Monica Greens blogg

Det är en dyster tid just nu och vi behöver mer samarbete inte mindre för att vända den negativa trenden. Det känns som att krigen och terrerorn kommer allt närmare oss. Flera krig, konflikter, kriser och terrorattacker visas i våra flöden om outhärdligt lidande. Vi känner en växande frustration och förtvivlan över det våld som utspelas i vår närhet och som inte verkar gå att få stopp på. 

FN är fortfarande den främsta arenan för att försöka finna och enas kring gemensamma lösningar för arbetet mot en bättre värld. FN är en plattform för gemensam diskussion, diplomati, dialog och samarbete mellan länder men också för samarbete med civilsamhälle och näringsliv.

I krig, kriser och konflikter ökar kvinnors och flickors utsatthet och sårbarhet. En av de allvarligaste konsekvenserna är det ökade sexuella och könsbaserade våldet. Kvinnors kroppar blir alltför ofta vapen i krigsföringen. Därtill har kvinnor ofta sämre tillgång till resurser och är mycket mer ekonomiskt utsatta. Dock är kvinnor och flickor ofta de första som agerar för att de och deras omgivning ska klara sig igenom kriser, som skaffar mat och vatten och som bidrar i samhällsuppbyggnaden.  

Efter de senaste decenniernas framsteg har konflikter och pandemi åter kastat miljoner människor ut i fattigdom. Det skapar klyftor, oro och motsättningar. När biståndsviljan minskar i flera länder måste tillgängliga medel användas så effektivt som möjligt. Motståndskraftiga samhällen byggs bäst genom att investera i till exempel vatten och sanitet, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och vaccination för barn. Förebyggande insatser sparar dessutom enligt Världsbanken hundratals miljarder kronor per år. Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling är planen som borde förena världens länder. Det behövs engagemang och krafttag för att Agendan användas i dialog trots världen har så stora klyftor eller kanske just därför.

Läs gärna Alexandra Pascalidous text på FN-dagen  

 

Den 26 juli åker min kollega Elisabet Abrahamsson och jag till AddisAbeba för ett internationellt möte för flera länders insamlingsstiftelser som stödjer Stiftelsen Fistulasjukhuset i Addis. 

De opererar kvinnor med fistula skador efter förlossningar. 

Jag tänker ta med saker till barnen typ målarböcker, kritor, pennor, suddgummi, pekböcker, gosedjur och kläder samt till kvinnorna kläder, hygienartiklar, tandborstar, necessärer, schampo och balsam och tvål kanske och annat man kan tänkas behöva när man är på sjukhus. 

Vill du vara med och stödja? Köp och lämna till mig, skriv till mig så gör vi upp om tid och plats eller swisha en slant så handlar jag.

Swish till mig för inköp är 0705304210  - Tack för ditt stöd! 

Stöd vår stiftelse! 

Stiftelsen Fistuleasjukhuset samlar in pengar för att stödja sjukhusen i Etiopien inklusive Desta Mender som är ett rehabcenter och ett college för barnmorskor. Organisationer i åtta länder arbetar för att stödja verksamheten vid huvudsjukhuset i Addis Abeba. Här finns plats för 140 patienter, operationssal med fyra operationsbord, röntgen, laboratorium, apotek, lokaler för sjukgymnastik och undervisning mm. Det finns kök, bibliotek och klassrum, jämte rum och bostäder för personal och besökare. En BB-avdelning har byggts till, då gravida patienter, som en gång opererats för fistula skador, måste förlösas med kejsarsnitt.

Dessutom stödjer vi de fem filialer som finns runt om i landet och barnmorskemottagningar. 

Läs mer på: https://fistulasjukhuset.org

 Vill du också vara med och stödja? 

Swisha: 1239002965.

😍 270 kronor bekostar näringsrik kost under en kvinnas hela sjukhusvistelse.

😍 300 kronor bekostar en kvinnas sjukgymnastik efter operation.

😍 4000 kronor bekostar en fistulaoperation, som förändrar en kvinnas liv.

 Siffrorna anger en genomsnittskostnad. Din insättning fördelas av sjukhuset för att användas där de gör störst skillnad. Beloppet är helt valfritt.

Jag kommer att skriva om resan, om mötet med övriga organisationer: Partners International Meeting, förkortat PIM, om den verksamhet jag får möjlighet att besöka och mycket annat här på min blogg.

Stiftelsen Fistulasjukhusets uppdrag är insamling till förlossningsskadade kvinnor i Etiopien. Stiftelsen grundades av Hem och samhälle, Fredrika Bremer förbundet samt riksdagspartiers kvinnoorganisationer. Fistulasjukhuset som funnits i Etiopien sedan 1974 och har utvecklats från ett enkelt familjedrivet sjukhus till ett modernt komplex som är världsledande i behandling av obstetrisk fistula, skador som uppstår vid svåra förlossningar. 

Numera arbetar de också preventivt genom utbildning av barnmorskor. 

Organisationer i åtta länder arbetar för att stödja verksamheten vid huvudsjukhuset i Addis Abeba och fem filialer som finns runt om i landet.

I fredags hade vi i den svenska styrelsen en mycket kreativ eftermiddag och workshop i samarbete med Time People Group och efftre. 

Det var de entusiastiska konsulterna Victoria Wahlberg och Louise Jidell som lotsade oss igenom agendan och tillsammans utkristalliseras både syfte, mål och vägen dit.

Vi vill stödja den verksamheten i Etiopien, därför vill vi öka intäkterna genom månadsgivare, insamlingsmöten och fler sponsorer. 

Med gemensamma krafter spånade vi fram en mängd idéer för synlighet, artiklar, seminier, föreläsningar, insamlingsarbete, sociala medier och flera givare. Nästa steg blev konkretisering och avslutningsvis beslöt vi oss för vilka steg vi tar resten av året.

Vi blev verkligen peppade och det kändes som att vårt arbete medförde att vi lärde känna varandra bättre. 

En toppen dag helt enkelt och arbetsmetoden kan jag varmt rekommenderar till fler. 

Rapport från FNs kvinnokommission CSW67 i New York, USA, som pågick 6–17 mars 2023.
Kvinnokommissionen lyder under FNs ekonomiska och sociala råd och har till uppgift att övervaka och stödja genomförandet av Pekingförklaringen och handlingsplanen för den på olika temaområden. CSW är FNs näst största årliga evenemang efter generalförsamlingen. 

Temat för årets möte var hur innovationer, teknisk utveckling och utbildning i den digitala tidsåldern kan bidra till jämställdhet och stärkandet av kvinnors och flickors rättigheter. FNs generalsekreterare och António Guterres inledde konferensen stark med att medlemsländerna måste ta ett större ansvar för att jämställdheten inte ska backa ytterligare. Han sa bland annat att det kommer att ta 300 år innan vi når jämställdhet i världen om vi inte ökar takten. Jämställdheten i världen är inne i en stor backlash. Vi måste öka takten, komma med konkreta åtgärder, styra om så att även kvinnor gynnas av utvecklingen.

UN Womens högsta chef Sima Baous var tydlig med att vi tillsammans måste stimulera utvecklingen att man tänker på genus på de tekniska utbildningarnas högre nivå. Men det handlar också om vanliga kvinnors tillgång till tekniken.  

Det behövs konkreta åtgärder i alla FNs medlemsländer och att var och en tar ansvar för sitt. UN Women gör en mängd insatser i för flickor och kvinnor Ukraina, Afghanistan, Iran, Jordanien, Vietnam, Syrien, Turkiet, Namibia, Rwanda, Swaziland, Senegal, Nigeria, Syd och Centralamerika men det behövs hela tiden göras mer i takt med att klyftorna ökar och jämställdheten försämras.

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg höll Sveriges och EUs linjetal i generalförsamlingen. Hon medverkade också på teman så som "En jämställd värld med teknologi, digitalisering och artificiell intelligens – vad är vår färdkarta?", där strategiska utmaningar för att uppnå jämställdhet i den digitala tidsåldern diskuterades.

Ofta lyfts det svenska jämställdheten upp som framgångsrikt. Tyvärr finns det inget jämställt land i värden och den nuvarande svenska regeringen har valt att nedprioritera jämställdhetsarbetet och den feministiska utrikespolitiken.

På 8 mars den internationella kvinnodagen fylldes FNs generalförsamling av engagerade deltagare från både civilsamhället och representanter från regeringar. Flera talare bland annat Sima Baous belyste: Stoppa våld mot kvinnor i global solidaritet, Innovation och teknisk förändring, utbildning i den digitala tidsåldern för att uppnå jämställdhet och stärka alla kvinnors och flickors egenmakt.

ILO anordnade ett seminarium om hur digitalt teknik och simulatorer ska kunna användas mer inom omsorgen. Simulatorn skulle kunna hjälpa till att bygga skräddarsydda investeringar för vårdpolitik och tjänster som förenklar och förbättrar tillgängligheten inom vården och samtidigt främja jämställdhet och icke-diskriminering.

Till skillnad från den Svenska regeringen bedriver Kanada fortsatt en uttalat feministisk utrikespolitik och fokuserar i sitt internationella utvecklingssamarbete på att främja jämställdhet. De anordnade flera seminarier bland annat ett om hur feminismen ska klara sig i kriser och konflikt.  

Många driver FNs krav i resolution 1325 att kvinnor ska vara delaktiga i fredsförhandlingarna, konfliktförebyggande, konfliktlösning och fredsuppbyggande. Att främja fred och säkerhet och öka kvinnors roll i det konfliktförebyggande arbete. 

Förutom UN Womens många event och seminarier var Sveriges Kvinnoorganisationer som vanligt mycket aktiva och med fokus på sexuella och reproduktiva rättigheter. Fokus sattes på handeln med kvinnors kroppar i surrogatindustrin. Globalt samarbete för att minska efterfrågan på prostitution och människohandel, samt hur pornografi innehåller och inspirerar till våld mot kvinnor.

Dessutom medverkade Sveriges Kvinnoorganisationers generalsekreterare Clara Berglund på i ett event om ekonomisk jämställdhet livet ut som arrangerades av Nordiska ministerrådet.  Sveriges Kvinnoorganisationer anordnade också ett event om jämställdhet kopplat till grön omställning, innovationer och artificiell intelligens i samarbete med Luleå Tekniska Universitet och Winnet Sverige. 

Den tekniska utvecklingen innebär många möjligheter, men tyvärr även en mängd nackdelar så som sexuella trakasserier, övergrepp, utpressning och att kvinnors kroppar säljs och utnyttjas. Därför var det både viktigt och angeläget att årets CSW i New York belyste hot och hat som drabbar kvinnor och flickor på nätet.  Flera andra frågor diskuterades så som: Sexuella och reproduktiva rättigheter och arbetet med att få stopp på om trakasserier och övergrepp på nätet, hbtqi rättigheter, religiösa aktörers roll, stopp för människohandel och ekonomisk självständighet.

Några av punkterna som drevs var

• Att fördöma att våldtäkt och sexuellt våld används som krigsvapen i väpnade konflikter, särskilt den pågående användningen i Rysslands omotiverade angrepp mot Ukraina och i andra konflikter som till exempel i regionen Tigray i Etiopien. 
• Att fördöma alla former av könsrelaterat våld, däribland nätvåld, samt alla former av könsrelaterad diskriminering, då dessa är människorättsbrott som förhindrar att det uppnås jämställdhet och därmed riktigt jämlika samhällen.
• Att framhålla behovet av att underlätta och öka kvinnors tillgång till information och utbildning världen över, däribland i naturvetenskap, teknik och ekonomi, och därmed ge dem bättre kunskaper, kompetens och möjligheter.
• Att framhålla behovet av att säkerställa universell och fullständig tillgång till information på internet om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, däribland rätten till säker och laglig abort, och att säkerställa stabila processer som förhindrar att personuppgifter används mot personer som söker abort.
• Att se till att all politik i samband med den gröna omställningen tar hänsyn till könsspecifika behov och inte inverkar negativt på kvinnor, flickor och personer med andra könsidentiteter.
• Att upprepa att kvinnors ekonomiska oberoende och egenmakt är avgörande för att uppnå jämställdhet och garantera kvinnors rättigheter. 
• Att förespråka kraftigare reglering av onlineplattformar, med särskilt fokus på att skydda kvinnors rättigheter och undanröja könsrelaterat våld på nätet.

Tänk vilken ynnest det är att ha en fin bekantskapskrets och stort socialt nätverk. Som nu när jag fick möjlighet att diskutera jämställdhet och feminism inom EU med EU parlamentarikerna Carina Ohlsson, Helene Fritzon och Evin Incir. Det blev en intressant eftermiddag och givande kväll om stort och smått med dessa briljanta stjärnor. Vi konstaterade hur viktigt det är att kvinnor skaffar sig makt och inflytande för att kunna förändra något. Vilket dessa tre verkligen har gjort.

Jag ville diskutera hur Sverigebilden, den feministiska utrikespolitiken och om synen på Sverige förändrats nu när den nuvarande regeringen valt att inte prioritera det längre. Det innebär att kvinnors  Rättigheter, resurser och möjligheter till representation får stå till baka. 

Det står klart att det är ett stort avbräck för jämställdhetspolitiken om det inte arbetas systematiskt, målmedveten med möjlighet att utvärdera. Helene Fritzon beskrev målande om att en flicka som föds idag kommer att bli pensionär innan det blir jämställt inom EU-länderna om vi inte flyttar fram positionerna. En tredjedel av kvinnorna bland EU länderna har inte ett eget jobb att gå till, vilket innebär otrygghet, beroende av mannens ekonomi och ett liv utan självständighet.

En tredjedel av kvinnorna har endast deltidsjobb, gigjobb, otrygga anställningar med lön som inte går att leva på. Bara en tredjedel av kvinnorna inom EU-medlemsländer har fast jobb heltidsjobb.

Evin Incir var också noga med att visa på att detta drabbar kvinnor som är födda utanför EU  mycket mycket värre. Det finns alltså ett klass och könsperspektiv men även etnicitet spelar en stor roll för kvinnors möjligheter att leva det liv de vill.

Carina Ohlsson som har ett långt förflutet inom S-kvinnor och inom UNIZON beskriver också de krafter som alltid hotat mot flickors och kvinnors rättigheter.

Vi skulle behöva höja ribban och jobba hårdare med arbetet mot sexuella trakasserier, om att säkra aborträtten samt aktivt för att stoppa alla former av våld mot kvinnor. 

Det gäller att gå från ord till handling när det gäller jämställdhetsstrategin som ska genomsyra alla politiska beslut och policies. Vi kan inte vänta i flera decennier på att flickor och kvinnor ska få leva sina liv i ett jämställt Europa. Vi måste höja ambitionen och öka takten för att uppnå lika lön, delad makt och för att kvinnor ska kunna leva ett liv fritt från våld och trakasserier.

Detta och mycket mer hann vi med att dryfta denna fina dag i Bryssel.

Det är full fart, högt tempo och energifyllt när jag träffar Ann Linde. Jag blir både glad och imponerad över den kompetens och erfarenhet hon med glädje delar med sig av. 

När Ann Linde var Handelsminister tog hon initiativ visa på skevheterna med tullar, standarder och avtal som missgynnar kvinnor. Ann Linde lyfte frågan både inom Världshandelsorganisationen WTO, EU och FN-organet UNCTAD. 

Det är häpnadsväckande väckande att det är högre tull t.ex på sidenblusar än på skjortor. Högre tull på sportkläder för kvinnor än för män. Det var Kanada som var först med en feministisk handelspolitik och för Ann Linde var viktigt att introducera det i Sverige. Ett viktigt verktyg för arbetet var bland annat ett svenskt analysredskap för att studera jämställdhetsfrågan i handelsavtal.

När Ann Linde sedan blev utrikesminister fortsatte hon i Margot Wallströms spår för att systematiskt jobba med den feministiska utrikespolitiken.

Ann Linde är bekymrad över vad som ska hända nu när den nuvarande regeringen väljer en annan väg. och arbetet med flickors och kvinnors rättigheter globalt. Den feministiska utrikespolitiken har utgått från tre R: rättigheter, representation och resurser, och genom dessa har Utrikesdepartementet analyserat skillnaden mellan flickor och pojkar respektive kvinnor och män inom områdena för att på så sätt kunna göra riktade insatser.

Den feministiska utrikespolitiken har inspirerat andra länder till ett fördjupat arbete med jämställdhetsfrågor. Sverige har lyft jämställdhetsfrågorna och var drivande i arbetet med EU:s femårsplan Gender Action Plan. Den feministiska utrikespolitiken har på så sätt bidragit till att frågor som rör flickors och kvinnors rättigheter hamnat på agendan – både i andra länders nationella arbete och i internationella organ.

Sveriges feministiska utrikespolitik hade dessutom ett ökat fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter globalt. Vilket innebar förbättrad tillgång till god mödravård, att bekämpa barn- och tvångsäktenskap, inkludera sexualkunskap i skolundervisning, tillhandahålla moderna preventivmedel och att möjliggöra säkra aborter. Svenska biståndsmedel har till exempel finansierat barnmorskor i bl.a Sydsudan, Zambia och Afghanistan.

En annan sak som Ann Linde passar på att lyfta är när Sverige var ordförande i OSSE under hela 2021. Tack vare Sveriges tydliga agenda lyftes jämställdhet, kvinnors rättigheter och feminism på alla mötes som anordnades inom OSSE. 

Allt detta och mycket mer hann vi med att diskutera under vårt möte idag.

Det är fantastiskt trevligt och kul att träffa Margot Wallström den senaste lunchen var inget undantag. Två timmar som bara rusade i väg med diskussioner om allt mellan NATO, skvaller och hälsa. Dessutom var maten, palsternacksoppa, på museet i Karlstad vansinnigt god. 

Huvudtemat var dock den feministiska utrikespolitiken som Margot Wallström lanserade när hon utsetts till utrikesminister i oktober 2014. Vilket innebar att politiken verkade för kvinnors Rättigheter, Representation och Resurser utifrån den realitet som kvinnor lever i. Feminism är ett perspektiv som genomsyrade allt inom utrikesförvaltningens regi fram till alldeles nyligen.

Jag ville veta vad som drev henne och hur hon jobbade fram underlaget till den numera välkända men nedmonterade feministiska utrikespolitiken.

Hon beskrev hur tanken börjat spira i samband med hennes uppdrag som FNs första särskilda sändebud mot sexuellt utnyttjande i krig och konflikt. I alla hennes resor och möten med både starka, duktiga och utsatta kvinnor såg hon vikten av att få slut på att männen bestämmer över huvudet på kvinnor. Att ge kvinnor mer makt förebygger våldet. Det krävs ett långsiktigt och uthålligt arbete mot patriarkala beteenden och destruktiva manlighetsnormer, annars kommer kampen mot sexuellt våld i konflikt fortsätta vara fruktlös.

När Margot Wallström utsågs till utrikesminister bestämde hon sig för att ha en tydlig agenda som är synlig och kan utvärderas. Hon ville se till att den Svenska politiken gjorde skillnad för FN, för feminism och möjligt att mäta resultat.

Det blev också tydligt och ett av skälen till att Sverige senare valdes in i säkerhetsrådet. 

Tillsammans med Sverige bedrev Kanada, Frankrike, Luxemburg, Spanien, Mexiko, Tyskland och Chile en uttalad feministisk utrikespolitik. Många andra likasinnade länder, internationella- och civilsamhällesorganisationer delar analysen att ökad jämställdhet är av grundläggande betydelse för demokrati, hållbar utveckling, inkluderande ekonomisk tillväxt samt fred och säkerhet

Det är så tragiskt att Sverige nu valt att inte vara världsledande längre. Det blir något av de andra länderna som får ta över stafettpinnen.

Tack Margot för allt du gjort och gör, tack för lunchen, och tack för att vi ska ha fortsatt kontakt i dessa och många andra frågor.

För 21 år sedan mördades Fadime Şahindal av sin pappa. Hon mördades för att hon hade gjort något som enligt hennes familj var fel. Enligt familjen hade hon fel kille.

Det har nu gått över två decennier sen mordet på Fadime ändå finns det barn, tjejer och kvinnor som lever i förtryck. Det som hände då fortsätter trots att så många fördömer hedersförtryck och våld.  

Alla barn ska vara lika mycket värda och ska ha samma rättigheter oavsett vilka föräldrar de har. Flickor måste få slippa bli bevakade av sina bröder, slippa bli slagna av familjen, slippa bli könsstympade och bortgifta, slippa dölja sin lilla flickkropp i en hijab – för att inte väcka mäns begär. Pojkar måste slippa bevaka, misshandla och mörda sina systrar.

Tyvärr är inte alla barn lika mycket värda och många barn har begränsade fri- och rättigheter.

Föräldrars rätt till sin kultur, religion och rätt till umgänge får aldrig gå ut över barnen. Barns fri- och rättigheter måste  komma först.  Familjer måste sluta kontrollera barn, tjejer och kvinnor och tvinga dem till underkastelse, i kulturens eller religionsfrihetens namn. 

Ingen ska behöva acceptera eller tolerera gamla inskränkta värderingar som hindrar flickor och kvinnor sin frihet och rätt att leva de liv de vill. Det tillhör de mänskliga rättigheterna. Därför får vi aldrig glömma Fadime och därför måste kampen om en värd fri från våld fortsätta varje dag. 

Därför måste vi agera för Fadime och alla andra som kommer efter. Vi som privatpersoner, omgivande samhället, föreningsliv, kommuner, beslutsfattare, lagstiftare måste agera gemensamt och samstämt. 

Tillsammans måste vi stoppa alla typer av förtryck så som hedersförtryck. 

#vistopparförtryck #glömaldrigpelaofadime #fadime #stoppahedersförtryck 

Efter fantastiskt intressanta och givande dagar i Berlin, med möten, studiebesök och nya bekantskaper var det dags att ta tåget mot Hamburg. Eftersom jag tyckte det var så enkelt när jag åkte hemifrån i söndagskväll såg jag fram emot en skön hemresa. 

Två timmar från Berlin till Hamburg för att där byta till Nattåget och sova ända fram till Nässjö. 

Så såg min plan ut. 

Min kollega Hanna Alen från Berlin sa något i stil med att det låter så romantisk med tåg men i praktiken är det annorlunda, det skakade jag bara av mig det och sa att det är både vilsamt, trevligt och miljövänligt att åka tåg. 

I skrivande stund är jag beredd att hålla med Hanna. 

Efter någon timme på tåget Berlin-Hamburg, satt jag i godan ro och åt på en ostmacka, jag hörde konduktören säga något i högtalaren. Eftersom jag lyssnade på en podd och trodde att han upplyste om vilka stationer vi skulle stanna vid, brydde jag mig först inte så mycket (det var ju ändå bara på tyska….) 

Snart ställde sig samtliga passage upp, packade ihop sina saker och gick ur. Jag frågade mina medpassagerare och fick veta att det var ett tågstopp på spåret längre fram och att de inte visste mer just då. Alla fick kliva av i kylan, ställa oss på en mörk perrong för att vänta in ett annat tåg. Efter en stund (det kändes väldigt långt men kanske bara var 20 minuter) hördes något i högtalaren, jag följde folkmassan till en annan perrong där ett annat tåg väntade. 

Det tåg vi fick kliva på var redan fullsatt tåg så det var bara att försöka hitta ett litet utrymme.

Allt gick mycket lugnt tillväga, alla var förstående och hjälpsamma. Någon ville erbjuda sin sittplats, någon annan förklarade att detta är typiskt tyska järnvägen. När jag kontrade med att Sverige också har tågförseningar trodde de mig knappt. Jag vet att både Tyskland och Sverige investerar otroligt mycket i järnvägsunderhåll men det är en föga tröst för oss som vill åka smidigt redan nu. 

Det överfulla tåget fick ledas om så vi åkte förmodligen lite kors och tvärs innan vi kom fram men med tre timmars försening hade jag missat nattåget mot Sverige. 

Det fick bli hotell i Hamburg och nu sitter jag på ett tåg mot Köpenhamn och hoppas på att jag hinner med de anslutningarna så att jag kommer hem till Skövde i kväll.