Monica Greens blogg

Idag har jag tagit emot en stor delegation från åkeribranschen. Det var både åkare och transportarbetare som i stor samstämmighet framförde budskapet om att det brådskar för lika villkor inom transportbranschen.

Efter att ha jobbat med frågorna så länge och att det äntligen efter alla dessa år börjar röra på sig känns bra men det är inte tillräckligt. Det kunde dagens besökare intyga.

Åkerinäringen i Sverige är utsatt för kraftiga marknadsstörningar där skruppelfria speditörer och transportköpare utnyttjar fattiga människor till slavliknande förhållanden 

Svensk åkerinäringen är i akut behov av ordning och reda med beställaransvar med högre sanktionsbelopp. Det enda sättet för att få säkra vägar där välutbildade chaufförer kör för schysta villkor är att sätta krav på de som beställer och organiserar transporterna.

Jag och Pia Nilson välkomnar det initiativ som tagits i ”här stannar Sverige”, det har gjort att frågan uppmärksammats ytterligare.

Att den borgerliga regeringen behövde 8 år på sig för att komma med en halvmesyr 3 veckor före valet i september kan vi beklaga.

Men vi kan vara glada över att Trafikutskottet är överens om att klampning i 24 timmar inte är tillräckligt, att det måste finans frakthandlingar i bilen och att sanktionsavgifterna måst vara hög (läs 40 000 kr) för att det ska kännas ordentligt för de som inte följer cabotagereglerna. Att vi måste ha ett större krav på den som beställer frakten och att det behövs mer kontroller och utbildning av åklagare.

Dessutom vill vi socialdemokrater gå vidare med schysta villkor. Att alla som kör i Sverige ska ha lön som går att leva på och att Svenska lagar och regler givetvis ak gälla för alla som kör på våra vägar.

Dessa åtgärder är ett viktigt steg i rätt riktning men naturligtvis inte tillräckligt. Vi behöver göra mer. 

Det var det vi diskuterade på dagens möte och nu gäller det att gå från ord till handling. Men hittills har den socialdemokratiska regeringen levererat mer på 2 månader än vad den borgerliga regeringen mäktade med på 8 år inom dessa frågor. Det bådar gott för framtiden

Sedan några dagar tillbaka befinner vi oss i ett helt nytt, och allvarligt, läge i svensk politik.

Sverigedemokraterna har gjort klart att de hädanefter tänker ta varje chans att fälla varje regering som inte anpassar sig efter dem och dansar efter deras pipa. Två gånger om året, vid budgetomröstningen och vid omröstningen om tilläggsbudget, kan de alltså fälla vilken regering som än sitter.

Det enda sättet att förhindra ett sådant kaos är att övriga partier är beredda att samarbete över blockgränsen så att vi kan bilda stabila majoriteter i riksdagen och Sverige kan styras.  

Men de borgerliga partierna har inte varit beredda att samtala om hur vi kan finna en väg framåt. Regeringen har gång på gång erbjudit möjligheten att förhandla om samtliga sakfrågor i budgeten med Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. Svaret har hittills varit nej. Istället valde de att låta Sverigedemokraterna fälla regeringens budget.

Det är inte bara ansvarslöst, det bryter samtidigt två löften som de borgerliga partierna gav i valrörelsen: 1. Att de skulle låta det största blocket regera och 2. Att de inte skulle ge Sverigedemokraterna avgörande inflytande.

Ansvarsfulla politiker har byggt Sverige starkt genom att partier har agerar tillsammans i svåra lägen.  Rösträtten, flertalet välfärdsreformer, pensionsreformen och 1990-talets skattereform och finanspolitiska ramverk. Det är några exempel på hur Socialdemokraterna och ett eller flera borgerliga partier tillsammans har byggt Sverige starkare.

Nu går vi till extra val. Det blir ett val om huruvida man är beredd att samarbeta eller ej. Ska vi ha kaos, bråk och blockpolitik i Sverige eller ska vi ha ett gott samarbetsklimat och en konstruktiv diskussion över blockgränsen om hur vi tar vårt land framåt?

Vi socialdemokrater är öppna för samarbete med alla partier utom SD för att finna lösningar på den fortsatt höga arbetslösheten, allt sämre skolresultat, bristande välfärd och missade miljömål.

Många oroas nu över att de allra flesta kommer att rösta som de gjorde i förra valet. Men så är det ju faktiskt i nästan alla val. Det är inte dessa stabila väljare som kommer att avgöra valet. Det är de osäkra väljarna som kommer att avgöra extra valet den 22 mars. Vi måste vända oss till de som bytt nyligen och de få som brukar byta parti mellan valen.

Sverige skall förbli ett öppet land som visar generositet mot människor som flyr undan krig och förtryck. Alltså måste vi även vara beredda till blocköverskridande lösningar för att förhindra att SD slår knut på besluten fortsättningsvis.

NU FÅR VÄLJARNA än en gång ta ställning till hur Sveriges framtid skall utformas. Skall det bli fler jobb, kvalité i välfärden, investeringar i utbildning, i byggande och i bättre infrastruktur eller ska det bli ett samhälle som fortsätter att slitas isär med ökade klyftor.

Extra valet kommer också att handla om förtroende. När de borgerliga partierna styrde lade SD ner sina röster men nu när det är en rödgrön regering valde de att aktivt rösta på den borgerliga budgeten. Det kan inta vara tydligare.

Vi behöver ställa upp för varandra, på sjuka, arbetslösa och på schysta villkor för att klara av att hålla ihop samhället. Vi behöver både stabilitet och solidaritet för att klara framtidens utmaningar

Nu uteblir satsningar på kvalité i äldrevården och på fler välfärdsarbetare, nu försvinner ungdomars möjlighet till jobb praktik eller utbildning inom 90-dagar och nu uteblir samarbetsregeringens stöd till de ensamstående föräldrarna. Det uteblir eftersom SD röstade med de borgerliga partierna. De borgerliga partierna i sin tur gladde sig över stödet och var beredda att sätta sig i en regering med stöd av det främlingsfientliga partiet.

Jag ville fråga Aida Hadzialic vad detta innebär för landets lärare och ambitionen om att återigen bli en kunskapsnation. Lärarna är ju nyckeln för att det ska kunna ske. Att borgarnas budget gick igenom får tyvärr stora konsekvenser.

Att investera i lärarna genom att höja yrkets attraktivitet genom bland annat höjda löner var den enskilt viktigaste valfrågan. Samarbetsregeringen hindrades igår att infria sina löften om att avsätta resurser för höjda lärarlöner.

Det är talmannen som avgör vem som ska få ordet och jag fick aldrig ställa frågan av Björn Söder.

Återstår att blogga om det och det har jag gjort nu.

Idag frågor vi våra borgerliga kamrater om de är beredda att samarbeta med regeringen kring budgeten eller vill de hellre att regera med stöd av SD?

De frågorna ställer vi med anledning av att sd meddelat att de tänker rösta på de borgerliga partiernas budget. De säger att de kommer att fälla varje regering som inte följer deras främlingsfientliga politik.

De sviker en stor del av sina egna vallöften: sänkt pensionärskatt, höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen, bättre välfärd – genom att rösta för fortsatt borgerlig politik.

Vi behöver en samarbetsregering över blockgränserna så att inte 13% av Riksdagsledamöterna ska bestämma över 87% av Riksdagsledamöterna.

Svenska folket röstade för ett regeringsskifte, men ingen sida fick en egen majoritet. Men nu frågar vi åter igen om det finns något eller några borgeliga partier som kan vara med och det gemensamma ansvar som vi har för Sverige.

Nu behöver vi söka det som förenar snarare än det som drar isär. Nu måste vi sätta taktik och prestige åt sidan, och sätta Sverige främst.

Efter valet 2006 sjönk de fyra borgerliga partierna som en sten i opinionsmätningarna.

Det har faktiskt inte den nya samarbetsregeringen gjort. Men visst har det börjat tufft.

Dagens stora SCB visar på i stort sett dött lopp.

Denna vecka slår alla tidigare veckor vad gäller spänning inför onsdagens Riksdagsomröstning om budgetramarna. I morgon ska SD berätta hur de röstar på onsdag. Om de lägger ner sin röst när deras eget förlag fallit eller om de röstar aktivt för en borgerlig politik.

Att rösta för en borgerlig politik är inget nytt för SD, de röstade med dem i 8 fall av 10 under förra mandatperioden. Men det innebär sänkt stöd till äldreomsorgen jämfört med regeringen, det innebär att de röstar emot det första steget att ta bort pensionärsskatten (den som börjar med att stötta de sämst ställda) Att rösta med borgarna innebär också lägre a-kassa och ingen borttagen stupstock i sjukförsäkringen m m

Jag tror at SD fikar efter beröm i morgon. Att de kan säga, titta vi tog vårt förnuft tillfånga och stoppade en regeringskris. Jag tycker inte SD är värt något beröm alls oavsett hur de gör i morgon.

Det allra bästa vore om något borgerligt parti tog ansvar och lade ner sina röster på onsdag. Då skulle vi slippa vara beroende av ett främlingsfientligt parti som försöker spä på folks fördomar och rädsla.

Tyvärr har det gått mycket prestige i frågan så jag har lite hopp till det denna gång…

Men som sagt det kunde i alla fall ha varit ännu värre i opinionsläget. Vi skulle nog klara att mobilisera än fler väljare på kort tid om det skulle behövas.

I samarbetsregeringens budget finns bl.a sänkt  pensionärsskatt med. Nu påstår SD att de är beredda att fälla regeringen genom att rösta på borgarnas budget. Märkligt eftersom de lovade pensionärerna att de skulle få sänkt skatt. De är alltså bättre för SD att ställa till regeringskris än att sänka skatten för pensionärer. Detta trots att de fick en hel del äldre väljare

Vi håller vad vi lovade i valrörelsen, budkapet är tydligt, den orättvisa skatteklyftan ska bort. Äldre personer ska behandlas med respekt och deras välförtjänta pension beskattas på samma sätt som arbetsinkomster. Vårt land ska präglas av höga välfärdsambitioner och rättvisa villkor. Vi ska öka sammanhållningen i landet för att det gynnar alla invånare och bidrar till en positiv utveckling på alla samhällsområden. Sverige är ett litet land – men om vi samverkar och samarbetar, mellan samhällsfunktioner och generationer så kan vi bli ett väldigt starkt land.

I ett första steg ska vi höjda grundavdraget för äldre så att pensionärer inte beskattas högre än löntagare yngre än 65 år vid inkomster upp till ca 120 000 kronor per år. Det förhöjda grundavdraget förstärks även för dem med pension upp till 240 000 kronor per år. Under kommande år tänker regeringen ta ytterligare steg för att minska skatteskillnaderna.

Under de åtta år som den moderatledda regeringen styrde landet åsidosattes och nedmonterades många av de principer för välfärden som vi i Sverige börjat se som självklara. De straffbeskatta de som varit med och byggt upp vårt land, ålderspensionärerna. Detta är ett system som, lyckligtvis, saknar motstycke i resten av världen. Då röstade SD med borgarna men i valrörelsen lovade de att ta bort denna orättvisa skatt. Men nu påtår de att de hellre vill ha regeringskris.

Det är tragiskt för våra äldre och det är tragiskt för Sverige med oansvariga politiker som inte håller vad de lovar.