Monica Greens blogg

Många pensionärer här i Skaraborg är oerhört besvikna och arga på att den borgerliga regeringen nonchalerar pensionärerna. Vallöftesbrottet om fastighetsskatten är en av andledningarna till ilskan. Det blev inget borttagande av fastighetsskatten som många trott utan ett namnbyte. Men en avgift på 0,75 % av taxeringsvärdet upp till ett tak på 6 000 kronor + flyttskatt är lika illa som fastighetskatt för pensionärerna i Skaraborg. Samtidigt har reavinstskatten höjts och alla uppskov, gamla som nya villor, beskattas med 0,5 %.  Den stora höjningen av trafikförsäkringen och kostnader för bilen drabbar de Skaraborgska pensionärerna eftersom de har ett stort behov av att ha bil. De har inte fått någon kompensation för det, men det har de som jobbar fått.

Jobbskatteavdraget, (högre skatteavdrag ju mer du tjänar), det gäller inte pensionärerna det hörs ju till och med på namnet. De som var med och byggde upp vårt samhälle och vårt välstånd, de får inte del av dessa pengar alls! Om de inte väljer att fortsätta jobba efter 65 år, då får man lättnader. Men att fortsätta jobba kan bara den göra som inte slitit ut sig i ett tungt och ansträngande arbete, den som jobbat hårt i industrin eller vården orkar oftast inte fortsätta. Det är nog mest de högavlönade med mindre ansträngande fysiska arbetsuppgifter som orkar jobba efter 65år. Många yrken är så stressiga, uttröttande och förslitande att de inte ens går att jobba fram till pensionsåldern.

Men idag är vi några styckens om träffar PRO, får se vad de har att säga

Att misslyckas i en högkonjunktur när Sverige går som tåget och jobben strömmar in är inte bara klantigt, det är katastrofalt dåligt. De borgerliga partierna tycker inte att de värderas rättvist. Anders Borg säger att de borde bli bättre på att marknadsföra sin politik. Reinfeldt tror fortfarande att om bara folk tittar på sina bankomatkvitton så ändrar de sig och börjar gilla den borgerliga politiken Olofsson tror att det går att flirta med väljarna genom modekläder. Men icke. Människor gillar inte orättvisa, omoderna och oansvariga politiker. Dagens opinionsmätning visar sitt tydliga språk. Socialdemokraterna får själva över 45% de fyra borgerliga partierna får inte ens när de räknas gemensamt mer än 38,2%

om rekordgapet i svd

om utklassningen i GP

om opinionsgapet i DN

Under de senaste åren så har den ekonomiska utvecklingen varit positiv. Resultatet har varit ökade inkomster i hushållen, starka offentliga finanser och låga räntor. Idag är läget inte lika ljust. Inflationen har ökat kraftigt, liksom räntorna. Produktivheten i näringslivet har varit negativ i flera kvartal i rad.

Att räntorna har höjts är inte konstigt. Regeringen har själva erkänt att deras politik är för expansiv i den konjunktur som varit och att riksbanken måste parera detta med högre räntor. Detta är ett allvarligt hot mot jobben.

Till detta kan nu läggas den finansiella krisen i USA som spridit sig över världen, i kombination med tilltagande börsoro. Detta kan inte regeringen lastas för. Däremot kommer det vara avgörande svensk ekonomi de kommande åren vilken politik som regeringen kommer att föra för att utvecklingen ska vända igen.

Misslyckas regeringen kan konsekvenserna i form av förlorade jobb bli förödande. De sociala och samhälleliga konsekvenserna av en lågkonjunktur i kombination med inhemska problem i ekonomin när 400 000 löntagare lämnat A-kassan vågar man knappast spekulera i.

De har hittills inte lyckats särskilt bra med någonting. De har ridit på högkonjunkturen och om Borg bara är en siffernisse som inte kan hantera lågkonjunkturer återstår att se.

 borg

Vem är det som egentligen ljuger?

Borgerliga företrädare har fått lära sig ett mantra om att det blir fler jobb om de arbetslösa blir fattiga. Det upprepar det så många gånger så att de numera tror att det är en sanning. Så för dem spelar det ingen roll att fakta talar sitt tydliga språk och att flera arbetskraftsundersökningar har visat på mottsatsen.

Den senaste som kom i början av veckan talar sitt tydliga språk

Den visar att Sysselsättningsökning från januari 2006 - januari 2007, alltså socialdemokraternas senaste år i regeringsställning, var 160 000.

Nu visar AKUn (arbetskraftsundersökningen) att med borgarnas första år i regeringsställning  

januari 2007 - januari 2008, var Sysselsättningsökning 53 000.

Ungdomsarbetslösheten biter sig fast och den borgerliga regeringen står handfallen, de har bara ridit på högkonjunkturen och gjort de mest utsatta ännu mer sköra.

De borgerliga företrädarna till och med påstår att vi ljuger om jobben.

Men vem är det som egentligen ljuger?

De skaraborgska Borgerliga Riksdagsledamöterna har anklagat mig för att jag är sur för att det går bra för Sverige. Särskilt sur är jag inte, men orolig för Sveriges framtid och för vad de ökade klyftorna bär med sig. Det är mycket glädjande att Sverige har gått igenom en högkonjunktur, och att sysselsättningen har ökat. Men det är befängt att tro att det är den borgerliga regeringens förtjänst. Sysselsättningstillväxten tog fart 2006 - långt innan borganas politik hade trätt i kraft. Konjunkturinstitutet har heller aldrig påstått det och har faktiskt själva reagerat på att deras analyser har tolkats felaktigt i debatten.

När det gäller kostnaderna för infrastruktursatsningar så har de ökat. På fyra år har kostnaderna i bygg- och anläggningsbranschen ökat med hela 17 procent - vilket tyvärr inte är ovanligt med tanke på den starka konjunkturen i byggbranschen. Den borgerliga regeringen har avstått från att kompensera Banverket och Vägverkat för dessa kostnadsökningar i de senaste två budgetpropositionerna - medan vi socialdemokrater i stället har ökat våra anslag till infrastrukturen. I stället har ni prioriterat stora skattesänkningar till de välbeställda

Den borgerliga regeringens skattesänkningar har gått till höginkomsttagarna. Det räcker med att titta på en grupp av låg- och medelinkomsttagare för att se att era påståenden inte stämmer. Pensionärerna får inte en krona i sänkt skatt - samtidigt som miljonärerna får tiotusentals kronor.

Sur är inte rätta ordet. Men orolig över hur den Borgerliga regeringen ska hantera den ekonomiska krisen. Just nu lever de på att vi socialdemokrater har sett till att det är ordning och reda på ekonomin. Men det kan de ju tyvärr ändra snabbt

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso till riksdagen för att tala om aktuella frågor inom EU. Miljön och klimatförändringarna kommer  natuligvis att få en fraskjuten plats i debatten och det är oerhört viktigt att alla EU- länder gör sin hemsläxa. Just nu pågår debatten i alla länder om Lissabon-strategin. Det är en viktig demokratisk process för alla EU-länder och dess medborgare.

En sak som jag tänker fråga om är Gubbväldet. EU och består av hälften kvinnor men det syns inte bland makthavarna. Det sägs att det är en inre krets av manliga makthavare gör upp i slutna rum om EU:s viktiga toppjobb.
Jag tänker fråga Barosso om han tycker att det stämmer att manliga politiker sitter bakom stängda dörrar och kokar ihop hemligheter och att män väljer män. Och om han är beredd att göra någonting åt jämställdheten inom EU-familjen?

barosso om Miljön i svd

Det är behoven som ska styra tillgången till vård, inte plånbokens tjocklek eller kontakter.

Regeringen Reinfeldts sjukvårdspolitik är orättvis.

Därför kan vi socialdemokrater lova politisk strid om sjukvården - det blir en av 2008 års viktigaste politiska frågor

Vi socialdemokrater tänker visa att en mer framtidsinriktad och rättvis sjukvårdspolitik är möjlig. Vi är kritiska till en politik som stirrar sig blind på enbart driftsformen.

Vi anser att vår viktigaste uppgift som politiker är att säkerställa en hög kvalitet i sjukvården.

Patienten har inte möjlighet att själv veta vilka behandlingsmetoder som är de bästa eller hur infektioner och biverkningar bäst kan undvikas.

Det är politikens uppgift att se till att medborgarna inte bara har lika tillgång till vård utifrån sina behov utan även att denna vård överallt håller god kvalitet.

Därför tar vi socialdemokrater nu fram ett nytt sjukvårdspolitiskt program där vi utgår från det grundläggande. Vården ska vara till alla oavsett kön, etnicitet eller plånbokens storlek

dn

Idag har försvarsminister Sten Tolgfors besökt Skövdes Räddningsskola. Han har av sin företrädare kallats för tomhylsan. Jag antar att det hänger ihop med den tvist som drabbade moderaterna när Anders Borg inte ville gå med på försvarsanslagen, som enligt Mikael Odenberg menade behövdes för att upprätthålla ett Svenskt förvar. I den striden ställde sig Reinfeldt på Borgs sida och Mikael Odenberg avgick med buller och bång. Eftersom det inte blev några pengar till försvaret kallas alltså Tolgfors för tomhylsan...

Idag lät han sig imponeras av Räddingsskolan i Skövde, det förstår jag för verksamheten där är av världsklass, skolan har det största övningsfältet, ligger bra utifrån upptagningsområdet har hög kvalité i sina övningar osv.

Tyvärr kunde Tolgfors inte ge några löften om framtiden, kanske något symtomatisk för just honom. Eller också får ha också sluta när det visar sig att Borg ska spara in även på dessa viktiga skolor?

Men i så fall kan han nog räkna med att bli generaldirektör någonstans. Hittills har det visat sig att vara man och moderat är en bra kombination för att bli GD

Det är lite trist med en finansminister som tror att försäkringar är bidrag.

Att Anders Borg är så okunnig över att sjuka människor ska ha rätt till en skälig försäkring när de inte kan arbeta, borde han inte blotta för väljarna. Det ökar på klyftan mellan mannen som hellre sitter inlåst på finansdepartementen och gömmer sig bakom siffror än att gå ut att möta människor. Det är trist för jag tror inte att han vill ha den imagen, han vill verka engagerad i sin nästa, i sin omgivning i sina väljare. Nu blir bilden en annan. Bilden av en person som föraktfullt kallar försäkringar för bidrag och som insinuerar att om de sjuka får lägre ersättningar så blir de med automatik friska.

Men att vara fattig gör inte ens Anders Borgs släktingar friska

I dagens Demoskop får Socialdemokratiska fantastiska 43,6. Om någon sagt det för ett år sedan, att vi skulle ha över 40% i opinionsmätningar. Hade den blivit betraktad som över optimistisk och orealistisk. Nu blir istället reaktionen, fick vi inte mer? Jag vill varna för att vi lätt vänjer oss vid höga siffror och därför också blir väldigt nervösa om vi närmar oss realismen som är runt 40%. Det kommer att hända mycket under de här åren, vi har gott om tid att formera oss och driva vår politik. Det är helt andra partier som borde vara nervösa. Kd har länge levt på repet, c och fp kommer att turas om att vara månadens förlorare.

Att M ökar och Fp minskar i nästan samma storleksordning är inget tecken på att folk gillar moderat politik plötsligt. Det ä nog mer ett tecken på att fp legat högt ett tag efter partiledarbytet Kd hamnar under spärren.

svd

blogg.svd

Det politiska minnet är kort. Så även om vi socialdemokrater just nu har ett mycket stort försprång i opinionsmätningar så kan det snabbt förändras. Anders Borg börjar försiktigt prata om reformer för si sådär 30 miljarder. Vad det blir av det återstår väl att se, men en grupp är nog de äldre. Fler och fler borgerliga företrädare säger att de snart ska sockra budet till pensionärerna. Pensionärerna är med rätta arga på att de betalar mer skatt på sin uppskjutna lön än de som jobbar.

Jag tycker att de borde börja inse att det inte är rätt politik att öka klyftorna, dvs. göra de fattiga fattigare och de rika rikare. Det heter visserligen att det måste vara större skillnad eller som det heter på Borgspråk "måste finnas incitament". Men den politiken uppskattas inte i Sverige.

dn

Uttalandet kommer från Amanda 18 år, hon är arg på att det ställs ännu högre krav på eleverna trots att det fortfarande finns lärare som uppenbarligen inte sköter sitt jobb. Hon berättar om lärare som inte kan namnen på en enda elev.

Jag har återigen drabbat samman med SSUare om partiets linje om betygen. Och jag träffar målmedvetna, aktiva ungdomar som vet vad de vill. De beskriver betygshetsen, om stressen på nätterna inför alla prov, om att glömma snabbt för att satsa inför nästa prov. Jag förstår deras frustration. Och förklarar återigen att det enda vi som socialdemokrater hittills gjort är att ge Mona Sahlin mandat att förhandla med Jan Björklund. I mandatet fanns möjlighet att gå med på betyg i 7an eller 6an mot att Björklund inte skulle införa skriftliga omdömen i de lägre åldrarna.

Nu har Björklund i sin iver att få igång en konflikt med oss socialdemokrater ändå bestämt att betyg ska införas i tidigare och att skriftliga omdömen ska införas från början.

Kopplar man samman det med den BRIS-rapport som diskuterades igår. Så haltar verkligheten mycket för Björklund. Ska han skicka hem skriftliga omdömen till barnen med föräldrar som inte orkar med sitt föräldraskap?

Kunskap och bildning är fortfarande en klassfråga. Skolan ska utjämna skillnader och kompensera barn från hem som saknar studietradition. Men kommer skillnaderna att minska med Björklund skola?

Han påstår att elevdemokrati är flum.

Han söker inte breda lösningar, han söker låsningar för att han tror att han tjänar på det.

Ibland möter vi människor som tycker att vi sossar har för lite politik och at vi syns för lite. Att vara emot neddragning av det livslånga lärandet är i allra högsta grad att ha en politik. Att bekämpa utförsäljningen av statliga bolag är i allra högsta grad att ha en politik. Att vara emot försämring av anställnings trygghet  är i allra högsta grad att ha en politik. Att vara emot att friskolor ska ha mer betalt än kommunala skolor är i allra högsta grad att ha en politik. Men vi får hjälpas åt att argumentera för det.

Ibland möter vi människor som har synpunkter att vi politiker försöker göra saker för enkla - att verkligheten inte alltid är vare sig svart eller vit. Dagens ekonomiska utveckling är ett exempel på det. Vi ser både en avmattning av konjunkturen i USA  - med risk för en global konjunkturnedgång - och risker för inflation här hemma. Riksbanken har därför knappast någon lätt uppgift. Men det är klart att deras situation hade varit enklare om regeringen inte, mitt under en brinnande högkonjunktur för ett år sedan, hade sänkt skatterna med 65 miljarder kronor. Sedan är jag den förste att välkomna om regeringen verkligen kommer med några satsningar på forskning, ny teknik, infrastruktur och klimat i höst - men jag har ingen som helst förståelse för varför det inte har kommit tidigare. Det hade varit bättre om regeringen hade utnyttjat de chanser som högkonjunkturen gav att investera i framtiden - i stället för att sänka skatterna. I vårt socialdemokratiska budgetalternativ, som vi presenterade i höstas, föreslog vi redan då satsningar på forskning och ny teknik, ett stort brett klimatpaket och mer resurser till infrastruktur.

Efter att ha ägnat två dagar i skidspåret på berget Billingen känns det skönt att koppla av framför datorn med lite reflektion om vad som hänt den gångna veckan, innan det är dags att sätta fart mot nästa vecka.

För egen del har det varit fullt med Riksdagsarbete som vanligt med utskott, debatter och möten. Men det har också oförutsedda händelser så som att Pär Nuder bjudit på semlor och jag fått en ny gruppledare i finansutskottet.

Jag har deltagit i Nordiska rådet och Skaraborgs fackligakonferens. Dessutom har jag ställt fråga till Statsministern om varför han säger en sak och gör en annan. Jag tog sjukvårds privatiseringen som exempel eftersom han besökt sjukhuset i Skövde. Det är inte bara Reinfeldt som besökt Skövde i veckan.

500 centerpartister har varit här och lyssnat på Maudan,  som har 5% av svenska folket förtroende, hon påstår hon ska avvänja folk från att vara sossar. Hon är ju numera till högern om högern. Och kan knappt hejda sin fackförenings fientliga iver att försämra anställningstrygghet och ekonomisk trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Det är tragiskt att se ett tidigare folkrörelseparti så medvetet såga av sin rötter. Så de kan numera betraktas som gamla moderater. För de andra de såkallade "nya moderaterna" ska bli ännu nyare. Eftersom de vann val på att bli nya ska de alltså göra om det. Man undrar ju om inte väljarna tröttnar på reptricken tillslut och oavsett om de är ännu nyare moderater så fortsätter de kanan ner mot 15%

(I dagarna har vi fått ta del av skatteutskottets förslag om anställdas skatteregler om idrott i svd . Och att offentliganställdas löner ska sättas beroende på effektvitet. När det gäller det så vet jag få yrkesgrupper som sliter mer än kvinnorna i vården.)

Stora ting sker i Arktis. Vad kommer att hända om isen smälter bara lite grann och vatten nivån höjs? Hur går det med urbefolkningen om de inte får avgöra sitt eget öde? Vad kan vi andra göra?

 Klimatförändringen leder till ökat intresse för exploatering av resurser som olja, gas och mineraler. Flera länder vill utöka sina territorier och områdets säkerhetspolitiska betydelse ökar. Behovet av att minska koldioxidutsläppen står högt på dagordningen liksom urbefolkningarnas rättigheter och villkor.

Vad händer just nu? Vad är hot och vad är löfte? Vilka positioner kan, och bör, de nordiska länderna inta?
 
Just nu diskuteras också frågan om forskningens betydelse för den nuvarande situationen i Arktis att diskuteras.
 
Är forskningen ett redskap för staterna i deras geopolitiska strävanden? Är den en stabiliserande kraft? Hur kan forskning under Internationella polaråret samordnas så att en långsiktigt hållbar utveckling främjas regionalt i Arktis och globalt? Har de nordiska länderna ett speciellt ansvar för att detta sker?

Nordiska rådets svenska delegation arrangerar i samarbete med Svenska kommittén för Internationella Polaråret och Norden i Fokus ett seminarium med fokus både på politiken för den nordliga regionen och på arvet efter Internationella Polaråret 2007-2008.

Det är därför vi är i första kammarsalen här i Riksdagen och diskuterar dessa oerhört viktiga frågor

I dag besökte statsminister Reinfeldt kärnsjukhuset i Skövde. Han har låtit sig imponeras av den duktiga personalen inom offentlig vård och omsorg, han talade gott om offentlig sjukvård. Han menade att kvalitén är god men att tillgänligheten är ett problem.
Men i praktiken för moderaterna en sjukvårdspolitik som riskerar att bryta sönder den allmänna och solidariskt finansierade sjukvården. Det för Sverige allt närmare ett tudelat vårdsystem.

På område efter område, så också inom sjukvården, säger man en sak och gör något helt annat. Det är grunden för regeringens djupa förtroendekris i opinionen - många är de som känner sig lurade.

I valrörelsen lovade Reinfeldt att inga universitetssjukhus skulle säljas ut till privata vårdföretag. I verkligheten har det blivit tvärtom. Det har blivit tillåtet att privatisera även universitetssjukhus.

Han lovade att i moderaternas Sverige skulle det inte bli några gräddfiler i vården där de rika skulle kunna köpa sig förbi köer. I verkligheten blev det tillåtet att låta privatbetalande patienter gå före i kön på offentligt finansierade sjukhus. Det skapar en uppdelning av patienter i ett A- och ett B-lag där de som har privata sjukvårdsförsäkringar eller en tjock plånbok får ett eget väntrum. Principen om lika rätt till vård efter behov överges.

Hon har stärkt sin roll som socialdemokratisk ledare

Många vill fälla henne, många vill hitta hennes svaga punkter, många försöker kleta smuts på henne. Men hon är en av de modigaste ledare vi haft.

Den senaste veckan har det stormat i vattenglaset. Eller hur ska man annars beteckna fenomenet att sossarna bytt ekonomisk talesperson?

Visst jag tycker också att det gick galet om allt vi fick läsa i pressen.

Men sedan har Mona Sahlin, socialdemokraternas partiledare och Sveriges nästa statsminister tagit greppet på ett ödmjukt och tydligt sätt.

På kvällens partigruppmöte ville hon verkligen förklara och berätta om vad som inträffat. Om samtal om rykten och om nya tag och se framåt.

Jag tror faktiskt inte en manlig ledare varit så angelägen om att lägga korten på bordet och öppna sig så. På gott och ont vill säga. En del gillar ju ledare som pekar med hela handen och inte tycker det behövs att "älta" så att alla är med i tankekedjan.

Men jag tycker det är bra

mona har stärkt sin ställning som ledare de här dagarna. när Östros

tar över som gruppledare i finansutskottet

Den viktigaste insatsen för miljön är att minska på utsläppen, låter kanske självklart. Men en del tror att det räcker med att köpa en så kallad miljöbil. Det är naturligtvis utmärkt men det finns fler sätt. Ännu viktigare är att köra mindre. Använd bilen bara när det behövs. Det sägs att hälften av alla bilresor är kortare än 5 km och antagligen går hälften av de resorna att skippa. Gå (för de med stegräknare är 5 km ett utmärkt sätt att komma över de 10 000 steg som ska tas per dag) eller cykla. Men vi som har bil, har det för att vi tycker att det är ett utmärkt fortskaffnings medel och alla resor kan inte skippas. Och då gäller det att köra så mjukt som möjligt, jag lärde mig att köra så mjukt som om jag hade ett ägg under gaspedalen. Men också att använda motorvärmare på vintern, kalla motorer drar enormt med bränsle och en motorvärmare drar mycket lite el. Att ha rätt tryck i däcken, att ha så hög växel som möjligt och att motorbromsa är andra knep som jag lärt mig och som mina körkortstagande ungdomar just nu lär sig.

På vägverkets hemsida kan man ladda ner snabbkurs i sparsamkörning. Läs också om sparsamkörning i svd.

Även de tunga transporterna måste förändras till ecodriving. Det är långtradarna som sliter sönder vägarna och det är de som står för de stora utsläppen. Inblandningen av icke fossila bränslen måste bli vanligare och de längre transporterna måste göras på järnväg eller till sjöss.

Vi måste ställa krav all på yrkestrafik i hela EU. Sverige kan gå före och ställa hårdare krav.