Monica Greens blogg

Regeringens handlingsförlamning hotar kommunerna och regionens ekonomi. Först är regionen och de mindre kommunerna drabbade men inte långt efter kommer Lidköping, Skara, Skövde med flera kommuner, Alla står inför en svår ekonomisk situation många riskerar att förlora sina jobb. Nivån och kvalitén på välfärden och därmed välfärdstjänsterna hotas. Dessutom spär detta på arbetslösheten. Varför står regeringen handfallen, är det ren ovilja att hjälpa kommunerna?

Staten och därmed regeringen har den stora möjligheten att rädda jobben och kvaliteten på välfärdstjänsterna genom ökade statsbidrag, men det gör de inte. Alternativet för kommuner och landsting är att varsla personal om uppsägning eller att höja skatterna.

Vår bedömning är att 5 miljarder kronor extra måste tillföras landets kommunsektor redan i år. Inför nästa år måste ännu mer omfattande investeringar till för att stoppa kvalitetsraset i välfärden. Det borde vara självklart för alla regeringar att jobben och välfärden ska prioriteras, men inte för den här moderatstyrda regeringen. Redan har regeringens passivitet resulterat i tusentals förlorade jobb. För att skapa jobb behövs investeringar i småföretagande med sänkta arbetsgivaravgifter och satsningar på gröna investeringar i exempelvis energieffektiviseringar och underhåll av järnväg, Och naturligtvis trygghet för de som drabbas av arbetslöshet. När ska den borgerliga regeringen sluta skylla på den enskilde och straffa dem med högre skatt och lägre a-kassa bara för att företaget går i konkurs?

Jag ska just träffa Studentkåren i Skövde och diskutera inflytande och avskaffandet av kårobligatoriet. Studentkåren bedriver en väldigt viktig verksamhet genom att bevaka studenters rättigheter och skapa mötesplatser. De granskar utbildningarna, sitter med och tar beslut om utvecklingen, och stödjer de studenter som inte har någon annan att vända sig till. Idag står studenterna starka och oberoende tack vare kårobligatoriet. Den utredare regeringen tillsatte kom fram till en lösning som både studenter och högskolorna var rätt nöjda med, men tyvärr orkar inte regeringen fullfölja. Det kostar nämligen pengar att avskaffa obligatoriet, och det är inte regeringen beredd att tillmötesgå

Regeringen har misslyckats med att ge ett förslag som bevarar studentinflytande när kårobligatoriet avskaffas. Om studenterna inte kan granska och bevaka sina utbildningar är det ett hot mot kvaliteten. Högskolevärlden behöver många röster som yttrar sig.

Regeringen avsätter mindre än en fjärdedel av pengarna som skulle behövas. Istället uppmanar Lars Leijonborg studentkårerna att dra in pengar med pub och fest. Det här kommer att slå hårt mot utbildningsbevakningen och risken är stor att högskolorna får gå in med pengar i slutändan.

Maud Olofsson bad mig i Riksdagens kammare idag om att jag inte ska hyckla...

Och det ska hon säga!

Hon har gjort upp med kärnkraftsanhängarna om att bygga ut kärnkraften för att klara energin om 30 år. Trots att vi har ett elenergiöverskott.  Trots att vi hade en blocköverskridande överenskommelse om att bygga ut de alternativa, förnyelsebara energikällorna. Och trots att hon lovade i valrörelsen att det inte skulle bli några beslut om utbyggd kärnkraft i valrörelsen. Trots att hon grät i valrörelsen över vad som hän i Tjernobyl.

Hon får gärna gråta i TV för min del, det stör inte mig, tvärt om det visar på ett engagemang med känsla i. Men när samma gråtande person förklarar utbyggnaden av kärnkraft med samma argument som hon först var emot den, blir det väl magstarkt enligt mitt sätt att se det och det är det jag vänder mig emot.

Sedan fortsatte debatten med att Erik Eriksson gick upp och försvarade kärnkraftsöverenskommelsen. Då blandade jag ihop honom med folkpartiet. Han blev mycket upprörd över detta (ungefär som om folkpartiet var ett skällsord i hans öron).

Men jag hade redan bett om ursäkt för mitt misstag.

Å andra sidan är det ju ingen skillnad längre. De tycker ju samma i alla frågor, eller?

Under förra året inkom över en miljon ansökningar för obetalda skulder till Kronofogden. Det är det högsta antalet någonsin. Till denna miljon betalningsförelägganden skall dock läggas ansökningar om handräckning och betalningsfastställelse ur pant, vilket omfattar cirka 40 000 ärenden på riksnivå. Kronofogden har sedan sista kvartalet 2008 sett en eskalering i ökningstakten. I Skövde kommun ökade antalet ansökningar om betalningsförelägganden från 3 290 år 2007 till 3 290 år 2008, dvs. med 14 procent.

Bakom dessa dystra siffror ligger de växande klyftorna och den ökande arbetslösheten. Rikskronofogden tror att de privatekonomiska problemen kommer att växa för många människor under de kommande åren. Hon  påpekar också att antalet försäljningsärenden av fastigheter och bostadsrätter ökat med nästan 20 procent. Allt fler förlorar äganderätten till sina hem och tvingas flytta.

Vi har en regering som påstår att jobben är viktigast men allt de gör går åt ett helt annat håll,

Som idag till exempel när finansminister Anders Borg idag d skriver en DN-debatt utan att nämna kopplingen mellan klimatpolitik och gröna jobb. Det är investeringar i modern miljövänlig teknik som behövs. Och det finns oerhört många jobb inom den gröna näringen om regeringen bara skulle vilja. Men de vill ju inte mildra krisen.

Investera i energiforskning och kommersialisering av grön teknik. På så sätt kan vi bidra till en bättre framtid, både ekonomiskt och ekologiskt.

Det är bedrövligt att Klimatinvesteringsprogrammen, som bidrar till kraftiga sänkningar av utsläppen, avvecklats. Dessutom införs ett ROT-avdrag som inte tar några som helst miljöhänsyn.

Problemet med dagens förslag är främst att det saknar jobbfokus och skjuter klimatambitionerna på framtiden.

Riktigt så illa är det kanske inte men vi ska ha klart för oss att kvinnor fortfarande ifrågasätts för att de är just kvinnor. Både kvinnor och män har högre krav på kvinnor än på män. Varför det är så finns ingen enkel förklaring till. Men att jämställdheten måste återerövras varje dag är tyvärr ett faktum som vi måste förhålla oss till.

Blickar vi ut mot andra europeiska länder finns det mycket kvar att göra för att uppnå jämställdhet. Rätten till fri abort är hotad i många länder och det är inte så lätt att försörja sig själv på alla de platser där det saknas förskolor och föräldraförsäkring av svensk modell. Många kvinnor är därför helt beroende av att stanna hos en man, inte av kärlek och fri vilja, utan för att ha en chans att klara tillvaron för sig själv och sina barn. Här är det viktigt att komma ihåg den internationella solidariteten och rösta in fler kvinnor i EU-parlamentet när det är val den 7 juni. Bara en tredjedel av parlamentarikerna är kvinnor, det borde vi ändra på för att Europa ska bli mera jämställt och rättvist för kvinnor, män och barn.

I Sverige har vi kommit en bra bit på väg . Inte minst genom den envisa kamp som särskilt det Socialdemokratiska kvinnoförbundet fört. Vi har lagstiftning som borde kunna få bukt med olika lön för samma arbete, vi har en Jämställdhetsombudsman, vi har kvinnofridslagstiftning och vi har en lag som förbjuder sexköp. Allt detta är bra men det är naturligtvis inte tillräckligt.

Attityder har en otrolig betydelse för hur vi formas som individer. Det börjar med rosa glittriga tröjor till det ena syskonet när det andra får något i marinblått med ett "tufft" tryck. Så formas vi olika redan från början. För alldeles för många unga tjejer kommer senare ett liv med alltför stora krav på sig själva. Förutom att de tycker att de ska prestera på topp i skolan och senare i arbetslivet, gäller det att utseendemässigt vara så perfekt som möjligt. Genom skönhetsideal som är fullständigt omöjliga att leva upp till och som sprids framför allt genom kvälls- och veckopress, på tv och via Internet, lägger många av våra döttrar ner stor del av sin tid på att fundera över vad som bör göras för att duga. Det innebär ett tankemässigt förtryck och ett stort slöseri med tid och kraft som i själva verket behövs för att skapa sig ett bra liv. När vi firar den Internationella kvinnodagen den 8 mars kan det vara en god idé att fundera över vilka prestationskrav vi själva överför och vilka förebilder vi har varit och är i dag.

I kväll på uppdrag granskning visade det sig att Anders Borg kör ett dubbelspel.

Ena stunden kräver han att bonusar ska avskaffas så snart som möjligt nästa stund visar det sig att han driver på för att bonussystemet ska utvidgas. Nu måste han bestämma sig. Han borde riva upp sina bonusdirektiv och be om ursäkt för sitt hyckleri

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1465780&lid=puff_1465750&lpos=rubrik_

Det är ett systemskifte de vill åt. De vill ha så pass mycket mindre skatteintäkter så att det inte räcker till trygghet och bra service till alla. Sänkta skatter (mest till de som har det bäst) ger sämre möjligheter för regeringen att agera i sämre tider.  Maud Olofsson har tidigare sagt att hon vill sänka skatterna till det hon kallar Europa nivå och då handlar det om skattesänkningar i 200-250 miljardersklassen. Något som har tonats ner i debatten men steg för steg märks deras egentliga avsikt. Nu närmast står "krossa facket" på regeringens agenda. Trots arbetsmarknadsminister Littorins försäkringar om att han gillar facket och den Svenska arbetsmarknadsmodellen. Nu tvingar den så kallade Reinfeldts avgiften facket att höja avgiften till a-kassan.

Investera i jobben hellre än försörjningsstöd. Satsa på entreprenörskap, utbildning, gröna jobb, förbättrad trygghet och höj anslagen till kommunerna och välfärden nu.

Men vad är det som sker? En regering som uppenbarligen misslyckas på punkt efter punkt, kan komma undan med att skylla på någon annan. Varför granskas de inte hårdare gentemot sina vallöften? Inte gick de till val på att det skulle bli bättre för alla bara om det var högkonjunktur, visst lovade de jobb ! (Fanns det finstilta texter i deras valmanifests som lydde något I stil med att om vi sänkt skatterna med 80 miljarder då får ni klara er själva om det blir lågkonjunktur?)

Jo visst är det vinter. En lång vargavinter som Anders Borg så uppmuntrande brukar säga.

Men denna isiga tid hade kunnat mildras om regeringen fokuserat mer på jobben och sådant som skapar jobb istället för att öka klyftorna och straffa de som förlorar sina jobb. För vad hjälper det om den arbetslöse får lägre a-kassa och högre skatt, när jobben försvinner?

Varför inte satsa på jobb och utbildning? Investera i forskning, i utbildningsprogram, i ett brett miljöbilspaket och ge krediter till fordonsindustrin. Reparera a-kassan så att de som varslas och blir uppsagda kan få ut en rimlig ersättning.

Idag har IF Metall och arbetsgivarna har skrivit under en krisöverenskommelse som öppnar för lönesänkningar i industrin. Stefan Löven kallar krisen för isgata rakt ner men snögubbarna i regeringen står fastfrusna och påstår att de inget kan göra. Det är industriarbetarna som får ta hela smällen av att konjunkturen viker. Industrisektorn har under hela vintern efterlyst insatser från Arbetsförmedlingen, så som utbildningssubventioner till hårt utsatta företag. Men det har inte gjorts. De har inte fått resurser. Därför tvingas fack och arbetsgivare till det här. Det kunde inte ha varit något lätt beslut. De tar ansvar i en svår tid men regeringen skyller bara ifrån sig och säger att det inte är deras fel att det är kris och att de inget kan göra. Nej det är väl ingen som påstått att det är regeringens fel men de måste i alla fall ta till åtgärder för att påskynda islossningen

Trots att socialdemokraterna är det klart största partiet, trots att vi dessutom tillsammans med v och mp har ett övertag i opinionen över den blå alliansen så framställs vi just nu som förlorare i all media. Det är naturligtvis medvetet eftersom det i sin tur blir självuppfyllande. Just nu pågår en kampanj mot Mona Sahlin. Kampanjmakarna har haft sina tentakler ute på alla håll för att sänka Mona. Att hon dessutom framställs som tråkig och för trista kläder är tyvärr enbart för att hon är kvinna. För vem skulle säga till Fredrik Reinfeldt att  har skulle ha nätstrumpor på sig i TV nästa gång han ska gäspa fram något om att det är dåliga tider?

Människor i allmänhet har alltid haft en tendens att endast gilla sådana människor som är som dem själva, eller är någon de ser upp till och skulle vilja vara som, skriver  KAROLINA LASSBO när hon föreslår att Mona Sahlin ska ha möntrade strumpor på sig. Otoligt lågt.
Majoriteten av svenskarna känner inte igen sig i den torra politikern Fredrik, men han accepteras ändå just nu. Han accepteras för att han är man och har kostym på sig.

Vi som är Sahlin anhängare är enormt många. Vi finns ju både inom och utanför partiet och hon blev framröstad som partiledare just bara för att hon är så duktig och erfaren som politiker, inte för de kläder hon har på sig. Det häftiga med Mona är hennes duglighet kombinerat med livsglädje och känslor. Vi är många som mer än gärna ser Sahlin som vår första kvinnliga statsminister och då får vi faktiskt jobba för det nu.

Trots mätningar hit och dit är Mona Sahlin en otroligt duktig ledare, en fajter, en vinnare i längden. Jag är säker på att Mona kan vända dåliga siffror. Vi har ju folket med oss men inte media.

I DN får Mona Sahlin lägre siffror än när hon valdes till Socialdemokraternas partiledare i mars 2007 men det går ju at ändra på.

Förtroendet för Sahlin har sjunkit med tvåsiffriga tal sedan förra mätningen i september i fjol i tre av de fyra grenarna, medan Reinfeldt har tvåsiffriga uppgångar i tre grenar. När det gäller förmågan att leda regeringsarbete och att företräda Sverige utomlands är det bara drygt två av tio väljare som i dag väljer Sahlin, medan nästan två av tre håller på Reinfeldt. Märkligt att han får så bra siffror trots att han inte syns mer än som vädergubbe som spår prognoser om dåliga tider.

Varför ifrågasätts inte hans ledarskap mer? Varför frågar så få varför regeringen är så passiv i dessa dåliga tider?

Jag ser en leende Maud i DN på en färgbild, samtidigt skriver tidningen att centern tappar stöd. Inte så konstigt med tanke på hur de betett sig den senaste tiden.

Vad jag tycker är märkligt är att moderaterna går fram trots att Reinfeldt syns så lite. Eller kanske tack vare att han syns så lite och tar så liten del av ansvaret för att styra landet som han fortfarande är populär.

Eller också är det så att folk helt enkelt tröttnat på solidaritet och rättvisa. De vill ha större skillnader och är nöjda med att "bara" de själva fått det bättre. I så fall är allt frid och fröjd, vi har den regering som vi förtjänar

Den rödgröna alliansen vissas i tidningen med en svartvitbild.

Stödet för Socialdemokraterna är 38,1 procent, Det är bra men inte tillräckligt bra. Vi måste bli bättre på att höras och synas. I det arbetet kan alla hjälpa till. Det är inte bara Mona och Ibbe som ska synas. Vi alla kan göra betydligt mer än vad vi gjort hittills.

Regeringen var inte intresserad av att få fram en långsiktig blocköverskridande energiöverenskommelse. De valde att dra sig ur samtalen. Vem hade trott något annat? Nu när centern har sålt bort sitt starkaste kort, det enda som skilde ut dem från de andra borgerliga partierna. Klart att de inte bara några veckor senare ändrar sig igen.

Maud och hennes blåa gäng var inte beredda att rucka på sin överenskommelse om kärnkraften. Det hela var upplagt så att det gällde att acceptera deras överenskommelse eller ingenting. Maud Olofsson har inte ens fått tillräckligt förhandlingsmandat, eller också har hon inte velat. Hon var inte beredd att ändra på någonting.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet hade gärna fortsatt samtalen för att kunna nå en bred överenskommelse om energi- och klimatpolitiken. Men i förhandlingar måste man ge och ta, det kunde inte Maud Olofsson. Oppositionen var beredda att kompromissa ifall helheten blir bra. Men nu visar det sig att regeringens vilja till samtal bara ver ett spel för gallerierna, ett politiskt spel. Regeringen försitter chansen att nå en blocköverskridande överenskommelse och därmed också möjligheten att ge långsiktiga besked till svensk industri och villkor för omställningen av ett hållbart säkert energisystemet.

Jag gillar bröllop, det är jätte kul med fester, jag är själv vigselförrättare så jag får vara med om många lyckliga stunder när två blir ett.

Och visst det ger många hotellnätter och tjänstesektorn kan få sig ett uppsving tack vare ett kungligt bröllop men det räcker inte för att rädda Sverige ur jobbkrisen

Fredrik Reinfeldt var så glad att slippa frågor om industrikluster och SAAB att han pratar om att "kärleken har segrat" och att i en ganska dyster stund" tänder detta ett ljus av hopp".

Fredrik Reinfeldt vill inte inse att det inte bara går att byta tjänster med varann och vifta med flaggor åt Viktoria och Daniel. Det är bra om vi kan vända pessimismen. Men vi måste även fortsätta vårt industrikunnande i landet och vi måste fokusera på jobben

Men de borgerliga pr-människorna firade säkert lite axtra igår, eftersom det kungliga bröllopet passar perfekt för den egofixerade, sköt sig självpolitiken som den borgerliga regeringen står för

lätt och billigt att säga upp personal

Regeringen har misslyckats med jobben. Sedan september har 100 000 personer varslats. Och regeringen sitter bara passivt i Rosenbad och tittar på medan arbetslöshetssiffrorna stiger. De säger att det blir en lång vargavinter, att det blir ett jävla skitår, men säger att de inget kan göra åt det.  Nu krävs ett brett investeringspaket för att ta Sverige ur krisen. Vi har lagt förslag i riksdagen som skapar 100 000 möjligheter till jobb och utbildning genom investeringar i forskning, infrastruktur och gröna jobb. Sverige kan bättre.  
Sveriges välstånd kan inte byggas med hushållsnära tjänster. Den industriella kompetens som Sverige har måste överleva och utvecklas under krisen. Vi socialdemokrater tänker inte låta svensk fordonsindustri gå under. Den industriella kompetensen måste tas tillvara. Regeringen har misslyckats med jobben.   Det är ju uppenbart att statsministern inte anstränger sig tillräckligt (han har väl mycket att tänka på nu när han blivit informerad om förlovning) .
Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson påstår att SAAB bara är ett varumärke. Regeringen pratar hellre om GM:s ansvar för SAAB än sitt eget för Sverige. Detta för att dölja sitt eget misslyckande med jobben.

Maud Olofsson måste göra tre saker: 1) Leva upp till löftena om forskning och lånegarantier som vi var överens om före jul 2) Investera i utbildning för dem som jobbar i fordonsindustrin och 3) Lägga fram ett brett miljöbilspaket. Och hon måste sluta att prata ner värdet på enskilda företag och skylla ifrån sig.   Vi har under hösten föreslagit nya exportsatsningar, nya forskningsprogram, nya utbildningsprogram och ett nytt miljöbilsprogram. Allt detta har regeringspartierna sagt nej till, och röstat nej till. Regeringen misslyckas med jobben.

" Den tidigare analysen att staten inte är någon kompetent ägare till Saab är förmodligen helt riktig. Ändå anser sig näringsministern vara mer kompetent än bilföretagen när det gäller att bedöma om Saabs affärsplan håller eller" inte skriver utredaren Roger Mörtvik

http://www.utredarna.nu/

Steg för steg kommer regeringen få ge sig. Hittills har de sagt nej, nej nej till krispaket för jobben, nej ytterligare åtgärder för de arbetslösa, nej till ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, nej till ersättning till de som studerar, nej till stimulansåtgärder i form av höjt barnbidrag och bättre villkor till pensionärerna. Men....

Steg för steg har de fått ge med sig. I höstas var det nämligen omöjligt för regeringen med krispaket eftersom de påstod att deras budget var tillräcklig. Motvilligt tvingades de lägga ett krispaket strax före jul. Dessutom tvingades till ytterligare en proposition i januari.

Så trots att de låter hårdnackade om att det måsta vara större skillnad (de menar "arbetslösa måste bli fattigare för att söka jobb") så kommer de att så sakteliga att ge med sig.

Dagens besked från Maud Olofsson är ytterligare en reträtt och de lovar nu mer pengar till de arbetslösa. Så om vi är tillräckligt ihärdiga kommer det att ställa upp även på SAAB.

Så det finns hopp....

Det är viktigt eftersom det inte enbart handlar om Trollhättan - det handlar om Göteborg och Södertälje, Umeå och Oskarshamn, Skövde och alla andra av det hundratal orter i Sverige som bidrar till vår fordonsindustri.

Vi har hela tiden sagt att regeringen måste vara aktiv för att hitta en framtida ägarlösning - och då kan man inte börja med att utesluta saker. Vi har aldrig förordat ett statligt ägande av SAAB, men har heller inte velat utesluta detta. Den här krisen är så djup, så de regeringar som är pragmatiska - som samlar olika aktörer för att hitta lösningar - kommer att klara sina länders intressen bäst - inte de som av ideologiska skäl vill fly sitt ansvar eller är inriktade på konfrontation och spel om vems fel krisen är i stället för att utveckla nya jobb. Regeringen avfärdade också SAAB:s rekonstruktionsplan redan samma dag som den presenterades. Det har försämrat möjligheterna att hitta en väg vidare.

Men nu låter det annorlunda, de kommer att tvingas till att ställa upp för industrin för jobbens skull

Framtiden för Västsveriges fordonsindustri

Västsverige har en fantastisk industriell kompetens med stora möjligheter inför framtiden. Fordonsindustrins storlek, gedigna produktionskunnande och kedjan av produktionsutveckling, underleverantörer och slutleverantörer är viktiga för Västsveriges tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft. I förlängningen är Västsveriges fordonsindustri viktig för hela Sveriges tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft.

Nu behöver staten bidra till strategiska investeringar som stärker långsiktig konkurrenskraft. Miljö- och säkerhetsarbetet måste vara i fokus. Sverige kan behålla tätpositionen inom fordonsindustrin och fortsätta att vara ledande inom miljö- och säkerhet vilket kräver ökade investeringar i utbildning, forskning och utveckling. Det industriella kunnandet får inte riskeras. Vår konkurrenskraft måste bibehållas. Det krävs också efterfrågestimulanser som skrotningspremie och miljöbilspremie. Regeringen måste verkställa 28-miljardersprogrammet med bl. a lånegarantier. Ett besked behövs från regeringen för att öppna för nya lösningar och nya ägare, och att man tror på industrin och svenskt industrikunnande.

Socialdemokraterna i Västsverige ställer nu ett antal krav på regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen för att stärka fordonsindustrins konkurrenskraft genom att:

• Ge besked om lånegarantier. Regeringen måste leva upp till sina löften.
• Utnyttja möjligheterna i EU-samarbetet, bl.a. globaliseringsfonden
• Forcera investeringarna i fordonsforskningsprogrammen. Vi vill investera 500 miljoner kronor per år med en extra satsning på 250 miljoner kronor 2009.
• Genomför ett Miljöbilspaket med efterfrågestimulanser med miljöbils- och skrotningspremie
• Öka investeringarna i infrastruktur med två miljarder per år.
• Investera i utbildning och kompetens. Anställda måste rustas inför framtiden, omställning underlättas och lågkonjunkturen utnyttjas.
  • 6 000 vidareutbildningsplatser för anställda inom fordonsindustrin.
  • Spetskompetenslyft på 20 000 platser för att möta varselvågen och ta vara på befintlig kompetens
  • 50 000 nya platser inom högskola, KY, arbetsmarknadsutbildning, komvux/yrkesvux, utbildningsvikariat
• En fungerande a-kassa för trygghet i omställning

Detta är konkreta förslag för att stärka svensk fordonsindustri och konkurrenskraft. Mot detta står den Moderatledda regeringens passivitet och ovilja. Det som nu krävs är ledarskap och beslutsamhet. Socialdemokraterna har ett program för åtgärder. Vilka initiativ tänker borgerliga politiker i Västsverige vidta?

Vad vill du som borgerlig riksdagsledamot göra för att möta krisen i fordonsindustrin? Det är bråttom!

Socialdemokraterna i Västsverige (antaget av rep.skapet på Viskadalens folkhögskola i helgen)