Monica Greens blogg

UN women och FN:s globala jämställdhetsprojekt HeForShe nådde Sverige när statsminister Stefan Löfven blev ambassadör tillsammans med Emma Watsson. Målet med HeForShe är att visa att jämställdhet inte är en kvinnofråga, utan en fråga för såväl kvinnor som män.

Jämställdhet ekonomiskt smart och moraliskt rätt. Därför är det vägen framåt för Sverige. Stefan Löfven har lovat gå i täten och genomföra en bred agenda för ökad jämställdhet i Sverige. Det är bra eftersom jämställdheten måste stärkas.

Jämställd hälsa

Kvinnor och män ska ha samma goda hälsa. Två av tre sjukskrivna kvinnor, många på grund av psykiska besvär. Det är en fruktansvärd situation som måste bemötas. Hälsoklyftorna mellan könen måste bort.

Jämställda Arbetsvillkor

Fortfarande skiljer det 3,6 miljoner kronor i livsinkomst mellan kvinnor och män i Sverige. En bidragande orsak är att kvinnors sysselsättning är lägre.

Kvinnor och män ska ha lika hög sysselsättning. Arbetsgivare har ett stort ansvar för att erbjuda heltid. Sveriges Kommuner och Landsting som arbetsgivarpart ska införa heltid som norm. Den ytterligare en månaden som viks till vardera föräldern i föräldraförsäkringen är ett steg för att skapa ett mer jämställt arbetsliv.

Fler kvinnor i toppen

Om andelen kvinnor i styrelserna inte är minst 40 procent i slutet av 2016 kommer regeringen lägga fram en lag om jämställda styrelser. Fler kvinnor ska också kunna göra karriär inom akademin, ett rekryteringsmål för könsfördelningen bland nyrekryterade professorer kommer därför att sättas.

Våldet mot kvinnor måste både förebyggas, stoppas, hindras och lindras. Den värsta förnedringen som finns är våld, fysisk och psykisk misshandel och mord. Att behöva leva i ständig press, stress och rädsla för en nära anhörig är fullständigt oacceptabelt. Alla måste göra mer för att hindra våldet. Ett våld som dessutom kostar samhället en massa pengar. Här har både samhälle, arbetsgivare, fack, anhöriga och grannar ansvar.

På söndag åker UN-women Sverige till Gotland för att finnas på plats i Almedalen och ge fler män chansen att ställa upp i HeForShe och registrera sig eftersom jämställdhet inte är en kvinnofråga, det är en mänsklig rättighet

För en vecka sedan fick samarbetsregeringen äntligen igenom sin budget. Ett omtumlande Riksdagsår kan läggas till handlingarna och vi kan ta nya tag. Men för att se framåt behöver vi ändå blicka lita bakåt för att kunna dra slutsatser.  

Det politiska minnet brukar vara kort, vem minns Reinfeldts första tid vid makten?  Redan första arbetsveckan avgick två statsråd pga. snedsteg som uppdagades. Under i stort sett hela första mandatperioden låg alliansregeringen efter de rödgröna i opinionen, som mest med 20 procentenheter. Detta trots att de regerade i majoritet och med egen budget.

Att oppositionen ser behov av att markera mot regeringens politik är inget konstigt. Under det omtumlande Riksdagsåret vi nu lägger bakom oss visar de drygt 100 tillkännagivandena tydligt att oppositionen nobbar inviter till samverkan över blockgränserna och försöker att bakbinda regeringen.

Men efter åtta år med alliansen finns det ett tydligt behov hos de borgerliga partierna att markera vilken politik de vill föra. Folkpartiet har tagit ställning mot allianslinjen både vad gäller föräldraförsäkringen och genom att bryta försvarsförhandlingarna. Allt oftare ser vi att åsikterna går isär, och att alliansen på riksplanet, precis som runt om i landet, faller samman.

Blockpolitiken har kanske nått vägs ände, det vore mycket bra i sådana fall.

Vi kommer att fortsätta söka samarbete över blockgränserna och ser goda förutsättningar för det, i takt med att de borgerliga partierna vågar ge uttryck för en egen politik bortom alliansen.  En bred enighet i riksdagen garanterar långsiktighet vilket är bra för Sverige. Sverige behöver mer av samverkan, inte mindre!

Under deras åtta år ökade borgerliga regeringen skillnaden mellan pensionärer och de som jobbar, genom högre skatt för pensionärer, med förklaringen att det skulle få fler att jobba.

Sveriges äldre fann sig då i en situation där inte bara pensionerna utvecklade sig sämre än tidigare – man fick också betala högre skatt än de som hade en arbetsinkomst.

Visst är det bra med att fler jobbar längre upp i åldrarna. Men det nås genom fler personal och bättre arbetsmiljö så att de som kan orkar jobba längre. Det är en bättre väg att gå än att låta dem som gått i pension betala mer skatt på ett orättvist sätt.

Redan i den första statsbudgeten presenterades vårt förslag. Men budgeten stoppades av de borgerliga partierna och Sverige­demokraterna, och skatten för pensionärer sänktes därför inte.

Samarbetsregeringen ska i höstens budget påbörjas slopandet av pensionärsskatten.  Skatten sänks så att pensionärer inte betalar högre skatt än löntagare yngre än 65 år vid inkomster upp till cirka 120 000 kronor per år. Den sänks även för de med pension upp till 240 000 kronor per år.  Denna skattesänkning är ett första steg i rättvis riktning. Sveriges pensionärer har genom arbete och slit byggt vårt land, de förtjänar trygghet och inte orättvisa skatter.

I realiteten innebär detta att en pensionär med en årsinkomst på 120 000 kronor per år får en skattesänkning på över 3 000 kronor per år, eller över 250 kronor per månad. Det är en märkbar förstärkning av privatekonomin för pensionärerna.

Bra med en regering som inte låter sig nedslås av att de borgerliga och SD vill sätta käppar i hjulet för fortsatta reformer.

Bra att gå från ord till handling

Cykla är ett utmärkt sätt att förflytta sig, det är en skön motionsform, det är bra för miljön, cyklar bullrar inte, det är billigare än att köra bil och åka kollektivt, cyklister är både friska och starka osv.

Men cyklister kläms ofta mellan bilister och gående. Som NTFs ordförande får jag också oroande uppgifter från statistiken om de oskyddade trafikanterna.

Efter min cykelvurpa i samband med Halvvättern i söndags har jag fått frågan om cykellopp bör göras säkrare.

Jag för min del skulle hellre se att vardagscyklismen skulle göras säkrare. De ”få” cykelolyckorna som sker under lopp är i förhållande till andra trafikolyckor.

Men det är klart att jag vill att Vätternrundan skulle vara bilfri och jag har jobbat en hel del med det de senaste åren. Nu tas steg i rätt riktning med bilglesa sträckor. Det är bra.

Vi som kör cykellopp använder hjälm och det har räddat mitt liv. Jag hoppas att fler tar på sig hjälmen när de hör talas om hur bra det är att hjälmen spricker i stället för att skallen gör det.  Trots att de idag är farligare att cykla än att köra bil använder enbart var tredje vuxen cykelhjälm.  En grundförutsättning för ökad säker cykling är cyklistens egen vilja att skydda sig och använda cykelhjälm..

NTF har genomför mätningar av cykel- och mopedhjälmsanvändningen i landets alla kommuner. Vi kan konstatera att det är långt kvar till målet 2020 då 70 procent av cyklisterna ska använda hjälm. Det finns stora skillnader både geografiskt och om man tittar på ålder. I gruppen barn till och med 12 år är hjälmanvändningen 82 procent medan användningen i gruppen 13 – 15 år bara 29 procent.


Varje år skadas mer än 2 500 cyklister så svårt att de måste tillbringa minst ett dygn på sjukhus och det går till och med så illa att det kan leda till döden i vissa fall

Det krävs att alla som vistas i trafiken medverkar, ser varandra, visar hänsyn och för cyklisterna handlar det främst om att ta på cykelhjälmen.

Det blir bättre och bättre efter vurpan i söndags. Visserligen har jag svårt att sova eftersom det är svårt att hitta ett läge där det inte gör mer ont. Men eftersom jag är sjukskriven behöver jag inte gå upp i svinottan för att springa till ett tåg, därför kan jag dra mig lite längre, än vanligt.

Värken släpper något i höften och jag kan faktiskt gå eller åtminstone linka, det känns bra. Snart kan jag börja med rehabgymnasik. Men nu hittar jag nya blåmärken längs ryggen, kanske inte så konstigt eftersom jag blev överkörd av två andra cyklister. Även nacken eller sidan av halsen gör ont, antagligen blev det en smäll när huvudet for i asfalten.

Jag är oerhört tacksam över att det var hjälmen som sprack och inte min skalle. Det hade kunnat gå mycket mycket värre, så jag är glad över att ha klarat mig så bra som jag gjorde.

Om någon vecka ska jag nog våga mig på att börja cykla igen, för det är en skön motionsform.

 Jag önskar alla cyklister lycka till med Vätternrundan på fredag-lördag och ta det försiktigt, håll avstånd

Det blev ingen medalj för mig den här gången. Men en djupstudie i hur organisationen fungerar vid olyckor och missöden. Jag vill passa på att tacka Eva-Lena Frick för ett mycket bra arrangemang.

Efter två tjejvättern, två halvvättern, fem Vätternrundor var det dags för mig att köra mitt tredje Halvvätternlopp. Trodde jag i alla fall men det blev tvärstopp redan efter en mil.

Men det började bra med Tjejfesten kvällen före, som anordnades i samband med att tjejvättern firar 25 årsjubileum. I en fullsatt Team Sportia hall i Motala njöt vi av fin middag och härlig underhållning med Måns Zelmerlöw.

På söndagsmorgonen laddade jag med gröt innan jag cyklade till starten, där träffade jag bl.a Ylva Johansson, Johan Andersson, Camilla Egberth, Roger Bezell i ett stort gäng taggade socialdemokrater.    

Strax efter klockan 8 på söndags morgonen gav vi oss i väg och stämningen var på topp trots den kraftiga vinden. Jag såg fram emot att det skulle bli medvind på slutet av loppet.

Klungkörning har sina fördelar eftersom vi kan dra varandra och det går att ligga i lä, trots motvind. Men det är inte bra att ligga för nära och om det då och då kommer kastvindar gäller det att hålla fast i cykeln.

Jag körde ihop med en cyklist, störtade i asfalten med en sådan fart att hjälmen sprack på tre ställen, sedan blev jag överkörd av två cyklister som körde bakom mig.

Allt gick vansinnigt fort och i tumulten hade jag som mål att komma snabbt upp på cykeln igen för att fortsätta köra men det gick inte. Jag kunde inte röra mig.

Väldigt snabbt kom två trafikpoliser (jag tror att de var poliser) på motorcykel, de tog hand om oss. De undersökte mig, lugnade klungan och ringde efter ambulans. Det var ett mycket effektivt och bra omhändertagande.

Även ambulanspersonalen var proffsiga, de undersökte mig, lyfte upp mig på bår samtidigt som de lugnade alla omkring oss om att läget var under kontroll.

På Motala lasarett fanns effektiv och duktig sjukvårdspersonal, dessutom en person från Vätternrundan som antecknade allt. Jag var mycket trött, hade ont och var rejält mörbultad men kände tacksamhet över hur bra jag blev omhändertagen.

Efter röntgen, undersökning och en första rehabilitering kunde jag skrivas ut och min kära syster Lotta Fridell tog hand om mig. Hon hämtade även cykeln vid Motala Folkets hus dit den transporterats av arrangörerna.

Summa summarum: Vätternrundan är en oerhört proffsig organisation som tävling/motions-anordnare med en imponerande bra krisberedskap

Tack

läs också hyllningen jag skrev förra året

Det blir bara mer och mer att göra på Nationaldagen och det är väldigt roligt.

Först ska jag vara med lastbilschaufförerna i sin protestkortege för bättre villkor. Jag har under en lång tid försökt få till schystare villkor och konkurrens på lika villkor inom transport branschen. Vi har kommit en lite bit på väg med högre sanktionsavgifter/böter för de som utnyttjar chaufförer till slavliknande villkor eller på annat sätt dumpar branschens villkor.

Vi har också fattat beslut om möjlighet för klampning av bilar och krav på frakt handlingar i bilen.  

Dessa åtgärder är chaufförerna nöjda med men naturligtvis räcker det inte.

 Protestaktionen handlar om att det brinner i knutarna och att det behövs fler initiativ och snabbare åtgärder.

 Sedan ska jag till stadshuset för att gratta nya Svenskar som fått Svensk medborgarskap. Efter at de fått sina utmärkelser ska vi ta en riktig Svensk fika tillsammans.

Efter det ska jag få äran att dela ut årets Anna Lindh-pris i Helens Parken till en speciell person. Mer om det senare men det handlar om fattigdomsbekämpning och att ingen kan göra allt men alla kan göra något.

På kvällen ska jag till Motala för att delta i 25-års jubileum av tjejvettättern. Det blir middag och fina uppträdanden med bland annat Måns Zelmerlöw. Jag ska passa på att äta ordentligt eftersom jag laddar jag för Halvvättern, dvs cykla 15 mil, vilket jag ska göra på söndag.