Monica Greens blogg

Den allra största delen av all misshandel mot kvinnor sker av en bekant till kvinnan och våldet drabbar även de barn som befinner sig i utsatta miljöer där de blir vittnen till våld.   Årligen dör 20 kvinnor i Sverige till följd av misshandel i nära relation. Trots många fall av misshandel finns det ett stort mörkertal då de allra flesta inte anmäler förövaren, enligt BRÅ är det knappt 5% av våldsutsatta som anmäler.

Det kan göras betydligt mer för att förebygga våld i nära relationer och utbildningsinsatser behöver genomföras. Alla kommunens verksamheter ska ha kunskap om våld i nära relationer för att kunna agera förebyggande, uppmärksamma när någon blir utsatt och uppmana till att reagera vid oro om våld. 

Det måste gå att bli än bättre på att sätta in insatser vid tidiga varningssignaler. Skövdebostäder gör en god insats genom "Huskurage/Våga bry dej" med informationen som spridits i hus och hos boende. Alla kommunens verksamheter måste arbetet mot våld i nära relationer lyftas mer.  

Vi måste göra det vi kan för att stoppa våld i nära relationer. Genom att arbeta med en nollvision mot mäns våld mot kvinnor prioriteras dessa frågor.

Nyligen (19/4)  antogs delvis en socialdemokratisk motion i Riksdagen om en nollvision för mäns våld mot kvinnor i Sverige. Det innebär bland annat krav på kommuner, på samarbete mellan polis och kommunala hyresvärdar för att grannsamverkan ska förstärkas och våld i hemmet ska identifieras lättare. Kunskapen om mäns våld mot kvinnor behöver komma in i gymnasieundervisningen för att skapa en ny norm kring att prata om patriarkala strukturer. Idrottsrörelsen, kulturen, föreningslivet har en stor roll att ta i det förebyggande arbetet. 

UNIZON och FNs jämställdhetsorganisation, UN Women jobbar kontinuerligt med HeForShe, Orangeday och föreläser för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Kvinnorna – som får gömma sig, byta personnummer, placera om barnen i nya skolor, flytta ständigt, inte kan skaffa jobb, inte kan uppsöka vård tryggt, inte kan ha ett normalt liv – ska inte bli svikna av samhället.

Även om åtgärder har vidtagits så som hårdare straff för män som misshandlat kvinnor och höjt anslag till kvinno- och tjejjourer samt skyddade boenden så går det att göra mer.

 Det är viktigt att mer fokus läggs på det förebyggande och attitydförändrande arbetet. Det är här nollvision kan göra stor skillnad med syftet att höja den generella kunskapsnivån och samla samhällets samtliga sektorer i en kraftfull motattack. 

Det förebyggande arbetet måste förbättras och förmåga att upptäcka våldsutsatthet.  Arbetet mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel är tålamodsprövande, långsiktigt och uthålligt arbete. 

Därför är det både nödvändigt och viktigt att starta arbetet med en nollvision.

I

I det stora hela var parlamentsvalet den 2 april i Bulgarien okej och demokratiskt genomfört, även om det gjordes ett antal misstag. 

Täta val gör befolkningen valtrötta och valdeltagandet var lågt. Gårdagens val var det femte på två år. Nu vill kvinnor och män i Bulgarien att de folkvalda ska ta ansvar och klara av att samarbeta framöver. Nu förväntar sig väljarna att partierna gör kompromisser så att det blir möjligt att bilda en hållbar regering. Det skulle upprätta förtroendet som demokratin bygger på. 

Det finns en skepsis till röstningsmaskinerna som egentligen skulle göra valet enklare och slippa upptryckta valsedlar. Det fanns möjlighet att välja att rösta med valsedlar eller med röstningsmaskinen. Ungefär hälften av de som röstade använde den elektroniska möjligheten.

Det var ingen direkt valfeber i landet och inte särskilt mycket kampanjande vare sig på gator och torg eller via debatter i radio och TV. Vad vi kunnat förstå pågick en del kampanjer på sociala medier. Men det finns en oro över att media inte är så fria som vi ska kunna förvänta oss av en demokrati och kritiska frågor till de dominerande partierna uteblev. 

Med stora skillnader och fattigdom i vissa delar av landet, låg utbildning, utvandring och låg medellivslängd gör att de valda politikerna har stora utmaningar framför sig.

Dessutom var det väldigt få kvinnor på valsedlarna och Kvinnliga kandidater var underrepresenterade i tv-debatter, det speglar ojämlikheten mellan könen i politiken. Vi valobservatörer ska inte uttala oss om valet, det jag skriver om här om valprocessen är allmänt vedertaget och skiljer sig inte från det OSCE/OSSE redovisar på sin hemsida.

När det gäller kvinnligt deltagande i politiken måste jag dock vara tydlig eftersom ingen missat mina krav på jämställd representation. Kvinnor är underrepresenterade i politiskt och ekonomiskt beslutsfattande och i den offentliga debatten. Detta undergräver demokratin och kränker kvinnors mänskliga rättigheter.  Strukturella hinder i form av diskriminerande lagar, praxis, institutioner, attityder och könsstereotyper begränsar fortfarande kvinnors möjligheter att ställa upp i politiska val. Dessutom fortsätter kvinnor att möta hinder även efter att de har valts till beslutsfattande positioner. Många utsätts regelbundet för hot, förtal och övergrepp. Deras idéer respekteras ofta mindre än deras manliga motsvarigheter. 

När det gäller själva valresultatet verkar det som att splittringen i landet kvarstår. Konservativa Gerb och den liberala koalitionen PP-DB som dominerat de senaste valen de fick ca 25% var i valet. De har hittills inte velat sitta tillsammans i en regering. Ytterhögerpartiet Vazrazjdane seglar upp på tredje plats, det partiet är emot både EU, Nato, är vaccinskeptiska.

Ska bli mycket intressant att se hur regeringskonstellationen ska se se ut framöver. 

Bulgarien har cirka 7,1miljoner innevånare. Idag ska jag, efter noggrann utbildning om hur valsystemet går till, lämna den fina huvudstaden Sofia med sina 1,2 miljoner invånare.

Vi 150 valobservatörer från 18 olika länder placeras ut i sju olika distrikt och kommer att bo i små och stora städer på en mäng platser över hela landet.

Jag ska åka buss i sju timmar för att ta mig till Varna som är den tredje största staden 45 mil från Sofia. 

Det ska bli intressant att ta del av den delen av Bulgarien vid kusten av Svarta havet.  Det sägs att det finns en lång historia, bebodd innan grekernas Odessos som ska ha varit 580 år före vår tideräkning. Varna har varit en viktig handelsstad precis som Konstantinopel, Venedig och Dubrovnik.

Efter den långa bussresan ska vi försöka rekognosera oss och ta reda på var vallokalerna ligger. 

Dags för ännu en intressant valövervakning/observation, denna gång i Bulgarien. Valobservation är en del i arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet i världen. Valobservationsinsatser bidrar till fred och utveckling och kan förhindra hot och våld i samband med val.

Ett valobservationsuppdrag börjar med att det land som utlyst val, i det här fallet Bulgarien, bjuder in internationella organisationer så som OSSE/OSCE, som i sin tur vänder sig till sina medlemsländer. I Sverige blir det sedan Folke Bernadotteakademins uppgift att förbereda och sända ut personal till respektive land. 

Dels med ett antal långtidsobservatörer som är på plats några veckor innan ett land ska hålla val. De observerar bl.a. hur medierna rapporterar, hur röstlängderna görs upp och hur kampanjarbetet fungerar.

Inför själva valdagen kommer korttidsobservatörer. Vi bevakar främst hur det ser ut i vallokalerna; från öppningen av lokalerna till rösträkningen. Våra rapporter samlas in av insatsledningen som gör en samlad bedömning av hur valet gått till, som offentliggörs efter valdagen.

Nu har vi anlänt till huvudstaden Sofia och ska gå igenom vilka partier som ställer upp, hur de finansierar sina kampanjer, jämställdhet och vilka  minoriteter som finns osv. Dessutom går vi igenom vilka förutsättningar vi har och de regler vi ska förhålla oss till. 

Bulgarien höll det första flerpartivalet efter kommunismens fall 1990. Då valdes en demokratiskt regering och ett år senare ett statsskick som demokratisk republik. Bulgarien är medlem i Nato sedan 2004 och i EU sedan 2007.

Det är full fart, högt tempo och energifyllt när jag träffar Ann Linde. Jag blir både glad och imponerad över den kompetens och erfarenhet hon med glädje delar med sig av. 

När Ann Linde var Handelsminister tog hon initiativ visa på skevheterna med tullar, standarder och avtal som missgynnar kvinnor. Ann Linde lyfte frågan både inom Världshandelsorganisationen WTO, EU och FN-organet UNCTAD. 

Det är häpnadsväckande väckande att det är högre tull t.ex på sidenblusar än på skjortor. Högre tull på sportkläder för kvinnor än för män. Det var Kanada som var först med en feministisk handelspolitik och för Ann Linde var viktigt att introducera det i Sverige. Ett viktigt verktyg för arbetet var bland annat ett svenskt analysredskap för att studera jämställdhetsfrågan i handelsavtal.

När Ann Linde sedan blev utrikesminister fortsatte hon i Margot Wallströms spår för att systematiskt jobba med den feministiska utrikespolitiken.

Ann Linde är bekymrad över vad som ska hända nu när den nuvarande regeringen väljer en annan väg. och arbetet med flickors och kvinnors rättigheter globalt. Den feministiska utrikespolitiken har utgått från tre R: rättigheter, representation och resurser, och genom dessa har Utrikesdepartementet analyserat skillnaden mellan flickor och pojkar respektive kvinnor och män inom områdena för att på så sätt kunna göra riktade insatser.

Den feministiska utrikespolitiken har inspirerat andra länder till ett fördjupat arbete med jämställdhetsfrågor. Sverige har lyft jämställdhetsfrågorna och var drivande i arbetet med EU:s femårsplan Gender Action Plan. Den feministiska utrikespolitiken har på så sätt bidragit till att frågor som rör flickors och kvinnors rättigheter hamnat på agendan – både i andra länders nationella arbete och i internationella organ.

Sveriges feministiska utrikespolitik hade dessutom ett ökat fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter globalt. Vilket innebar förbättrad tillgång till god mödravård, att bekämpa barn- och tvångsäktenskap, inkludera sexualkunskap i skolundervisning, tillhandahålla moderna preventivmedel och att möjliggöra säkra aborter. Svenska biståndsmedel har till exempel finansierat barnmorskor i bl.a Sydsudan, Zambia och Afghanistan.

En annan sak som Ann Linde passar på att lyfta är när Sverige var ordförande i OSSE under hela 2021. Tack vare Sveriges tydliga agenda lyftes jämställdhet, kvinnors rättigheter och feminism på alla mötes som anordnades inom OSSE. 

Allt detta och mycket mer hann vi med att diskutera under vårt möte idag.

Det är fantastiskt trevligt och kul att träffa Margot Wallström den senaste lunchen var inget undantag. Två timmar som bara rusade i väg med diskussioner om allt mellan NATO, skvaller och hälsa. Dessutom var maten, palsternacksoppa, på museet i Karlstad vansinnigt god. 

Huvudtemat var dock den feministiska utrikespolitiken som Margot Wallström lanserade när hon utsetts till utrikesminister i oktober 2014. Vilket innebar att politiken verkade för kvinnors Rättigheter, Representation och Resurser utifrån den realitet som kvinnor lever i. Feminism är ett perspektiv som genomsyrade allt inom utrikesförvaltningens regi fram till alldeles nyligen.

Jag ville veta vad som drev henne och hur hon jobbade fram underlaget till den numera välkända men nedmonterade feministiska utrikespolitiken.

Hon beskrev hur tanken börjat spira i samband med hennes uppdrag som FNs första särskilda sändebud mot sexuellt utnyttjande i krig och konflikt. I alla hennes resor och möten med både starka, duktiga och utsatta kvinnor såg hon vikten av att få slut på att männen bestämmer över huvudet på kvinnor. Att ge kvinnor mer makt förebygger våldet. Det krävs ett långsiktigt och uthålligt arbete mot patriarkala beteenden och destruktiva manlighetsnormer, annars kommer kampen mot sexuellt våld i konflikt fortsätta vara fruktlös.

När Margot Wallström utsågs till utrikesminister bestämde hon sig för att ha en tydlig agenda som är synlig och kan utvärderas. Hon ville se till att den Svenska politiken gjorde skillnad för FN, för feminism och möjligt att mäta resultat.

Det blev också tydligt och ett av skälen till att Sverige senare valdes in i säkerhetsrådet. 

Tillsammans med Sverige bedrev Kanada, Frankrike, Luxemburg, Spanien, Mexiko, Tyskland och Chile en uttalad feministisk utrikespolitik. Många andra likasinnade länder, internationella- och civilsamhällesorganisationer delar analysen att ökad jämställdhet är av grundläggande betydelse för demokrati, hållbar utveckling, inkluderande ekonomisk tillväxt samt fred och säkerhet

Det är så tragiskt att Sverige nu valt att inte vara världsledande längre. Det blir något av de andra länderna som får ta över stafettpinnen.

Tack Margot för allt du gjort och gör, tack för lunchen, och tack för att vi ska ha fortsatt kontakt i dessa och många andra frågor.

Mycket kan en säga om energiminister Ebba Busch. Att hon säger en sak före valet och gör en annan sak efter valet. Att hon lovar el-stöd till första november 2022 ska med rätta kritiseras, men hennes val av vinterjacka i Kiruna är inget att kritisera.

Den regering Ebba Busch sitter i har inte levererat det elstöd som de lovade svenska folket i valrörelsen skulle vara på plats i november 2022. Dessutom vill de hemlighålla uppgifterna om vilka som får ta del av stödet när det betalas ut. Ett mycket märkligt agerande som ska ifrågasättas.

Regeringspartierna och SD har sagt nej till att införa en elräkningsakut som skulle göra det möjligt att delbetala sina elräkningar tills elstödet är på plats när det nu drar ut på tiden. Det ska ifrågasättas och kritiseras.

Att Ebba Busch viftade med falukorvar i valrörelsen för att ge sken av att hon skulle kunna sänka kostnaderna kan kritiserats nu när inflationen gått upp med 10 %.

Givetvis är det krångligt att införa el-stöd och givetvis är det många parametrar som spelar in när inflationen stiger. Det vet de flesta. Det är inte det som ska kritiseras utan det faktum att Ebba Busch påstod att hon kunde fixa dessa frågor omedelbart efter valet. Det är det som ska kritiseras.

Och som sagt det är inte hennes val av varm jacka i Kiruna som ska kritiseras. Hon får välja vilka kläder hon vill. Det finns betydligt viktigare, allvarligare frågor att diskutera. 

Låt oss hålla oss till sakfrågorna - inte kläderna.

Efter fantastiskt intressanta och givande dagar i Berlin, med möten, studiebesök och nya bekantskaper var det dags att ta tåget mot Hamburg. Eftersom jag tyckte det var så enkelt när jag åkte hemifrån i söndagskväll såg jag fram emot en skön hemresa. 

Två timmar från Berlin till Hamburg för att där byta till Nattåget och sova ända fram till Nässjö. 

Så såg min plan ut. 

Min kollega Hanna Alen från Berlin sa något i stil med att det låter så romantisk med tåg men i praktiken är det annorlunda, det skakade jag bara av mig det och sa att det är både vilsamt, trevligt och miljövänligt att åka tåg. 

I skrivande stund är jag beredd att hålla med Hanna. 

Efter någon timme på tåget Berlin-Hamburg, satt jag i godan ro och åt på en ostmacka, jag hörde konduktören säga något i högtalaren. Eftersom jag lyssnade på en podd och trodde att han upplyste om vilka stationer vi skulle stanna vid, brydde jag mig först inte så mycket (det var ju ändå bara på tyska….) 

Snart ställde sig samtliga passage upp, packade ihop sina saker och gick ur. Jag frågade mina medpassagerare och fick veta att det var ett tågstopp på spåret längre fram och att de inte visste mer just då. Alla fick kliva av i kylan, ställa oss på en mörk perrong för att vänta in ett annat tåg. Efter en stund (det kändes väldigt långt men kanske bara var 20 minuter) hördes något i högtalaren, jag följde folkmassan till en annan perrong där ett annat tåg väntade. 

Det tåg vi fick kliva på var redan fullsatt tåg så det var bara att försöka hitta ett litet utrymme.

Allt gick mycket lugnt tillväga, alla var förstående och hjälpsamma. Någon ville erbjuda sin sittplats, någon annan förklarade att detta är typiskt tyska järnvägen. När jag kontrade med att Sverige också har tågförseningar trodde de mig knappt. Jag vet att både Tyskland och Sverige investerar otroligt mycket i järnvägsunderhåll men det är en föga tröst för oss som vill åka smidigt redan nu. 

Det överfulla tåget fick ledas om så vi åkte förmodligen lite kors och tvärs innan vi kom fram men med tre timmars försening hade jag missat nattåget mot Sverige. 

Det fick bli hotell i Hamburg och nu sitter jag på ett tåg mot Köpenhamn och hoppas på att jag hinner med de anslutningarna så att jag kommer hem till Skövde i kväll. 

dag har jag varit i Halmstad. Jag har haft förmånen att tala inför ett gäng ledande kvinnor i politiken som just nu genomgår en spetsutbildning. På tåget hem kan jag reflektera över intrycken. Vi har talat om ledarskap, om härskartekniker, om Metoo, om mäns våld och om hur vi ska lyfta varandra. 

Det är viktigt att fortsätta arbetet för en öppen, fri demokrati där vi står vi upp för allas lika rättigheter, oavsett om du är man eller kvinna, pojke eller flicka. 

Då är det viktigt att fortsätta fokusera på arbetet för att förbättra jämställdheten. Fortfarande är mannen norm och både män och kvinnor påverkas av de patriarkala strukturerna. Kvinnor som grupp har lägre löner än män och sämre möjligheter att utvecklas i arbetet. Dessutom tar kvinnor ett större ansvar för barnen och för hemmet.  

Idag talade vi om att diskriminering på grund av kön, könsidentitet, sexuell läggning eller ålder ska motarbetas genom att vi synliggör och avslöjar härskartekniker. Dessutom talade jag om de böcker jag skrivit: Lyft varandra en guide till halva makten och De första- kvinnorna som spräckte glastaket.

Vi hade många intressanta diskussioner och samtal hur vi ska bryta negativa attityder, börja så tidigt som möjligt med inkluderande arbetssätt och säga ifrån när något inte är okej.

Det var helt enkelt en mycket givande dag i Halmstad.

Det är både sorgligt, upprörande och oerhört intressant att ta del av Sveriges radios skildring av mordet på Anna Lindh. I boken De första-kvinnorna som spräckte glastaket beskriver vi Anna Lindh trots att vi hade bestämt oss för att avgränsa alla dessa fantastiska ledare till de vi kunde intervjua. Men eftersom Mona Sahlin, som är en av de 21 kvinnor som porträtteras i boken, ideligen återkom till Anna Lindh i intervjun, kändes det viktigt att även berätta om henne.

Jag lärde känna Anna genom SSU, första gången jag träffade henne var på ett årsmöte med SSU-Skaraborg, hon kom till Skövde och talade som förbundsstyrelsens representant.

På den efterföljande middagen var hon fantastiskt trevlig och intresserad av oss och hur vi hade det. 

1982 kom Anna Lindh in i riksdagen och startade ett nära samarbete med Mona Sahlin och Margot Wallström. De tre startade en klubb, den så kallade kräkklubben, där de pratade av sig, om gubbarna, och om machokulturen, och peppade varandra.

1984 blev hon SSU:s första kvinnliga ordförande, där hon lyfte miljöfrågor och jämställdhet som minst lika viktiga som jobb och ekonomi. Då jobbade vi tillsammans inom förbunds styrelsen och jag fick möjlighet att jobba fram SSUs jämställdhetsplan.

Många år senare när jag blev Riksdagsledamot fanns hon där med uppmuntrande ord och glada skratt.

Anna Lindh utsågs till miljöminister av Ingvar Carlsson i världens första jämställda regering 1994.

Som miljöminister arbetade Anna Lindh för att EU skulle ta sig an miljöfrågor på allvar, vilket hon lyckades med.

Det är inte alls säkert att Anna Lindh blivit socialdemokraternas partiledare och Sveriges första kvinnliga statsminister. Men det kunde ha blivit så och kanske hade vi då haft kvar förmögenhetsskatten som utjämnar skillnaderna mellan män och kvinnor. Det är snart 20 år sedan så det är svårt att sia om även om tanken lockar. 

Jag kan i alla fall starkt rekommendera att ni lyssnar på Anna Lindh före och efter.

Naturligtvis rekommenderar jag att ni läser boken De första också. 

https://sverigesradio.se/avsnitt/fore-efter-anna-lindh-2003-del-1-av-6

Det blev ett dystrare Visby efter att en man mördat Ing-Marie Wieselgren med kniv på Donnersplats, mitt i stan, mitt i vimlet. Många blev chockade, kände inte längre samma energi och entusiasm de sista dagarna på Almedalsveckan. Många vill hem för att krama nära och kära, vill avsluta tidigare och minglen avstannade. 

Ing-Marie Wieselgren har delat med sig av sin kunskap som läkare och psykiatrier på många olika sätt bland annat genom P1s tankar för dagen. Hon verkar så hoppfull, jag tänker på hennes närmaste som inte får träffa henne igen och alla andra som berörds av det ofattbara beskedet.

Trots det är det givetvis viktigt att fortsätta träffas, umgås och utbyta erfarenheter.  När jag packar väskan för att ta båten till fastlandet hoppas jag att jag snart får komma tillbaka och jag ser fram emot nästa års Almedalsvecka. 

Ta hand om varandra. 

https://sverigesradio.se/avsnitt/ing-marie-wieselgren-nar-jag-inte-orkar-sa-orkar-du-nar-du-fortvivlar-hoppas-jag-for-dig-ocksa

Så var det dags för moderaternas Ulf Kristensson att tala i Almedalen. Det ska bli intressant att ta del av vad han säger om hur han vill leda landet om de vinner valet tillsammans med likasinnade partier i höstens val. Jag är extra intresserad om han nämner jämställdhet och feminism eftersom jag har haft äran att intervjua hans företrädare. Då insåg jag att det var ganska turbulent inom moderaterna och det är det lite då och då inom alla partier. Det var i arbetet med boken  De första, kvinnor som spräckte glastaket som vi träffades över en kopp kaffe. 

Anna Kinberg Batra har funderat mycket på varför Sverige blev sist i Norden med att utse en kvinnlig statsminister. Sverige är fantastiskt med föräldraförsäkring, barnomsorg/förskola och stor möjlighet för kvinnor att förvärvsarbeta. 

Anna Kinberg Batra försökte i alla fall och ställde upp som första kvinnliga partiledare för moderaterna och valdes på en extra kongress i januari 2015. Dessutom valdes hon på en ordinarie kongress hösten 2015 då på en period av fyra år av en enig kongress.

Hon hade då en lång och gedigen erfarenhet inom partiet. Hon var den första kvinnliga ordförande i Moderata ungdomsförbundet. Hon var första kvinnliga moderata gruppledaren i Riksdagen och en uppskattad ordförande i finansutskottet. Därför hade hon starkt stöd och sågs som den mest kompetenta. Redan innan hon valdes som partiordförande hade hon fått agera som det eftersom Fredrik Reinfeldt hade lämnat arenan efter valet 2014. Det var en turbulent tid med både regeringskris och hot om extra val och inom moderaterna var många missnöjda med valresultatet. Anna Kinberg Batra kavlade upp ärmarna för att jobba hårt, intensivt och målmedvetet påväg mot valet 2018, som hon dock aldrig chansen att ställa upp i. Trots att hon inte hade förväntat sig något gulligull så blev hon ändå förvånad över den interna kritik som växte sig starkare och anföll med tungt artilleri stötvis i en serie avgångskrav. Hon tvingades tillslut att avgå och Ulf Kristersson tog över. Nu talar han i Almedalen och givetvis ska jag lyssna på om han nämner något om feminism och jämställdhet. 

Äntligen tillbaka till Almedalsveckan med allt vad det innebär med seminarier, mingel och få att träffa intressanta samhällsintresserade kvinnor och män. Det viktigaste är förstås partiledartalen och denna vecka rivstartas med socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson tillika statsminister. 

Hennes första halvår som Sveriges första kvinnliga statsminister imponerar. Många hade nog trott att Magdalena Andersson skulle få en smekmånad som ny statsminister och att nyhetens behag skulle ha lagt sig efter ett tag. Det blev precis tvärtom, för efter den omtalade dagen då Magdalena Andersson valts (för andra gången) till Sveriges första kvinnliga statsminister blev inget mer sig likt längre. 

Först behövdes en handlingskraftig regering som trots att den var i minoritet, det vill säga inte har majoritet i Riksdagen, skulle kunna få igenom sin politik. Vilket har gått med en hårsmån. 

Sverige har i över hundra år lyckats med bedriften att stänga ute kvinnor från den yttersta makten. När det målet äntligen nås får den nya ledaren verkligen sättas på prov och visa både knivskarp tydlighet och utstråla trygghet i en orolig tid. 

Det tycks ha gått hem hos Svenska folket, hennes popularitet växer och nu vill till och med de allra flesta ta en öl med Magdalena Andersson. 

Det är ingen hemlighet att idén till min och Anna Nybergs kommande bok 

De första - kvinnorna som spräckte glastaket, 

kom tack vare att Sveriges statsminister.

Det ska bli mycket intressant att lyssna på henne ikväll.

På Nobeldagen fick vi se hur tekniken och kunskapen går framåt, mycket tack vare forskningen. Så det finns verkligen ljus och hopp MEN samtidigt är det just nu en mycket dyster tid. Coronapandemin kräver offer, dels har miljontals människor avlidit, ekonomier går ner och drabbar de som har det sämst, kvinnor och barn utsätts för våld och misshandel.

Förtryck sker både i öppna och auktoritära stater. Nedstängningar, mötesförbud och utegångsförbud hindrar civilsamhället från att genomföra aktiviteter, arrangera möten och ställa krav på makten. 

Bland de utsatta finns de som bidrar till att upprätthålla demokratin, det öppna samhället och det fria ordet. Förtrycket drabbar vanliga människor som vill försvara grundläggande rättigheter. Media, rättsväsende och andra som bidrar till att upprätthålla det öppna demokratiska samhället hotas och förtrycks. Ungern och Serbien stoppar fri journalistik. I Hongkong ser vi övervåld och arresteringar.

I USA, har pressfriheten försämrats. Förutom att USA är mycket segregerat, lider av fattigdom, våld och förtvivlan så har över en kvarts miljon dött i covid-19.

2020 skulle varit ett år med framåtanda och jubileum. FN firade 75 år som organisation, UN Women uppmärksammade att det är 25 år sedan kvinnokonferens i Peking, operation 1325 har i  20 år ställt krav på kvinnors deltagande i fredsförhandlingar osv. Dessa viktiga händelser har fått uppmärksammas på distans. Jag som hade förväntat mig ett år med flera valövervakningar har fått konstatera att flera länder skyller på Corona för att slippa ta emot internationella valövervakare. Samtidigt ser vi modiga män och kvinnor i Belarus kämpar för demokrati och i Polen demonstrerar människor mot skärpta abortlagar. 

Vi måste hålla modet uppe, se ljuset i tunneln, uppmana alla att göra sitt yttersta för att förhindra Corona att sprida sig. Vi behöver hålla ihop, på distans, för att ta oss ur detta tillsammans.

Vaccinet kommer inte lösa att allt går över och det kommer att ta tid. Men det inger hopp om att det går att ändra den negativa trenden.

Så än en gång håll ut, håll i och ge med dig av din omtanke till andra. 

Ingen kan göra allt, alla kan göra något, var och en på sitt håll. Tillsammans gör vi skillnad 

De starka motsättningarna i USA har resulterat i att valdeltagandet är rekordhögt.  Det är mycket positivt men stora antalet förtidsröster innebär att det tar tid innan vi vet det slutliga resultatet och rösträkningen pågår i avgörande stater. 

Det finns ingen tydlig vinnare ännu. 

Båda kandidaterna är segervissa och gör uttalanden som kan tolkas av respektive partianhängare. Biden nämner att alla röster ska räknas och att vi måste ha tålamod. Menas President Trump har flera gånger antytt valfusk och säger nu att det inte ska räknas några fler röster. Det polariserade samhället där respektive anhängare bara tar del av nyheter som stärker deras egna uppfattningar gör saken än värre. Osäkerhet är farligt, det leder till oro skapar hot mot medborgarna. 

Nu är det viktigt att respektera rösträknarna som arbetar förbrilt, att låta de robusta institutioner som finns göra sitt jobb. USA är en rättsstat som har institutioner som kan hantera det här. Det finns flera kontrollinstanser som visar om något är fel.

Det viktiga är att låta systemet arbeta och inte spekulera om vad det ena eller andra uttalandet betyder. Naturligtvis kan det bli så jämt att vissa delstatsresultat avgörs i domstol som i tidigare val. Men det är viktigt att respektera rådande lagar och regler - inte anspela på känslor, oavsett vem som vinner.  

Ett sätt att motverka osäkerhet kring om ett val är valobservatörer som kan bevaka och rapportera om valet. Som jag nämnde i gårdagens bloggl

har jag haft förmånen att närvara vid tidigare val i USA. Folke Bernadotteakademin, FBA, som jag har uppdrag av, sänder ut svensk personal till valobservationsinsatser i världen som leds av bland annat OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och deras kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, ODIHR, för att bidra till demokrati och fredlig utveckling.  

Internationella valobservatörerna kan skapa trygghet, lugn och saklighet. Covid-19 har förändrat förutsättningarna för valobservatörerer och den lilla styrka som finns där just nu gör ett mycket viktigt jobb.

Just nu pågår ett drev mot Sveriges utrikesminister och som vanligt i drev dras det betydligt större växlar från intervjun än vad det finns belägg för. Ann Linde intervjuas i 30 minuter  i tysk tv om Sveriges hantering av pandemin.  GPs Alice Teodorescu påstår att intervjun var "full av felaktiga påståenden".  "Arroganta och självtillräckliga svar på omvärldens rimliga frågor", säger Moderaternas Ulf Kristersson. "Magplask", skriver Lena Mellin i Aftonbladet och så drar naturligtvis "rubriksökaren" Bard till med storsläggan och påstår att utrikesminister är lögnaktig, dum och en hycklare på Twitter. För att inte tala om drevet på sociala medier. 

Jag tycker att Ann Linde är en enastående duktig och driven utrikesminister. Hon talar mycket bra engelska, svarar på frågor och har ett driv som få av oss andra skulle kunna mäta oss med.

Hon svarade rakt på frågorna, visade ödmjukhet att Sverige har problem med arbetssituation på äldreboenden, hon korrigerade reportern två gånger pga faktafel, det är väl bara bra? 

Hade en man korrigerat en reporter när den kommer med faktafel hade det uppfattats som naturligt.

För jag tror att det är precis som många andra påpekat att kvinnor granskas hårdare än män. 

Kvinnor förväntas vara undergivna, snälla, timida och ödmjuka. Men kvinnor dubbelbestraffas eftersom politiker förväntas vara tuffa, rappa och mästrande. 

Att politiska motståndare problematiserar tillhör naturligtvis demokratin, att vi ska kunna granska makthavare är rätt. 

Men det är när det tippar över till överdrifter, lögner och grova anklagelser som det är oacceptabelt.

Det är dags att stå upp för så starka, duktiga, pålästa politiker som Ann Linde. Det är dags att stå upp för kvinnor som vågar stå på sig. Det är är helt enkelt dags att backa kvinnor som blir felaktigt anklagade och felaktigt beskyllda bara för att de ha betett sig som män. 

Nu sitter många på helspänn för att ta del av chefsåklagare Krister Petersson beslut i åtalsfrågan kring mordet på Sveriges statsminister 1986.

Många unga har "bara" läst och hört om mordet på Olof Palme i skolan och kanske från sina föräldrar. Dessutom finns det många som inte vill bli påminda om den hatiska stämning som fanns i samhället vid den tiden. Det fanns ett Palmehat i vissa kretsar som var så påtagligt, att de kunde vräka ur sig att de önskade livet av Palme, utan att andra reagerade med avståndstagande. 

Jag är ganska säker på att ingen av de ungmoderater som på 80-talet kastade pil på en piltavla utformad till Olof Palme, önskade livet ur honom. Men vi har lärt oss att upp piskad stämning faktiskt kan leda till mord, upplopp och onda gärningar.   Palmehatet var utbrett kanske för att han var så tuff i debatterna. Palmes regeringstid präglades av jämlikhet och internationell solidaritet, som upplevdes som ett hot. Palmehatet och den polarisering mellan höger och vänster som var tydlig speglade sin tid . Palme tog ställning mot orättvisorna trots att det var jobbigt och trots att det kunde leda till ekonomiska konsekvenser för företag som t.ex. handlade med Sydafrikas Apartheid, eller med USA. 

Som SSU-are och ung socialdemokrat mötte jag Olof Palme flera gånger och har många roliga episoder i minnet. Både från en trevlig middag på Rosers Salonger i Skara (kanske hette det stadshotellet i Skara på den tiden), från frukostbuffén på ett hotell i Örebro och naturligtvis från Bommersvik. Men framför allt från hans medryckande, tydliga tal och kraftfulla uttryck. 

Vi hade en optimistisk inställning till reformer med föräldraförsäkring, utbyggd barnsomsorg (som det hette då) och kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta. Men den utbyggda välfärden kostade pengar vilket ledde till högre skatter. Det var inte omtyckt av de som fick betala mest. 

Skatten är som bekant omfördelande i samhället, från de som har till de som behöver. Palmehatet växte i de kretsar som fick vara med att betala mer till förbättrad sjukvård, äldrevård, hemtjänst, skolor och förskolor mm. Att det kunde leda till det hat som tog till slut ledde till mord är svårt att förstå. Men den stämning i samhället som rådde då gav kanske någon galning "insikten" att han skulle gå från ord till handling. 

Jag vet att det finns galningar som Anders Behring Breivik massmördaren i Oslo och Anton Lundin Pettersson, skolmördaren i Trollhättan som får för sig att de ska ta saken i egna händer. Det finns många exempel på det här i Europa men kanske mest känt i det tudelade USA. Den stämning som Trump piskar upp i USA just nu leder tyvärr inte till något annat än elände och kan ta en ände med förskräckelse. Dessutom kan hat och hot växa sig ännu större idag på nätet än vad det kunde på 80-talet. Det borde leda till försiktighet och försök till att stoppa dessa förfärliga yttringar som får råda. 

Jag vet inte vem som mördade Olof Palme, ingen aning faktiskt, men jag vet många som uttryckte ett hat mot honom.

Nyligen presenterade Brå, Brottsförebyggande Rådet,  en ny rapport med namnet "Våldtäkt från anmälan till dom" (2019).  Jag lyssnade på rapportens författare: Stina Holmbergoch Lars Lewenhagen från Brå, när de presenterade innehållet i rapporten. De påpekar att antalet anmälda våldtäkter har ökat men att för få döms, däremot ser nu de flera förbättringspunkter inom det svenska rättsväsendet, sedan den nya lagstiftningen kom på plats. 

Anna Lindström har det nationella ansvaret för polisens metod- och verksamhetsutveckling när det gäller polisens arbete med sexualbrott. Hon berättade om Polisens utmaningar och vilka resurser de saknar för att förbättra arbetet.

Brotten är oerhört svåra att utreda. Ofta när det skett i hemmen så hjälper det t.ex att det finns DNA eftersom det finns redan från båda parter osv Från att en våldtäkt anmäls till dess att den är utredd och antingen leder till fällande dom eller har blivit nedlagd har det tidigare tagit alldeles för lång tid. Anna Lindström beskrev hur de nu arbetar dels för att alla tingsrätter ska ha samma förutsättningar. De har tagit fram en utbildning och ordar för

Efter dessa gedigna dragningar deltog och kommenterade Carina Ohlsson (S), ordförande S-kvinnor Josefin Malmqvist (M), ordförande Moderatkvinnorna. Båda var överens om att det behövs fler poliser som har kunskapen om dessa brott. När det gäller högre straff menade att det är en signal till både förövare och övriga samhället att dessa grova brott inte accepteras. Dessutom måste fler våga anmäla och tas på alvar. 

Alla deltagare var överens om av straffriheten för våldtäkt måste stoppas.

Jo, jag vet att de som sticker ut hakan på sociala medier och ber folk dra åt fanders får många likes, blir både kända och populära. Det finns alltså ett egenvärde i att hitta en konflikt, jag har full förståelse för att det är ett led i ett spel för att sedan kunna använda det kontaktnätet för att sprida sitt budskap eller sälja sin grej.

Samtidigt blir jag bekymrad efter som det i sig leder till en allt högre ton, polarisering och ett förakt till andra som kanske också i själva verket strävar efter samma mål med ett bättre samhälle.

Vi kan ta politikerföraktet som exempel. De som beskriver politiker som okunniga och ointressanta kan bli väldigt populära på sociala medier. Men om de själva skulle behöva ta ställning så påstår de att de inte kan det. 

Det finns många som kräver att politiker ska göra upp över blockgränsen, samma människor visar sedan öppet sin förakt när det sker just sådana överenskommelser eftersom de så kan betraktas som mer urvattnade. 

Det finns många som påstår att Sverige är ett sämre land att leva i och tänker flytta utomlands för att de tror att våldet är mindre, servicen bättre och tryggheten större i alla andra länder. 

Jag påstår inte att Sverige är perfekt och utan problem men att dra det så långt som att det inte har gjorts någonting är totalt okunnigt. Eller snarare är det så att personerna vet att Sverige ligger i framkant på många områden, men då blir de inte populära på nätet. 

Att Sverige var först i världen med att förbjuda barnaga tycks som bortglömt. Liksom möjlighet för alla barn att få mat i skolan, förskolor och fritidshem till en betydligt billigare peng än i andra länder osv. Att Sverige redan på mitten av 90-talet införde sexköpslagen och på så sätt kriminaliserade torskarna blev en ögon öppnare för många andra länder. Vi har världens längsta föräldraförsäkring, både män och kvinnor har en hög förvärvsfrekvensen vilket leder till att både män och kvinnor sedan får pension. Vilket tyvärr inte är alls lika vanligt i resten av värden, osv osv.

Men trots att vi har legat i framkant på många områden ställs vi hela tiden inför nya utmaningar. Vi vill absolut inte ha det som i Frankrike där fattigdomen, arbetslösheten och hopplösheten i förorterna leder till upplopp, våld och bränder. Vi vill inte ha det som i USA där segregationen är bedrövlig, vapnen flödar och massmorden är vanliga. Vi vill inte ha det som i vissa delar av Indien där kvinnor våldtas och mördas osv. Vi kan se exempel dyka upp i Sverige och det kan aldrig accepteras.

Därför måste både politiker, myndigheter och civilsamhället vara ständigt på tårna med förebyggande arbete, hårdare straff och resurser till ordningsmakten. Dessutom måste vi jobba internationellt så att fler länder får ett tryggare och mer jämställt samhälle. Vi måste alltså göra båda delar, både förbättra på hemma plan och på plats i utsatta länder. 

Min poäng är att det finns lite för många som just nu ägnar sig åt att piska upp konflikter, för att bli kända, i stället för att ställa upp och göra gemensamma insatser för att öka tryggheten, välbefinnandet och framtidstron. 

Ensam är inte stark, tillsammans gör vi mycket större skillnad. 

Ukraina är Europas näst störta land. I öster pågår kriget som också kallas Donbasskonflikten, Krimhalvön är annekterad av Ryssland, menas stora delar av landet försöker leva ett så normalt liv som möjligt. Därför går det att genomföra fredliga val. 

Vi valövervakare ska inte kommentera valet, inte ge råd, inte recensera eller påverka i någon riktning. Vi ska övervaka och rapportera för att det ska bli en så bra överblick som möjligt i det sammanställda uttalandet. 

Men alla som följer media vet förstås vid det här laget att Zelenskyj som vann presidentvalet också har varit huvudrollsinnehavare i den populära TV-serien Folkets tjänare.  

Just nu är detta nya parti Folkets tjänare mycket populärt i de opinonsmätningar som publicerats.  Eftersom parlamentsledamöter inte bara utses genom val av partier utan också av enmansvalkretsar blir det mycket intressant att följa sammanräkningen på söndagkväll/natt.    

Zelenskyj vill ändra på landets valsystem bl.a avskaffa enmansvalkretsarna, eftersom rika affärsmän köper väljarnas röster för att bli parlamentsledamöter. Många Ukrainare är mycket mycket trötta och irriterade på den utbredda korruptionen.

Dessutom vill Zelenskyj sänka riksdagsspärren från 5 till 3 procent. Dessa idéer har inte gått igenom ännu så årets val genomförs enligt det gamla systemet, där hälften av kandidaterna väljs från partilistor och hälften ur enmansvalkretsar.

Valövervakare från 38 länder är här för att se till så att valet går så demokratiskt, rättvist och öppet som möjligt. Vi ska nu förflytta oss ut till olika regioner och lära känna omgivningarna.

I kväll tar jag tåget från Kiev till Lviv, den tågresan förväntas ta närmare 6 timmar. Kanske är det för mörkt för att se så mycket av landet men jag föredrar tåg och tycker det ska bli intressant.