Monica Greens blogg

Fler i arbete, fortsatt stark konjunktur i den svenska industrin, stark ekonomi, ungdomsgarantin uppnådd och Metoo-revolten. Det är några av intrycken jag bär med mig från 2017, som i huvudsak varit ett positivt år.

Nu är det ordning på statens finanser igen. Magdalena Andersson har förvandlat det stora underskottet till ett överskott. Detta möjliggör satsningar. Sänkt skatt för pensionärer och höjt barnbidrag är två av de satsningar som kan göras 2018 tack vare detta. Till detta görs breda satsningar inom vår gemensamma välfärd, som kommer alla invånare till del.
Det byggs bostäder i många kommuner för att tillgodose det behov som finns. Det byggs skolor och förskolor. Det är utmaningar med att förse företagens kompetensbehov men även där händer det en hel del. Alla nyanlända som har rätt att stanna ska utbildas, skaffa egna bostäder och börja jobba. Därför görs extra satsningar på vuxenutbildning, validering och bristyrkesutbilningar.

En annan nyårskaramell är att Jämställdhetsmyndigheten ska slå upp portarna i Angered strax norr om Göteborg. Den nya myndigheten ska jobba strategiskt för ett mer jämställt samhälle och ska bl.a ta sig an sexuella trakasserier och våld.

Internationellt sett ser det dock dystrare ut. Det började med att Trumps första beslut som USAs president som handlade om att dra in stödet till organisationer som bistår kvinnor med preventivmedelsrådgivning och säkra aborter, i Ryssland antogs en lag som avkriminaliserar ”lätt våld” i hemmet och Turkiets ledare gjorde ett uttalande om att kvinnor inte hör hemma i demokratiska församlingar.

Att Sverige bedriver en feministisk utrikespolitik, är en stor bidragsgivare till jämställdhet på många håll i välden och inte minst Sveriges plats i säkerhetsrådet gör stor skillnad. Som ordförande i UN Women i Sverige gör det mig både stolt och peppad att göra mer.

Nu klämtar klockan och vi kan se fram emot ett spännande 2018. Det nya året innebär också val till Riksdag, regionen och kommunen.
Jag vill se samling för trygghet, solidaritet, jämställdhet, minskande klyftor och gemensam välfärd.

Det återstår att se vad alla andra väljare tycker.

Men nu önskar jag alla mina bloggföljare ett riktigt Gott Nytt År!!!

I den fjärde delen av Fröken Frimans krig ställer Svenska Hem upp för strejkdrabbade kvinnor.  Det blir en strid mellan män och kvinnor innan de bestämmer sig för att göra gemensam sak. Det i sin tur gör dem betydligt starkare mot arbetsgivarna som utnyttjar deras fattigdom på ett syniskt sätt.

Män och kvinnor hade helt skilda roller, arbetsuppgifter, löner och förväntningar. Men med kvinnorna i facket träder en ny kvinnosyn fram.

Kinna Bohman har blivit en agitator i bästa Kata Dalström stil, det är en fröjd att se. I serien är det fortfarande långt kvar tills kvinnlig rösträtt men fler och fler vågar hoppas på, och plädera för, allmän och lika rösträtt, oavsett inkomst eller kön.

De politiskt aktiva kvinnorna – inom arbetarrörelsen likaväl som inom den borgerliga kvinnorörelsen – hävdade sin egen, och alla andra kvinnors, rätt att del av samhällsutvecklingen. De ställde krav och visade sig vara både självständiga, kompetenta, begåvade, välformulerade.

Jag blir nyfiken och läser i "Systrar, kamrater! Om Arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer"

av Anne-Marie Lindgren och Marika Lindgren Åsbrink. De skildrar de kvinnor som inte synts tidigare. Vi har hört om män, män och män. "Men visst fanns kvinnorna. De strejkade. De agiterade. De bildade fackföreningar och kvinnoklubbar, de ordnade möten och gick i demonstrationståg och svarade ofta för rent praktiskt socialt hjälparbete i sin omgivning, betingat av de svåra villkor verkligheten bjöd så många på den tiden. De lade ner tid och engagemang, ofta under

decennier, på politisk och facklig verksamhet, och många gånger under livsvillkor som gör att man häpet undrar hur de över huvud taget orkade och hann".

Det är möjligt att Fröken Friman har en glättigare historia än verkligheten. Men det bär det goda med sig att vi blir både vetgiriga, styrkta och medvetna om att kampen måste tas om och om igen för att få ett jämställt samhälle fritt från våld.

Tillsammans gör vi skillnad.

läs också AIP

Äntligen kan vi bänka oss framför TVn och se Fröken Frimans krig igen. Det är välgjorda TV serier om Sveriges historia ur kvinnors perspektiv. Det lär oss mycket av kampen för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Denna gång handlar det mycket om avsaknaden av jämställdhet inom arbetarrörelsen.

Vi har haft många förkämpar för att förändra de manliga strukturerna, inte minst Kata Dalström gjorde ett enormt jobb för att få män och kvinnor att inse det korkade i patriarkatet.

Visst har det hänt fantastiskt mycket på dessa 100 år i Sverige men vi är fortfararande inte ett jämställt land. Trots att  jämställdhet mellan män och kvinnor reglerat i grundlagen måste vi alltid driva på för kvinnors rättigheter och aldrig acceptera att kvinnor förtrycks eller hålls tillbaka.

Det har höstens #metoo-rörelse visat med all önskvärd tydlighet och jag hoppas att uppvaknandet leder till att jämställshetsglasögonen åker på i alla sammanhang framöver.

Sverige ska vara ett tryggt land där man kan räkna med den som begår brott döms. Det ska givetvis även gälla förtyck av kvinnor, våldtäkter, könsstympning och barnäktenskap.

Kvinnor utsätts för hedersförtryck runt om i världen, även i Sverige. Det sker inom familjen och i äktenskapet. Trots att tvångsgifte och barnäktenskap är strängt förbjudet i Sverige förekommer det här. Detta måste stoppas. Inget barnäktenskap ska tillåtas, inte heller ska någon vuxen behöva gifta sig mot sin vilja.

Tack alla som stått för produktionen av Fröken Friman, det gör att vi kan fortsätta debatten med släkt och vänner under julledigheten och att vi får ny kraft inför 2018.

Givetvis ska vi fortsätta kampen för ett jämställt samhälle fritt från våld.

Tillsammans gör vi skillnad

Höjt barnbidrag
Ett av de mest efterlängtade besluten som riksdagen antog i veckan var att höja barnbidraget med 200 kronor från mars nästa år. För oss Socialdemokrater är en generell välfärd stommen i den svenska modellen. Att alla har samma rätt att ta del av den välfärd vi tillsammans bidrar till är en grundläggande förutsättning för att Sverige ska hålla ihop.

Svensk ekonomi går starkt. I tre år har den socialdemokratiskt ledda regeringen arbetat hårt för att få ordning på statsfinanserna och satt ansvarsfulla investeringar i samhällsbygget framför orättvisa skattesänkningar. Regeringens arbete har gett tydliga resultat. Nästa år beräknas överskottet till 80 miljarder kronor. Hälften av det vill vi använda till att betala av på statsskulden. Den andra hälften vill vi använda till investeringar i samhällsbygget som kommer alla i hela landet till del.

Barnbidraget tillfaller alla familjer under den period i livet när man behöver det som mest. Därför vill vi stärka barnfamiljernas ekonomi nästa år genom att höja barnbidraget för första gången sedan 2006. Det är välbehövliga resurser för att ha råd till ett par nya vinterkängor eller en utflykt med familjen.

Det råder idag en bred politisk enighet om barnbidraget. Men den delar inte Sverigedemokraterna. De säger nej till regeringens höjning av barnbidraget med motiveringen att det inte ligger i samhällets intresse att rikta resurser utan behovsprövning. Det anser vi Socialdemokrater är fullkomligt insikts- och historielöst. Genom att barnbidraget betalas ut lika för alla barn sorteras inte barn in i grupper utifrån deras föräldrars inkomst. Det minskar klyftorna och ökar legitimiteten för stödet. Det Sverigedemokraterna förespråkar är en politik som splittrar, medför trösklar och ökad kontroll.

I motsats till Sverigedemokraterna vill vi Socialdemokrater fortsätta investera i samhällsbygget och utveckla den svenska modellen. För när Sveriges ekonomi går starkt tycker vi ska det märkas i vardagen för vanligt folk i hela landet. Det står vi upp för när vi i idag röstar för att barnfamiljernas ekonomi ska stärkas.

Enligt kommunallagen ska vi kommunfullmäktigeledamöter aktivt granska makten. Precis som Riksdagsledamöter kan granska regeringen. Ett sätt att kontrollera är att lägga en Interpellation.  

I måndags kunde vi debattera interpellationen om Västra stambanan, som kom till för att vi tyvärr hade nåtts av flatheten i att driva på, i denna för Skaraborg avgörande fråga.

Jag ställde frågor till moderaten, kommunalförbundets ordförande, Kommunstyrelsens ordförande Katarina Jonsson om vad hon hade gjort för att prioritera upp Västra stambanan i remissvaret till Trafikverket.

Men det var en sådan öm tå att Katrina Jonsson aaaaalrdig hade hört något värre och fem moderater fick gå upp och hjälpa K Jonsson med argument. Men eftersom vi hade hört från flera olika håll att moderaterna i Skaraborg inte varit särskilt angelägna om att driva frågan om den nödvändiga upprustningen av Västra stambanan, är det väl inte så konstigt att vi vill veta vad som hänt egentligen.

Men svaret jag fick var naturligtvis att det var sossarnas fel. Som vanligt med andra ord, om något går bra vill moderaterna ta äran åt sig. Om en förhandling gått dåligt är det sossarnas fel enligt moderaterna i Skövde. Men tyvärr tror jag inte att Katarina ens har försökt att förhandla i frågan och det är väl det som är den ömma tån. Eller så har hon, som hon påstår, kämpat stenhårt, högljutt och brett utan att vi har märkt något. Det kan ju stämma att hon gjort det inom stängda dörrar, men varför har hon i såfall velat hålla sin ståndpunkt hemlig?

Varför har hon inte som kommunalförbundets ordförande ordnat offentliga hearings, diskuterat med näringslivet, bjudit in till särskilda samtal och tagit hjälp av Västra Stambanegruppen???

Inget av detta har hon gjort men hon påstår att hon gjort allt vad hon har kunnat och har fått ge sig i tuffa förhandlingar. Det är tråkigt att Skövdes främsta företrädare inte varit lika angelägen om Västra Stambanan som hon var när det gällde E20.

Faktum kvarstår, vi måste satsa på Västra stambanan. Delen Alingsås - Göteborg har i dag betydande brister och är mycket hårt belastad då fjärrtåg, regiontåg, pendeltåg och godståg trafikerar samma två spår. Kapacitetsbristen är hämmande för all utveckling. Med ytterligare ett dubbelspår Alingsås - Göteborg i ny sträckning kan robustheten uppnås under planperioden fram till 2029, minska restiden Stockholm - Göteborg, säkra ett konkurrenskraftigt näringsliv. Med ytterligare ett dubbelspår finns det plats för godståg som i dagsläget inte inryms och som möjliggör en avsevärd miljöeffekt som en följd av överflyttning av gods från väg till järnväg.

Detta bör vi i Västsverige samlas kring.

http://bloggar.sla.se/monicagreen/2016/03/02/investera-i-vastra-stambanan/

Idag har Riksdagen en extra insatt debatt om #metoo-upproret som under hösten satt ingång en välkommen rörelse mot förtryck, sexuella övergrepp och manschauvinism.
Hela samhället har ett ansvar över dessa strukturer som gjort det möjligt att tafsa, insinuera, trakassera. Ett stort samhällsproblem kräver att hela samhället involveras. En del tycker att det räcker nu och en del påstår att det inte berör dem eftersom de inte slår. Det är samma sak som att säga att vi ska inte hjälpa de som blivit påkörda i en trafikolycka med hönsvisning till att alla inte kör vårdslöst. Mäns våld och förtryck mot kvinnor uppstår inte 8 ett vakuum, de finns där på grund av patriarkat, attityder, jargonger och föreställningar om maskuliniteter, könsroller och sexualitet.
Sedan håller jag fullständigt med om att #metoo inte får bli en folkdomstol. Alla kvinnors röster ska tas på största allvar, men ingen ska heller dömas oskyldig. Alla har rätt att veta vad de beskylls för, uppgifterna ska behandlas och alla har ett ansvar för att #metoo fortsätter med fullkraft på ett seriöst sätt.
Nu sker ett uppvaknande inom idrotten, bland kulturarbetare, i företag, i politiken, på arbetsplatser och i familjer. När fördämningarna brast och vreden över sexuella trakasserier och övergrepp blev till ord så var det starten på en samhällsomdaningar som kräver en varaktig förändring.
Det gäller att ta snacket, att stötta de som vågar säga i från och inte skratta med i sexistiska skämt. Män måste ta ansvar för sina handlingar och hela samhället måste förändras så att kvinnor och män har samma trygghet, samma chanser och samma möjligheter att leva sina egna liv.
Min förhoppning är att hösten 2017 blev genombrottet för jämställdhet.

Spelar det någon roll vilket gymnasieprogram man väljer? Den som väljer ett yrkesprogram får en utbildning som i många fall leder till en stark arbetsmarknad. Nu när arbetsmarknaden går bra och jobben växer till har det blivit brist på många yrken. Det finns ett mycket stort behov av bland annat undersköterskor, byggnadsarbetare och maskinförare.

Idag har alla elever på yrkesprogram rätt att välja till de ämnen som också ger högskolebehörighet. Sveriges elever var smartare än Jan Björklund, när han tog bort högskolebehörigheten på yrkesprogrammen sjönk ansökningarna som en sten.

Nu kan även den som vill komplettera sin utbildning har vi infört en rätt till komvux och byggt ut möjligheterna att läsa vidare genom ett kunskapslyft. Så även om gymnasievalet känns stort och avgörande finns det möjligheter att senare i livet välja om.

Fundera i första hand över vilket program som verkar bäst och därefter vilken skola som är aktuell. Det är trots allt programmet som avgör vad du kan arbeta eller studera efteråt.

Ett enkelt sätt att öka valmöjligheterna är att öppna ögonen för de många yrken och utbildningar som förr ansågs passa bäst för män eller kvinnor. Flickor och pojkar som bryter traditionella könsmönster får dubbelt så många utbildningar och yrken att välja på.

Men till syvende och sist är valet av utbildning och yrke en fråga om intresse och lust. Ett tips är: Tänk med hjärnan och välj med hjärtat! Det är dina intressen, dina ambitioner och dina drömmar som ska avgöra vad du vill studera och arbeta med. Och valet av utbildning och yrke är viktigt när du formar ditt liv. Vi lovar att göra vad vi kan för att gymnasieutbildningen ska hålla hög kvalitet och för att det ska finnas ordentliga möjligheter till livslångt lärande så att du kan ställa om eller komplettera din utbildning senare i livet.

Det blev ett fantastiskt gensvar när vi uppmärksammade den internationella dagen för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor dvs Orangeday. På många håll i landet och i resten av världen pågick aktiviteter och byggnader lyste orange.
Det påstås att eftersom det inte alla män slår och är våldsamma så angår det inte alla. Men så länge som män som grupp är överordnade kvinnor som grupp fortsätter vidrigheterna år efter år. Mäns våld mot kvinnor uppstår pågrund av patriarkat, attityder, jargoner och föreställningar om maskuliniteten, stereotypa könsroller.
Kampanjen #metoo och alla vittnesmål efteråt har synliggjort de strukturer som möjliggör det utbredda våldet mot kvinnor. Vittnesmålen har gett statistiken både ansikten och röster, det är skrämmande tydlig. Varje dag begås över 100 våldtäkter mot kvinnor och flickor i Sverige. Var fjärde kvinna i Sverige utsätts för våld av en man hon känner och var fjärde flicka utsätts för sexualbrott varje år.
UN Women nationell kommitté Sverige har tagit fram tips som kan bidra till att motverka kränkningar och mäns våld mot kvinnor. Vi vill att fler män ser möjligheter att påverka sina egna attityder och handlingar, men också agera när andra män riskerar att gå över gränser.
Vi uppmanar dig att göra vad du kan för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Här är fem tips:
Börja med dig själv! Tänk på vad du säger och hur.
Säg ifrån! Låt ingen som uttrycker sig sexistiskt eller nedsättande mot kvinnor stå oemotsagd. Ifrågasätt skämtet istället för att skratta med.
Stötta varandra! Backa den som säger ifrån mot kränkande skämt eller kommentarer.
Ta snacket! Ta snacket! Börja prata med din son, kompis eller annan man i din omgivning om hur det känns att växa upp med tydliga förväntningar om vad det är att vara man.
Stöd en organisation! UN Women kämpar för en jämställd värld fri från våld och diskriminering av flickor och kvinnor. Hjälp oss i den kampen. Läs mer på unwomen.se.
Börja agera och ta snacket för att stoppa mäns våld mot kvinnor!

Nu debatterar Riksdagen budgeten och i eftermiddag ska vi besluta om ramarna. Skiljelinjerna i svensk politik kommer då visa sig tydliga. Sedan vi tog över regeringsmakten har Moderaternas underskott vänts till överskott i statens finanser.  Över 200 000 fler har i dag ett jobb att gå till. Vi har lagt om riktningen för Sverige; i stället för ofinansierade skattesänkningar och nedskärningar investerar vi nu i välfärden för att utveckla den svenska modellen.
Det går bra för Sverige, arbetsmarknaden och ekonomin.

Vi socialdemokrater vill att denna ekonomiska styrka ska komma alla till del, oavsett vart i landet man bor, oavsett rika föräldrar, oavsett man eller kvinna, oavsett ursprung.
Om Riksdagen röstar efter vårt förslag får Sveriges pensionärer i genomsnitt ha fått över 1 100 kronor mer i plånboken varje månad, eller nästan 14 000 kronor mer per år, jämfört med när den borgerliga regeringen satt vid makten.
Det är ett konkret resultat av socialdemokratisk politik med satsningar på vanligt folk och ett samhälle som håller ihop.

Vi vill öka tryggheten genom mer medel till Polismyndigheten, SÄPO och Tullverket. Men vi vill också se till att sjukvården och välfärden håller ihop och stärks. Kommunerna får högre anslag så att de kan investera i förskolan, skolan, fritidshemmen och äldrevården. Det handlar om investeringar i vårt gemensamma samhällsbygge.

Men samtidigt är det oerhört viktigt att vi sparar när det är goda tider. Den starka konjunkturen kan vi inte ta för given, och för att slippa skära ner på välfärden när konjunkturen vänder behöver vi betala av på statsskulden. Det är vår finansminister Magdalena Andersson ytterst angelägen om.
Hon vet eftersom hon var med på finansdepartement under 90-talskrisen när vi städade upp efter Bildt regeringen.

Finansministern är en av de duktigaste vi har, hon för en stram ekonomisk politik och därför har vi vänt stora underskott till stora överskott. Därför använder vi hälften av överskottet för nästa år till reformer – och hälften till att betala av på statsskulden som är på sin lägsta nivå sedan 1977.

På så sätt får vi utrymme att slippa skära ner i en lågkonjunktur, då kan vi stimulera ekonomin för att få fart på hjulen.
Men nu rullar hjulen snabbt, det byggs bostäder som aldrig förr och jobben strömmar till i hela landet.
Vi socialdemokrater är fast beslutna att fortsätta arbetet för att öka tryggheten och stärka den Svenska modellen.

Just nu pågår en konferens mitt i Medelhavet, närmare bestämt på Malta, som handlar om flyktingsituationen i världen. Det är IPU som arrangerar konferensen tillsammans med Malta.
IPU som är en union mellan parlament i världen kan naturligtvis också bidra bättre än hittills för att få ordning och reda i mottagandet.

Det är regeringarna i respektive länder som tar besluten i denna viktiga fråga. Nu när parlamentariker från olika länder träffas kan vi konstatera att 2015 har satt djupa spår i de flesta länder.
I en del länder har parlamentarikerna använt människor oro i sina valkampanjer och piskat upp rasistiska stämningar, på så sätt har det sedan politiskt sett blivit nära nog omöjligt att välkomna fler människor på flykt. Andra länder har jobbat på och försökt göra sitt bästa.

Tyskland, Sverige och Frankrike tog emot flest asylsökande 2015 men länderna med kust mot Medelhavet får av naturliga skäl hantera fler båtkatastrofer. Människosmugglare har lurat förtvivlade människor och sedan försatt dem i ohållbara situationer.

Flyktingar är människor som flyr från väpnade konflikter eller förföljelse. Migranter är inte under dödshot utan flyr t.ex pga fattigdom och miljöproblem. Alla människor måste behandlas med respekt och värdighet. Migranters mänskliga rättigheter måste respekteras. Samtidigt krävs det att flyktingar ges en rättslig process på grund av deras utsatta situation.

Konferensen tar upp helt avgörande frågor så som delat ansvar, solidaritet samt ordning och reda i mottagandet. Vi lyssnar på representater från olika flyktingorganisationer, på Frontex, på UNHCR, på UNESCO och på parlamentariker från olika länder.

Dessutom presenterades återigen den handbok som IPU och MR-kontoret tagit fram åt parlamentariker om mänskliga rättigheter.

Förhoppningsvis kommer vi lite närmare lösningar genom att träffas i stället för att skylla på varandra.

Som vi har jobbat, anslagit medel, gått på bakslag, kämpat på för att att bredbandsutbyggnaden ska gölla även landsbygden. Nu äntligen ser vi ut att nå målet. För 20 år sedan införde vi socialdemokrater HemPC-reformen. Det fick fart på efterfrågan och möjliggjorde att allt fler fick chans till en dator i hemmet. Det gjorde att Sverige låg i framkant som IT-nation. Steg för steg har vi sedan arbetat vidare. Med ITIS dvs IT i skolan, bredbandsutbyggnad och samarbete med marknaden osv. Nu tar vi ett steg till
I ett modernt samhälle är tillgången till bredband en förutsättning för att kunna driva företag, betala räkningar, utföra tjänster och mycket mer. Alla, oavsett var i landet man bor, ska kunna dra nytta av bredband och digitaliseringens möjligheter.
Regeringen har höga ambitioner för bredbandsutbyggnaden och jag välkomnar de öronmärka 150 miljoner kronor till utbyggnad av bredband till Sveriges glesare bebodda områden. En särskild satsning på just de glesare områdena möter utmaningar som den parlamentariska landsbygdskommittén pekar på i sitt slutbetänkande.
Satsningarna är nödvändiga för att vi ska nå de ambitiösa mål på bredbandsområdet som regeringen har satt upp. Alla ska ha möjlighet till uppkoppling, inget annat duger!

Foto Kalle Minkkinen

Vasaskolans elever om alla barns chans till utbildning
Vi i Sverige ser det som en självklarhet att alla ska ha chans att gå i skolan. Många tänker inte ens på att det varit kamp i Sverige för en jämlik skola för alla.
I går var jag på Vasaskolan i Skövde och pratade med elever om att det finns 263 miljoner barn runtomkring i världen som inte går i skolan. Av dessa är det flickor den allra största delen.


Den allra främsta orsaken är fattigdom. I många länder slukar skolavgifterna upp till en tredjedel av en familjs inkomst och föräldrarna har helt enkelt inte råd att skicka barnen till skolan. Flickor kan inte gå till skolan när de har mens för att de inte har mensskydd, det finns inte toaletter och det är väldigt långt att gå på osäkra vägar till skolan. Flickor behöver stanna hemma för att sköta hushållssysslor osv.

Besöket på Vasaskolan var en del i ”100 miljoner kampanjen” som är en global mobilisering av unga som syftar till att utrota barnarbete och säkerställa att alla unga får utbildning.

Inspirerad av styrkan från tidigare barnslavar i Indien och i samarbete med nobelpristagare och världsledare försöker kampanjen lyfta unga som vill engagera sig.

Vi talade om bistånd, insamlingar, eget engagemang, kunskapsutbyte mellan skolbarn i olika delar av världen. Dessutom diskuterade vi skatter, fördelning, solidaritet och många andra spännande frågor. Jag berättade att jag träffat Fredspristagaren Kailash Satyarthi som kämpat med livet som insats för att få barn till skolan barnarbete.

Dessutom fick jag chansen att ha en fördjupad diskussion med lärarna om deras viktiga jobb och om hur de ser på skolans utmaning de kommande åren. Vasaskolan i Skövde har en god stämning, engagerade lärare och elever som hjälps åt för att skoltiden ska bli så inspirerande som möjligt.

Läslovet kan innebära besök Gamlastans seriebutik, Riksdagsbiblioteket och Stockholms kulturhus. Så är det för Filip Fridell i år. Men det kan naturligtvis innebära att krypa upp i soffan hemma för att kasta sig in i Ronja Rövardotters värld.
Att läsa och skriva är viktigt på så många sätt. Läsning vidgar våra vyer och kan vara allt från behövlig rekreation till en nödvändighet för studier och i arbetslivet. Att vuxna läser för barnen samt att barn och unga kan ha god tillgång till böcker oavsett var man bor i landet är mycket viktigt för en bra start i livet. Litteraturens och språkets värld ska vara öppen för alla människor, oavsett vilken bakgrund man kommer från.

Den svenska modellen bygger på att du, oavsett din bakgrund, ska kunna förverkliga dina drömmar. Här är språket nyckeln och litteraturen det som gör världen rikare och mer förståelig för oss människor.
 
2016 introducerade den socialdemokratiskt ledda regeringen Läslovet – en satsning under höstlovet för att alla barn ska få möjlighet att starta sin resa in i kunskapen och läsandets förtrollade värld. Läslovet gjorde direkt succé och därför fortsätter och förstärks satsningen nu för att ytterligare öka läsningen bland barn och unga.
 
 
Biblioteken stärks ytterligare i hela landet. Utbudet och tillgängligheten förbättras genom att 250 miljoner kronor avsätts årligen mellan 2018 och 2020. Skolans Läslyft fortsätter att ge lärarna viktiga verktyg för utveckling av elevers läsande och skrivande.

Hoppas alla har fått chansen till ett härligt läslov med lagom blandning av böcker och fysiska aktiviteter ute i höstsverige.

Just nu har många elever mysiga och avkopplande läslov. Då får våra viktiga lärare chansen att fortbilda sig. Lärarna är nyckeln för att förbättra kunskapsresultaten och ge våra barn studiero i skolan. De är värda både uppskattning, uppvärdering och chans till utveckling.
Jag kommer att få chansen att träffa gymnasielärare i eftermiddag, det ser jag fram emot.
Den svenska modellen bygger på en stark och jämlik kunskapsskola för alla barn. Det behövs fortsatt hårt arbete fortsätta för att öka kunskapsresultaten och skapa en mer jämlik skola. Alla elever är borde ha den bästa utbildningen.

Helt avgörande för mer kunskap i skolan är att alla barn får möta kompetenta lärare. Men för att detta ska vara möjligt måste många fler vilja bli och förbli lärare i Sverige. Just nu råder en stor lärarbrist samtidigt som läraryrkets status är lågt. Under våren 2015 arbetade därför regeringen tillsammans med lärarfacken och de centrala arbetsgivarorganisationerna inom skolan fram en omfattande satsning på lärarnas löner.

Vi måste göra mer för att möta utmaningarna i svensk skola och den lärarbrist vi står inför. Målet är tydligt, varje barn och elev ska få möta behöriga och kompetenta lärare. Det är så vi säkrar att den svenska skolan i samhällsbygget.

Så roligt att på distans från Island följa Åsa Regners presskonferens när hon presenterade att Lena Ag utsetts till generaldirektör för den nya Jämställdhetsmyndigheten.

Jag blir glad inte bara för att jag känner Lena sedan länge utan också för att jag sett hennes arbetskapacitet inte minst på Kvinna till Kvinna där hon jobbat länge.

Det känns angelägnare än någonsin med de nya jämställdhetsmyndigheten nu när det äntligen blivit accepterat att tala om de sexuella trakasserier som kvinnor utsatts för i urminnes tider.
Jämställdhetsminister Åsa Regnér sa också mycket riktigt att det understryker hur viktigt det är att arbetet för jämställdhet fortsätter med tydlighet och med fokus på att nå hållbara resultat.

Jämställdhetsmyndigheten, som startar sin verksamhet 1 januari 2018 i Göteborg, ska bidra till ett effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken, och att det ska genomsyra samhället.

De flesta av er vet nog redan om att Lena Ag har arbetet på Kvinna till Kvinna som också blivit känd i välden. Jag har haft förmånen att jobba med Lena vid många olika tillfällen inte minst sett henne i aktion på FNs kvinnokonvent in New York. Förra året var jag representant för UN Women nk Sverige, Lena för kvinna till kvinna och vi jobbade tillsammans för att flytta fram jömställdhetspossitionerna.
Jag kan bara säga att det kommer att bli alldeles utmärkt med Lena Ag som generaldirektör.
Hurra!

Sent i går kväll kunde den ryska talmannen Valentina Matvienko slå ordförandeklubban i bordet och förklara IPU-mötet i Sankt Petersburg för avslutat. Mer än 800 parlamentariker från 155 länder har i veckan samlats för möte med den globala församlingen för världens parlament, Interparlamentariska unionen (IPU).

IPU valde en kvinna till IPU-president, det kändes mäktigt och viktigt att få önska Gabriela Cuevas från Mexiko lycka till med tre intensiva år.

Vi passade även att göra studiebesök hos olika ryska myndigheter och organisationer med fokus på bland annat jämställdhetsfrågor, HBTQ, pressfrihet, och rättsväsendet i Ryssland.


Vi antog en resolution som handlade om att främja kulturell mångfald och fred genom dialog mellan olika kulturer, religioner och trosinriktningar.

Vi efterlyste transparens, ansvarsutkrävande och respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen som grund för att bygga ett hållbart och fredligt samhälle med mångfald, och att motverka diskriminering och brott mot mänskliga rättigheter i frågor kopplade till religion och etnicitet.

Ett så kallat emergency item, antogs om den etniska rensningen av minoritetsbefolkningen Rohingya i delstaten Rakhine i norra Myanmar. I resolutionen uppmanas Myanmars regering att omedelbart stoppa våldet och tvångsförflyttningen av Rohingyas befolkning och det uppenbara brotten mot mänskliga rättigheter. 

Dessutom har vi med olika beslut försökt framhäva vikten jämställdhet mellan kvinnor och män, oberoende domstolar, fria och rättvisa val, öppen och fri media, parlamentarisk kontrollfunktion och skyddande av minoriteters rättigheter och sårbara och marginaliserade grupper.
 
Debatter och diskussioner fördes om bl a rörande 20 års parlamentariskt bidrag till FN, cybersäkerhet, spridning av kärnvapen, och den privata sektorns roll i främjandet av förnyelsebar energi.

Uzbekistan, Turkmenistan, Vanuatu, och Marshallöarna in som nya medlemsländer vilket innebär att IPU numera har 177 medlemsländer.

Intensiva dagar som vanligt, nu gäller det att åka hem och låta ord övergå till handling.

Just nu befinner jag mig i det manschauvinistiska Ryssland. Många kvinnor vittnar om lägre löner, dubbelarbete, trakasserier och mäns våld mot kvinnor.

Det passar bra att jag i dessa sammanhang berättar om UN Womens kampanj HeForShe som vill engagera alla människor världen över att verka som förespråkare för jämställdhet. Vi har alla ett gemensamt ansvar i kampen för att stoppa alla former av våld och diskriminering mot kvinnor och flickor.

HeForShe betyder att männen tar aktivt ansvar för sina handlingar och aktivt stoppar och säger ifrån när tex sexuella trakasserier förekommer eller där mäns våld mot kvinnor syns eller hörs. Skratta inte åt de sexuella anspelningarna, säg ifrån. Acceptera inte att någon kallas för slampa eller hora. Ta debatten om männniskosynen och värdegrunden i idrottsföreningarna, på fritidsgården, på jobbet och i skolan. Riksdag och regering, rättsstaten, civilsamhället och universitet kan bidra till att sexuella övergrepp och trakasserier stoppas och att jämställdheten blir en realitet.

Det är inte ok med en liten klapp på rumpan, ögon som stirrar på brösten och plötsligt en hand på låret från helt okänd man. Allt detta tvingas flickor och kvinnor stå ut med. Sexuella trakasserier pågår dagligen och över hela välden. Jag välkomnar alla som träder fram i sociala medier genom #metoo.


Jämställdhet innebär inte bara att kvinnor blir fria från diskriminering, det innebär också att män och pojkar frigörs från förutbestämda sociala roller och könsstereotyper.
Men fler män måste kliva fram för att driva jämställdhetsarbetet framåt. Alla män kan ta sin del av ansvaret - på jobbet, i familjen och bland vänner.

Världen har blivit mer orolig. Spänningarna mellan öst och väst har ökat och vi lever med ett konstant terrorhot. Polariseringen har ökat både mellan länder men också i länder. Vi ser korruption, vanstyre, radikalisering och konflikter – och de tvingar människor på flykt.

Andra dagen på IPU i Sankt Petersburg ägnade jag till stor del åt kommittén för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi ledamöter i utskottet kunde konstatera att det märkligt nog känns ännu mer angeläget nu än för bara några år sedan.

Det krävs ett kontinuerligt arbete för demokrati och trygghet för att klara en jämställd fri från våld. Vi måste ha bra förutsättningar för näringslivet och fler arbetstillfällen. Vi kan göra skillnad för miljö och klimat om vi samarbetar och stöttar de som vågar gå före.

Detta är pågående arbete just nu men måste oförtröttligt pågå med uthållighet och långsiktigt. Det är därför det är så viktigt med internationellt samarbete. Vi behöver tala med varandra, diskutera och umgås för att förstå varandra.

Välfärden, som förskolor, skolor och valfrihet, måste försvaras. Flickor och pojkar måste få gå i skolan, en skola som är generell och inte drillar extrema åsikter.
Vi behöver bevara och utveckla det organiserade arbetslivet som är ett fundament för några av de viktigaste delarna som varit framgångsrika för att öka tryggheten i världen. Små skillnader mellan människor, hög sysselsättning, jämställdhet och maktbalans mellan arbete och kapital är framgångsrecept.

Snart ska vi rösta om "särskilt brådskande ämne", senare i kväll är vi kvinnliga ledamöter inbjudna av Talman i Ryska överhuset Valentina Matvienko. Det ska bli intressant.

Min vana trogen fortsätter jag att blogga om mina resor och möten med IPU. Denna gång från Sankt Petersburg. Den globala församlingen för världens parlament, Interparlamentariska unionen (IPU), håller sin höstsession i Sankt Petersburg den 14 - 18 oktober. Vi ledamöter i IPU möts två gånger per år i dessa stora sammanhang men vi har också mellanliggande kommitté möten och fältresor.

Det är det 137:e mötet i ordningen och över 2 300 personer väntas delta. Fokus ligger på fred och utveckling, nedrustning, kärnvapenfrågor samt hur man i större utsträckning involverar den privata sektorn i genomförandet av de nya hållbarhetsmålen.

Temat för generaldebatten är främjandet av kulturell mångfald och fred genom dialog mellan olika kulturer, religioner och trosinriktningar.

Vi i den svenska IPU-delegationen har planerat att ha möten med Afghanistan, Irak och Marocko. Vi har också förebett studiebesök som vi ska göra här i Sankt Petersburg med fokus på bland annat jämställdhetsfrågor, HBTQ och mänskliga rättigheter i Ryssland.
Vi ska beskriva den svenska genderbudgeteringen och fortsätta driva på i den feministiska utrikespolitiken.
Vi ska medverka vid ett seminarium om rättighetsperspektiv hos personer med funktionshinder, ett samarbete mellan svenska och tyska generalkonsulaten i Sankt Petersburg.

Det kommer som vanligt bli intensiva, hektiska, intressanta och förhoppningsvis positiva dagar.
Fortsättning följer.......

Det här är IPU
En global organisation för självständiga staters parlament. IPU bildades 1889 och verkar för de parlamentariska institutionernas utveckling, hjälper till med att bygga upp demokratiska funktioner, arbetssätt, och fungerande parlament. IPU har 173 medlemsländer, Sveriges riksdag har varit medlem i samarbetet sedan 1894.