Monica Greens blogg

Just now we talk abut Fair-Trade and Innovative Financing Mechanisms for Sustainable Development in the Second Committee in IPU, Quebec, Canada.

Trade has a fundamental role to play in the creation of wealth but it is important to find the right mechanisms – instead of creating dependency on aid, we should aim for equal trade.

Also from a gender perspective, this is important - women very often take a major financial responsibility for the family and the society as a whole – but they are often paid very low or not paid at all for their labor work.

It is important to maintain the standards of the International Labour Organization – meaning that the workers have decent salaries and working conditions and that no child labour or discrimination exist.

We should not forget how goods are transported around the world to reach our consumers. Drivers who run these products are often very poorly paid, some get no salary at all, may drive without a break and rest and get no opportunity to sleep, they live in slave-like conditions That should not be allowed.

I also want to add the example of Fair Trade cities that some municipalities in Sweden are working with. This model comes from the UK and is about ethical public procurement.

It is a diploma/certificate given to those municipalities who are involved with fair trade and ethical consumption.

I have an idea that could lead to a fair world. I think authorities in our countries - both on local and national level - as well as organizations and companies should set clear goals and targets when it comes to public procurement– in the end all goods and services must be fair trade. It is a major goal with high ambitions and therefore we need to take it step by step, setting higher targets year by year.

For example, it could be that the first year, 10% of all purchases should be fair trade productions, the next year 20%, and the year after the 30% etc.

In that way it take the world 10 years to be fair.

Ganska fantastiskt att det går att lära känna nya vänner på kort tid, dessutom är det väldigt roligt. Det började i moll med att flyget från Arlanda var försenat på grund av dimman i London. Personalen försäkrade mig om att allt skulle gå bra med bytet på Heathrow, de sa att alla är angelägna om att det ska fungera, det kommer att gå smidigt eftersom jag landar på samma terminal som jag iväg på en timma senare. Så blev det inte alls, redan i luften ropades det ut i högtalarna vilka som skulle få stanna kvar tills nästa dag. Ändå hoppades jag att planet mot Kanada skulle vänta på mig, de borde ju också vara sena på grund av dimman.....

Det var där i stressen på Heathrow vi stötte ihop med varandra. Först mötte jag Malin som också pratade med personal i hopp om att planet väntade på oss. Men vi blev hänvisade till att ta tåget till ”passageraromhändertagningen”. I rulltrappan pratade vi med varandra om hur trist det var att missa flyget och tjejen bredvid (Sandra) anslöt sig till vårt beklagande.

Ganska snabbt bestämde vi oss för att göra något bra av det här, att försöka se det positiva i situationen trots långa köer, kaos och strul. Vårt gemensamma problem förde oss samman och vi hjälptes åt med ombokning, hotellbokning och busstransfer, dessutom höll vi modet uppe med hjälp av varandra. Vi hamnade inte direkt på något lyxhotell men vad skulle vi ha väntat oss? Ett rum med en säng duger gott som alternativet är en flygplatsstol.

Malin, Sandra och jag åt middag tillsammans på kvällen och lärde känna varandra lite grann. Alla hade vi intressanta erfarenheter. En 30-åring med hund, en 40-årig småbarnsmamma och en 50-åring med vuxna barn. Sandra hade 8 år spännande år i Italien att berätta om, Malin som doktorerar i Uppsala, kunde berätta om hälsoarbetet på Sri Lanka och intressanta föreläsningar i Kanada, USA och Asien.

Det blev en trevlig kväll. Nästa morgon gick Sandra upp kl.5 för att flyga till New York. Malin och jag tog bussen till ett köpcentrum innan vi skildes åt på flygplasten. Malin tog ett flyg till Montreal och jag till Ottawa. Vi bytte mobilnummer men vi blev inte facebook-vänner.

Undrar om jag kommer att få träffa dem igen

I dagens partiledardebatt visade vår gruppledare Mikael Damberg återigen upp sin goda debattförmåga.

Han lyfte upp oron i varlselvågen  jobben, skolan och framtidstron på ett aldeles lysande sätt. Utbildning är nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft, men också till människors frihet att forma sina egna liv, däför satsar vi så mycket på olika utbildningsmöjligheter, sa Damberg.

Resultaten i grundskolan har sjunkit sex år i rad och resultaten sjunker också för den svenska skolan i internationella kunskapsmätningar. Samtidigt ser vi att de sociala klyftorna i den svenska skolan ökar.

Jag kunde stolt konstatera att Damberg ägde debatten både i sitt anförande men också i replikskiftena om näringspolitik, RUT, pensinärsskatt, flyktingar och inversteringar för framtiden.

Damberg själv utgör framtiden, det känns tryggt

Idag kl.14 presenteras vår budget, härligt!

Äntligen presenterar vi den socialdemokratiska budgeten för fler jobb, trygghet och rättvisa.

Jag har sett fram emot den här dagen eftersom flera borgerliga företrädare försöker pådyvla oss att vi inte har någon politik. Men vi har en framtidinriktad jobbpolitik.

Idag blir det tydligt att vi sätter jobben förts, hellre att satsa på riktiga jobb inom skolan, industrin och byggbranschen än att låna pengar till att sänka bolagskatten.

Hellre höja ersättningen i a-kassan så att människor inte klamrar sig fast vid gårdagens jobb utan ser vikten av modern teknik och samhällsförändring. 

Inför samhällsförändringen behövs också utbildning, forskning och innovationer. Därför satsar vi på det. Vi satsar också på högre utbildning i hela landet för att steget inte ska vara så stort för de som inte läst högre utbildning tidigare.

Hellre låsa upp nyckeln till människor inlåsta i FAS 3 och erbjuda dem jobb och utbildning.

Hellre satsa på utbildning för de unga än att ge branschstöd som hittills visat sig inte fungera.

Hellre höja barnbidraget för att öka efterfrågan på stövlar, barnskor, kläder, skolväskor och fritidsaktiviteter än att låta barnfattigdomen bestå. Barnen behöver också fler lärare i skolan och färre elever per klass. Därför satsar vi på det och på läxhjälp.

Hellre upprusta, vinterunderhålla och trimma järnvägen idag än att vänta.

Ja det finns så mycket som behöver göras för att vrida tillbaks Sverige till rätt spår mot framtiden. Sverige som föregångslandet i välfärd, trygghet och låg arbetslöshet.

Nu åker vi tillbaks till framtiden

 Svd socialdemokraterna

DN AB EXPR

Idag på min Green-kontakt kom det upp vitt skilda frågor om hur samhället sak fundera bättre. Det handlade om hur vi ska få bukt med de dyra stafettläkarna som läkarbristen deder till.

Vi fick en diskussion om hur Svenska elever ska bli bättre på fler språk än engelska. Någon hade en idé om att införa Engelska som världsspråk så att människor i alla länder bara skulle behöva lära sig ett extra språk. Någon annan hade en rakt motsatt uppfattning och att vi skulle börja med Mandarin redan i förskolan.

En tredje fråga som kom upp var hur invandrare ska bli bemötta, hur vi integrationen ska gå till och att vi socialdemokrater måste säga ifrån när någon invandrare gör fel för att inte Sverigedemokraterna ska plocka billiga poäng på människors rädsla och fördomar.

En fjärde fråga som kom upp var rädslan för att sjön Viken ska bli förstörd om och när torvmossen börjar avverkas. Jag ombed att ta reda på om vem som givit tillstånd till dikningen som redan är genomförd och där dräneringsvattnet ut Viken. Jag lovade att kontakta länsstyrelsen och återkomma.

Förutom detta pratande vi naturligtvis också om socialdemokraternas skuggbudget mot ungdomsarbetslöshet och fikade med goda bullar.

Nästa Green-kontakt är den 12 november

Välkomna