ska hinna med bostadsseminarier, Sverige i världen seminarier och ekomiska seminariet med Magdalena Andersson höjdpunkten mångfaldsparaden som känns angelägnare än någonsin. 

Just nu pågår den stora demokrativeckan, politikerveckan, jippoveckan, folkbikdningsveckan, mingelveckan i Visby. Kärt barn har många namn och kallas olika beroende på vilken inställning en har till fenomenet Almedalsveckan. Jag som varit med sedan början av 90-talet har sett utvecklingen, den enorma tillströmningen och exploateringen. Då för snart 30 år sedan bodde vi på pensionat Björkhaga och bedrev seminarier på den så kallade Fruntimmersvecka för att åka in till Visby för att höra på ett Almedalstal. Vi lyssnade bl.a. till Ingvar Carlsson, Ingela Thalén, Margot Wallström, Anna Lindh, Lars Stjärnkvist, Göran Persson med flera. Ett särkilt minne har jag från det året som Tomas Östros skulle tala, det ösregnade så mycket att vi som lyckats ta oss dit fick vara med uppe på scenen för att få tak över huvudet. Tomas höll ett kort tal och sedan bjöds vi alla upp till dans istället.

På de senaste 10-15 åren har Almedalen utvecklats från några få ekonomiska seminarier till toppen förra året med över 4000 seminarier. Det är en fantastisk möjlighet att fördjupa sig i sina hjärtefrågor, lyssna på föredrag och debatter samt träffa flera tusentals samhällsintresserade män och kvinnor från stora delar av Sverige.

Men det innebär också att priserna triggats orimligt och det i sin tur leder till att PR-bolag, kapitalstarka företag och intresseorganisationer kan styra över denna demokrativecka till ett jippo.

Det kan vi alla hjälpas åt att vara motkraft till. 

Jag åker fortfarande dit för att det är vansinnigt intressant, lärorikt och kul. Att få träffa alla dessa optimistiska, glada medborgare är en ära. Att kändisar, medieprofiler, politiker, företagsledare finns på plats är en ynnest för alla som lyckats ta sig till Gotland. 

Men i år känns det extra angeläget att vara en motkraft mot de höger extremister, Nazister och NMRare som går lösa och sprider rädsla, obehag och provocerar.

Därför ser jag extra mycket fram emot mångfaldsparaden. Men i morgonbitti ska jag delta i Almedalsloppet, då tror jag inte att extremisterna har vaknat så då kan vi jogga lugnt på Visbys gator vid Ringmuren, då hoppas jag att Prideflaggan är hissad.

Hoppas vi ses

Så här på Orangeday den 25 juni, dvs FNs och UN Womens dag mot våld mot kvinnor, ägnade jag delar av dagen till att ta del av ett rättegångsfall på Skaraborgs tingsrätt. Ett fall med mycket grov misshandel mot en kvinna från Lidköping. Det var flera som slutit upp som åhörare för att visa sitt stöd för den utsatta kvinnan. Att vi från UN Women nationell kommitté Sverige brukar ha något orange på oss den 25 i varje månad var naturligtvis inget undantag idag. Det hade även de som kom dit från Orangeday MC och jag tror att det uppskattades att vi var många åhörare från allmänheten. 

Det tog flera timmar att gå igenom alla de skador som kvinnan orsakat av en man hon haft ett förhållande med. Förutom skadorna, svedan och värken var det skador i hemmet, kläder och annan egendom. Mannen beskrev i ett brev till sin mamma, där han erkände brotten, att han blivit svartsjuk. Att det är mycket droger, narkotika och alkohol inblandad är inte förvånande men naturligtvis inget att skylla på. 

Våld mot kvinnor är en pandemi, ett mycket stort problem i hela världen som angår oss alla. 

Trots att det allra vanligast i hemmen så har samhället och vi medmänniskor i allra högsta grad med dessa vidrigheter att göra. Trots att världens länder enats i millenniemålen om att stoppa våld mot kvinnor fortsätter sexuella övergrepp, misshandel och mord på flickor och kvinnor världen över. 

Tusentals kvinnor misshandlas i Sverige varje år. 

Varje år tar Brottsförebyggande rådet, Brå, fram statistik kring våld mot kvinnor. Under 2017 anmäldes nästan 22 000 sexualbrott i Sverige, varav 7 370 rubricerades som våldtäkt enligt Brå. Man räknar dessutom med ett mörkertal och tror att det sker ca 100 våldtäkter om dagen i Sverige. 1 av 3 kvinnor utsätts för våld eller sexuella övergrepp, ofta i nära relation. Varje månad dödas kvinnor, oftast av en närstående.

UN Women Sveriges vision är en jämställd värld fri från diskriminering och våld mot kvinnor och flickor. 

Vi behöver jobba förebyggande med utbildning, värdegrundsarbete tidigt i åldrarna, stoppa matchokulturen, våga ta snacket, få fler män att stå upp mot våldet och naturligtvis lagföra förövare och stödja utsatta kvinnor.  Ett hinder för att få bukt med våld mot kvinnor är att potentiella offer och berörda rättsinstanser har otillräcklig kunskap om och/eller respekt för kvinnors rättigheter. Dagens åklagare och, nämndemän och domare verkade dock pålästa. Rättegången fortsätter på torsdag.

Idag firar vi 100-årsdagen för kvinnlig rösträtt. Hundra år sedan riksdagen klubbade igenom lagen om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. En seger de kvinnor som gick före oss kämpade hårt för. Mycket har hänt på dessa hundra år. Rätten till arbete, lika lön (tyvärr finns det fortfarande undantag där kvinnor tjänar mindre än män), utbygg välfärd, trygghet, rätt till abort, aga har förbjudits, vi har rätt till sjukersättning mm mm. Trots det är vi inte jämställda och trots det förekommer våld och övergrepp mot kvinnor.  

Dessutom kan jämställdhetsreformer snabbt raseras.

Rättigheter som vi tar för självklara attackeras av högerextrema krafter. 

Konservativa partier som nu mobiliserar i Europa och världen vill förminska kvinnor. Mycket ifrågasätts: Rätten till våra kroppar, till inflytande, till fri media och att som kvinna vara aktiv på den politiska arenan. Det är inte den politik konservativa och extremhögern talar högt om i en valrörelse, men det är den politik de driver.

För att hylla och hedra det hundraåriga beslutet är det bästa vi kan göra att använda vår röst - för kvinnors rättigheter, mot de krafter som försöker begränsa våra rättigheter. 

Vi vägrar att se våra barn och barnbarn tvingas utkämpa de strider vi sedan länge borde ha vunnit. Kvinnors rättigheter ska stärkas, inte rullas tillbaka.

Om inte du höjer din röst, kommer någon annan använda din tystnad.